Framme & en påminnelse

Du kommer väl i håg att på lördag är det Löpningens Dag! Kanske har du redan planer annars är här 2 tips!

I Skåne fixar ex bästa Anna  detta event och i Halmstad kan du fira Löpningens från kl 11.30 på Sats i Halmstad (Järnvägsgatan 4a)

🥳🥳🥳🥳
🏃🏻‍♀️🏃🏻‍♀️🏃🏻‍♀️🏃🏻‍♀️
11.30 ; Kort löpning ute + löpskolning och löpteknik 50 min med Ingmarie Nilsson ( Cirka 1 km jogg till och från samlingsplats i lugn fart)
12..45 Indoor running 30 min med Ingmarie Nilsson
1330 Löpstyrka Löpstyrka 45 min med Linda Rehn
( Med reservation för ändringar)
Alla kan vara med, även icke medlemmar, och allt är gratis! Du kan välja valfritt vad du vill vara med på. Vi bjuder på lite förfriskningar och det blir utlottning av en fri träningsmånad! 🥳 En lott/aktivitet så chansen ökar ju mer du är med på.
Anmälan görs via mail eller direkt på centret
Mail; halmstad@sats.se
Jag är äntligen på plats i Halmstad.  Med bilens hjälp. Förutom att tågen är högst osäkra så tar det snudd på dubbelt så lång tid att ta sig från dörr till dörr Åhus-Halmstad så egentligen vore ju bilen det givna valet men jag har envist tänkt och hävdat att tåg är bäst för det ger möjligheten att slappa, jobba, läsa och gå på toa samtidigt som man reser. Numera vet jag att det i och för sig är sant men jag vet inte om det blir en extra lång resa, en omvägsresa, en inställd resa eller en helt annan resa. Sånt är ju ohållbart! Med bilen tar det ca 2 timmar. Med buss och tåg nästan 4. Ju mer jag tänker på det ju galnare är det.
Sverige 2024 och vi har inte kommit längre med kommunala färdmedel…
Nåja nu är det sista gången denna pendling görs för nästa pass på Sats, förutom på lördag, blir i maj och då bor vi ju i Helsingborg. Som alltid var det jätteskoj med bra tryck på löpningen och stilla avslutning i yoga salen.
Min löpning blev i Åhus och var en seg historia. Men naturen var fin!
Mellan alla grejer med pappa-besök och lite annat så hann jag ta ett dopp i ett guppigt och vackert hav. På det viset var det himla bra att jag “tvingades” ta bilen för nu tar jag mig lätt vart som helst.
Inget ont bla bla bla.
Kram från Ingmarie

Skit-tågtrafik

Jag kan delvis förstå att det kan bli fel och inställda tåg, det verkar ju alltid finnas något att skylla på, men jag förstår inte hur Skånetrafiken/SJ  alltid, ja a-l-l-t-i-d, är så urusla på att ge information.

Det spelar liksom ingen roll vad det gäller. Ingen verkar veta någonting om någonting.
Inställda tåg i sista minuten, utlovade ersättningsbussar från Kristianstad som aldrig kommer och de på ”kundservice” visste såklart absolut ingenting. Men det stod i appen att det skulle finnas. De var kanske osynliga? Eller virtuella?
Plötsligt skulle ett inställt (!!!) tåg gå på ett helt annat spår och vi som stod och väntade småsprang dit men då gick det utan att alla kommit med.
Vi fick gå tillbaka längst bort men bara några minuter före tåget skulle gå blev även det inställt.
Så här har det varit 90% av alla mina resor det senaste året
Hur kan man få fortsätta sköta detta så dåligt?

Detta var bara början…

Tänk om vi skulle göra så på sjukhuset.

Ja men ni kan få komma med patienten. Eller nej förresten, det går inte för vi har inte tid men jo kom till plats Q. Eller nej, där var visst ingen plats ändå men gå till korridor x så kanske det kommer någon som kan hjälpa er någon gång. Eller nej, där var visst ingen personal så vänta i korridor b längst bort.

Ja du fattar va? Jag tror helt ärligt att de inte ens har vett att skämmas för de som bestämmer sitter väl på någon golf-krog och skiter fullständigt i oss som har betalat dyra biljetter och vill/behöver resa.

Det var så jag tillbringade hela min eftermiddag. Väntande ute i kylan, i kön till den sk “kundservicen” som inte kunde svara på en enda fråga (!!!) och gående/springandes fram och tillbaka på perrongerna. Det kan låta hur barnsligt som helst men till slut var jag så arg att jag började lipa.
Jag bara orkade inte mer. Gränsen för allt tågstrul var nådd  för min del så efter alla timmar där helt i onödan tog jag bussen hem igen.
Trött och arg.

När jag väl var hemma igen hade det nästan hunnit bli mörkt och det kändes både osmart och oklokt att sätta sig i bilen för att komma till Halmstad. Mina pass är trots allt inte förrän i morgon så jag hinner om jag kör. Det är pga allt tågstrul jag måste åka en dag innan för att vara säker på att komma fram men inte ens det hjälpte alltså i dag.

I stället för ett roligt pass med Marina & gänget så fick jag roa mig på egen hand på gymet här. Om inte annat var det ett bra sätt att få bort frustationen på.

Badet gjorde mig lugn. Tack och lov för det!

Undra hur arg jag hade blivit om jag inte hade tröttat ut mig på intervallerna innan… Jag hade kanske helt gått bananaz. haha!

De där 6 x 5 minuterna gick i alla fall bra och gjorde mig både trött och glad.

Nu hoppas jag det inte kommer någon plötslig snöstorm i morgon…

Kram från Ingmarie

 

 

Sorgligt

Gav mig glad i hågen ut i skogen för en springtur i förmiddags.

Jag var glad ända tills jag såg detta.

Ännu mer skog huggs ner och om du inte redan vet så kan jag berätta att de där traktor-bulldozerna dödar träd fortare än jag hinner blinka två gånger och det både ser och låter hemskt! Jag har ju berättat om den stora skogen de skövlat för att bygga industrier och både tänkte och tyckte att det måste väl ändå räcka? Bara hoppas att de inte tar alla träden.. Jag blev jätteledsen när jag såg det och valde att ta en lång omväg förbi det på vägen tillbaka..

Kram från Ingmarie

Långasjönäs med några baksidor

Vi åkte till fina, fina Långasjönäs naturreservat. i Blekinge igen för vi tänkte att sen när vi flyttat så blir det ganska långt dit. Det var lika härligt som alltid att komma dit och jag och Anders valde att börja löpturen med 5ans spår tillsammans.

Nu är det ju ganska blött överallt och det visade sig att Anders är lite rädd för att blöta fötterna (!!!) medan jag bara klafsar vidare (det blir som swimrun men utan simning) och efter 27 stopp för att han skulle hitta torra partier fortsatte jag mitt klafsande själv. (Han blev sen såklart blöt om fötterna ändå…)

Det är ett perfekt ställe för all typ av löpning men kanske ffa för ett lugnt återhämtningspass. Terrängen är verkligen varierande och otroligt vacker. Jag glömmer liksom både tid och rum när jag är på sådana här ställen!

Det blev två timmar myslöpning på gul, mörkblå, ljusblå slingor och lite grusväg.

Och skorna, tja de blev ju som de blev.

Det som var lite tråkigt var att de håller på att avverka en massa skog där och det blir otroligt fula spår i naturen. Jag fattar att det nog finns en plan och ett behov men fordonens hjulspår är banne mig varken vackra eller springvänliga.

En annan tråkig sak var att någon/några tydligen tyckte det var roligt att vandalisera herrarnas bastu. Varför gör man en sån sak? Så vansinnigt onödigt!

Jag fick i alla fall badat i kanske det enda lilla hål som fanns i hela sjön.

Tyvärr har vårt favvoställe Mormors bakeri stängt ca en månad till så vi testade Golden Mug.
Jag var jättekaffesugen och sa säkert 5 gånger att jag ville ha kaffe till semlan och att vi skulle ha det + falafelrullen samtidigt.

Falafeln kom direkt och strax efter semlan men inget kaffe.

Falafeln var helt ok. Semlan var torr och tråkig och något kaffe fick jag inte. Mannen påstod att jag inte betalat för det men han kom ändå fram och sa att “du ville ha kaffe men det har du inte betalat för”. Fattar fortfarande inte hur det kunde bli så fel. Jag beställde, han tog betalt. Hur många gånger ska man liksom behöva säga att man vill ha kaffe? Så nej, jag kan inte rekommendera stället om man vill ha kaffe och semla.

Här var jag fortfarande hoppfull men jag är glad vi valde att dela på semlan…

Kram från Ingmarie

Är det åldern????

Ja inte vet jag vad som hände men plötsligt har benen blivit lite raska igen. Det var längesedan intervallerna gick så här “fort” (ja allt är ju såklart relativt) som i dag och ffa att de kändes så bra! Det liksom spritte i de och trots att de blev tröttare och tröttare, intervaller har ju den effekten, så fanns det tryck kvar.

3 x 5+3+1 min. med 1 minuts vila rakt igenom. Plus upp och nedjogg som vanligt förstås.

Men inte bara det! På gymet förvandlades jag till en människofärgad Hulken och lassade på och lassade på och lassade på. Jag hoppade, drog, lyfte och puttade så svetten rann och det var som om jag inte kunde bli trött. Det kommer säkert att straffa sig i morgon men det är då det. Att vara odödlig en hel dag är värd att vara halvdöd nästa dag för. Eller kanske flera dagar…

Sånt här ska såklart firas. Förutom med god mat så på mitt favvo-firarställe så som jag gillar att fira du vet…

Är det bara hälften så här bra som i dag att vara 58 så kommer det bli ett toppenår!

Kram från Ingmarie

Grattis till mig!

58 år!

Det känns som jag skrev lite om i går väldigt märkligt. Härligt men också lite läskigt. När man är 58 ska man väl liksom veta vad man vill med sitt liv, slagit lite rot och  ha lugnat ner sig en smula? Eller så är det tvärtom. Det är nu man verkligen kan balla ur, göra knasiga grejer och leva loppan för vem bryr sig egentligen?
Det jag lärt mig är att människor verkar tro att alla är intresserade av vad man själv gör men jag tror det är mest önsketänkande.
De flesta har fullt upp med sig själva och de som är närmast i ens liv och struntar fullständigt i vad andra gör. Eller vad tror du?

Min födelsedag har varit väldigt fin och (nästan) precis som jag ville ha den. Jag skriver nästan för helst hade jag velat ha sol och vindstilla men det har mest regnat och nu blåser det friskt. Igen. Visst har denna vintern hittills varit väldigt vild?

Det var åtminstone uppehåll i förmiddags så jag fick både springa och bada regnfritt. Stor kontrast mot i går både på land och i havet men lik väl otroligt härligt! Så länge det är is- och snöfritt står jag ut med det mesta vädermässigt.

Fredag betyder simtid med klubben och nu när jag äntligen kunde så passade jag såklart på!

Det har inte blivit en enda aktivitet med 58 i den men jag satsar på att klara av det när jag (förhoppningsvis) blir 60. Inbillar mig att det är enklare.

Framförallt satsar jag på att göra mitt 58e år riktigt roligt, utmanande, lärorikt, svettigt och spännande men också lugnt, vardagligt och öote lagom tråkigt. För det är så livet är och det är väl så det ska vara. Utan tråkigt kan man inte ha roligt, utan vardag kan man ine ha fest och utan lugn kan man inte ha fart.

Gillar du att fylla år?

Kram från Ingmarie

 

De sista som 57

Många verkar tycka att  födelsedagarna efter 30 mest är sorgligt och nästan som ett nederlag. Kanske för att för varje år så är det ett år närmare slutet. Jag tänker inte riktigt så även om jag såklart fattar att det är så. Det är inte “roligt” att bli äldre, rynkigare, långsammare, stelare och allt vad det nu kan vara men samtidigt så tycker jag det är härligt att få fortsätta vara med i livet. Alternativet är väldigt mycket sämre. Jag må vara just långsammare, stelare och rynkigare men jag är också lugnare, kunnigare, mer ödmjuk och starkare än innan. Det går alldeles utmärkt att fortsätta utvecklas och utmana sig själv trots att man blir äldre. Det går också alldeles utmärkt att strunta i den där åldern och bara leva som man vill, känner för och mår bra av. Tack och lov har ju det där förändrats en hel del. Man “måste” liksom inget bara för att man är i en viss ålder. Visst finns det vissa saker som det är en bäst-före-datum på men ärligt talat är det inte så många grejer.  (Jag tänker ffa ex på att skaffa barn eller försöka bli världmästare på 100 meter.)
Vill man något så kan man oftast oavsett födelseår.
För bara några generationer sedan var man ju rent av gammal när man var 50. Så är det ju knappast nu. Tvärtom!

I morgon blir jag 58 år. Det känns konstigt. Snart 60. Jag känner mig mer som 35-40. Åtminstone i sinnet. Kroppen är väl inte riktigt lika vass som då. Haha!
Men den hänger med och är i hyfsad form. Det är inte alltid den gillar det huvudet vill men faktum är att den ändå inte helprotesterar och det är gott nog för mig.
Att kuta två timmar efter gårdagens tuffa pass utan att tvärvägra är ex något jag är väldigt tacksam över att den ville. Fötterna ojar sig förvisso men det är förståeligt. Deras gener är inte de bästa och jag har lärt mig att acceptera och anpassa mig något sånär. Jag tog Skåneleden runt Åhus och det var så himla härligt att kunna kuta en hel runda utan att behöva riskera att halka eller att behöva slira i snö och modd. Hurra!

Vinden var emellanåt ganska kall men i solen och i lä kändes det som vår!

Dagen har ägnats åt flyttfix, kiropraktorbesök och måleri och denna sista dag som 57 åring avslutades på absolut bästa, vackraste och mäktigaste viset med ett månskensbad.

Jag önskar på riktigt att alla fick uppleva denna magi. Det är omöjligt att förklara så det måste verkligen upplevas.

Helt stilla, klart och djupt vatten, tyst och obeskrivbart vackert.

Kram från Ingmarie

Hurra-feelings

Det är inte ett dugg konstigt att jag hux flux fick feeling och ville springa intervaller och att jag dessutom gjorde fler än jag tänkt. Barmark alltså! Det gör underverk för (mitt) humör och min (livs) lust!

Inte ens regnet och vinden kunde ta lyckokänslan från mig. Som jag njöt! Eller ja så mycket man nu njuter av intervaller. haha. Men känslan var ok och jag toksprang verkligen inte utan blev helt enkelt bara så där svenskt lagom trött..

Om det var barmarken som även gjorde att crosstraining-passet gick bra vet jag inte men det gjorde det. Så där bra så jag tyckte det tog slut för fort. Roliga övningar och bra blandning.

Egentligen hade jag tänkt åka hem direkt efter det där passet men så blev det så där som vanligt. Bryggan, stegen och havet drog trots regn och halvstorm. Det blev ett perfekt avslut på en aktiv dag. På any day förresten. Finns absolut inget bättre sätt att släppa alla tankar och verkligen bara vara i nuet.

Och ja, jag var ensam där ute.

Kram från Ingmarie

Swimrun på land

Det är tur jag är van vid swimrun och känslan när man sätter fötterna i iskallt vatten för hela världen (nåja) har förvandlats till en skridskobana md inslag av isvattenpölar.

Ibland kom det några mycket små och korta strof av barmark där lyckan fullständigt svämmade över. Tänk när det är så överallt igen!

Ser du gruset!

Vår gata. Inte mycket till “halkbekämpning” här inte…

Jag slapp i alla fall regnet som SMHI spådde så det var åtminstone positivt. Alltid något.

Längtar du också efter vår och barmark?

Kram från Ingmarie

Behövs allt? Och några bra idéer

Det är nästan med livet som insats som man beger sig utanför dörren här nu. Isagatorna brer nämligen ut sig ända upp till vår trappa.
Eller så är det slirig modd med iskalla vattenpölar. Alltså jag är skeptisk till det här. Vad kan det möjligtvis göra och ha för nytta? Behövs det över huvudtaget?

Det tog 18 evigheter att slira till och från gymet i går. Så där så jag nästan började fundera på att börja med tyngdlyftning eller hopprep i stället. Nästan. Jag är så pass gammal att jag ju vet att det kommer bli vår, barmark, sol och grönt i år också.

Efter jobbet var det riktigt läskigt och jag var faktiskt rädd för att jag skulle behöva åka tut-tut bilen in med spräckt skalle. Eller åtminstone ett brutet ben. Simma i dag var därför ett extra bra val!

För att inte tala om hur himla bra ide det var att hänga med våra vänner! Gofika och sen bio på coola Roxy biografen. Där sitter man i bekväma fåtöljer, blir serverad kaffe och te i pausen och man kan beställa både vin och mat om man är sugen. Filmen “The Holdovers” var en riktig pärla. Rekommenderas!

Kram från Ingmarie