Sköna söndag

Visst fanns det ett tv-program för längesedan som hette just så? “Sköna söndag”. Om jag inte minns helt fel så handlade det dock mest om skönhetskrämer, kläder, heminredning och växter. Typ i alla fall.

Min sköna söndag har inte innehållit något av det men skön har den varit! Så in i bängen. Och äventyrlig.

Klockan ringde tidigt och innan den var 9 hade jag kutat bort till Hammarbybacken i full swimrun-mundering för att möta upp ett gäng lika-klädda från Team Snabbare.

Det fanns en slags grundplan på vart vi skulle men planer är till för att ändras, eller hur? Särskilt när man är ett extremt glatt gäng, solen skiner, vattnet är minst sagt ljuvligt behagligt och bedårande vackert, skogen sagolik, fåglarna kvittrar och det luktar så där som bara svensk sommar-natur kan.

Pål var vår guide och tillsammans tog vi oss genom skogarna , på stigar och grusvägar, över stock och sten, genom fyra olika sjöar varav en innehöll mer näckrosor än en anlagd näckros-damm, upp och ner för branta backar, genom snår, över ängar och t.o.m genom två privata gårdar med stora varningförhunden-skyltar. Men vi klarade oss. Såg inte ens en nos på någon vovve. Phju liksom!

Efter ett par timmar hamnade vi på en äng där Påls fru Marika dukat upp med gofika till oss. Gissa om det var gott?

Fick ihop lite över 3 aktiva timmar innan jag var tillbaks hemma igen. Underbart! (Totalt var det 4 timmar men paus är paus även på klockan så fika och fotostopp räknas inte in.)

Vår egen fika-korg här hemma var redan fixad så efter snabb-dusch cyklade jag och Anders iväg till Flaten. Visst har jag sagt att jag älskar det stället? Och visst är det tur att man aldrig kan fika för mycket?

Anders passade på att cykla en extra sväng. i och runt Flatenskogen

Och jag, tja jag kunde bara inte låta bli… Hur skulle jag ha kunnat…?

Kram från Ingmarie

 

 

Engelska kanalen-sim

Man får säga vad man vill om covid-19 men den har åtminstone satt människors fantasi och uppfinningsrikedom på högvarv! Oräkneliga är alla de “virtuella lopp” och sociala grupper som skapats. Faktum är att jag tycker det är jättebra! (Särskilt bra tyckte jag det var när motorsporten körde virtuellt. Extra plus både för miljön och för att det blev  noll skaderisk. Tydligen tyckte inte förarna det för nu verkar det vara som innan men utan publik,,,)

En av alla dessa utmaningar är The Conqueror som har en massa olika “lopp” att välja på och när man är klar får man en riktig bling-bling medalj.

Man kan t.ex utmana Engelska kanalen eller ta sig fram på Inca-leden, Route 66 eller Appalachian Trail. Hur man tar sig fram spelar ingen roll bara det är för egen maskin. (Simma, cykla, gå, cykla, skidor/rullskidor t ex.)

I dag har jag påbörjat simma Engelska kanalen. 21 miles (33.8 km) och jag gjorde en sån rafflande (!) start att jag fick en “Flying start award”. (Fast hur de fick det till 5% vet i sjuttsingen. På appen står det däremot korrekt 15% av totalen.)

Faktum är att jag tror det är distans-Pb inomhus!

Med 40 minuter vattenlöpning på det så känner jag att jag fått tillräckligt med klor för denna veckan..

Gör du någon sån här virtuell utmaning?

Kram från Ingmarie

 

Torsdags-modig

Träna i grupp är väl i princip alltid lite speciellt. Särskilt när det är en träningsform där man verkligen märker vem som är långsammast. Typ löpning, simning och cykling. Inte för att det egentligen spelar någon roll om man är snabbast eller långsammast men man vill ju liksom inte att resten av gänget ska behöva vänta för att just jag är sist. Troligtvis är det ingen som ens tänker på det, jag gör inte det när det gäller andra, men ja du fattar…

Att vara ny i en grupp är, åtminstone för mig, alltid lite småläskigt men ibland får man våga för att vinna. En gång för längesedan har jag kört med Race & Shine och då var jag absolut långsammast. Sen blev det inte mer av den enda anledningen att de har kört sent på kvällarna och när jag är ledig vill jag inte ha ännu en sen bortakväll. Men nu har de ändrat lite och kör tidiga torsdagsmorgnar ett tag så då passade jag på. Kände mig modig som attan ska du veta! Å andra sidan vet jag att coach Mattias är en snäll prick så jag var inte jätteorolig. Men ändå en smula nervös.

Åtta pers på två banor och jag var faktiskt inte långsammast! Ruskigt roligt och ett superbra (och skitjobbigt) pass. Det där att köra intervaller i snorottan det är ingen barnlek precis men jämrans vad man är nöjd efteråt! T o m jobbkaffet smakar bra!

Kram från Ingmarie

Intervalldag (och ett steg närmre)

När jag drömmer om passet jag ska köra dagen efter då vet jag 1: att det är tufft och 2: att jag är fokuserad och taggad.

Så var det med dagens löppass.

12+10+8+6+4+2+1 min. Spåret jag kör på är inte platt många meter så det är inget glidarpass precis. Hur man än kör på nerför är det svårt att ”hämta upp” det man förlorat uppför. Samma med med- och mot-vinden tydligen. (Det finns nämligen smarta uträkningar på det där men fråga mig inte hur.)
Men hur som helst så gick det riktigt bra med mina mått mätt. Farten är som den är men eftersom känslan är den viktigaste så är jag supernöjd! Både före, under och efter.

Den där efter är väl förresten en av de bästa som finns?

 

Simpasset var däremot helt utan plan. En gång i veckan har jag nämligen ett sånt. Enda målet är att jag ska i och skapa mer vattenvana. Vad det blir får känsla och dagsform avgöra. Tydligen var det en bra dag för det blev ett intervallpass till! 🥳🥳🥳

I dag är jag också ett steg närmre den där förändringen som kommer att bli i september. Kläder är utprovade på huvudkontoret och jag är om möjligt ännu mer nervös. Men också förväntansfull och pirrigt taggad!

Kram från Ingmarie

 

 

Solskensdag

Jag är en obotlig optimist och kommer därför stenhårt att tro och hoppas på att det blir en kalas-sommar i år. Dvs en Ingmarie-sommar med massor av sol och värme. (Regnar gör det på nätterna så naturen håller sig glad.) Maj har väl lyckats si så där med att införliva mina förhoppningar men i dag var det åtminstone ett hyfsat försök. Det var minst sagt ljuvligt att kuta i förmiddags. Det är liksom som om jag inte kan få nog av att varken se, känna eller lukta på allt som naturen erbjuder nu. Tydligen är jag inte ensam för det är väldigt mycket folk ute och rör på sig och vid Söderbysjön är det extremt mycket människor. Även i vattnet. Mest var det “plaskare” vid kanten men jag var faktiskt inte ensam om att simma i dag. På andra sidan var det någon snubbe som simmade fram och tillbaka utan våtdräkt. Precis som jag! I´m not alone!

Nu är det förvisso kallare ju längre ut man kommer men ca 10 meter ut var det hela 17 grader i dag! Sjutton! Hade det inte blåst så förbenat hade jag nog varit i fortfarande.

Lite har jag dock varit inne i dag för det har varit PT-dax igen och det vill jag inte missa! Inte ens fastän solen skiner. Så kul och bra är det nämligen!

Kram från Ingmarie

 

Vissa dagar….

Det är verkligen inte alltid lattjolajbans att (sim)träna. Ibland är det som att röra sig i tjock sirap och och precis allt känns segt. Men ändå vill jag inte vara utan de där passen. Det är ju trots allt de som gör att det känns extra lätt och bra när kroppen är på det humöret. Du vet de där dagarna man är odödlig och energin obegränsad. Sen tänker jag att det är kontinuiteten som är basen till all utveckling och att de där segpassen är otroligt karaktärsdanande för jag gör dem ju trots allt. Och jag ångrar mig aldrig!

Mitt motto är att alltid testa minst 20 minuter. Har det inte vänt då så är det ok att lägga ner. Hittills har det dock aldrig hänt för hur segt och tråkigt det än må vara ibland så väcks både motivation och lust under de där minutrarna.

Hur tänker och gör du?

 

Kram från Ingmarie

Allt kan vända så fort så fort

Livet kan verkligen förändras fortare än man både vill och anar. Åt alla håll. Från mörker till ljus och från ljus till mörker. Vissa händelser skapar en tillfällig förändring. Andra en evig.

I går var allt som vanligt här. Jag hann med både ett tröskelpass och gym innan jobbet. Kroppen var glad och pigg. Våra nära och kära levde på med sitt och naturen fortsatte att växa och sprida sin skönhet och kraft.

Även i morse var det som vanligt. Eller inte riktigt. Det var ju Openwater premiär med Team Snabbare! Totalt var vi nog 30 pers som samlades vid Hellas badstrand i morgonsolen. Som vi längtat!!!

Coach Ulf berättar lite om det speciella med att simma OW.

12.7 grader i vattnet (kontrollerade med två termometrar) och ungefär samma i luften.

Foto:Lena Grundin

Vi körde lite olika teknikgrejer och sen en “kort distans”. Ingen långsim ännu men nu ÄR verkligen sommaren officiellt invigd!

Foto:Lena Grundin

Visst är det en snyggt synkad simning jag och Veronica fick ihop? 🙂

Foto:Lena Grundin

Men efter detta var dock inget som det brukar. Det blir nämligen aldrig som vanligt när döden kommer på besök. Det blir ett för alltid slut vare sig man vill eller ej och oavsett vad man gör. För mig är den bästa medicinen mot det mesta att vara ute i naturen. Det finns få, om ens några, saker och händelser som inte blir åtminstone lite bättre för mig än av en löptur och meditation.

Så du, lev medan du kan. Det kan vara för sent redan i morgon…

Kram från Ingmarie

När man inte kan luras…

Ibland syns det liksom lite extra mycket vad man pysslat med innan jobbet….De där goggle-ögonen är alltid ruskigt svåra att dölja (mörka solglasögon passar sig ju inte så bra på mitt jobb..🤪) men vissa dagar verkar de liksom bita sig fast extra mycket.


Men det var det värt! Det är det förresten alltid.😍

Kram från Ingmarie 

 

 

Härlig utedag!

Ledig dag samtidigt som solen skiner! Det är lycka det. Och tur. Det blir ju inte direkt sämre av att man “råkar” springa ett långpass som inte slutade förrän efter 200 minuter. Hittade några vägar jag liksom var tvungen att testa och eftersom jag hade i princip hur mycket tid som helst på mig så tänkte jag att det var ju liksom lika bra att stilla den där nyfikenheten. Nackareservatet är en guldgruva för oss som gillar att vara ute för det finns i princip hur mycket som helst att springa/cykla/vandra på. Förstå hur bra jag har det som har den precis in på knuten!

Mest blev det dock välkända grusvägar. Plus lite asfalt och trail. Och jo, benen var ganska trötta. Inte konstigt alls med tanke på att de fått kämpa hårt de senaste dagarna! Intervaller i går och vansinnigt  tuff styrka i förrgår.

De var dock inte tröttare än att de orkade med en cykeltur fram och tillbaks till Hellas. Jösses vad mycket folk! Överallt! Det var t o m en hel del “icke.bastande” som tog sig ett dopp! Med tanke på att det var 14,7 grader i vattnet var det kanske inte så märkligt. Makalöst! Förvisso i ytvatten och efter en solig dag men ändå! Snart kanske jag kan simma riktigt länge!

 

Men det där teet efter lär jag behöva ett bra tag framöver oavsett. Liksom mössan. Åtminstone om jag är i tillräckligt länge.

I morgon vet jag en som ska låta benen vila och simma med dolme. Vet dock inte hur sjuttsingen jag ska motivera jobbet att mina ben behöver lite lugn… (Har du förslag så mottages de tacksamt.)

Kram från Ingmarie

Ökar på träningsvärken

Det går uppenbarligen att köra på även om man har träningsvärk ut i örsnibbarna. Gårdagen känns om jag säger så. Och efter i dag lär det inte kännas mindre i morgon. Men det är bra och helt i sin ordning.

Springa intervaller i favvo-skogen under solen är bra fint det. Särskilt när kroppen är pigg!

Simma med min simpis Veronica (hennes smarta ord för simkpmpis) är lika fint det! Vi övade på det vi lärde oss i måndags och avslutade med 10 x 100 mi “hyfsad” fart.

Nu återstår bara att se hur svårt det blir att kravla sig ur sängen i morgon bitti…

Kram från Ingmarie