Löpning

Olika slags abstinenser stillade

Det är för sällan detta sker men nu är abstinensen stillad åtminstone en smula igen.🥰

Att andas in hästdoft, gosa, rida, pyssla och bara hänga  i ett stall är något jag kan sakna oerhört mycket men att ha häst i 08a land är nästan en omöjlighet. (Om man inte har väldigt mycket pengar vill säga…🤪)
De här gångerna jag har möjlighet att njuta häst blir därför extra värdefulla. Ishof Islandshästarl ligger bara en liten bit utanför Halmstad och det är ett toppenställe!

Jag fick låna Einar och jag är lika kär i honom som jag var förra gången. Skogen är magisk och det känns emellanåt som om man är i en annan värld. Som att vara i en sagoskog!🦋

Nu längtar jag redan till nästa gång!

Springa kan jag ju tack och lov göra lite när och hur  jag vill men en dag utan sen har jag abstinens även där. Den stillade jag med en lugn tur i skogen och utmed havet. Benen känns helt ok efter lördagens race men vis av erfarenhet så tar jag det ändå försiktigt. Pigga ben efter tävling/hårda pass behöver nämligen inte alls betyda pigga ben. Stresshormonerna lever nämligen ofta kvar ett par dagar i kroppen och kan lura en rejält.

Det märkliga är att jag har abstinens efter simning också fastän jag fryser och skakar som ett asplöv efteråt. Ibland t o m före! 🥶 Men med bra sällskap glömmer jag sånt där på nolltid. I dag fick jag dessutom låna en “vanlig” våtdräkt av Sara och det minskade tiden till frysandet satte in totalt åtminstone en liten stund.❄️ Jag kör ju oftast utan eller i swimrundräkt (den är betydligt tunnare) även om jag har en våtdräkt. Har upplevt det som jag inte riktigt kan andas i den men Saras funkade perfekt! Får väl fundera på att investera i en ny helt enkelt…

Vi var säkert 15 pers där men innan jag fått av mig allt, på med vanliga kläder och slutat skaka allt för mycket så hade de flesta redan hunnit dra iväg. Så är det när man är klen.😬

Kram från Ingmarie

TGS-race

Det finns lopp och sen finns det lopp. 

Du vet de där som går rakt in i (löpar)hjärtat och som ger minne för livet.

I dag har jag sprungit ett sånt! 🤩 TGS – Trail genom Skåne – arrangeras av Anna Nystedt,, Fredrik Nystedt och Laurent Leloup.
TGS50 är en 50 km lång A-B-sträckning mellan Lövestad och Kullatorpet.
TGS 25 är de sista 25 km på ultran, från Snogeholm till Kullatorpet.

Jag valde 25:an (i verkligheten var den 26,3 km men det visste jag inte då🤪) mest för att jag inte ville Anders skulle behöva vänta på mig för länge.😬

Snogeholm är ett enormt  vackert strövområde och vi var en härligt brokig skara löpare som hämtade våra nummerlappar och ”stämpel-pinnar” innan start. Smidigt och enkelt!

Betydligt knepigare var det att välja kläder…Det blåste kallt och varnades för regn så t-shirt kändes plötsligt inte så smart. Valde en tunn långärmad tröja i stället och vantar. Är man klen så är man. 🥶( Vantarna åkte dock av efter en halv-mil.😄)


Anna hade en kort genomgång innan vi äntligen fick springa iväg.

Loppet följde Skåneleden med några få utsvävningar emellanåt. Den är minst sagt varierande! Stigar, grusvägar, asfalt, små byar, ”djungel”, kohagar, snår, bröte, platt, kuperat, djup skog, öppna slätter, färister, stegar, grindar och obanat.jag tror banne mig allt fanns med utom möjligtvis vattenpölar och gyttja.

Första halvan var ”lätt” på så vis att den var utan bröte. Jag hade redan innan bestämt mig för att njuta och inte maxa. Inte så lugnt att jag såsade omkring men så lugnt att jag inte skulle krokna eller missa det vackra. Tog t o m lite foto!

Suveränt markerad bana!



Efter nästan halva skulle man ”stämpla in sig” innan det bjöds på ”godis-bord”!  Massa godsaker som gav mer energi!


Efter några kilometer till kom tok-backen. Lång, seg och med motvind. Tur jag gillar sånt!😀Det var värre med ko-hagen och brötet den bjöd på. Där hade jag verkligen inga snabba ben. Inte bland brötet innan golfbanan heller. Benen blev inte direkt snyggare om jag säger så och det är väl tur jag inte är en klen fotbollsspelare för då hade jag väl lagt mig ner och rullat runt av smärta.🤪🤪🤪

De sista kilometerna blev jag plötsligt lite osäker på om jag sprang rätt för jag såg inte en enda pil. Däremot de orange Skåneleds-markeringarna så jag tuffade på. Det var här “grindöppnandet” också började. Jag tappade räkningen ganska fort. Skulle ju hålla koll på vart jag skulle också och även om jag var pigg så är väl hjärnan inte den skarpaste vid slutet av sådana här äventyr. Åtminstone inte min.

Några kilometer från mål stod Anders så då visste jag att jag var rätt. Brant ner, brant upp, lite stig och sen platt väg in i mål!

Fredrik och Anna- det fantastiska paret som ordnar flera lopp/år!

Resultaten kom direkt på den stora skärmen (fördel med “stämpel-pinnar”) och allt flöt på fantastiskt smidigt. Massor av godsaker att välja på direkt efter mål och sen fick vi dessutom en varsin burgare. (Jag valde vegan förstås.) Supersmarrigt!

Jag fick även pris! Kom tydligen 3a efter ungdomarna.🥳

Det här loppet får 10 av 10 möjliga poäng!
Otroligt välorganiserat, mysigt och trevligt! Banan hade allt man kan önska sig, suverän service rakt igenom och dessutom helt galet billigt! Tack Fredrik, Laurent och Anna för ett helt otroligt bra arrangemang! 🙏🏻 Ni lyckades t o m hålla borta regnet! 😄

På vägen till Halmstad, där vi är nu, åkte vi inom Saxtorpssjöarna igen. Hur skulle jag liksom kunna låta bli. Jag är helt kär i denna (konstgjorda) sjö! 😍

Kram från Ingmarie

Bokskog och hav

Jag är ganska säker på att oavsett vilken löpare du frågar i Skåne med omnejd så vet hen var Bokskogen finns. Det är varenda löpares och naturälskares paradis! Första gången jag var där för tre evigheter sedan var jag helt hänförd och jag är det inte mindre efter i dag.

Det finns flera markerade spår att att välja på och jag tror banne mig att de är de bäst markerade i Sverige och topp 5 i världen. Dessutom är de extremt väl underhållna. Man kan springa omarkerade också men jag höll mig till 10 km slingan + ett av elljusspåren. (Jag “råkade” komma in på det sista för jag kände mig liksom inte riktigt klar.) Anders körde 7:an och var lika hänförd!

Bokskog är min absoluta favoritskog och en av de saker jag saknar mest i Stockholm. Det finns några få träd men det kan knappast kallas skog. Men det här! O lalallaaaa!

Vi velade länge var vi skulle äta lunch, det finns för mycket att välja på helt enkelt, men det blev till slut Graffit café i Ystad. Ett bra val visade det sig. Gott och mycket!

Ystad är en supermysig stad med stranden in på knuten. Vilket märks särskilt sommartid. Fortfarande mycket folk överallt men vi kom så småningom till stranden och njöt av den ljuvliga solen och sanden. Jag kunde förstås inte låta bli att simma lite också men med bara 15-16 grader i vattnet blev det ingen lång tur men allt räknas, eller hur?

På vägen tillbaka till Trelleborg åkte vi kustvägen. Kollade in ännu fler vackra sandstränder och såklart ett stopp vid Smygehuk. Sveriges sydligaste udde.

Vi lyckades komma exakt samtidigt som det var någon slags veteranbils-samling. Personligen går jag inte alls igång på det där men det finns tydligen de som gör det för det var fullsmockat med folk.

Sydpunkten är vacker och vi hade tur för det var inte alls mycket folk där.

Ännu en fin dag. Tack!

Kram från Ingmarie

Söderut i Skåne

Nu är vi i Trelleborg och det känns i ärlighetens namn lite som ett nedköp i jämförelse med Helsingborg. Jag älskar verkligen Helsingborg! Så där långt in i hjärtat! Men vi vill också till Ystad och enda stället med vettiga hotell-priser var just Trelleborg. Fatta mig rätt, det är inte dåligt men det är liksom inte wow!

Dessutom bodde vi ju ruskigt fint med en frukost som var outstanding. Varje vegans dröm!

Resan till Trelleborg var dock en riktig höjdare! Snälla Anna mötte upp vid Saxtorpssjöarna och bjöd på en helt galet fin runda i skogen. Det var tur hon inte sprang ifrån mig för jag hade aldrig hittat tillbaka trots alla markeringar. De var nämligen en smula luriga…

Vi såg dock inga…

Det lite festliga är att vi inte lyckats ses på flera år och nu har vi redan setts två gånger på kort tid, förra gången var det ett rejält långt och blött långpass, och kommer ses redan på lördag igen. Och sen, om inte förr, ännu en gång i oktober för många timmar tillsammans. Något jag är oerhört glad och tacksam över!

Du ser sjön där i bakgrunden. Den är precis lika fin som den ser ut. Vattnet var ljuvligt och detta är helt klart en av de bästa sjöar jag simmat i ever!  Och de är ju en del…

Lunchen hittade jag tack vare Google.

Boregby stenugnsbageri var en chansning som visade sig vara en riktig höjdare. Det var så där gott så jag inte ens kunde prata.

Vi hann också med att besöka Höllviken, Skanör och Falsterbo. Det är flera år sedan jag var där och även om det har byggts en hel del nytt så är det lika fint som jag minns det. Den sanden alltså! Och badhytterna! Dör gullighets-döden varje gång jag ser dem.

Lyxlivet fortsätter i morgon med nya äventyr.

Kram från Ingmarie

Födelsedag i Skåneland

Det finns väldigt många olika möjligheter till att hitta fina löpvägar i Helsingborg men vi valde ett säkert kort. Pålsjöskogen. 

Där finns flera olika markerade slingor att välja mellan plus ett oräkneligt antal andra vägar och stigar att upptäcka.

Skogen är magisk! Kilometer efter kilometer med bokskog varierat med öppna fält, slott, havsutsikt och annan lövskog. Plus hästar, kor, en gigantisk hundrastgård, söta hus och en platt groda.

Mina ben fick fnatt och ville inte sluta springa men efter 90 minuter fick vi ändå ge oss. Anders fyller nämligen år i dag och då känns det lite extra oschysst att messa ett ”kommer senare pga äventyr och spring i benen.” 😬 Den mannen har nog fått fler sådana meddelande än någon annan och har fått vänta fler timmar på att jag ska komma tillbaka från skogen än den värsta shopping-nördens man på Manhattan. Ändå har han aldrig, aldrig klagat! Ja, han är en guldklimp! 🥰

Precis vid parkeringen går den vackra strandpromenaden utmed havet och där finns även Pålsjöbaden. Vi var och rekade lite och gissa om jag ville simma i havet och sen njuta av bastun! Men det finns bara ett visst antal timmar per dygn så jag får spara det till nästa gång helt enkelt.😀

I stället åkte vi (en omväg) till Höganäs för en mysig fika på café Bistro.

Vi fick en varsin “special-macka” för av någon underlig anledning hade de inte vego. 🙄 Mycket märkligt! I vanliga fall bojkottar jag sådana ställe men ibland får man helt enkelt göra ett undantag. God var den i alla fall!😋

Innan vi åkte tillbaka hann vi även med Mölle och Kullaberg. Vi har båda varit där innan men vi minns banne mig inte om vi varit där tillsammans. Jag vägrar tro vi börjar bli senila så jag skyller på att 20 år tillsammans kan röra till minnena en smula. 😀
Oavsett är det alltid värt ett besök. Landskapet är hisnande och jag får alltid en känsla av oändlighet när jag upplever det.

Tro nu inte att det inte blev något havsbad bara för att vi skippade badhuset. Vid Fågelvikens havsbad var det perfekt att stanna för att stilla abstinensen en smula. Det var superroliga vågor att guppa runt i och hela 19 grader i vattnet! Betydligt kallare på land men vi klarade oss åtminstone från regnet. Och ja, även Anders testade och när han bara väl kommit i så erkände han att det var ju faktiskt riktigt härligt! (Och jag bara “vadvardetjagsa”…😎😆🤪🥳)

Anders födelsedag avslutade vi med supersmarrig asiatisk vego-mat på Chay Vegan. 🥂🙏🏻

Så nu är vi både mätta, nöjda, lagom trötta och redo för nya äventyr i morgon! 🥳

Kram från Ingmarie

Tur man inte är gjord av socker

Har jag bestämt mig för intervaller så blir det intervaller. Åtminstone om enda orsaken till att avstå är regn.
Inte ens skyfalls-regn räknas som en bra ursäkt om du frågar mig.

Det regnade inte när jag började men redan på den andra av 10 st 3-minutare så började det. På mindre än 22 sekunder var jag plaskblöt och då kvittar det ju liksom. Då kunde jag ju lika väl fortsätta. Jag är ju faktiskt inte gjord av socker.

De där kläderna lär inte torka på ett bra tag…

Lagom till jag var klar och skulle äta lunch så kom i alla fall solen tillbaka! Och sen kom Anders! Och ännu en gång blev det finmiddag hemma hos Daniel och Noel. Så himla lyxigt och mysigt!

Vi klarade oss i alla från regnet nu i kväll för det finns ju en gräns för hur blöt man vill bli på en och samma dag, eller hur?

I morgon börjar vår lilla semester-tripp söderut och det ska verkligen bli jätteskoj!

Kram från Ingmarie

Det oplanerade som inte blev som blev ett annat oplanerat

Nu ska vi se om jag på något vis kan berätta hela den väldigt långa, konstiga och knasiga storyn om hur ett planerat äventyr först blir inställt och sen blir ett oplanerat inställt äventyr som blir ett annat oplanerat äventyr. 😱

För några veckor sedan fick jag napp av en kompis i Halmstad som ville dra runt mig på Göteborg swimrun. Sen visade väderprognosen att det skulle bli både rejält kallt och regnigt och eftersom jag vet hur min kropp reagerar vid simning i sånt väder (den lägger i princip av) plus att jag är en kratta på hala klippor och helt ärligt inte ville riskera skada mig så bestämde vi att han skulle leta upp en annan att köra med. Vilket han gjorde. Som så ofta förr så ändrades dock väderprognosen och jag bokade in mig, efter många misslyckade försök pga att de stängt anmälan😳, till den kortare varianten i går eftermiddag. Den skulle jag köra solo och kände mig helt nöjd med det.😃

Vid 16.30 ringer min kompis och berättar att hen är sjuk och den stackars andra kompisen står alltså utan partner. 😱 Efter att den andra partnern hade förstått att det skulle bli ett extremt lugnt lopp om det kördes med mig så bestämde vi oss för att köra. Med facit i hand var det tur hen skulle åka upp på morgonen inför loppet för annars hade detta blivit dubbelt jobbigt….😰

Jag gick och la mig i bra tid i går kväll men kunde inte somna. På våningen ovanför var det ett vansinnigt liv och dunka dunka. Efter någon timme ringde jag till repan för att höra när de skulle sluta.
“Tidigast kl. 01”, blev svaret.😬 Jag blev både irriterad och smått förtvivlad för dels hade jag bett om ett tyst rum och dels skulle jag ju gå upp strax efter kl 06. Det är möjligt att andra klarar av att köra (svåra swimrun-)lopp utan sömn men det gör inte jag. Den snälla kvinnan fattade mig och erbjöd ett annat rum som jag flyttade till. Tyst var det men det fanns inga kuddar plus att det kröp omkring en spindel på golvet (!), så innan jag var i säng var klockan ännu senare och kroppen var i total uppror. Eller snarare skallen var det. Min svaghet när det gäller stress är just när jag ska upp tidigt och verkligen måste/behöver sova. Det bara låser sig och det blir helt omöjligt att somna. Jag vet det sitter i skallen men att förklara det för den verkar vara snudd på omöjligt. 🤪 Dessutom fick jag sjukt ont i magen och fick springa på toa flera gånger.🥺

Klockan 03.30 var jag lika klarvaken som kl 15.30 och insåg att detta aldrig skulle funka. Får messa min kompis (som tack och lov alltså inte åkt upp hit) att jag måste ställa in. Ändå tar det tid innan jag kommer till ro. Tror jag somnar framåt 05 och sover sen djupt till kl 9. Kände mig helt yr och vimmelkantig men mest ledsen för jag hade ju så gärna velat vara med! Nu vet jag dessutom att det var precis så fint som jag trodde det skulle bli!

Men kanske det var någon mening med det? Kanske jag bara inte skulle? Kanske jag skulle brutit ett ben, frusit så vi hade behövt bryta eller tagit ut mig så mycket att jag varit förstörd i flera veckor framåt?
Alltså det där tror jag inte på själv egentligen men det gör liksom att det känns lite lättare i (swimrun)hjärtat….🙃

Det här är ingen stor grej, jag vet det! Ett lopp är bara ett lopp, pengar är bara pengar och det kommer fler race. Men visst svider det lite! Nu blev det ändå en väldigt bra dag för om det är något jag är extremt bra på så är det att tänka om!💪🏻

I stället blev det att jag sprang från hotellet till Spinneriet i Lindome där familjen mötte upp. (De körde dit.) Inte jordens roligaste väg men det var helt klart ett äventyr och ett bra långpass. Raksträckorna var som gjorda för intervaller vilket jag såg det var fler som tänkt på med tanke på alla markeringar i asfalten. Turligt nog kändes benen både lätta och starka!🥳

Spinneriet är ett  riktigt mysigt ställe med en massa små roliga butiker med varierande innehåll och där jag fyndade en kjol, ett par sandaler och en klänning för 750 kr! 💃🏻
Lunchen på Me & The Goat var outstanding och servicen var helt makalöst bra! Rekommenderar det verkligen!🤩

Ett äkta Anna-pass från A till B med ett mål inkl. god mat och gott kaffe! (Och en snabb-tvätt på toa.🤪 😆)

Väl tillbaka i stan efter att ha lämnat mamma och Ulf vid tåget blev det ett pass på Göteborgs (enl. mig) bästa gym. Kände mig stark som en elefant!💪🏻

På tal om bra service så vill jag verkligen rekommendera hotellet jag bor på. De har gjort allt för att kompensera mig för min förlorade nattsömn. Uppgradering till en svit, gratis parkering till i morgon och ett enormt trevligt bemötande. Ännu en rekommendation!🤩

Att träningen gått bra, magen är lugn igen och jag har haft en fantastisk dag med de jag älskar är egentligen väldigt mycket bättre och viktigare än ett lopp. Det kommer ju som sagt var fler och jag vet ett redan om en vecka!🥳 Hela dagen avslutades med en stund tillsammans med lillebror på kajen. Så mysigt och värdefullt!

 

Kram från Ingmarie

Sista?

Det är inte helt omöjligt detta var den sista dagen med riktigt “Ingmarie-väder” denna sommar. Åtminstone inte om man ska tro på SMHI:s prognoser. Men de har å andra sidan haft fel förr så vem vet.

Hur som helst har jag verkligen njutit av den. Att få känna varm, mjuk sand mot huden är verkligen lycka för mig!

Sprang lite längre i dag för jag bara kunde inte låta bli när solen sken så härligt! “Prinsen” till Grötvik och vidare till Eketånga-skogen där jag snurrade runt på lite olika trails innan jag tog mig hem utmed havet igen. Bedårande vackert!

Det är verkligen något speciellt med just havet. Jag älskar det samtidigt som det skrämmer mig. Det lockar samtidigt som det oroar och jag längtar alltid till det samtidigt som jag undviker det. Mycket märkligt… Sjöar är också vatten men ändå en helt annan grej. I dem kan jag gladeligen och hur lättsamt som helst simma men i havet vill jag ha sällskap. Det fick jag i dag av Sara och Alexander. Det var magiskt! Vi simmade från Svärjehålan till Tjuvahålan (ja de heter så) och tillbaka. Jag var nöjd där (ls: klena jag frös) men de andra två fortsatte en liten stund till.

I morgon är det dax för lite nya äventyr! Troligtvis i regn men det är ok efter en sån här dag.

Kram från Ingmarie

STHLM 5 – the full story

Vår plan var att börja guld-utmaningen på STHLM 5 kl 8.30 i går med Brunnsviken och så blev det. För alla utom mig vill säga. Mina oregelbundna jobb-tider sista tiden har (tillfälligt) satt min dygnsrytm helt ur spel. När klockan blivit 01 och jag fortfarande var klarvaken så insåg jag att det inte skulle funka med så tidig uppgång och start för mig. Några sms senare till Anna och Kajsa så var min plan ändrad. (De sov förstås.) Jag startade helt enkelt en timme senare och skippade finkaffet mellan Brunnsviken och Kungsholmen för att ha en chans att hinna i kapp dem.

Brunnsviken-rundan är ca 12 km. Jag har ju kutat den, liksom alla de andra, massor av gånger men dels var det ett tag sedan jag var i de där trakterna och dels sprang jag åt “fel” håll så det kändes nästan som en helt ny runda. Så “lättlurad” är jag!

Väskan hade jag gömt i ett buskage och tanken var att jag skulle ta buss och tunnelbana till St Eriksplan för att möta upp Anna, Fredrik och Kajsa men ingen buss kom. Eller så stod jag vid en hållplats som inte var en hållplats. Man kan aldrig riktigt veta med SL… Så det slutade med att de fick åka tillbaka för att hämta upp mig. Snacka om service! Och mer blev det! Fredrik körde som om han aldrig gjort annat än rattat runt i 08a land. Vi hade inte ens problem att hitta parkeringar. Helt otroligt!

Kungsholmen runt är ca 9 km, om man springer rätt, men babblar man för mycket och glömmer svänga blir det en kilometer till. Den metoden använde vi. Att ha sällskap gör att tiden liksom bara försvinner och jag tyckte knappt vi börjat innan vi var klara och det var dax för lunch.

Och vilken lunch! Jag har gått förbi Organico massor av gånger men aldrig ätit där. Nu vet jag att jag kommer gå dit många fler gånger för jösses vilket ställe! Allt är vegan och det var så gott att vi nästan inte kunde prata. Dessutom var detmycket mat och billigt!

Det var också ungefär då regnet kom. I rejäla doser. Det var också efter detta jag anade att min utmaning skulle komma. Har nämligen aldrig suttit ner och käkat så här för att sen börja om igen. Södermalm och Årsta var nästa etapper. 10,7 + 7,5 km med ministopp mellan för påfyllnad och, skulle det visa sig, ombyte till torra kläder.

Vi parkerade vid Eriksdalsbadet under bron vilket var perfekt för då slapp vi regnet åtminstone den lilla stunden vi stod där.

Jag vet inte om det var maten, pausen eller något annat men för mig kändes det som jag sprang utanför mig själv. Jätteskumt! Jag var liksom där men inte i kroppen. Den sprang dock så helt borta kan jag ju inte ha varit. Det regnade precis hela tiden och jag och Anna lyckades bli extra blöta när några bilar passerade vägens regnpölar exakt när vi var i jämnhöjd. Tur det inte var is-vatten….

Fredik inte bara sprang, hittade kaffe-barer och körde runt oss. Han fotade en massa också!

Mitt jobb i bakgrunden!

Efter det där 19 km-badet blev det torra kläder (igen) och finfika vid Maria-torget på Johan & Nyström.

Kaffe med havremjölk alltså! Och kaka! Hur kan man leva utan det?

Nu var det bara Djurgården kvar. Knappt 9 km. Lite stelt var det allt i början och jag fick åter igen den där känslan att jag var “utanför mig själv”. Men sprang gjorde jag. Hela vägen och vi ökade t o m lite på slutet!

 

Känslan av att vara i mål var minst sagt härlig!

Och naturligtvis blev det en sprada. Har aldrig gjort det på Djurgården innan så hur skulle jag kunna låta bli? Mina vänner var lite tveksamma men otroligt lättövertalade! Vet till 100% att de inte ångrade sig för man gör faktiskt aldrig det!

Sen var det bara avslutningen kvar. Efter ca 48-49 km (beroende på vems klocka vi kollade på) var maten och myset på vego-haket Chutney obeskrivbart! Anders mötte upp och även om han inte kanske blev direkt sugen på att haka på någon annan gång så blev han inte avskräckt. Lyckan och glädjen hos oss gick liksom inte ta fel på!

Denna dagen är en av de jag alltid kommer att minnas. Vilket äventyr och ffa vilket sällskap! Tusen, tusen tack Anna, Fredrik och Kajsa! Utan er hade detta nog aldrig ens blivit av och det hade ju varit helt fruktansvärt sorgligt!

I dag känns kroppen nästan löjligt pigg, måste ha varit all mat och kaffet, men jag nöjde mig med lite vattenlöpning i Söderbysjön. Det kommer ju fler spring-dagar! Och fler lopp!

Nu sitter jag på tåget söderut för nya äventyr och upplevelser. Livet alltså! Så himla fint!

Kram från Ingmarie

STHLM 5

Vi klarade det! Fem rundor i Stockholm på en dag. Brunnsviken, Kungsholmen, Södermal, Årsta och Djurgården. Totalt visade min klocka 49 km.

Att Anna, Fredrik och Kajsa skulle klara det visste jag men jag var mer osäker på mig själv. Har inte kutat så här långt sen förra hösten någon gång. Men det gick bra! Trots att jag “försov” mig. En utförlig “race (och mat)-rapport” kommer i morgon.

Kram från Ingmarie