Jag kämpar på med mina pull-ups men det går inte med någon racer-fart framåt precis. Både en snigel och vandrande pinne tar sig snabbare framåt.
Men jag har i alla fall ett liiiite tunnare gummiband nu.
Resten ägnade jag åt marklyft och diverse rygg-övningar.
Eftersom jag har på tok för många flex-timmar så började jag lite senare i dag så jag hann både springa, laga mat och ta en powernap också!
Vilken lyx!
Kram från Ingmarie
Två tidiga morgnar och jag kan konstatera än en gång att ett dagtidsjobb måndag-fredag inte är min grej.
Tur i oturen är att kursen var nu och inte i november så det har i alla fall varit ljust både på morgonen och kvällen dessa dagar.
Det har onekligen underlättat och jag erkänner utan omsvep att det är vackert och härligt att vara i skogen när solen går upp.
Kvällarna vid havet har varit lika magiska men på ett helt annat vis.
I går…
…och i dag.
I morgon är det vanligt jobb igen och jag har förhoppningsvis nytta av all min nya kunskap.
Kram från Ingmarie
Nu när jag vet att jag ska sitta still en himla massa timmar så har jag gjort mitt bästa för att motverka allt för mycket träsmak.
Det blir först en timme i bil, nio timmar på en stol och sen en timme till i bil. I två dagar!
Ja du fattar.
Jag kommer vara helt slut!
Det är betydligt mer energigivande så som jag gjort i dag.
Började med fartleksintervaller. 20 x 60-30 sekunder. Kändes helt ok trots att jag innan jag stack ut mest kände för att gå och lägga mig igen.
Kroppen alltså…
Kommer jag någonsin att begripa mig på den?
Bytte sen bara om, tog hojjen till Filborna, simmade 1600 m och cyklade hem igen.
Efter jag ätit blev jag så där toksömnig som nog bara jag kan bli. Det är som ett sömnvirus tar över mig totalt och jag somnar inom 3 sekunder. Max!
Det festliga är att jag vaknar alltid 1 minut innan klockan ringer för ja, jag hinner ställa alarmet. 20 minuter räcker sen är jag som ny igen.
Måndagens Performance Strength var lika skoj som alltid och jag satte minsann ett Pb i Front Squat. Det betyder inte så mycket för dels har jag inte kört det så många gånger, det är mycket teknik som behöver nötas, och dels var mitt förra Pb typ en myggvikt. Nu är jag väl uppe i flugvikt så det finns utvecklings-potential! Haha!
Kram från Ingmarie
Phju vilken jobb-helg! Jag är ganska rökt i skallen just nu om jag ska vara ärlig.
Men nu är den över! En dags ledighet blir det innan jag ska sitta i skolbänken några dagar. Det blir jobbigt på sitt vis. Dels för att jag måste sitta still och dels för att jag måste gå upp i snorottan.
Men, men. En dag i taget heter det ju.
Jag har i alla fall roat mig så mycket jag kunnat innan kneget denna helg.
Gjorde en omvägslöptur dit, till jobbet alltså, i går. Havet var så vackert och jag dog minsann längtansdöden efter att få bada flera gånger om.
I dag blev det gymet. Inget märkvärdigt alls men härligt ändå!
Hur har din helg varit?
Kram från Ingmarie
Jag provade de nya sulorna en lite längre stund i dag. Åtminstone längre än de minuter jag testade på löpbandet i går.
Det var inte så att jag inte kände min vänsterfot ö h t men det kändes betydligt mindre mot annars och det är gott nog för mig just nu!
Egentligen skulle jag vilja ha en sula med en inbyggd silikonplatta för framfoten men ortopedteknikern menade att dessa sulor kommer funka bättre.
Så jag väljer att tro honom och fortsätter att vara hoppfull!
Kram från Ingmarie
Jag trodde benen skulle vara halvdöda efter gårdagen men de hade tydligen lika mycket vårkänslor som resten av min kropp. Alltså jag älskar denna tiden när man vet att allt det härliga ligger framför en!
Grönskan, solen, ljuset, värmen och mindre i tvättkorgen.
Medan ortopedteknikern fixade till det sista på mina nya sulor passade jag på att ta ett dopp.
Så mycket härligare än att dricka pulverkaffe i ett väntrum!
Äntligen kunde jag sen också vara med på torsdags-dubbeln igen. Jag passade på att testa sulorna då också. Kändes lagom efter att ha fått stränga förhållningsorder om att vänja mig successivt och långsamt vid dem.
So far so good även om det kändes märkligt och ovant. Tiden får utvisa om de behöver justeras eller ens funkar. Tills dess håller jag tummarna för att det blir bra och att mina fossingar blir gladare.
Passen var i alla fall snorskojiga som alltid och efteråt var jag både löjligt trött och löjligt lycklig!
Må jag vara redo för jobbhelgen nu!
Kram från Ingmarie
Egentligen var det väl kanske lite ”för tidigt” med ytterligare ett lite längre löppass för mig men eftersom jag vet hur schemat ser ut framöver (proppfullt!) och solen sken så blev det så ändå.
20 km i riktigt fint vårväder och fötterna höll sig hyfsat glada. I alla fall i början och slutet. Den där lilla silikon-plattan är jättebra men den är inte helt enkel att få, eller hålla, på plats nämligen.
Tog mig i alla fall genom skogen, följde Skåneleden till mitt favvo-slott KullaGunnarstorp och sen via Laröd och skogen hem. Om du undrar varför jag inte slutade där jag började så är det för att jag behövde springa inom matbutiken. Det gäller ju att effektivisera bort de mindre skojiga grejerna du vet.
Vad som sen hände vet i sjuttsingen men plötsligt var solen helt borta, en tjock dimma kom in över stan och vinden var inte alls lika ljummen längre. Personligen tror jag vädret är manipulerat och det är ok att kalla mig foliehatt för det. Bevisen finns och helt osant är det nog inte med tanke på att fler och fler stater i ex USA t o m förbjuder det!
Hur som helst så hade jag siktet inne på Kallis. Det är ett perfekt ställe att bara vara på och i i synnerhet om man kan vara där på eftermiddagen när det är som lugnast. Jag blir så relaxad att jag t o m somnar till en stund i bastun.
Vattnet var lika fint som i går och jag som gillar dimma tyckte det var lite extra mysigt trots allt.
Nu är jag len som en bebisfot och hoppas jag att jag är hyfsat redo för en intensiv jobb- och utbildningsperiod.
Kram från Ingmarie
Jag har hört att alla har fått träningsvärk av gårdagen och det gör mig lite extra glad för då vet jag dels att alla utmanades och dels att alla tog i ordentligt.
Själv kände jag nog mest av armarna, det gör jag nog alltid när jag tänker efter, men de har inte behövt användas så mycket i dag.
Först blev det ett löppass med lite korta fartleks-inslag. Tror det var vårluften som gav mig all extra energi för nu är den här!
Eller så var det min fina nya kaffemugg jag fick i helgen i kombo med de fina blommorna! Vem som helst blir väl lycklig av sånt här!
Måndag innebär ju också Performance Strength på Sats och det ska krävas en himla massa träningsvärk för att jag ska avstå från det.
Det var mest benen som fick jobba men det bra med dessa passen är att hela kroppen ändå alltid får vara med.
En sån här dag hade nog inget kunna hålla mig från havet heller. 11 grader i luften, 2,8 grader i vattnet och kristallklart vatten. Bättre än så blir det banne mig inte!
Kram från Ingmarie
De här att fylla 60 och fira varje månad är en himla bra grej!
Särskilt när man har vänner som Anna och Fredrik som bjuder en på en makalös weekend i deras superfina sportstuga.
Vi, jag och Anna, började med en löptur som Fredrik planerat så den skulle bli exakt mitt födelseår. Det slutade dock med att jag numera inte ens är född. Jag ska förklara hur alldeles strax.
Rundan var så där fin och full av alla slags underlag och miljöer att hjärtat liksom hoppar dubbla kullerbyttor av lycka. I ärlighetens namn gjorde även backarna att hjärtat slog dubbelt emellanåt.
Precis allt var perfekt! T o m mina fötter var ovanligt glada!
Har du inte varit i Hovdala naturreservat så rekommenderar jag dig verkligen att åka dit!
Vi hittade Anders där ute i skogen vid en ruin när han letade kontroller
Med lite fantasi kan man hitta på en massa siffer-kombinationer från sitt födelseår/ålder för att fira sin nya ålderssiffra. 60 km hade såklart varit allra häftigast men det sa mina fötter blankt nej till innan jag ens hann fråga dem. I alla fall just nu.
Jag lyckades minsann se exakt när klockan slog om till 19,66 km, dvs mitt födelseår men med ett kommatecken. Det tycker jag var super-coolt! Tack Fredrik för en så välmätt runda.
Nu var det dock som så att vi ”råkade” ta lite för långa kurvor ibland så innan vi var hemma igen stod klockan på 20,89 km och om fantasin säger att kilometerantalet är ens födelseår så är jag med andra ord inte född ännu. Faktum är att jag är inte ens påtänk!
Jag var helt inställd på att få bada och när jag är det så spelar det ingen roll att det är is i vägen eller att det är så grunt att inte ens vaderna blir blöta om man står upp.
Till slut fick jag till ett härligt badkar!
Helt ärligt föredrar jag ändå att få hoppa i där när bryggan ligger i, jag slipper skära benen på vassa iskanter och det är lite djupare vatten.
Firandet fortsatte till sent in på natten med massor av god mat som värdparet fixat, bubbel, blommor, presenter och oräkneliga skratt. Och såklart gos med sötnosarna Ove & Bertil. Jag funderade starkt på att smussla med mig dem hem men de håriga svansarna skulle nog ha avslöjat mig…
Vi sov i deras mysiga och jättefina gäststuga och nu på morgonen blev vi serverade frukost och en härlig promenad i vårsolen.
Vilken lyx och vilken perfekt start på en dag. Så skulle det ju egentligen vara varje dag för inget kan väl möjligtvis gå fel med en sån början?
Sen fortsatte vi kalasandet!
Som ”tack” för allt Anna och Fredrik gett mig (och Anders) bjöd jag på en svettfest med många extra knorrar. Det är en av alla fördelar med fina med vänner som gillar samma saker som man själv. Haha!
Antagligen bara jag som fattar vad det kråkorna betyder… Sen blev det inte alls som det står för min fantasi for iväg igen. Undra just om det finns en diagnos för sånt?
Vi gillar även att fika och äta. Särskilt när man har tränat.
Nu hoppas jag att jag blir extra ihågkommen i morgon i form av träningsvärk hos alla!
Nu är vi hemma i vardagen igen en massa fina, roliga, härliga och mysiga minnen. Dvs det som skapar livet.
Tack, tack, tack Anna och Fredrik! Jag är så himla glad att ni är en del av mitt liv! Tänk om vi inte börjat blogga då för längesedan! Då kanske detta aldrig hade hänt.
Vilken fruktansvärt hemsk tanke.
Det blev ett bad till denna helgen. Här hemma i havet. Ett sånt där obeskrivbart vackert som för att verkligen ringa in denna magiska och minnesvärda helg.
Fylla och vara 60 år är bra fint alltså!
Kram från Ingmarie
Jag var hos en ortopedtekniker i dag för att kolla om nya sulor skulle kunna hjälpa mina fossingar. De har fått bra betyg så jag var allt lite hoppfull innan men samtidigt inte.
Jag har dessutom köpt de här små sötnosarna. Silikonplattor som man lägger i strumpan som mjukt skydd för framfoten. Funkar ganska bra faktiskt! Förutom att det är en smula knepigt att få på skon utan att de liksom glider bakåt…
Han jag träffade sa inte ens ”oj” när han såg mina fötter. (Det gör nämligen 99% av alla i vanliga fall.)
Efter att jag gått barfota på löpbandet och han analyserat, klämt och känt sa han t om att jag hade bra fötter (!!!) och att jag inte hade kunnat förhindra att det blev så här ens om jag legat still hela livet tills nu. Men han förstod också att jag hade ont.
Han var också ganska övertygad om att han skulle kunna hjälpa mig så nu väntar jag med spänning till nästa torsdag när sulorna ska vara klara!
Att jag kom dit lite småsvettig efter att ha kutat innan gjorde inte heller någonting. Tvärtom tyckte han att det var trevligt! Såna människor gillar man ju alltid!
Fint som attan att kuta denna morgon men ett minst sagt märkligt väder. Stark, stark sol men dimma. Gissa om jag ville bada…?
Hann inte det i dag innan jobbet men kanske i morgon och absolut i helgen!
Kram från Ingmarie