Världspremiär!

Det är verkligen verkligen en världspremiär för det här har nämligen aldrig hänt innan i världshistorien varken för oss eller för platsen eller för möblerna!

Huset är ju nybyggt, möblerna nya och vi har aldrig suttit här och ätit förrän nu i kväll. Gissa om jag ser fram emot (förhoppningsvis) många härliga sommarkvällar här! Maten var förresten också ny. haha

Slå sig ner för att äta mat är extra härligt efter en ny aktiv (upptäckar)dag. I dag tog jag mig ännu lite längre bort och parkerade vid badriket.

För ovanlighetens skull hade jag en plan men den falerade redan efter tredje checkpointen för jag blev så himla sugen att fortsätta på Skåne- och Linnéleden. Lust och längtan ska man lyssna på anser jag så det blev en helt annan runda med fågeltorn, stormarknad (två kontroller finns vid ett stort shoppingcenter!), kohagar, lantgårdar, backar (!) , vattenland och asfaltsrakor i motvind.

Jag hade lätt kunnat fortsätta även den planerade rutten men samtidigt ville jag hinna simma innan kiropraktor-besöket. Beslutsångesten var inte nådig men simlängtan vann. Med facit i hand tror jag det var absolut rätt för det blev ett grymt bra och roligt pass. Goggle-ögonen hann precis försvinna till kiropraktorbesöket. Tror jag…

Kram från Ingmarie

I stället för SMHI

Om du vill veta vädret framöver ska du kolla mitt jobb-schema. Jobbar jag är det sol och fint. Om jag inte jobbar så är det tvärtom.

Nu hoppas jag såklart att detta bara är en tillfällighet men lite oroar det för hittills detta år har det varit lite väl mycket så!

Denna veckan då solen stekt har jag jobbat 90% av tiden men nu när jag är ledig två dagar, ja då är det helt tvärtom.

Men men, vad är väl en bal på slottet?
Jag har trots allt hunnit njuta lite av det fina! Som i går!

Det började helt ok i dag också. Vi for till Vångabacken för att jaga höjdmetrar. Tänkte också jag skulle testa banan för Vånga xtrem som går i september. Som jag fattat det av alla som pratat om denna backe och detta lopp så är det just skidbacken som är den stora utmaningen. Jag är tydligen inte som alla andra…

Visst är backen brant och tuff! Jag fick nästan svindel och lutar man sig lite fel och tippar över nedåt så lär det gå rasande snabbt tillbaka till botten.

Men hur jobbig den än är så är den ingenting (enligt mig) de tekniska stigarna! Hur man vågar köra MTB i fullt ös utför här övergår mitt förstånd. Lika lite fattar jag hur man ens kommer upp!

Nu krånglade vi kanske till det lite också genom att börja leta efter Hitta ut-kontroller men jag är ytterst tveksam om jag ens tar mig runt ett varv med benen i behåll.

Anders hittade alla kontrollerna, han är oreienteringsproffs, medan jag förlorade tålamodet och mest blev irriterad. Dessutom började det regna. Få kilometer på lång tid. Skyllde på att pinnarna syntes så himla dåligt. Men jag fick snabbt ihop mitt dagliga steg-mål. haha

Ska också säga att där det var springvänligt var det magiskt fint och jag kommer absolut åka hit igen.

Vi hade spetsat till oss på ett jättefint ställe att ha picknick på men när regnet kom kändes det inte alls lika lockande längre. Jag ville inte ens bada. Då är det illa! Kaffe sittandes i bilen kändes plötsligt som bästa alternativet. Har jag klenat till mig?

Min simkompis/simcoach Håkan (som också är orienteringsproffs) sa lite senare att det är svårt att hitta kontrollerna där. han sa också att loppets bana är anpassad så att man ska kunna kuta även om man är ovan vid bröte och även om man har asfaltsdojjor så ännu lever hoppet både om att hitta pinnarna och att kuta loppet. (Hitta ut finns på en massa ställe så alternativen är många!)

På tal om simning så var det i dag sista söndags-passet för denna säsong. Kommer sakna dem jättemycket för det är alltid superskoj! Teknik-pass med extra allt à la ovan nämnda Håkan.

Kram från Ingmarie

Återhämtningsdag

Jag trodde jag skulle vara helt ledbruten i dag men det var inte mycket svårare att gå nedför trappan på morgonen än vad det brukar vara med mina fötter. Samma med morgonyogan. Märkligt va?

Nu vet jag av många erfarenheter att kroppen är en rackare på att kunna luras och det visade sig lite senare när jag “kom på den”. Efter att ha städat, pysslat lite på uteplatsen och gått runt kvarteret var jag så sovtrött att jag nog hade kunnat stå och sova. Men jag hann lägga mig och fick en liten stunds troligtvis mycket välbehövlig siesta trots den (i min värld) minimala aktiviteten och ansträngningen före. Ska förresten bli spännande att se om det händer något i mitt extremt billiga och minimala “växthus”.

Eftermiddagen har tillbringats i och vid havet.

Först så här:

Och sen så här tillsammans med goda vänner:

Vännerna bjöd dessutom på kaffe och himmelskt goda veganska våfflor och glass! Jag dog smarighetsdöden jag vet inte hur många gånger!

Inte helt omöjligt att det var de (både vännerna och våfflorna) som gav mig så mycket energi att det var därför jag simmade hela passet med klubbisarna i stället för de planerade “lugna 20 minutrarna”…

Bara hoppas energin håller i sig för jag lär inte ha möjlighet för någon siesta på jobbet i morgon.

Kram från Ingmarie

Turbovilat

Ja om man nu kan det alltså?  “Turbovila”.
Har inte ens gått 1/3 av mina dagliga stegmål!

Det enda jag har gjort är att cykla till byn och Bondens skafferi. Älskar att gå omkring där inne och kolla! Massor av gott även om jag önskar de hade lite mer vego-utbud. Det kommer kanske!

Jag har även simmat lite men det är verkligen med betoning på lite! Egentligen mest för att få röra på mig utan att belasta benen och för att det är så skoj att snacka med klubbkompisarna! “Naturligtvis” kändes det superbra och jag hade inte alls lust att gå upp i förtid. Men det gjorde jag! 40 minuter lugnt och fint utan en endaste liten mjölksyrapartikel i blodet.

Hur det är och känns i morgon är det ingen som vet. Som jag skrivit innan så har det varit några galet intensiva månader och jag har inte kunnat göra på något annat vis än jag gjort för att orka. Det får bli som det blir. Hur som helst så ser jag fram emot det! Samtidigt som jag vill det ska vara över… Hur knasigt som helst!

Förutom själva “oron”, eller snarare funderingen, på om jag kommer orka så är det egentligen bara två saker som bekymrar mig och ingen av dem kan jag göra något åt.

Den ena är vädret. Just nu ser det ut att bli uppehåll, 6-7 grader och rejäl motvind åtminstone första halvan men så länge det inte regnar är jag tacksam!

Den andra är värre för det är mina fötter. Du som vet hur de ser ut fattar direkt. De är inne i en “dålig” period och gör ont vid varje steg. Det är jag van vid men blir det värre så är det som att trampa på vassa stenar varje gång foten sätts i marken. Efter 4-5-6-7 timmar blir det snudd på ohållbart. I alla fall för mig.

Nu är det som sagt var som det är och jag har bestämt mig för att så länge jag tar mig framåt och klarar reptiderna så ska jag njuta så mycket det bara är möjligt för mest är jag ändå tacksam över att jag kan, får och ska vara med!

Kram från Ingmarie

Abstinensstillad

Att vara med på Konstrunda är verkligen galet skoj! Man träffar en massa roliga och trevliga människor och blir inspirerad av “kollegorna” som också ställer ut. (Nackdelen är väl att det inte blir tid att åka och kolla på alla andra ställen…)

Det har varit full rulle på Mölleholmen hela dagen där man, förutom att kolla konst, även kan ta en drink, äta, klappa lammen och buda med katterna. Omgivningen är verkligen både vacker och rofylld.

En hel del av mina tavlor har numera fått nya hem och vem vet, kanske blir det ytterligare några till i morgon?

Jag “fuskade” lite och smet en stund tidigare för att hinna med klubbens simträning. Så stark var min abstinens…

 

Kram från Ingmarie

Från det ena till det andra

I förmiddags sprang jag en kort runda och gymade på stans bästa gym.

I kväll simmade jag med klubben i Kristianstad.

Dessemellan har vi (förstås) fraktat oss hem, packat ur allt, tvättat, städat, lagat 4 matlådor och möblerat om. Nu när vi har vår Halmstad-lya så har en del av de där extragrejerna “försvunnit” så äntligen kunde vi fixa till det lite som vi tänkt! Inte helt klart men bra nära. Känns verkligen jättebra!

Kram från Ingmarie

Aldrig aldrig

Som du vet är jag ingen vidare morgon-människa men om det alltid så här skulle jag allvarligt fundera på att försöka bli det!

Man ska ju som bekant aldrig säga aldrig… När jag tänker efter är det galet många grejer jag “aldrig” trodde skulle hända som hänt. Du har säkert samma!

Jag trodde ju t ex inte för ett år sedan att jag skulle hamna här i Åhus, börja jobba på IVA igen eller gå en ATLS-kurs. Livet alltså! Det svänger verkligen! Ibland vare sig man vill eller ej men det mesta är trots allt självvalt.
Kursen tog slut i dag och jag är så himla tacksam att jag fått vara med. Grymt bra och lärorik! För dig som undrar vad den egentligen handlar om så är det kortfattat hur man tar emot trauma-patienter.
En enkel förklaring och definition av trauma i litteraturen är:
Trauma är grekiskans ord för sår eller skada, som kan vara fysisk eller psykisk. Inom akutsjukvården används ordet trauma om en allvarlig kroppslig skada som är orsakat av yttre våld. Misshandel, trafikolyckor, fallolyckor, klämskador och brännskador är vanliga typer av fysiskt trauma.

Jag förstår att det kan verka lite skumt och knasigt att man tycker sånt är “skoj” men som jag beskrev i måndags så gillar jag dessa (oftast) korta, intensiva och oförutsägbara situationer.

Efter sådana här intensiva dagar blir det också ofta lite pyspunka för mig därför var det perfekt att simma när vi var klara. I vattnet rinner liksom allting av  mig.

I morgon är jag ledig och på fredag ska vi “få” (läs betala för) våra nycklar till vårt så kallade fritidshus. I verkligheten är det varken eller för det inte ens ett hus och kommer nyttjas även vid arbete.

Kram från Ingmarie

Bockeboda

Bara drygt 30 minuters bilresa från oss ligger Bockeboda.

Bockeboda strövområde ligger på Nävlingeåsens sluttning, ner mot Kristianstadsslätten. Från Bockatorpet utgår flera av Stiftelsen Skånska Landskaps markerade vandringsleder och en mtb-led. I strövområdet finns en zoneringskarta med zoner för friluftsliv. I området finns också motionsspår för den som vill löpträna. I Bockeboda möter du granskog i norr och blandad lövskog i söder. De hundraåriga ekarna vid Uddarp är särskilt värdefulla och ingår i Kristianstad Vattenrikes temalandskap ”Värdefulla trädmiljöer i odlingslandskapet”.

Jag hade hört mycket positivt om detta ställe och nu fattar jag exakt varför folk gillar det så mycket. Wow alltså!

Det finns massor av olika spår att välja mellan, en fin rastplats, ett litet utegym och själva torpet har både omklädningsrum och servering. Det var dock stängt i dag. Funderar på att även gå med i Härlöfs IF för då kan man köpa till en tagg så man alltid kan komma in. Dessutom verkar de ha en del skoj träningar!

Jag och Anders sprang en bra bit i hop på först gula och sen blå slingan. Helt galet fint och då är det ändå fortfarande inte ens vår. Det är blandskog, granskog, bokskog, ekskog och tallskog i en underbar blandning. Stigarna är extremt bra markerade och det är nog faktiskt snudd på omöjligt att springa fel.

På den blå leden finns flera olika roliga informationsskyltar man kan läsa.

När Anders ville vända tillbaka fortsatte jag. Ju mer och ju längre jag sprang ju mer förälskad blev jag. Det går liksom inte riktigt att förklara hur fint det är. Bokskogarna kommer vara magiska när de slår ut!

Det blev många timmar där innan vi avslutade med gofika. Den bästa fikan om du frågar mig!

För att hinna till simträningen hade jag packat med mig alla grejer. Trodde jag…
Hade visst glömt det viktigaste.
Baddräkten!

Men det var kanske bra för då kom Anders hem och slapp roa sig med att vänta.
Vi åkte hem, packade ur alla prylar + matkassar (storhandlade på vägen), jag fick med mig baddräkten och sen in till stan igen. Jag var bara 3 minuter sen och hann med hela passet. Som alltid ruskigt skoj och så värt bilkörandet!

Nu väntar tre intensiva kursdagar men jag är både laddad och redo!

Kram från Ingmarie

 

Tomt men proppfullt

Det är något i knoppen som inte är riktigt med mig just nu. Kroppen är tipp topp men huvudet trött och egentligen vet jag ju varför. Under två månader har precis allting varit (och är fortfarande) nytt med allt vad det innebär. Ny plats, nytt jobb, nya kollegor, nya utbildningar, nytt hem, nya rutiner, nya träningsmiljöer, nya grannar, nytt gym och mitt i alltihop en extra kurs som kräver både tid och fokus, inköp av ett “fritidsboende”, sjukdom i familjen och utställning på Åhus konstrunda.
Så nej, det är inte ett dugg konstigt att skallen är både full och tom på en och samma gång. Den håller liksom på att svämma över men eftersom ännu mer måste in så försöker jag göra tomrum genom att inte fundera så mycket på någonting som kan ta plats. Troligtvis en konstig förklaring men det är också en märklig känsla…

Fatta mig rätt, det mesta är ju övervägande bara roligt och positivt och framförallt helt självvalt så jag klagar inte. Jag bara konstaterar och förstår varför jag liksom har lite svårt för att “tagga till” när det vankas intervaller eller lyfta tungt.

Sen vet jag inte om jag kanske bara inbillar mig allt för kroppen fortsätter att funka och leverera. Jag är millimeter från att klara en chins utan band, jag ökar på vikterna och på dagens 4 x 1500 m på elljusslingan här sprang jag många sekunder snabbare än förra gången.
Å andra sidan blev jag också tröttare. Tror jag. Minnet när det gäller sånt är tack och lov högst kortvarigt.

Samtidigt så tror jag att träningen är min bästa ventil och den som gör att jag orkar. Ute är bäst men simma i en solfylld bassäng på egen bana är inte så illa det heller!

Det blev några kilometer innan jag tyckte jag var klar. Gjorde lite olika teknikövningar och intervaller men mest bara väldigt kravlöst på känsla.
Enda nackdelen med simningen är att det är en bit att åka så det blir inte riktigt så ofta som jag önskar. Till sommaren öppnar de dock en utebassäng här som jag ser fram emot att nyttja!

Kram från Ingmarie

Bakgårdslöpning, teater och toksim

20 km på min bakgård denna söndag och alltså vilken bakgård jag har! Lyllos mig! Att solen sken från en klarblå himmel gjorde ju inte det hela direkt sämre. I medvinden med solen i ansiktet önskade jag att jag hade kortbrallor. I motvinden i skuggan önskade jag att jag hade mössa.

Egentligen hade vi planerat en utflykt men insåg att tiden inte skulle räcka till för eftermiddagen var vigd åt kulturen. Jag har sett Phantom of the Opera en gång för 130 år sedan i Stockholm, eller i alla fall minst 40 år sen, och minns hur hänförd jag var. Det blev samma känsla i dag även om träsmaken pga dåliga stolar höll på att döda min rumpa och mina ben. (Anders också!) Jag är helt fascinerad över de medverkandes röster och orkesterns musik. Ofattbart när man funderar på hur mycket de måste ha övat och hur de kan leverera föreställning efter föreställning.

Den där musiken klingar fortfarande i mitt huvud och var med mig på hela simpasset utom när jag höll på att dö av mjölksyra och syrebrist. Tufft och skoj! Coach Håkan vet minsann hur vi ska utmanas.

Kram från Ingmarie