Vinter-lycka och Reko-ring

I går kväll när jag tog mig hem från jobbet i halkan och en massa snöblandat jox bestämde jag mig för att det skulle bli hamsterbandet i dag.
Men det är tur man är flexibel och kan ändra sig för hur kallt och halt det än må ha varit så kunde jag omöjligtvis motivera mig till att åka tuben för att tillbringa tid med att svettas i en mörk lokal i dag. Jag tog helt enkelt till plan B, backträning, och tur var väl det för jösses så vackert det var! Sån här vinter är helt ok för mig! Precis lagom av allt! (Och minimalt med modd.)

Det gick oväntat bra med de där backarna. Eller alltså det var ju bara en men jag körde den  12 ggr upp och ner à ca 600m/varv.

Jag var dock sugen på mer. Eller snarare annat. Men inget ovanligt. Bara väldigt mycket sugen..

Just den backen ligger mellan Söderbysjön och Hellas. Söderbysjön är numera helt istäckt. Ingen  pinne i världen kan slå hål på den nu och någon yxa äger jag inte.

Men i Hellas-sjön så verkar det vara “varmare” för där var det i princip helt öppet. Och, tja du vet ju hur det blir…

Sen sprang jag hem igen. Efter att ha “fuskat” genom att knyta skorna inne på toan. Fingrarna var åtminstone lite mer samarbetsvilliga där inne.

Jag vet inte hur det hos dig men här i 08a land är det mörkt redan runt kl. 15. Då har jag inga som  helst problem med inne.aktiviteter. Det ä’r förresten nästan en förutsättning för att jag inte ska hoppa i pyjamasen och går och lägga mig redan då… Att istället tillbringa en svettig timme på gymet är perfekt! Och galet skoj som alltid.

Jag har även varit på min första Reko-utlämning.. Det finns lite här och var i vårt land och innebär att lokalproducenter ,via sin lokalaFacebook-grupp, lägger ut sina varor de säljer. Sen beställer man, betalar via swish och på en bestämd dag, tid och plats samlas alla producenter och köpare för utlämning. Hur bra och smidigt som helst!

Sen var det bara att cykla hem med grejerna i kylan och månens otroligt vackra sken.

Det här blev det förresten. Fina grejer!

Har du använt Reko-ringen?

Kram från Ingmarie

Hjärnvila. Men inte kroppsvila

Min lilla skalle går ofta på högvarv och jag har som bekant inga som helst problem med varken att hitta på saker eller att roa mig själv. Men det betyder inte att jag inte gillar att låta den vila. Tvärtom! Meditera är ett väldigt bra sätt.  Ha en PT som säger vad jag ska göra ett annat. Mediterar gör jag ju varje dag men i dag har jag även lyxat med inte mindre än två PT-pass.

Det första med Ulf och Team Snabbare. Vi var förvisso några fler än bara jag men dessa pass är alltid i liten grupp vilket innebär massor av feedback och både “allmänna” såväl som personliga övningar.  Lika bra i dag som alla andra gånger. Och kul såklart!

Andra passet var med PT-Rafael.. Det var ju ett tag sen sist och milde himmel vad jag saknat det! Jag säger det igen. Alla borde köra med PT då och då. Inte bara för att bli lite extra pushad och för att bli kollad så man gör rätt, utan även för att  få nya idéer och för att få ny inspiration. Vem vill och behöver liksom inte det mellan varven?

Den här hade jag t.ex aldrig kommit på själv. Och den är betydligt svårare än vad den ser ut att vara.

Nu återstår att se hur jag blir påmind om denna dag i morgon.

Kram från Ingmarie

När man plötsligt får till det

Vissa saker tar tid att få till hur gärna man än vill. Men skam den som ger sig! Vill man så går och blir det även om vägen dit kan vara både lång och krokig. Jag har dessutom lyckats få till två såna där “knepigheter” i dag.

Min yngsta (och unga) lillebror Hannes började kuta för några år sedan och jag har hjälpt  honom lite på vägen med råd och pepp. Han springer riktigt snabbt och bra nu!  Men förutom att han varit med på något event jag haft med klubben så har vi på något märkligt sätt aldrig kutat tillsammans. Förrän i dag. Och då slog vi till rejält! 😄

Dels med en annorlunda turvariant från A till B och dels ett både tids-och distansrekord för Hannes. (Hoppas han inte svär åt mig i morgon…😱)

140 minuter med avslut ute vid Ön där mamma och Morgan-hunden väntade. ( Det är btw Hannes som  är Mogges ”riktiga” husse.)

Det bra med denna tur var inte enbart att jag tycker det är kul att springa med fint sällskap från A till B för att få lite nya vyer och liksom ha ett “spring-projekt”. På Ön finns ju även fina Torvsjön. Och, tja du fattar… Det fanns en viss baktanke med det hela…🤪

Hann sen precis lagom tillbaka till stan för att hinna med att duscha, cykla till tågstationen, köpa en kaffe, hoppa (nåja) på tåget söderut och sjunka ner i en fåtölj.

Målet var Helsingborg där allra bästa Anna mötte upp! Jag säger som henne.. Att jag inte vet när vi lärde känna varandra första gången men jag vet att det är tack vare bloggarna. Så himla bra grej! Annars hade jag missat allt det här!
En supersmarrig vego-lunch på Bruket, en lika god havre-cappuccino, en fin promenad, och framförallt många timmars (nörd)snack och plansmidande. Lika barn smida planer bäst eller hur det nu var. 😄🙄

Efter denna och de andra dagarna här känner jag mig hyfsat redo att ta mig an 08a land igen. Hemstaden är verkligen ett extremt bra laddnings-ställe!

Kram från Ingmarie

(En slags)Triss-vinst

Ha mini-trainingcamp på hemmaplan är bra fint det! Jag ju vet precis hur jag ska utnyttja alla guldklimpar till max plus att det (nästan) alltid finns det någon som vill haka på när jag vill ha sällskap. Vilket jag oftast vill!

Trots att jag haft massor av familjemys hos både mamma, Ulf och Mogge-hunden samt hemma hos lillebror Markus med familj har det blivit tre riktigt bra träningspass. Med bästa sällskapet alla kategorier.

Jag och Sara var typ först in när grindarna öppnade på Arenabadet i morse. Men tvåa i plurret. Någon snabb rackare hann före. En man. Måste varit för att han bara skulle ha ett par mini-badbrallor på sig. Och inte hade någon att snacka med. Sara är en hårt satsande skitbra triathlet med coach och spikade program. Jag bara hakade på. Som en liten parasit körde jag samma pass som henne. Och överlevde! Framförallt blev jag inspirerad på många sätt och vis, inte bara träningsmässigt, för Sara har alltid den effekten på mig.

Goggle-ögon får man oavsett hur bra man är. På så vis är även simlivet rättvist.

Lagom till frukosten smält undan var det dax att hämta upp bästa Karin för en löprunda. Samma Karin som jag haft förmånen att få kör en del swimrun-race med och som är en av de där som alltid kan prestera oavsett hur “dåligt/lite” de tränat. Så om det finns något som kan kallas naturbegåvning så har hon det. Dessutom är hon världens trevligaste och ödmjukaste.

Vi tog “Sperlingsholmsrundan”. Det är en av de där rundorna jag ogärna vill missa när jag är hemma. Jag är ganska säker på att Karin, som aldrig sprungit rundan innan,  inte kommer vänta på att kuta där igen tills jag kommer ner nästa gång. (Observera förresten hur synkade vi är!)

90 minuter njutarspring blev det. Men inte nog med det! Lite senare fick jag hennes sällskap i den andra av stadens bassänger. Ännu ett bra pass in på simkontot. Inte utan att jag känner mig överlycklig!

I morgon blir det något helt annat. Fast ändå inte. Bara hoppas att jag inte springer helt tok, missar ett tåg och/eller svälter ihjäl..

Kram från Ingmarie

Några guldklimpar i Halmstad

Det finns så många guldklimpar här i min fina hemstad att jag lätt skulle kunna skriva en liten bok om det.

Men jag ska i alla fall berätta om några av dem eftersom jag nyttjat och njutit av dem alla denna dag.

  •  Sats i Halmstad.  För många år sedan (vi snackar typ 20) när de öppnade var det stans coolaste gym. Sen blev det ett av de sunkigaste och tråkigaste. Det blir ju lätt så när det aldrig fräschas upp.. Sen såldes det till en annan kedja (tror det var Fresh) som rustade upp det en hel del och när Sats sen tog tillbaka det och fixade ännu lite till så har det blivit jättebra! Stort, ljust, bra grejer, inspirerande, fräscht och trevligt.Så där så man blir både glad och pepp så fort man kommer dit!
  • Cortado Cooffeshop. Inget besök i stan utan (minst) ett besök där! Och låt dig inte luras av namnet. De har makalöst gott kaffe men också minst lika makalöst god mat. När man dessutom har finsällskap av Karin så blir det ännu bättre!
  • Yogainstitutet. Utan tvekan stans bästa yogaställe. Faktiskt ett av Sveriges bästa när jag tänker efter. Alltid bra instruktörer och bra klasser. Rent, mysigt och shyssta priser!
  • Stan. Tyvärr har fler och fler butiker tvingats stänga inne i själva city p.g.a de stora köpcentren utanför stadskärnan, och det är nästan lite kusligt tyst och tomt där. Jag hoppas verkligen det blir ändring på det. För själva centrum är fin och jag älskar att kommunen verkligen ligger i för att lysa upp det mörka. Biblioteket utmed Nissan är nog banne mig Sveriges vackraste.

    Sen finns ju havet, Prins Bertil stigen, Galgberget där jag var i går, alla kompisar, min familj, Kaneberget med sina trails och sjöar, andra caféer, Östras bageri, Söderpiren, Tylösand, klippor, milslånga stränder, min klubb, vattenfall, Riccardos glassbar och jag vet inte allt. Jag kommer återkomma till en del av det där men resten får nog bli i den där boken…

Kram från Ingmarie

På annat ställe

Det är lätt att ta mycket för givet i dagens super-hightec samhälle men när man tänker efter lite så är det ju galet häftigt hur vi kan förflytta oss nu för tiden. På ett litet tjillenix kan vi fara genom vårt land och därmed tillbringa förmiddagen på ett ställe och några timmar senare göra något helt annat på något annat ställe. Denna gången har jag gjort det tack vare tåget. Visst är det förresten ett resa på räls ett bra sätt att ta sig fram på? Jag älskar det! Så skönt att kunna läsa, fika, sova, gå på toa, käka och bara vara samtidigt som man färdas fram och kan njuta av utsikten.

I går morse var jag på 08a gymet och lekte runt. På kvällen var jag i en av Halmstads simhallar och lekte.

Jag var faktiskt i samma simhall även i dag. Men körde ett helt annat pass, hade annan bana och  annan badmössa. Ombyte förnöjer heter det ju. 😄

Men jag behöver egentligen inte så mycket ombyte för att vara förnöjd. Slingorna på Galgberget har jag kutat så många gånger att jag är tveksam till om det ens går att räkna så långt, ändå tröttnar jag aldrig. Det blev ett bra intervallpass på fem-kilometersspåret (hyfsat kuperat) + hopp&skutt i backe.

Sen var jag trött.

På tal om hightec så hade min “moderna” och “flådiga” klocka (läs en begagnad Suunto) laddat ur sig så jag tog min väldigt gamla Casio till hjälp.

Ingen Gps, puls, app-anslutning eller blittenblatten men jäklar så pålitlig och bra! Nytt är minsann inte alltid bäst.

I kväll käkade jag middag hos en kär (lek)kompis och mitt på dagen käkade jag hos mamma. Snacka om lyxigt och så mysigt! Som extra bonus denna fina dag blev långpromenaden i sagoskogen tillsammans med mamma och Morgan. Den killen vet hur livet ska levas på enklaste och bästa vis. Det räcker att ha pinnar! Ju större ju bättre.

Kram från Ingmarie

En lite annorlunda fredag

Den här coola och härliga tjejen hängde jag med flera timmar i dag.


Men det kändes som max en kvart. Så kul var det. Och inspirerande! Linnea som hon heter är bl.a PT och mat-inspiratör men anledningen till att vi träffades var inte därför utan för att hon skulle fota mig. Det här inlägget är (därför delvis) i samarbete
med Cellexir.

Anledningen till fotograferingen var att jag sedan i våras någon gång har varit ambassadör för Cellexir och Linnea jobbar för dem. Cellexir är ett kosttillskott för just cellerna och innehåller massor av fin-fina ämne som i princip alla behöver men sällan får i sig tilltäckt av. Dels för att maten i dag helt enkelt är mindre näringstät bland annat pågrund av utarmade jordar, och dels för att vi utsätter våra kroppar för mer påfrestning i form av olika slags stress mot vad vi någonsin gjort och därmed behöver extra hjälp för att skydda våra celler. Att det är extremt verksamma ingredienser i Cellexir finns det massor av studier och forskning på så det är verkligen inget ”hitte-på”. PQQ, Curcumin, Q 10, Acetyl L Carnitine, Trans-Resveratrol och Bioperine är alla välkända och välstuderade naturliga ämnen. Det fina med Cellexir är att man liksom får allt i ett. Jag har nog framförallt märkt att jag fixar stress (särskilt den jobbrelaterade) så himla mycket bättre nu mot innan jag började. Du som följt mig här vet ju också att jag har en sida som kan bli väldigt, väldigt deppig och låg emellanåt men faktum är att jag varit helt förskonad från det detta året. Något jag såklart är extra tacksam över. Inbillning eller ej kommer jag (antagligen) aldrig att få veta men oavsett så är jag helt säker på att kapslarna gör mina celler gott. (Det här är inget egentligt “sponsrat” inlägg även om det är ett samarbete, jag skriver av fri vilja, men om du vill testa så kan du använda koden Ingmarie för 33% rabatt på en månads förbrukning. Och 15% rabatt vid prenumeration. Ingen bindningstid.)

Hur som helst. Bilderna blev superbra och vi hade ju verkligen tur med vädret! Det utlovade regnet kom aldrig. Inte på hela dagen faktiskt. Vi höll till vid Hellas hela tiden så jag fortsatte kuta efteråt. Inte enbart för att komma hem igen utan för att verkligen ta omvägar och njuta av allt det vackra. Hösten är fin!

Och för att sprada! Nu är det (äntligen) en-siffrig temperatur i vattnet och varmare på land. Underbart och jättehärligt!

Efter lite annat jobb valde jag att testa den där Groovy Pilates igen men i form av Hot och i 60 min. istället för 45.

Vi kan väl säga så här. Det finns en viss (läs en stor) förbättringspotential….

Klassen innehåller mycket inslag från pilates men är även inspirerad av andra träningsformer. Det är en hel del balans, mycket rygg, mycket höfter, ben och rumpa och en vansinnig massa core. Jag hoppas verkligen jag får mer träningsvärk än efter förra gången. Annars kommer jag ju tro att jag har fuskat… 😱🤪

Kram från Ingmarie

CC igen och höstens fördel

Alla som känner mig vet att jag föredrar att ha träningskläder på mig alla veckans dagar (finns ju liksom inga skönare kläder) men i sommarväder och vid särskilda tillfälle svirar jag gärna om till mitt nästbästa plagg. Klänning! Jag älskar ha det på mig och i dag var ett perfekt tillfälle! En annan av Anders födelsedagspresenter var nämligen Cirkus Cirkörs ”Bloom”.

 

“I Cirkus Cirkörs nya föreställning bjuds du in till en värld full av blommor, klassisk musik och enastående cirkus. Ensemblen består av fem internationella multitalanger som vill göra världen till en gladare plats genom att sammanföra glädje, rädsla och risker med grundliga förberedelser.

Vår vardag är full av stress och rädsla. Vi känner oss pressade att inte sticka ut och att ens försöka vara annorlunda ses som det första steget mot att misslyckas. Vi äger fler saker än någonsin förr och vi ser perfekta ut på alla foton, men gör det oss verkligen lyckliga?

I Bloom omfamnar artisterna vardagens krav och ängslan. Med kreativitet och cirkuskonster desarmeras de negativa känslorna och rädslorna blir till poesi.”

Vi har kollat i princip alla deras föreställningar de senaste 15 åren och inte varit besvikna en enda gång. Inte i dag heller.

S-å-h-i-m-l-a-b-r-a!

Om du bor/är i Stockholm nu så är det snudd på kriminellt att inte kolla på dem. (Om det finns biljetter kvar vill säga…)

Träningskläderna har dock också använts. Jag har ju varit ledig hela dagen! Så jag passade på att njuta av vackra  Flatenskogen. Det märks att det börjar bli höst nu och även om jag är en 100% sommarmänniska så gillar jag färgerna, lukterna och lugnet som kommer nu.

Vinden var stark i dag och det var riktiga vågor på sjön.

Med hösten kommer även starten för den bästa och (enligt mig) “riktiga” sprada-säsongen. jMen ännu är vattnet ljummet och absolut ljuvligt att sprada i!

På gymetr var det knökfullt och svettigt som attan. Men passet gick bra och jag blir alltid glad av att vara där. Styrka + yoga =  fin kombo, eller hur?

Hoppas du också haft en fin-fin söndag!

Kram från Ingmarie

 

Halmstad dag 4

Man kan verkligen inte besöka Halmstad utan att kuta på Prins Bertils stig. Det vore faktiskt snudd på kriminellt. 🤪 (Och kan man inte kuta kan man gå/cykla. Det finns t.o.m vissa delar som funkar för rullstol!)

Stigen är totalt ca 18 km one-way till Möllegård och börjar egentligen vid slottet inne i stan men jag började hos “mig” några kilometer bort.

Sen är det bara att följa vattnet och de blå träpålarna till Tylösand. Just i dag var det i princip ingen vind alls, soldis och en luftfuktighet som måste varit så nära 100% det kan utan att det börjar regna. Varmt och skönt var det också så jag var väldigt snabbt plaskblöt av både svett och fukt. Sånt tycker jag är jättehärligt! Varför jag hade en jacka på mig när jag startade kan jag dock inte förklara. Den åkte av redan under den första kilometern.

I Tylösand var det folktomt på stranden men i vattnet var det fullt av livräddare. Jag förstod ju att de övade men jag fick lite dåliga vibbar och en klump i magen. Det där påminner mig nämligen alltid om den 1/10 1991 då ett ungt liv tog slut och mitt förändrades för evigt. Det var ju dessutom precis där det hände. Tiden läker inte alla sår, eller tar bort sorg, men tiden gör däremot att formerna av det som gör ont förändras och man lär sig att leva med det.  Det svarta blir lite mindre svart och det smärtsamma lite mindre smärtsamt. Men det går aldrig över. Så tror i alla fall jag utifrån de erfarenheter livet hittills gett mig….

Efter Tylösand fortsätter man utmed havet en bit innan man tar höger in i det jag kallar den halländska regnskogen. Det är som att komma till en helt ny plats! Vilket det ju i och för sig är men du fattar nog vad jag menar.

Stigen tar slut vid Möllegård och då blir det lite asfaltspring antingen in till stan eller ner mot havet igen. Jag tog mig mot det sistnämnda.  Efter två timmar (inklusive en omväg) var jag tillbaka  vid stugan igen. Glad, nöjd och totalt genomblöt.

Stod kvar en bra stund vid havet för att bara njuta av utsikten, flyttfåglarnas svävande och värmen. Och det där ljuset alltså! Bedövande magiskt!

Sen har jag sån tur att mina fina vänner Sara och Karin hade både tid och lust att hänga med mig en stund så det blev lunch på Cortado  i dag också minsann! Some girls har det väldans bra!

Solen sken men jag hade bestämt mig för att gyma så då blev det så. (P)rehaben måste skötas oavsett så att jag (förhoppningsvis) kan fortsätta slippa ha ont och kunna njuta av att kuta.

I princip lika svettigt där som ute och jag blev duktigt trött. Kanske gårdagen spelar en viss roll också…

Körde även extra rörlighet och extra vila efter. Det är såna extra-grejer man kan lyxa med när man har ledigt!

Det blötaste hade dock inte kommit ännu. Det kom nu i kväll. Jag och bästa Micke gick en lång runda ner mot havet från hans fina hus för att verkligen hinna snacka av oss. Jättevackert, varmt och sol-disigt. Men vi såg inte vad som hände bakom oss.. Inte förrän vi vände för att gå tillbaka. Gigantiska kolsvarta moln välde över oss, åskan började dundra och sen kom regnet.

D-e-t regnet. Du vet ösregnet. Men som vi konstaterade. Det är ju bara vatten.

Kram från Ingmarie

Halmstad dag 2

Det där att kolla på lopp som man gärna velat vara med på är verkligen tudelade känslor för mig. Å ena sidan vill man ju heja på sina kompisar och andra tappra idrottare men å andra sidan vill man ingen ska få ha så där kul när man själv står utanför. Superegoistiskt, jag vet! Den enda anledningen till att jag inte var med på Halmstad swimrun i dag var att det var fullt. 50 lag fick chansen och jag var för sent på knappen helt enkelt. Så kan det bli när man är mer av en spontan-tävlare än en planerings-tävlare. Då får man snällt stå jämte och glo.

Men såklart det var skoj att heja på alla och snacka med (klubb)kompisarna. För att inte tala om att få hänga med mamma, Ulf och (fyrbenta) Morgan både där och på efterfika.

Morgan tycker det är bäst när han själv får bära sitt koppel.

Min swimrun-kompis Karin körde med sin man och jösses vad det for fram!

Loppet gick mestadels  i och runt Nissan. Vackert och lättsprunget. En bana som gjord för mig! Så gissa om jag blev sugen?

Hjälpte inte ett skvatt att jag hade rastat mig så bra i går. Eller ens att jag rastat mig innan jag for in till stan. Det är spring i mina ben just nu. Nästan för mycket faktiskt. Så där så det är snudd på oroväckande. Men jag väljer  ändå att tänka att eländet som hållit i sig sen i påskas (!!!) äntligen har vänt till att bli tjo och tjim igen. Utan att jag planerat för det så blev det ett fartlekspass på “Prinsens” som gjorde mig glad ända  in i märgen. Inget ont och nästan inte ens trött. Det är liksom “bara” benen som ska lära sig att pinna på lite snabbare igen.

Nu gäller det att ha is i magen och fortsätta med allt (p)rehabande. Det är en väldans tur (eller skicklighet beroende på hur man ser det) att jag gillar så mycket att vara på gym.

Här bor förresten jag just nu. I finstugan.

Och så här fint är det bara 50 meter från stugknuten. Prins Bertil-stigen och havet direkt. Hur mycket bättre kan det liksom bli?

Mina “husvärdar”, dvs min kära kusin och kusinman, bjöd dessutom både mig, moster och barnbarn på supergod middag i kväll. Det är minsann inte utan jag börjar bli lite bortskämd…

Kram från Ingmarie