Löpning

Från här till här

Jag började min dag hemma i skogen och i havet.

Vårtecken! Båda stegarna är i!

Knoppen var pigg men himmel vilken träningsvärk jag lyckades skaffa mig i går! Bara att hoppas den lugnat ner sig till i morgon för annars kommer det bli en extra spännande helg.

Jag har nämligen åkt norrut till min gamla hemstad Stockholm för att roa mig ända till måndag. Du som känner mig vet också att ”roa mig” = svettas.

Så nu är jag här och har både fått tunnelbanelukt i näsan (ja jag gillar den!) och ett kvällsdopp.

Let the party begin!

Kram från Ingmarie

Smashigt!

Jag vet nästan inte hur jag ska beskriva denna dag för den har med ett enda ord varit fantastisk.

Eftersom jag åkte till Halmstad i går missade jag förvisso mitt favvo-pass i Helsingborg i dag men jag är ju som bekant väldigt bra på att roa mig själv.

Så jag började med intervaller.
3 x (5-3-1) minuter.
Det gick förvånansvärt bra och jag är säker på att det var solens förtjänst.

Fortsatte med utfallssteg och hopp tills benen nästan vek sig men ändå ville kroppen mer. Eller om det var knoppen. Ibland är det svårt att veta, eller hur?
Hur som helst så har jag hittat ett annat gym nu när Sats har stängt och det är ett toppenställe. Supertrevlig personal, välutrustat som attan och bara några stenkast från vår lilla lya.

Belöningen blev extra fin. Lunch i solen på Söderpiren tillsammans med min fina, kloka vän Nina.

Till sist, The Grand Finale.
Smash into pieces!
Alla som känner mig vet att jag älskar dem och är snudd på besatt. Helt ärligt har jag inte hört en enda dålig låt med dem.
Fast jag är nog inte så jätte-besatt ändå när jag tänker efter för jag kan inte ens namnet på alla. haha!

Som alla andra gånger jag hört dem live så var de outstanding och vi (jag, Eeva och Maria) skapade ännu ett fint minne tillsammans.

Nu är jag hemma i Helsingborg en natt innan nästa äventyr!

Kram från Ingmarie

Ännu fler presenter (Lyllos mig!)

Fylla jämt hela året är verkligen verkligen en bra ide som jag rekommenderar alla! Man kan såklart fylla ojämnt hela året också! På så vis kan man fira vartenda år och det är väl det man borde göra. Det är ju som sagt var ingen garanti att man ens får ett till…

Hur som helst. Innan denna presenten i dag  som Maria och Eeva fixat till mig så var det ju påskdagen,
En kort löptur hemma i friska vindar, färd till Halmstad för att passa galleriet, en minst sagt uppfriskande promenad utmed havet (inte ens jag ville bada!) och sen jättegod mat och mysig kväll hos mamma, Ulf och Sheila.

 

Kl 08.15 blev jag upp-plockad av mina vänner för färd ner till Mölle och ”Krukis” i morse där jag skulle bli bjuden på frukost. Det blev jag också men vi fick vänta i över en timme trots att vi bokat bord och vi fick inte ens allt som skulle finnas på frukostbrickan vi beställt trots att vi sa till x flera. Vi har varit där flera gånger innan och man får i princip alltid vänta men detta var extremt och verkligen inte ok.
Vi fattar att det var för få personal men då kan man ju inte heller ta in hur mycket folk som helst. När vi så småningom var klara flera timmar senare och det blev snudd på folktomt så kom det in massor av personal. Någon där behöver verkligen lära sig planera…

Det vi åt var i alla fall gott, vi blev mätta och sällskapet var det absolut bästa! Som kompensation bjöd de på lite rabatt och jag fick en söt liten keramik-mugg.
Men på riktigt så behöver de skärpa sig.

Först på programmet var att kolla lite på all konst som visas under Konstrundan i nordvästra Skåne. Vi hade inga specifika vi ville se utan det blev lite där vi hamnade och jag kan säga att 100% av det vi hann se var fantastiska skapelser. Måleri, glas, keramik, grafik mm mm.
Nere vid hamnen passade vi på att fascineras över havet och de entusiastiska surfarna. De måste ha universums största tålamod som väntar och väntar och väntar på den där perfekta vågen som nästan aldrig verkas komma. Själv har jag för längesedan insett att det inte är något jag ens kan fundera på att göra. Tvärtom får jag snudd på en mardröms-skräckupplevelse bara av att titta på hur de tumlar runt och i de där vågorna!

¨

Det verkliga konstverket skulle vi uppleva senare men det visste vi inte då..

Nästa plan var en kort runda på Kullabergs m-y-c-k-e-t kuperade stigar. Så blev det inte.

Vi sprang iväg ut på Skåneleden. Backarna kom direkt men vi hade åtminstone medvind.

En del av den leden har jag sprungit en enda gång innan för flera år sedan tillsammans med Catrine men av någon märklig anledning, trots att vi kom från andra hållet, så kände jag igen stigen ner till Nimis.
Du vet det där ”konstverket av drivved och pinnar som konstnären Lars Vilks under 30 år skapat på en kullerstenstrand i naturreservatet Kullaberg.”

Jag och Anders har sett det från havet förra sommaren och jag minns hur fascinerad jag var av denna skapelse och att jag någonstans inom mig fick en önskan om att få uppleva det på plats.
Eftersom jag har de vänner som jag har, dvs likeminded, så behövde vi bara titta på varandra för att sen ha bestämt att vi såklart skulle ner där.
Det tog en halv evighet att ta sig ner, vi snackar brant med en massa stenar och bröte, men det var värt vartenda extra näradödenupplevelse-hjärtslag jag fick. Alltså det är så coolt och så galet att det inte går att beskriva. Detta är verkligen ett konstverk med stort K.

Klättra tillbaks upp gick betydligt snabbare och vi fortsatte till Arild innan vi vände och tog oss tillbaka genom skogen,, i motvind, förbi vitsippe-ängar och ännu fler backar.
Den tänkta korta rundan blev 2,5 timmar men det var inget vi hängde läpp över. Tvärtom såklart!

Har ingen aning om hur vi kom ner på -25 meter…

Märkligt nog var det bara jag som var badsugen men med de fina vänner jag har så fick jag längtan stillad i fina Höganäs innan denna magiska dagen var slut.

Tack kära vänner för dessa minnen vi skapade tillsammans i dag!

Kram från Ingmarie

Påskafton!

Förra gången vi var i Skrylle gnällde jag över att det var kasst markerat men att jag i alla fall skulle ge det en chans till.

I dag var den dagen och jag valde en runda jag länge velat testa.
Skrylleslingan.

Det är en del av Skåneleden och är en 15 km rundslinga med start och mål vid Skryllegården. Anders valde en annan runda och det skulle visa sig att vi hade precis samma känsla båda två när vi var tillbaka igen.
Vilken återkommer jag med.

Slingan går gemensamt med en del av Skrylles egna motionsspår innan den svänger av. Vitsipporna trängdes med krokusar och andra fina blommor. På några träd såg jag små små knoppar komma. Snart händer det på riktigt att våren slår ut!

Benen var som sega klumpar men jag kände mig ändå pigg så jag brydde mig inte för mitt enda mål var att njuta och ta det lugnt.

Den här rundan har verkligen all slags natur man kan tänka sig! Djupa skogar, öppna fält, platt, backar, stigar, skogsvägar, roliga träd och i dag även en del sol och en vind som kom från precis alla håll och kanter. Jackan åkte av och på jag vet inte hur många gånger.

Det fanns också en himla massa spång och stegar att klättra över. Så pass många att jag faktiskt tappade räkningen..

Ganska exakt 15 km senare var jag tillbaka där jag började.

Hela rundan var perfekt markerad och jag behövde inte fundera en enda gång på vart jag skulle. Variationen var fantastisk och allt var så bedövande vackert. När det blir grönt kommer den utan tvekan bli en av de finaste man kan hitta! Anders var lika lyrisk över sin runda så detta kommer vi garanterat göra om!

Det hela blev ju inte direkt sämre av att vi kunde sitta ute och äta. Magiskt!

Du som vet vet också att jag har hittat en av de sötaste sjöarna ever bara några stenkast därifrån så ja, det blev såklart ett dopp där.
Det hade faktiskt varit snudd på brottsligt att inte göra det!

Hur har din påskafton varit?

Kram från Ingmarie

Den långa långfredagen

Långfredagen är såklart inte längre än andra fredagar eller vilken dag som helst för den delen. En minut är en minut oavsett fast de kan såklart upplevas olika. En minut fullt ös på airbiken upplevs utan tvekan bra mycket längre än en minut liggandes på soffan.

Ändå har just denna långfredag känts ganska lång för vi har hunnit med en hel del.
Förutom sånt som att städa, tvätta, handla och laga mat så sprang jag lite korta intervaller, Foten var ok men resten av kroppen hade förvandlats till någon slags klump. Mycket märkligt…
Fint var det i alla fall och jag sprang fortare än på ett bra tag! Jag kanske var en snabbrullande klump helt enkelt!

En tupplur senare så var det full rulle på gymet. Sjukt skoj! Efter jag hade tagit bilden så skrev coachen även till pull-ups. Jag hann nästan 5 varv på 30 minuter. Sen var jag så trött att jag glömde ta bild på ”det nya” upplägget.

Efter en sån här dag så tyckte jag att jag var extra välförtjänt av den finaste belöningen. Tänkte att ett bad i lugn och ro skulle sitta fint men hade helt missat att det var värsta tivoli-jippot vid havet. Snacka om kontraster!
Men doppet var härligt oavsett.

Och kolla vad jag såg när jag cyklade hem!

Kram från Ingmarie

Vår!

Nu är det vår på riktigt för vitsipporna har kommit!

Så fantastiskt fint och just i dag har det varit många plusgrader och sol! Synd man behövt jobba. haha
Fast jag kunde sluta tidigare i kväll och jag har njutit både av en löptur och promenad från gymet.

Fortfarande inget ont-ont i foten så hurra för det!

Ryggan är med för att jag skulle direkt till gymet

Onsdags-passet var precis lika jobbigt och skoj som alltid. Visst har jag sagt att jag älskar det?

Kram från Ingmarie

Mirakel kan ske!

Efter jobbet i går drog jag till Halmstad. Det var därför det blev så sent men eftersom det skulle bli en överraskning att jag var här så ville jag inte avslöja det. Min älskade mamma fyller nämligen år i dag!
Hon visste inte att vi planerat att komma och jag är ganska säker på att hon blev både överraskad och glad! Mysigt och skoj som alltid att hänga och ha tid att prata. Daniel och Noel har jag dessutom inte träffat sen i höstas för de har varit på resande fot så det mötet var extra kärt.

Hoppas du haft lika fint väder som jag har haft! Och vet du, jag har sprungit i dag! Inte fort, inte så långt och jag blandade allt med en del gång men foten var glad! I alla fall var den inte värre än innan den där skadan. Min naprapat är minsann en mirakelman! Jag vågar inte ropa hej ännu men jag är minst sagt optimistisk nu!

Du kan ju ana hur stort mitt badsug blev en dag som denna!
Det fanns ingen tid att åka till djupt vatten och jag vaf inte sugen på att vada flera kilometer för att få vatten upp till vaderna (så är det vid västra stranden nämligen) men jag har ju min lilla reservplats vid hamnen. Underbart!

 

Kram från Ingmarie

Det som inte syns

Allt som gör ont syns inte. Faktum är att det är väldigt mycket som inte gör det!
Ont i själen, ha cancer eller fel på hjärtat syns t ex inte alltid. Inte ens huvudvärk eller magknip går att se utifrån.

Inget av det där kan såklart jämföras med en liten fot men ont gör den oavsett och det syns inte om man bara tittar på den men utsidan av den vänstra foten gör  rejält ont emellanåt och nu efter jobbet är den en tjock klumpfot.

Värst är det innan den liksom har blivit varm. Då funkar det bara att gå och jag är helt ärligt jättetacksam över det! Efter ett tag kunde jag gå/jogga och bitvis kändes det helt ok men så gör jag väl något fel och det gör snoront.
Naprapaten är på vift så honom kan jag inte få hjälp av denna veckan och jag pallar liksom inte jaga en ny just nu. Tror jag…
Skogen var i alla fall fin och jag fick en fin timme i den.

Kram från Ingmarie

Ännu en lyxhelg! (Och varning för en massa bilder.)

Det är här jag så hastigt och märkligt fick snoront. Alltså rödlampa-ont!

Vi hade planer på att passa på att äventyrslöpa denna helgen i samband med fortsatt firande av mina 60 levda år men med tanke på att jag haltade mig fram hela fredagen och även lördag fm så hade jag redan lagt det på hyllan.

Men kroppen alltså. Den är verkligen ett mirakel!
Och helgen! Olalallla! Den blev så bra att det är snudd på ofattbart! T o m vädret var perfekt!

Innan vi for iväg så drog jag till gymet för att rasta av mig. Om du vill bli garanterat trött så kör intervaller på Air-biken. Den är fruktansvärt jobbig!
36 x 30-30 sekunder + uppvärmning och någon slags nedvarvning blev det. Sen var jag helt rökt!

Helt klart så jag maskade jag inte och jag var precis så trött som jag kände mig.

När bilen var packade for vi direkt till fina Kronoskogen i Ängelholm. Vi parkerade på ett annat ställe mot vanligt och passade på att besöka detta festliga och fascinerande ställe. Har du inte läst den minst sagt fascinerande storyn så hittar du den här.

Inte långt därifrån ligger även Ängelholms havsbad och eftersom jag varit där innan och vet att det är ett fantastiskt badställe så var vi ju liksom ”tvungna” att åka dit så jag fick stilla min längtan.

Nästa stopp var själva målet. Ännu en födelsedagspresent och himmel alltså! Har du aldrig varit på Margretetorp Gästgivargård så rekommenderar jag dig verkligen att åka dit för vilket ställe!
Precis allt var perfekt! (Fastän där inte är något gym.)
SPA , en underbart god middag, chill i vårt makalöst fina rum och en lika makalöst god frukost. Allt inramat av superb service och vacker miljö.
Hit vill jag igen!

Födelsedagsrum!

När vi svullat i oss den där makalöst goda frukosten och checkat ut så for vi till Hålehall vid Förslöv.

Även där har vi varit innan men då var det högsommarvärme, min fot var gladare och jag hade ett helt annat sällskap.

Vi traskade iväg tillsammans med sikte på att gå 5 km rundan.

Kanske var det vårsolen, kanske var det luften, kanske var det den där gigantiska frukosten, kanske var det någon bokstavskombination jag inte fått diagnos för (ännu) men plötsligt ville jag prova springa lite trots att jag gnällt bara några timmar innan över att foten ömmade.

Först kändes det jättekonstigt och jag kom bara några steg innan jag ville gå igen. Men så fortsatte jag sådär. Gå-jogg-gå-jogg.
Klumpigt till en början men sen vågade jag springa mer som vanligt och det funkade helt ok så länge det var platt eller nedför!
Det där gjorde att jag ville mer så efter några kilometer tog jag vänster medan Anders fortsatte höger.

Förutom några gånger när jag hade solen rakt i ansiktet och var osäker på om jag sett någon markering så var det busenkelt att hitta. Här snackar vi välmarkerat de lux! Sånt älskar jag!

Så här roliga grejer kan man hitta i denna skogen! Hur underbart som helst!

11 km senare var jag tillbaka och även om jag inte kunde kuta hela tiden så var det miljarders miljarder gånger bättre än jag ens hade vågat hoppas på. Tack foten!

På hemvägen stannade vi vid en jättefin lien gårdsbutik och köpte lite godsaker. Betydligt trevligare än stora matbutiken som vi också stannade vid..

Hann precis hem och packa upp innan nästa rolighet.

Svettigt och skoj som alltid!

En så fin helg som jag avslutade på allra bästa sätt med ännu ett magiskt dopp. Fortfarande under 5 grader. Dvs fortfarande isbad.

Är, som du nog förstår, obeskrivbart tacksam för dessa dagar.
Tack min älskade Anders!

Kram från Ingmarie

Där jag inte visste man ens kunde ha ont

Redan när jag sprang iväg i morse så kände jag ett litet gnagande obehag på utsidan av vänster fot. I det där lilla ”hålrummet mellan fotknölen och hälen. Det började egentligen i går när den där silikonplattan hade hamnat fel och jag inte pallade rätta till den en gång till. Man tröttnar liksom på att stanna, ta av skon, rätta till den och sen försöka få på sko igen utan att rubba den från sitt läge efter 5-6 gånger.
Det var oerhört korkat inser jag nu för det var garanterat det som startade vad det nu är som gör ont. Visste inte ens man kunde få ont där!
Jag sprang klart men kortade av rundan för det började bli snudd på röd lampa.

Fint var det i alla fall!

Gymandet funkade bra men så fort jag varit stilla med foten för länge gjorde det snoront att starta upp den igen.

Just så är det nu också efter ett extra långt arbetspass. Helgplanerna med äventyrslöpning är helt grusade om det inte sker ett underverk men jag ska göra mitt bästa för att hitta ok alternativ!

Kram från Ingmarie