Tips

Installerar oss

Leave a Comment

Efter en heldag med rekning börjar vi få lite mer koll på ”byn” här. Fast det är nog ganska fel att kalla Stellenbosch för ”by”. Den är lite väl stor och busy för det. Cirka 175 000 bor här om jag fattat rätt (varav ca 31 000 studenter) plus x antal turister. Stellenbosch historia börjar 1679 när Capes guvernör Simon van det Stel grundade den första bosättningen.(  Stellenbosch betyder ungefär ”Van der Stel’s bush”.) Den är därmed Sydafrikas näst äldsta stad. (Äldst är Kapstaden.)

Man märkte snart att det var ett himla bra ställe med bra klimat och bördiga jordar så snart kom fler och bosatte sig och började plantera framförallt vinrankor. Just vin är Stellenbosch främsta kännemärke följt av utbildning och den vackra naturen, konsten, sport och gästvänlighet. Det finns många  vackra och pittoreska byggnader att titta på. Särskilt i den historiska delen. (Förstås.)

 

Direkt ovanför/bakom Maties, dvs där gymet, simbassängerna och de gigantiska gräsplanerna är, finns ett stort område med massor av trails och stora fina grusvägar. Vi var uppe och kollade lite innan vi skulle träna och jösses alltså, här kommer jag ha mycket skoj! Hade verkligen velat kuta redan i dag men jag måste bromsa lite. Det finns tid att utforska varje liten sten. Hoppas bara det slutar blåsa så förbenat och att branden i bergen inte sprider sig hit. (Vi passerade den när vi kom från Swellendam.)

Träningen gjorde jag i bassängen med simning och vattenlöpning.(Anders invigde gymet med sitt första pass efter operationen. Hurra!) Det är alltså i denna bassängen världs-stjärnorna kör i när de är här och tränar. Lite coolt tycker jag. Vi vanliga dödliga får dock hålla tillgodo med speciella tider när stjärnorna (antar jag) vilar.

Vi har även traskat runt en del i stan och kollat in alla fina hus. Jag tror minsann det finns minst ett Guest-house i varje hörna! Bl.a Caledon Villa där bästa Pekka alltid bor i när han är här. (Han är Sydafrika-specialisten nummer ett som gett oss ovärderliga tips!) Vi försökte faktiskt få plats där men det var redan fullt. Poppis ställe och vi kan förstå varför.

Annat gulligt.

Annat Guest-house.

Väldigt nära allt detta ligger även den Botaniska trädgården. Den är inte så stor men så otroligt fin och rogivande! (Tack Pekka!) För ca 10 kronor får man hänga där från de öppnar tills de stänger och köper man något i restaurangen/Caféet/shoppen får man dessutom tillbaka nästan allt! Vilken grej! Dit ska vi garanterat igen.

Vi har en plan även för i morgon men om den blir så vet man ju aldrig. Det om något har vi ju lärt oss på denna resan…

Kram från Ingmarie

 

 

Plettenberg – Swellendam

Leave a Comment

Det blev ett sista träningspass i ”Pletten” innan vi for vidare. Bra blev det också! Sprang runt en park som mätte ganska exakt 500 meter. 12 gånger med 1 min vila mellan varje och för att skoja till det hela en smula bytte jag varv efter var 3:e. Så lättroad är jag. 🥳 Ena varvet var ner-upp-ner. Andra därmed upp-ner-upp. Sprang jämt som attan även om det blev jobbigare och jobbigare förstås. Det är ju liksom det som är meningen med intervaller. Att ta sig utanför the comfortzone.

Innan jag kutade hem var jag inom gymet också. Jag var garanterat den som svettades mest…

Nu har vi lämnat allt det fina i Pletten och mellanlandat i Swellendam. En liten pärla med vackra berg runt omkring och vi bor superfint på A Hilltop Country Retreat.

Det finns t.o.m en liten pool här som jag körde lite vattenlöpning i.

Och ett hälsocafe som vi köpte supergod (vego)mat på. (Redan uppäten…Hann inte ens fota…)

Och en liten kompis!

Vägen hit har vi åkt innan och den är bitvis magiskt vacker och bitvis lika magiskt tråkig. Som överallt dyker kåkstäder upp och fattigdomen visar sig i sin fulla kraft. Bördiga jordar, täta skogar och flådiga lyxhus blandat med utarmade åkrar, steniga fält och ruckel. Sydafrika är verkligen ett kontrasternas land…

Vi fick i alla fall en fantastisk vy på vårt lilla fika-stopp vid Wilderness. F.ö ett ställe jag varmt rekommenderar ett besök till!

Kram från Ingmarie

Utmaningar

2 Comments

Jag har skrivit många gånger förut om hur viktigt jag tror det är att ha mål och utmaningar i livet. Utan dem vi blir vi bekväma, lata, oinspirerade och rädda. Och framförallt slutar vi utvecklas. Jag vill t o m påstå att jag tror svårigheter och en del elände är både nödvändigt och viktigt.

Vilka mål man har är såklart högst individuellt och de behöver inte vara varken stora eller grandiosa. Däremot tror jag de måste vara ens egna. Inte någon annans. 

Jag har en himla massa olika med olika prioritet. Det går ju liksom inte att göra allt samtidigt och på en gång.🤪

En grej jag fortsätter med är simningen. Jag har några grejer framöver jag vill klara så då gäller det att jag gnetar på. De två första är redan i maj. (Mer om det senare.) i morse fick jag ihop 3500 m utan att bli särskilt trött.

Sånt blir jag glad och lite småstolt över faktiskt ! Simning är ju som sagt var inte lika ”naturligt och lätt” för mig som t.ex löpning. Även om den såklart kan vara förbenat jobbig den med.😱

En annan grej jag jobbar med att bli bättre på är att få bort min rädsla för havets vågor. Sen den där förrädiska tog mig i Australien för två år sedan, då min axel slogs ur led,, har jag en ännu större respekt för kraften de där vågorna och havet har. Och rädsla. Respekten vill jag inte ta bort men rädslan för den hindrar mig. Och det går framåt!
Jag vågar mer och mer vara i dem. 🤩

 

På tal om havet så kom denna ” blurp”, inklusive vandrande sniglar, upp på stranden i dag. Har aldrig sett något liknande! Fascinerande!

I dag var det vår sista hela dag i ”Pletten” och det kommer bli en utmaning bara att lämna detta fina ställe. Jag längtar redan tillbaka…

Men jag är såklart obeskrivligt tacksam både över att ha fått uppleva det och att Anders är piggare. Och ännu är äventyret inte slut! 🥳

Kram från Ingmarie

Tsitsikamma

Leave a Comment

Det blev en tur till österut till Garden route National Park (Tsitsikamma) igen men denna gång till en annan del av den. (Den är stor!) Jag hade tänkt kuta så mycket som möjligt men om det är något jag lärt mig så är det att man aldrig riktigt kan veta hur en trail är oavsett hur mycket man läser på om den. Man måste helt enkelt testa själv för att verkligen veta.

Vi började med den till Storms river suspension bridge. Den var ”lätt” på så vis att det var absolut noll rötter, stenar och annat bröte. Hela vägen var nämligen byggd av brädor och (nästan) en halv miljon trappsteg.  Den var också ganska vältrafikerad av andra med samma mål.

Själva broarna och vyerna är hur som helst utan tvekan värt ett besök!




Tog mig sen tillbaka samma väg och fortsatte till ”the Waterfall-trail” som jag läst skulle vara ”mycket svår”.
Det stämde…

Den började förvisso bra. T o m jättebra! Fina stigar med hisnande utsikt över havet.


Bara några små tekniska delar som inte störde det minsta.

Men sen kom stenarna. Och klipporna. Varje meter tog en halv evighet och jag ledsnade helt enkelt och vände. Utan att ha fått se det där vattenfallet. 

Sprang i stället en annan trail som började rakt upp, blev platt och fin och sen rakt ner. Och lite klättring. 🤪 Rolig och fin!


Jag må vara en potta på teknisk trail men jag är banne mig en fena på backar och trappor uppför!

Det blev inte många kilometer de där timmarna men desto fler upplevelser!


Och även om jag missade vattenfallet på ”the waterfall-trail” så fanns det andra!  En annan typ av sprada kan man väl säga. 😍


Summa summarum är att åker du förbi så ska du absolut åka inom detta ställe!

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

Parkrun, marknad, gym och Robberg

Leave a Comment

Lika slö som gårdagen var, lika aktiv har denna dagen varit.

Upp klockan 06 och kl 8 var jag redo (nåja..) för Harkerville Parkrun. Jag har ju bara kutat några få Parkrun förut, i Australien, så det var kul att få göra det även här! Det är ju onekligen en himla smart och bra grej! Gratis, lättsamt, age-groups och ffa bra träning. Det går ju inte att komma ifrån att man faktiskt tar i lite mer när det är fler som springer.

Smart grej!

Banan var superfin! Breda grusvägar förutom en avstickare i skogen där det först gick brant utför,  med lite läskiga rötter retsamt placerade mitt på stigen, och sen lika brant uppför. Så brant att där fanns ett rep att dra sig upp med! 😱 Där tappade jag en del på min annars helt (för mig) ok fart. ( Ca 4.30-4.40/ km om någon nu råkar vara intresserad…) Kom 1:a  i min AG, 4a bland damerna och 18:e totalt. Helt ok med tanke på att benen var ganska sega. Men inget banrekord som i Bunbury. 😄

Anders agerade fotograf och hejarklack. Nog så viktigt!

På samma ställe är det även marknad varje lördag. Det är en grej jag verkligen gillar här! Spelar ingen roll hur liten en håla är. Minst en marknad med lokala produkter av olika slag finns alltid! Vi köpte en massa fina grejer! Bröd, kombuscha och bakelser. 🥳

Efter frukost och min dagliga målarstund drog jag till gymet. Gott om plats överallt!

Passade också på att handla, hem och sen fika. Det där surdegsbrödet var himmelskt gott!

Bara 7-8 kilometer bort ligger Roberg Nature Reserve. som också är ett National monument. Det var förresten dit jag sprang vår första dag här.

För ynka knappt 40kr får man uppleva en natur som fullkomligt tar andan ur en. Så vansinnigt vackert. ❤️

The Gap!

Fina “Pletten”.❤️

Det finns fina vandringsleder och vi gick en del av dem. Hade gärna velat gå runt hela men  vi tar det lilla lugna med Anders så det får bli en annan gång. Det räckte fint med allt detta!

Och kolla in honom! Bara två veckor efter en en allvarlig operation!! 💪🏻

Man hinner mycket när man går upp tidigt!😄 Nu ska vi käka och spela spel! 🥳

Kram från Ingmarie

 

 

 

Plettenberg Game Reserve

Leave a Comment

Varken jag eller Anders har någonsin varit på safari och vi hade planerat göra en utanför Port Elisabeth men nu blir det inte så pga ändrade resplaner. Men efter en del letande och noggrant  kollande bl.a genom olika djurrättsorganisationer, alla safari är ju inte per automatik bra för djuren vilket är oerhört viktigt för mig, så besökte vi i dag  Plettenberg Game Reserve som ligger ca 30 minuters körande från ”Pletten”.

Alltså… WOW!
Bara själva stället var värt besöket! Så vackert och rofyllt!

Coola tvättfat på toan!

Vi har sett strutsar, zebror, noshörning, elefanter, giraffer, bufflar, gnus, flodhästar, lejon olika slags antiloper och jag vet inte allt. Många av djuren har blivit räddade från misär på något vis, fötts där  alternativt förflyttade från andra reservat där det blivit för fullt. Området är stort och vi åkte runt i många timmar i den skumpiga jeepen. galet skoj och helt fantastiskt att få uppleva allt detta.

Vår superba guide Patrick!

Jag har kutar och simmat också men hur härligt det än var med strandlöp och egen (!!!) bassäng känns det nästan fjuttigt i jämförelse. 🤪

 

Kram från Ingmarie

Alla Hjärtans dag 2020

Man kan fira Alla hjärtans dag, om man nu vill fira överhuvudtaget alltså, på en himla massa olika sätt och vis. Med tanke på hur vi haft det senaste tiden så tycker jag vi lyckades ruskigt bra!
Förutom en löptur (för mig), och ett mycket positivt återbesök hos läkaren, har vi mest chillat.

Först med en liten enkel picknick vid vattnet där jag tillbringat en del tid mellan sjukhusbesöken. Det blev som en slags “tack för hjälpen” till den platsen för den har verkligen varit ett stöd genom sin skönhet och sitt lugn.

Vi har legat vid poolen och kollat på ett gäng fåglar som roade sig med att dyka i och bada. Jädra vad kul de hade! Ja vi med. Det var en ynnest att få se dem leka så där.

Bara några kilometer från där vi bor finns The red bridge. En liten otippad oas och det var sjukt coolt att se kidsen hoppa rakt ner i vattnet. Själv fick jag svindel bara av att titta ner…

På hemvägen åkte vi inom  Farmers Market som är varje fredag. Vårt underbara värdfolk på Guadelope har, förutom boende och universums största gästfrihet, även en slags mat-kock-utbildning- catering-verksamhet. Väldigt smart allting. Der ordnar t.ex “we cook and you look” varje onsdag och de har kurser, är på marknader och jag vet inte allt. Maten är outstanding! Allt de bjudit mig på har varit 10 poängare! Liksom kakorna.. Förödande goda! Det var jättemysigt att sitta ute bland alla andra som var där, käka och lyssna på live-music i kvälls-solen.

Finaste Jenny!

 

Sist men inte minst blev vi bjudna på detta.

Hoppas du också haft en fin (Alla hjärtans)dag!

Kram från Ingmarie

Mosselbay – Knysna

Det blev ingen trailrun på St Blaizei dag av den enkla anledningen att man avråder från det när det regnar/är blött. Klippor och lera blir extra hala då och just den trailen är inte den man vill halka på. I synnerhet inte en snubbel- och klumpmaja som mig. Så jag sprang till ett gym jag letat upp. Ett bra val! För ynka 45 kr kan man vara där hela dagen om man vill! Jag nöjde mig med en timme.

Anders mådde så pass bra att vi kunde åka vidare som planerat. men stackarn har inte fått se mer av Mosselbay än det lilla man ser när man åker in och ut ur byn. Vi får hoppas det blir bättre här i Knysna.. (Uttalas “najsna”.) Han har i alla fall orkat åka med ut till otroligt vackra Knysna Heads.

Där nere finns en “safe” simvik jag hoppas kunna testa.

Vi var också en sväng på turistbyrån som gav en massa bra tips och kollat några gym. Sånt finns det ganska gott om hur litet stället än är verkar det som. Värre med ställe att simma på. Inomhus vill säga. Förutom den 9-metersbassäng som finns här där vi bor så har jag bara hittat en 15-meters. Oavsett så blir det vääääldigt många vändningar. Abstinensen börjar bli en smula svår men en sak är säker, jag kommer få galet mycket backträning här! Vi har hittat ett fantastiskt self-catering boende högt upp på berget med utsikt över vattnet.

Det finns i alla fall ingen risk för solsting, snarare simhud,  om man ska tro på väderprognosen de närmsta dagarna. Men det är tack och lov varmt!

(P.s. Sandra, om du läser detta så ge oss gärna dina bästa tips!)

Kram från Ingmarie

Mosselbay

Stackars Anders har haft en riktigt tuff natt. Matförgiftning är verkligen inte att leka med! Vi tror det var en pasta-röra han köpte i en salladsbuffé eftersom vi f.ö käkat i princip samma saker. Hur som helst är han lite bättre men jag har fått roa mig på egen hand. Något jag är ruskigt bra på som du vet.

Jag började min dag som jag brukar men morgonyoga och meditation är onekligen en smula härligare ute!

Frukosten avnjöt jag även ute. Sen var det bara att snöra på skorna och bege sig ut på upptäcktsfärd.

Började norrut men vände efter knappt en halvtimme för det var ganska tråkigt faktiskt. På kartan hade det sett ut som en strandpromenad men i verkligheten var det en nedlagd asfalterad väg utmed en lika nedlagd järnväg. Men diset var coolt! Låt dig inte luras och tro att det var kallt för det var det inte. Luftfuktigheten var dessutom minst 90% så jag svettades floder. Eller i alla fall mindre bäckar.

Jag var egentligen sugen på The Blaize trail men i går när jag såg början på den blev jag väldigt tveksam för den var minst sagt både knölig och teknisk. När jag nu sett den mer från ovan, jag var nämligen uppe vid fyren för att kolla,  så såg jag att den såg riktigt fin ut! Kanske jag vågar mig på den i morgon i stället.

Där nedanför går förresten världens längsta Ocean zipline.

Inget jag är sugen på men de som for fram verkade tycka det var kul!

Resten av dagen tillbringade jag på Santos beach. Vilket ställe! Stor fin strand, lugnt utan att vara de, bra faciliteter och ett hav så ljuvligt att det inte går att beskriva. De har hägnat in en jättestor del (av säkerhetsskäl antar jag) så jag körde vattenlöpning två gånger.

Fantastiskt bra sätt att förena träning med avsvalkning!

Och på tal om yoga/meditation ute… Såklart jag passade på!

 

Kram från Ingmarie

Arniston – Mosselbay

Om vi hade bott lite annorlunda så hade nog vårt första intryck av Arniston varit ett helt annat. Vår lilla lya och hela komplexet såg fint ut på utsidan men inuti var det inte mycket att hurra för plus att det låg flera kilometer utanför själva byn. Sen var det ju det där med spök-känslan och no wi-Fi.

Frukosten var ungefär som jag trodde så jag är glad vi hade egen med oss… Vem mår liksom bra av sånt här oavsett tidpunkt?

Nåväl. Strax efter kl 9 gav jag mig ut och redan då var det kokande hett. För mig är det inga problem mer än att det plaskar förskräckligt mycket om mig efter ett tag. Så tur det var så folktomt. Många säger det är högsäsong här nu men det låter helt ofattbart med tanke på hur öde det både är och ser ut överallt. I Arniston bor inte ens 100 människor permanent om jag fattat rätt och de flesta husen verkar gå att hyra som semesterboende. Fint är där i alla fall! Husen påminner om en kombination av Grekland och England.

Jag sprang ett varv runt “byn” och tog sen vägen ut mot grottan. Jag vågade mig inte ner i den men jag fick en löptur som var magiskt vacker!

 

På vägen hem kunde jag inte låta bli att ta denna bilden. Så är det nämligen här. T.o.m när det är 120 km/h så går folk utmed vägkanten!

Avslutade med ett litet bassäng-dopp eftersom havet var en smula för vilt.

Sen for vi vidare. 30-35 mil (cirka) kanske inte låter så mycket på en dag men jag tycker det är skitjobbigt att sitta still så länge. Vi gjorde några små korta stopp såklart men det blir ändå segt. Vägarna är bra men snudd på oändliga ibland!

Termometern visade dessutom upp till 35 grader så det där att vara ute för att “piggna till” funkade inte så bra. Tack och lov för AC! Och tack och lov för att bilen håller ihop!

Nu har vi i alla fall stannat i Mossel bay och bor i en urgullig liten lägenhet. Det är tydligen en svensk som räddat stället från att helt förfalla så därav namnet Asgard Valhalla.

Stackars Anders verkar ha blivit matförgiftad så jag har fått roa mig själv.

Gick en runda runt piren och in mot stan igen. En dimma har lagt sig som ett blött täcke (luftfuktigheten är 92% just nu) så jag såg inte så mycket men det jag sett gillar jag!
Det är lagom stort och känns liksom mysigt!

Murmeldjuren igen!

Jag gör mitt bästa nu för att kurera Anders. Mina hemkok brukar funka på mig så det är bara att hoppas de funkar även på honom…

Kram från Ingmarie