Långsammast

Om man kan vinna pris i att vara långsammast hade jag vunnit alla kategorier i dag. Vet inte riktigt vad som felade. Kroppen verkade liksom bara ha slut på snabb-celler. (Fast det stämmer inte helt för jag var ruskigt snabb när jag städade!🤪)

Jag tror det är första gången i världshistorien jag självmant valde springa trail hela 2-timmarspasset i dag. Så fort jag kom ut på springbar grusväg letade jag upp en stig igen. 😮 Den enkla förklaringen är att eftersom jag är så himla kass trail-löpare så betyder det att jag måste ta det superlugnt. Så där lugnt så jag måste gå ibland. Ja du fattar. Jag ville vara ute  i skogen men jag var absolut inte springapå-sugen. Men allt räknas, eller hur, och jag gillar mina nya skor även om de inte precis är ämnade för trail. För mig hjälper det ändå inte om jag har de grymmaste trailskorna i världen. Jag kan snubbla på löv oavsett.

Simningen är inget att skriva hem om heller egentligen. Eller jo förresten! Jag var ju på nyrenoverade Forsgrenska badet! 

Makalöst fint och så omgjort att jag nästan inte hittade in till bassängen.😀

Kram från Ingmarie

 

En skitdag och en toppdag

I går var jag inställd på att vara ledig. hade sett fram emot två goa träningspass, måla och att hinna fixa lite andra grejer. Men det sket sig rejält. Det blev ett kort, stressigt löppass och sen kneg tills efter mörkret lagt sig. Kändes allt lite bittert men jag vet, manskavaratacksamöveratthaettjobbochöverattmanärfrisk.

I dag däremot! Då snackar vi om en superduperdag!

Började med 2,5 timmars swimrun där jag delvis hade sällskap av Veronica. Vi övade lite växlingar inför näsyta helg men precis som förra gången så tror jag vi babblade mest. (Inte inräknat i de där 2,5 timmarna alltså.) Å andra sidan är ju som sagt var det också viktigt.😄

Före…

…och efter! Nog syns det att jag är glad? 😄

Sen åkte jag och Anders in till stan med tuben och spårvagnen ut till fina Djurgården. Det var verkligen alldeles för längesedan jag var där. Vet inte varför egentligen för det är supersmidigt att ta sig dit. Målet var Ulla Winbladfh´s restaurang. Egentligen skulle vi varit där när Anders fyllde år i augusti men annat kom emellan och jag tror det var en mening med det. En vackrare dag än i dag var svår att få.

Jag vet inte ens om jag kan beskriva hur det var. Eller vi kan säga så här, när Anders är riktigt entusiastisk över något, så där att det både hörs och syns, då är det e-x-t-r-e-m-t bra. 🤩 Vi blev banne mig förälskade i stället. Maten var makalöst god, servicen absolut topp och miljön är bedårande vacker. ❤️

Mia och Monica är förresten inte bara fantastiska idrottskvinnor, och vänner, det var även de som fixade den goda maten och gjorde vår upplevelse så här magisk. Tusen miljader tack!🥰

Hem tog vi Djurgårdsfärjan till Slussen. Folk må klaga på att SL är dyrt men med tanke på hur mycket som ingår tycker jag det är väldigt billigt.

Vår huvudstad är bra vacker ändå och jag är faktiskt väldigt tacksam att jag bor just här just nu.

Kram från Ingmarie

Olika passioner

Att hålla en passion vid liv några månader eller år är inte jättesvårt men att göra det i över 35 år kräver en del jobb. Särskilt om passionen kan göra ont, trilskas, överge en och vara sjukt tråkig emellanåt.
Det är löpning jag pratar om förstås. 😍

Jag skulle kunna skriva en väldigt tjock bok om alla bakslag, skador, tuffa pass, förlorade pengar, förlorade satsningar och sega pass löpningen inneburit. Ändå håller jag fortfarande på och älskar det lika mycket som för 35 år sedan. Med andra ord är jag antingen ovanligt korkad, har extremt dåligt minne eller så är det en verklig passion. Personligen tror jag på det sista. 😄 För en minst lika tjock bok skulle jag kunna skriva om alla fantastiska upplevelser löpningen har gett mig, alla vänner, alla resor, framgångarna, vinsterna, passen jag flugit fram på och de där gångerna känslan av både odödlighet och total närvaro infunnit sig.

När jag tänker på att jag en dag inte kommer kunna springa längre så blir jag både sorgsen och bedrövad. För det kommer en sån dag. Det gör det för alla. En dag när kroppen inte kan och vill längre. Det är bara att hoppas att det dröjer länge, länge och att jag den dagen känner mig “färdig”. Tills dess njuter jag av varenda steg, även de där siraps-sega, och varenda dag kroppen är med på det jag önskar av den.

I dag körde jag tröskelpass + korta intervaller. (3 x 10 min + 12 x 30-30) Min tröskelfart those days är långsammare än mina långpass på 1990-talet men ärligt talat, vem bryr sig? Känslan efter ett hårt pass är exakt densamma även om klockan visar snigelfart. Jag är nöjd, trött och glad!

Styrketränat/gymat har jag hållit på med nästan lika länge men inte alls på samma vis. Den har mer varit ett komplement och korta perioder har jag faktiskt helt struntat i det men oftast har det straffat sig. (Stavas s-k-a-d-o-r.) Nu för tiden tycker jag det är ruskigt roligt och jag kan t o m säga att jag längtar efter mina gympass! Mycket är det tack vare att jag har PT och för att jag blir inspirerad när jag är på gymet. Den här är en riktig (abs)killer à la PT-Rafael. (Film finns på Insta för den som vill se. Ingmarie_yoging.)

Att jag älskar att simma vet de flesta som följer mig men den passionen är inte ens 10 år ännu så vet inte om jag riktigt kan räkna den.🤪

Sen har vi matpassionen…..

Jag har valt vego i 39 år och inte ångrat mig en sekund. I perioder har det varit med lite mjölkprodukter men mest vegan. Främsta anledningen är etiska, jag vill absolut inte vara en del av en vidrig och plågsam industri, men också av medmänskliga, globala, hälsomässiga och klimatmässiga orsaker. För mig verkar det jättekrångligt att laga kötträtter! Och dyrt. Och super-läskigt.

Enkelt, snabbt, billigt, jättegott och helt vegan.

Har du någon verklig passion?

Kram från Ingmarie

Ett säkert tips

Vissa träningspass är skitjobbiga och t o m tråkiga. Vissa plättlätta och superroliga. Vissa är varken eller. Typ mittemellan och ”lagom”. Antar att det är samma för de flesta?

Men om man lägger till en sprada så blir det alltid bra! Jag lovar!

Tur jag är smidig. 😉

Kram från Ingmarie

Allt man vill och önskar funkar inte

Jag har turen att få köra ett swimrun-lopp till detta knasiga år så om 2 veckor ska jag och Veronica ta oss till Utö och köra “sprinten”. Jag har kört den två gånger innan och den är verkligen fin! Dessutom älskar jag Utö. De gångerna har den dock gått i maj men pga av det där viruset så har allt blivit flyttat. Om det är bra eller dåligt lär visa sig. Vattnet borde åtminstone vara lite varmare…

Vi körde ingen swimrun-träning i dag, båda hade kutat på var sitt håll innan, men vi övade lite med lina. Veronica är en super-kvinna som är bra på precis allt, och såklart supersnabb, så vem som ska dra är liksom inte ens något att fundera på. För mig blir det bara att hänga på så gott jag kan oavsett om vi är på vattnet eller på land. Men eftersom vi har linan kan hon aldrig försvinna från mig!

Egentligen pratade och skrattade vi mer än simmade men sånt behövs ju också, eller hur?

Vattnet var svalt men helt ok.

I dag har vi även haft besök av vår fyrbenta vän igen. Nero är en sköning på alla sätt och vis och denna gången gick det betydligt bättre. Ett ben och sin egen bädd sen var han liksom installerad. I alla fall en stund.

En av de bästa grejerna med att ha vovve är ändå att det blir 100 gånger roligare att vara ute och gå i skogen.

Tyvärr verkar han inte trivas riktigt hos oss ändå. Han är ledsen och orolig så det känns både oschysst och ohållbart att ha honom här. Jättetråkigt förstås.

Kram från Ingmarie

Backar

Det var så längesedan jag körde ett ”riktigt” backpass att jag inte ens minns när det var sist. Hammarbybacken är förvisso en lång rackare men där handlar det mer om långsam uthållighet. Jag tänker mer på de där kortare backarna där det (helst) ska vara lite tryck och fart.
Men i dag tog jag tag i det och vi kan väl säga som såhär att det var varken särskilt mycket tryck eller fart men däremot jobbigt och kul!

Två olika backar blev det. Den ena tog ca 100 sekunder upp ( jogg ner) och den andra 40 sekunder ( jogg ner) och båda x 10



Totalt ca 90 minuter. Kanske inte världens bästa laddning innan jobbet men gjort är gjort och jag överlevde ändå hela kvällen.🤩

Kram från Ingmarie

 

 

Bra ord och en ovanlig grej

Jag har en kollega som myntat ett väldigt bra ord. “Njutar-löp”. Visst är det fint? Det ägnade jag mig åt i dag. Förvisso en seg sådan men njutning var det och sprang gjorde jag.

“Sprada” ordet har ju jag “uppfunnit” och det gjorde jag också. Ljuvligt!

Med lite sällskap!

Om det var samma pippi när jag lite senare var vid samma sjö för att simma vet jag inte men lite sällskap hade jag även då  i alla fall.

På tal om kollegor så har jag gjort något jag inte gör särskilt ofta. Man kan nog snudd på säga aldrig för det är så galet sällan om jag ska vara ärlig. Men i dag så!  Jag tog på mig människokläder och var på AW med några kollegor. Jomensåatt. Superskoj såklart för jag har underbara jobbkompisar.

Miss Behaves vegan salad. Helt ok och snordyr.

Kram från Ingmarie

Ingen dag är den andra lik

Vissa dagar orkar man knappt kravla sig ur sängen, andra är man universums superduracell-människa. Visst är det bra märkligt? Men en sak är säker, vi är inga maskiner som man på förhand vet hur de ska fungera nästkommande dag. Inte ens nästa timme faktiskt.

I går hade jag bly både i skorna, benen och säkert lite i huvudet också. Allt var liksom segt och långsamt.
I dag däremot var det studsiga fjädrar uppifrån och ner inklusive någon slags energi-överskott. Kanske beror det på att jag gjorde allt så långsamt i går. Åtminstone träningsmässigt – jobbet är ju aldrig särskilt långsamt oavsett vad jag vill eller inte vill.

Intervallerna gick oväntat bra. 10 x 3 min. med 1 min. vila. Pigg hela vägen! T o m nedjoggen hem kändes lätt!

PT-timmen med Rafael gick lika bra. Kul var det som alltid. Och vansinnigt jobbigt.

Efteråt roade jag mig med näst sista dagen på armhävnings-utmaningen. Jag kan berätta att det där att göra armhävningar när man har benen på en bosuboll och händerna på två medicinbollar är ruskigt svårt. I alla fall för mig…

Kram från Ingmarie

Avslutning och en ny vän

I dag var sista openwater-simningen med Team Snabbare och en bättre Grande Finale tror jag inte vi hade kunnat få! Magiskt! Ja du ser ju!

Och fika efteråt såklart.

17 grader i vattnet så det var helt ok. Körde inte riktigt hela sjön runt men tre kilometer blev det i alla fall.

Man kan ju bli blöt av annat än att simma. Som när himlen öppnar sig och man precis just då är ute och springer långt ute i skogen. Tur jag inte har någon frissa jag måste “vara rädd om”.

Dag 20 blev förresten så här.

En helt annan grej. Vänner är som de flesta vet otroligt viktigt. Helt ärligt tror jag det är oerhört svårt att leva utan åtminstone en vän, eller vad tror du? Jag hade troligtvis ruttnat inombords och känt mig oerhört ensam utan mina vänner. Som de i morse t.ex. (Kan vara svårt att tro men simning är oerhört socialt!)

Vi har fått en ny liten vän. En fyrbent. Eller fått och fått, vi lånar honom. Nero har fyra ben, är två år och är räddad från ett hårt liv i Ryssland. Han är oerhört söt och snäll och smart som få. I dag har han varit hos oss några timmar för att testa om det funkar. Ungefär som inskolning på dagis!

Kram från Ingmarie

 

Den snabba tiden

Det är när man (t.ex) gör såna där utmaningar à la 25 armhävningar/dag i 25 dagar som man man märker hur rasande fort tiden går! Jag är redan inne på dag 18 av 25! Vad hände? Tycker jag började typ i förrgår.

Jag tycker också det bara var nyligen Eriksdals utebad öppnade men även om det var väldigt försenat i år, faktiskt flera, flera veckor, så var det fortfarande långa ljusa kvällar med en känsla av att ha hela sommaren framför sig. Nu är det snart mörkt klockan 19.30 och utebadets öppetdagar lätträknade. Så jag njuter och nyttjar verkligen varje minut jag kan få där.

Springa funkar fortfarande göra barbent och trött går ju alltid att bli om man är på det humöret. 30-sekundare (med lika lång gå/joggvila) kan verka plättlätt men gör man bara tillräckligt många, typ 60 st, blir åtminstone jag förbenat trött.

Hur märker du att tiden går (extra) fort?

Kram från Ingmarie