Installerar oss

Efter en heldag med rekning börjar vi få lite mer koll på ”byn” här. Fast det är nog ganska fel att kalla Stellenbosch för ”by”. Den är lite väl stor och busy för det. Cirka 175 000 bor här om jag fattat rätt (varav ca 31 000 studenter) plus x antal turister. Stellenbosch historia börjar 1679 när Capes guvernör Simon van det Stel grundade den första bosättningen.(  Stellenbosch betyder ungefär ”Van der Stel’s bush”.) Den är därmed Sydafrikas näst äldsta stad. (Äldst är Kapstaden.)

Man märkte snart att det var ett himla bra ställe med bra klimat och bördiga jordar så snart kom fler och bosatte sig och började plantera framförallt vinrankor. Just vin är Stellenbosch främsta kännemärke följt av utbildning och den vackra naturen, konsten, sport och gästvänlighet. Det finns många  vackra och pittoreska byggnader att titta på. Särskilt i den historiska delen. (Förstås.)

 

Direkt ovanför/bakom Maties, dvs där gymet, simbassängerna och de gigantiska gräsplanerna är, finns ett stort område med massor av trails och stora fina grusvägar. Vi var uppe och kollade lite innan vi skulle träna och jösses alltså, här kommer jag ha mycket skoj! Hade verkligen velat kuta redan i dag men jag måste bromsa lite. Det finns tid att utforska varje liten sten. Hoppas bara det slutar blåsa så förbenat och att branden i bergen inte sprider sig hit. (Vi passerade den när vi kom från Swellendam.)

Träningen gjorde jag i bassängen med simning och vattenlöpning.(Anders invigde gymet med sitt första pass efter operationen. Hurra!) Det är alltså i denna bassängen världs-stjärnorna kör i när de är här och tränar. Lite coolt tycker jag. Vi vanliga dödliga får dock hålla tillgodo med speciella tider när stjärnorna (antar jag) vilar.

Vi har även traskat runt en del i stan och kollat in alla fina hus. Jag tror minsann det finns minst ett Guest-house i varje hörna! Bl.a Caledon Villa där bästa Pekka alltid bor i när han är här. (Han är Sydafrika-specialisten nummer ett som gett oss ovärderliga tips!) Vi försökte faktiskt få plats där men det var redan fullt. Poppis ställe och vi kan förstå varför.

Annat gulligt.

Annat Guest-house.

Väldigt nära allt detta ligger även den Botaniska trädgården. Den är inte så stor men så otroligt fin och rogivande! (Tack Pekka!) För ca 10 kronor får man hänga där från de öppnar tills de stänger och köper man något i restaurangen/Caféet/shoppen får man dessutom tillbaka nästan allt! Vilken grej! Dit ska vi garanterat igen.

Vi har en plan även för i morgon men om den blir så vet man ju aldrig. Det om något har vi ju lärt oss på denna resan…

Kram från Ingmarie

 

 

Utmaningar

Jag har skrivit många gånger förut om hur viktigt jag tror det är att ha mål och utmaningar i livet. Utan dem vi blir vi bekväma, lata, oinspirerade och rädda. Och framförallt slutar vi utvecklas. Jag vill t o m påstå att jag tror svårigheter och en del elände är både nödvändigt och viktigt.

Vilka mål man har är såklart högst individuellt och de behöver inte vara varken stora eller grandiosa. Däremot tror jag de måste vara ens egna. Inte någon annans. 

Jag har en himla massa olika med olika prioritet. Det går ju liksom inte att göra allt samtidigt och på en gång.🤪

En grej jag fortsätter med är simningen. Jag har några grejer framöver jag vill klara så då gäller det att jag gnetar på. De två första är redan i maj. (Mer om det senare.) i morse fick jag ihop 3500 m utan att bli särskilt trött.

Sånt blir jag glad och lite småstolt över faktiskt ! Simning är ju som sagt var inte lika ”naturligt och lätt” för mig som t.ex löpning. Även om den såklart kan vara förbenat jobbig den med.😱

En annan grej jag jobbar med att bli bättre på är att få bort min rädsla för havets vågor. Sen den där förrädiska tog mig i Australien för två år sedan, då min axel slogs ur led,, har jag en ännu större respekt för kraften de där vågorna och havet har. Och rädsla. Respekten vill jag inte ta bort men rädslan för den hindrar mig. Och det går framåt!
Jag vågar mer och mer vara i dem. 🤩

 

På tal om havet så kom denna ” blurp”, inklusive vandrande sniglar, upp på stranden i dag. Har aldrig sett något liknande! Fascinerande!

I dag var det vår sista hela dag i ”Pletten” och det kommer bli en utmaning bara att lämna detta fina ställe. Jag längtar redan tillbaka…

Men jag är såklart obeskrivligt tacksam både över att ha fått uppleva det och att Anders är piggare. Och ännu är äventyret inte slut! 🥳

Kram från Ingmarie

Softardag

Ingen av oss har gjort många knop i dag och det har varit skönt!

Jag simmade förvisso ett riktigt bra pass i morse but that’s about it.

Sen har vi hängt på playan. Läst, kollat på vågorna, promenerat, badat och lyssnat på podd. Jag  plöjer igenom min favvopodd Rich Roll’s program och är fortsatt helt hooked. Rekommenderas varmt om du vill lära dig mer om hälsa, livsstil och om  livet i både stort och smått.

En gillar solen lite mer än den andra...🤪

Nästan varje kväll har vi spelat spel. Just nu är det ett som heter 0-100 där man ska gissa vilken siffra ( mellan 0-100) som är svaret. Skitskoj!

I går var det load shedding mellan kl 20-22.30 så då passade vi på att hänga på vårt kvartershak igen. De har nämligen, förutom sin goda mat och höga mysfaktor, även en generator som ger ström.

Mobil-lamporna är himla bra de också! Särskilt när man ska gå hem i totalt kolsvart mörker. 😄


Kram från Ingmarie

 

Plettenberg Game Reserve

Varken jag eller Anders har någonsin varit på safari och vi hade planerat göra en utanför Port Elisabeth men nu blir det inte så pga ändrade resplaner. Men efter en del letande och noggrant  kollande bl.a genom olika djurrättsorganisationer, alla safari är ju inte per automatik bra för djuren vilket är oerhört viktigt för mig, så besökte vi i dag  Plettenberg Game Reserve som ligger ca 30 minuters körande från ”Pletten”.

Alltså… WOW!
Bara själva stället var värt besöket! Så vackert och rofyllt!

Coola tvättfat på toan!

Vi har sett strutsar, zebror, noshörning, elefanter, giraffer, bufflar, gnus, flodhästar, lejon olika slags antiloper och jag vet inte allt. Många av djuren har blivit räddade från misär på något vis, fötts där  alternativt förflyttade från andra reservat där det blivit för fullt. Området är stort och vi åkte runt i många timmar i den skumpiga jeepen. galet skoj och helt fantastiskt att få uppleva allt detta.

Vår superba guide Patrick!

Jag har kutar och simmat också men hur härligt det än var med strandlöp och egen (!!!) bassäng känns det nästan fjuttigt i jämförelse. 🤪

 

Kram från Ingmarie

Havet och en trippel

Det tar ca 5 min från vårt hus att gå ner till havet och den många kilometer långa stranden. Jag tror aldrig jag kommer sluta fascineras och uppslukas av dess kraft, vildhet och skönhet även om jag vet att det också kan vara obarmhärtigt grymt.

I går blåste det så hårt att ingen var i, inte ens surfarna, och det var inte heller så skönt att vara på stranden. Om man inte är en stor ”gillasandöverallt-fan”. 🤪

I dag var det fortfarande vilt, det är det i princip alltid, men på ett annat vis. Surfarna verkade tokgilla det!

Själv älskar jag att gå i vattenkanten och känna hur vattnet sköljer över ben och fötter och vilken enorm kraft vågorna har! Bara sitta och titta på dem räcker långt. I

När jag var ute och kutade (ännu en fin runda) var jag bara tvungen att stanna och bara se.

Ofattbart vackert och dånet från vågorna hördes ända upp dit där jag var.

Löpningen gick förresten bra!

Fick också till ett bra pass på gymet.

Och i bassängen. Sa jag att jag gillar den jättemycket?!😍


Bra ”hemmadag” helt enkelt och i morgon ska vi göra något ingen av oss har gjort någonsin tidigare.  I’m so excited! 😀

Kram från Ingmarie

 

Första på länge och om livets dynamik

Vi har väl alla saker som vi behöver jobba med för att bli och må bättre och bli mer ”hel” som den unika människa vi är. Det är lätt att man faller in i ett mönster så som det alltid varit och/ eller som (man tror) förväntas av en både från de närmsta och från samhället i stort. Vissa saker kan vara ganska enkla att liksom fixa till. T ex  börja använda tandtråd varje dag, minska social media-tiden eller shoppa mindre. Andra är betydligt svårare. Som t ex att byta jobb, bryta dåliga förhållanden eller förändra sin livssituation över huvudtaget.

Jag är absolut inget undantag! Jag har massor av grejer jag jobbar med för att bli mitt bästa jag. En del har jag kommit ganska långt med. T ex att släppa taget när det inte blir exakt som jag tänkt att min plan ska vara. Kontroll-freaken i mig har börjat ta ledigt men passar jag mig inte så är jag fast i dess järngrepp direkt. 😱 Samma med ”det svarta hålet”. Jag har svårt för stress även om jag gillar när det så att säga går undan. Gränsen kan vara hårfin men passa en massa klocktider är en typiskt dålig grej för mig. När det gäller träning har jag sällan problem med motivationen men jag jobbar (fortfarande) med att acceptera att jag aldrig mer kommer kunna prestera det jag gjort. Åldern påverkar oavsett vad man vill och tycker om den. Fatta mig rätt, jag är obeskrivligt tacksam, och stolt, för allt jag presterat hittills. Det bra med åldern är dock att jag numera även vet att det alltid går att bli bättre på något. Simning är ett exempel. Jag t o m längtar ju efter den nu och jag kan plättlätt hitta på egna pass och jag har inga problem vare sig att simma solo eller i grupp längre. För mig visar det att jag (fortsatt) utvecklats jättemycket de sista 2-3 åren!

Löpmässigt är mina bästa tider gjorda för längesedan men det betyder ju inte att jag vill lägga ner eller sluta förbättra mig. Jag gnetar på helt enkelt för att jag vill hålla mig så snabb jag kan så länge det går med den kropp jag har. Sen tycker jag ju faktiskt det är himla kul med vilket såklart underlättar.😀

Gjorde första intervall-passet sen det där loppet 1/2 på Löpningens dag.Inget märkvärdigt pass men jag blev skönt trött! 25 x 60-30 där det var motvind och uppför ena hållet och nerför och medvind andra. Styrka ena hållet, fart andra. Väldigt bra kombo! 🥳

Livet går inte att planera till fullo och sen tro att det ska bli exakt så. Livet händer helt enkelt. Jag tror heller inte man ska tro att man blir ”klar” med sin egen utveckling, dvs fulländad, utan hela tiden jobba vidare med det man vill förändra för att må så bra, och bli så lycklig, som det är möjligt. Vi är dessutom dynamiska och förändras. Det som var viktigt för ett år sedan kanske helt saknar betydelse nu. Och vice versa. Framförallt ska vi nog inte tro att ”alla andra” lever perfekta och alltid lyckliga liv. Vad jag vet så finns inga sådana…

Hur tänker du?

Kram från Ingmarie

Abstinens-stillad och äventyrs-hög

Cirka 7-8 mil från “Pletten” börjar Garden Route National Park. (Även kallad Tsitsikamma.) Vi hade hört och läst väldigt mycket om detta enorma område så vi visste också att det skulle krävas mer än en utflykt dit. Målet i dag var egentligen bara att kolla de två mest kända broarna. Bloukrans Bridge, där världens högsta bro-bungy jump är (216 m) och Storms River bridge som mest “bara” är vacker.

Men det blev väldigt mycket mer än så…

Vägen dit är, som de flesta vägar här, i bra skick. Vacker är den också. Bloukrans bridge visade sig inte bara vara ett bungy jump ställe utan även ett ställe för många hantverkare och konstnärer att hålla till vid. Många fina saker! jag är dock osäker på hur “snällt” det var med tanke på om det ev. innehöll material av utrotningshotade djur/växter/materia. Så nej, vi köpte inget.

Vi fick se flera hopp och om det är något jag inte är sugen på för några pengar i världen (det får vara oräkneliga nollor efter första siffran i så fall) så är det just bungy jump. Det finns inte en enda cell i mig som längtar efter det. Jag får skrämselhicka och hjärtinfarkt bara av tanken.

För oss räckte det väldigt fint med att kolla på den andra bron vid Storms river. Det var adrenalin-kickigt nog liksom. Så mesiga är nämligen vi…

 

För att slippa stora vägen åkte vi omvägen inom Natures Valley. Det var en ruskigt bra omväg! Makalöst vackert! På ena sidan av den gigantiska stranden ligger havet. På den andra en sjö. Havet brusade och dånade så där högt som bara hav kan. Vid sjön var det alldeles tyst och stilla. Magiskt!

Men inte nog med det. Vi fick även se en hel flock babianer i alla åldrar. Alltså så fina de är!

Och denna fina!

Vi avslutade detta lilla äventyr med mat på vårt kvartershak Full Circle som visade sig vara ett höjdarställe med god mat, trevlig personal och hög mysfaktor! Det blir garanterat fler besök där!

Jag har hittat ett höjdarställe till förresten. Plett gym & pool. 

Så nu har jag äntligen stillat min sim-abstinens. Och använt alla musklerna. Gissa om jag kommer hänga en hel del där.

Som sagt var, inte konstigt att jag är kär i det här stället…

Kram från Ingmarie

När livet plötsligt svajar

Jag undrar ändå om det inte finns en mening med det allra mesta som sker. Åtminstone när man ser på det i efterhand då man så att säga är på “rätt” sida igen…. Eller så är det bara ett fåfängt försök till att försöka förstå när hemskheter sker…

Det blev ju som sagt var bråttom i fredags. I lördags morse blev Anders opererad och som läkaren sa “You really had a problem there. This was very needed.”  Det var en stor abcess (böld) runt blindtarmen som högst sannolikt funnits där ett bra tag och som nu höll på att spricka. Dvs inte en helt “vanlig” blindtarmsinflammation som man kan ta bort med titthål. Det här blev en öppen operation plus ett drän. Hade den verkligen spruckit hade det högst sannolikt inte slutat som det gjort. Utan att gå in för mycket på detaljer så det som sker när man gör ett sånt här ingrepp är att det blir en infektion i hela buken och allting där stannar i princip av. Förutom smärta, feber och kallsvettningar så är kräkningar vanligt. Har man otur klarar inte kroppen av det trots mediciner.  Anders genomgick allt det där. I söndags var han så sjuk att jag trodde han inte skulle greja det. Det var längesedan jag var så rädd och jag kände mig så vansinnigt ensam och maktlös. Spelade ju liksom ingen roll vad jag ville eller vad jag gjorde. Utgången berodde ändå helt på hur hans kropp skulle klara det och om antibiotikan var den rätta. Läkaren, dr Bruwer, var där flera gånger/dag och jag har haft kontakt med både SOS international och ett flertal olika läkare i Sverige. Alla har varit fantastiskt hjälpsamma och ett otroligt stöd för mig. Liksom min familj och många vänner förstås. (TACK!)

I måndags var han något bättre och i tisdags vände det! Jag tror banne mig jag var gladare än honom när han fick sin första riktiga mat. Förvisso en mosad sådan i miniformat men ändock. Det var mat!

I dag blev han utskriven och även om det inte precis blev någon fest så både känns och är det festligt!

Stackarn är förstås trött och “klen”, han har gått ner 5 (!!!) kilo, men nu kan det bara bli bättre och bättre.

Och jag kan inte låta bli att tycka att det ska bli skönt att slippa vara styrd av besökstiderna tre ggr/dag. De har varit den fasta rutinen och trots att all motivation saknats har jag ändå tränat en gång/dag. Jag vet ju att det hjälper mig. På så vis har jag liksom “kommit i gång”, jag har fått en liten endorfinkick och jag har sett att allt rullar på som vanligt “där ute” trots det här.

Jag har sprungit uppför, och nedför, långa branta backar med hisnande utsikt.

Och genom kåkstäder där djuren gått fritt, skolbarnens rastgård är inhängnad med taggtråd och uppfinningsrikedomen hur man överlever varit obegränsad. Sånt ger perspektiv…

Jag har gymat på ett av “stadens” gym.

Och på ett golfresortsgym. Den utsikten alltså!

Där hittade jag även äntligen en bassäng så jag kunde simma lite. Den var dock så varm att det kändes som om jag brände mig. Men fin var den och härligt var det!

Jag testade ute-varianten också. Det blev många vändningar om jag säger så.

I väntan på nästa besökstid har jag även njutit av utsikten från balkongen och varit på Leisure Island där jag fascinerats över hur tidvattnet förändrar landskapet totalt. Vilken grej!

I dag testade jag några grusvägar och trails (hurra!) jämte golfresortet som jag var vid i går och förutom att jag var obeskrivligt trött och seg (antagligen en efter-reaktion på allt som hänt) var det makalöst vackert! Och, som alltid, kuperat.

Det kommer säkert bli bra det här och jag tror det på något vis var bra att det blev som det blev för tänk om Anders blivit sjuk när vi satt i bilen långt från hjälp. Eller på flyget. Jag varken kan, vill eller vågar tänka tanken klart…

Livet är skört och inget man någonsin kan ta för givet. Så lev väl.

Kram från Ingmarie

På väg igen

Vår tid i Kapstaden är slut för denna gången. Kanske åker vi tillbaka, kanske inte. Det beror lite på hur närmsta tiden blir. Just nu har vi börjat på vår Garden route-resa och den är ännu så länge bara halvplanerad.

Jag simmade i alla fall en (eventuellt) sista gång i utebassängen i dag. Trots att jag var där före kl 8 var det fullsmockat med folk och det märktes att det varit mycket folk där i går för vattnet kändes en smula ofräscht. Vet faktiskt inte riktigt hur de rengör det där saltvattnet, eller hur ofta, men härligt var det oavsett! Simningen alltså. Inte det ofräscha vattnet.

Vi drog från vår fina lya strax före lunch. Efter att vi konstaterat att alla fyra navkapslarna blivit stulna. Varför någon ville sno just dem är en gåta för de var bara någon billig variant….

Att vara i Kapstaden är emellanåt tufft för fattigdomen och missbruksproblemen syns överallt, men när man kör ut från stan blir det ännu mer påtagligt. Kåkstäderna avlöser varandra och allt som oftast ser man människor som vandrar utmed de stora vägarna. En del t.o.m leker och/eller bor där. Jag vet ju att allt det där finns men blir lika illa berörd varje gång. Samtidigt gör det mig ännu mer tacksam över allt jag har…

Vi valde kustvägen runt “False bay” förbi bl.a Strand, Gordons bay, Bettys bay och en massa andra “bays”. Vackert så man blir tårögd!

Finast och mysigast var utan tvekan Hermanus. Ett jättegulligt litet samhälle med coola statyer utmed havet.

Det blev en hel del kringelikrokar och oplanerade “felvägar” men ibland blir det jättebra för vi hamnade tack vare det på ett perfekt lunchställe!

Alla vägar har inte varit kringelikrok. Många har även varit absolut sprikraka. Antalet vingårdar kommer jag inte ens i håg.

Innan vi kom till dagens slutdestination körde vi (omvägen) till Agulhas. Anledningen till att vi åkte dit var helt enkelt för att där finns Sydafrikas sydligaste punkt och det är där Indiska Oceanen och Atlanten möts. Makalöst fint och helt klart omvägen!

Vi har nu hamnat i Arniston  där vi bor på  “The Dunes.“. Hotellet verkade superfint när vi läste på och kollade bilder och det är väl egentligen helt ok men inte alls som vi trodde. Det är stort men nästan ingen här, fåtöljerna är nedsuttna, det luktar skumt på rummet och det är så där läskigt att det nästan känns som vi är med i någon variant av “The Shining”.. Internet funkar inte heller överallt (fastän det ska) så vi häckar i lobbyn för att kunna connecta oss en stund med omvärlden.

Det är i alla fall billigt och personalen är trevlig. Ska bli väldans spännande att se vad frukosten består av. Innan vi drar vidare ska vi utforska lilla Arniston en smula. Stället är ingen metropol precis utan mer känt för sin vackra natur, de pittoreska husen, vyerna, grottorna, stillheten, skeppsvraket och färgerna.

Kram från Ingmarie

Annorlunda “laddning”

Det här med sol och värme alltså. Det gör underverk med mig! Kroppen och knoppen blir liksom direkt ännu gladare, mjukare och piggare!

Men jag försöker vara lite förståndig så jag inte går över gränsen för vad kroppen pallar med. Det går ju såklart aldrig helt att veta men erfarenhetsmässigt så har jag lärt mig att för mycket löpning för många dagar på raken i princip aldrig slutar bra. Så jag gick till gymet i dag. Inte alls lika kul som att kuta men det är ändå härligt att få vara ute och vid havet.

Gymet  vi hänger på har ju även en superbra utedel som jag nyttjat väl varenda gång vi varit där. Hur bra som helst!

Anders körde på bra han också. Både på gymet och i bassängen.

Jag var faktiskt en gång till i den där poolen men då för att köra vattenlöpning och det var efter att vi käkat mat så god att jag nästan inte fattar att mat kan bli så god! Veganhaket Sunshine food kanske inte är det flådigaste stället man kan tänka sig, faktum är att det är mer som “ett hål i väggen”, men maten och servicen var absolut fem-stjärnigt rakt igenom.

Utelunch är lika fint som utegym!

Om det här var bra laddning inför morgondagen är högst tveksamt men oavsett kommer jag att fira Löpningens dag på ett sätt jag aldrig gjort förut. Om jag inte försover mig vill säga… Hur ska du fira?

Kram från Ingmarie