Tips

Hur man gör en fredag extra bra

Här är receptet;

Börja med en löptur i en skog som magiska Pålsjöskogen.

Sen tar man tåget (som håller tiden) till Malmö. Där kör man ett Prformance strength-pass på Sats Malmö City.  Jag har. saknat denna klass jättemycket för det är verkligen ett av mina favvo-pass. Instruktören, Tobias, var grymt bra och jag kommer försöka vara med på hans pass så ofta det bara går.

Sen ser man till att ha en dejt med allra bästa Anna. Hon är inte bara en väldigt kär vän och en rackarns bra löpare, hon vet också var alla Malmös guldkorn finns. Dessutom är hon inspirerande som få så nu har jag en massa (galna) idéer i skallen. Just i dag blev det Nostra som är mer än väl värt ett besök om du är i krokarna!

Innan man sen åker hem igen (med tåget som håller tiden) har man bokat ännu ett besök hos Thomas på Kinesiologikliniken. Jag är mer och mer imponerad av hans kunskap och även om vissa grejer är “jobbiga”, känslor och spända muskler kan ju liksom vara det, så känner jag massor av hopp och inspiration!

Väl hemma i fina Helsingborg igen så cyklar man direkt till havet, det tar max 4 minuter från tågstationen, och njuter av vattnet och solnedgången. Anders ville av någon skum anledning inte bada. Vet inte vad det är för fel på karln om jag ska vara ärlig…

Älskar dessa små omklädningshytter!

Efter en liten cykeltur i stan trampar man hem, gör mat, chillar på balkongen och njuter av utsikten.

Vad är ditt bästa fredags-recept?

Kram från Ingmarie

Nya upptäckter, invigning och osvettig

Precis där simhallen ligger i Filborna finns det en skog som, passande nog, heter Filbornaskogen.. Beroende på hur man springer så är det ca 2,5 – 3 km dit. På kartan ser den väldigt liten ut men i verkligheten var den om inte stor så i alla fall inte liten.

Jag har inte hittat exakt hur många kilometer det är runt den men det spelar ingen roll. Parken är perfekt för all slags löpning utom möjligen långpass men om man fortsätter bara lite förbi parken och under väg 111 så kommer man till Bruces skog. Här kan man absolut få till ett långpass enbart genom att kuta där. Jag upplevde bara en pytteliten bit så jag har massor av roligheter kvar att upptäcka där!

Efter det drog havet och det var både busigt och ljuvligt!

Min “nya” lilla hemma-ateljé är nu äntligen invigd! Som jag längtat!

Sen funderar jag på varför jag inte är riktigt som de flesta andra tränande. När jag t ex var på crosstraining-passet i kväll, och detta är inte första gången, så svettades i princip alla massor men inte jag. Jag är snustorr. Har inte ens fukt på tröjan. Mesar jag trots att jag inte hade kunnat göra en enda DB Squatjump eller armhävning till? Eller  är jag bara sjukt dålig på att svettas om jag inte är i en Hot Yoga-sal eller det är 30 + grader och strålande sol?  Å andra sidan är jag ruskigt bra på att hantera värme så jag hade garanterat vara en av få som inte klagat på vädret på Stockholms maran på lördag.

Kram från Ingmarie

Sånt som är svårt att tröttna på

Egentligen borde jag vara ganska trött på Prins Bertil-stigen med tanke på hur många gånger jag kutat på den. Ibland är jag faktiskt det men inte i dag! Den är förresten numera även en del av Hallandsleden men den finns märkligt nog inte med på deras karta.

Innan jag åkte hem igen så hann jag med en lunch med min fina och kloka vän Nina. Det finns nog ingen jag känner mig mer relaxed med än henne och jag är så himla tacksam våra livsvägar har korsats igen. Söderpiren bjöd dessutom på en gudomligt god vegan-sallad. Eller bjöd och bjöd, jag fick såklart betala för den.

Mellan soffbygge, möbelflytt, städning och middag blev det ännu ett outdoor crosstrainingpass på Sats.

Ruskigt roligt och jag blev galet trött!

För övrigt tror jag detta måste vara en av de vackraste (stads)vägar som finns i vårt land.

Kram från Ingmarie

Fartlek med finfin after-run

Det var helt klart en massa bra övningar på crosstrainingen i fredags för jag har en vansinnig träningsvärk i princip i dag överallt utom i magen trots många svidiga övningar för den. Med andra ord har jag tydligen varit flitig med just core-träningen men mindre flitig med djupa benböj/utfallsstag/axelövningar med tyngre vikter.
Men jag tycker det är bra för dels gillar jag att ha träningsvärk (om den inte blir överjäklig i allt för många dagar vill säga) och dels så vet jag vad jag behöver lägga lite mer fokus på.

Märkligt nog var benen plötsligt hyfsat pigga. Efter att ha trampat i sirap sen jag kom hem så blev det äntligen lite mer “fart” i benen så jag spontan-sprang en fartlek i Pålsjöskogen. Roligt och samtidigt obeskrivbart vackert!

Som lite extra benträning tog jag alla trapporna upp till vår lya. 208 steg för att vara exakt.

Bara en kort cykeltur från oss ligger Pålsjöpaviljongen. Jag har kutat förbi detta café och våffelställe massor av gånger men aldrig testat det så det var verkligen dax nu.

Massor av smarrigt att välja mellan men vegan-utbudet var tyvärr ytterst skralt. De kunde såklart fixa men jag hoppas de skärper till sig på den biten och har det även på menyn. Det är ju faktiskt 2024! Gott, mysigt, trivsamt, trevligt, avslappnat och dyrt är min sammanfattning. Vi kommer definitivt komma tillbaka!

Mätta och belåtna rullade vi nedför backen till havet och Helsingborgs suuuuuper-mysiga strandpromenad. Jag vet en som kommer hänga mycket här framöver. Både i och jämte vattnet och på kallbadhusen.

Backen upp hem igen var inte riktigt lika lätt som att rulla nedför den men den gör onekligen att man man blir varm igen om man fryser efter badet vilket inte var någon större risk just i dag. Har jag sagt att jag ä-l-s-k-a-r sol och värme?

Kram från Ingmarie

Två O-premiärer

Det verkar finnas oräkneliga guldkorn i Skåne. Vi hittar i alla fall nya varje gång vi googlar så (lyx)”problemet” är alltid att välja.
Nu ville vi dessutom kombinera det med att göra något tillsammans och då är Hitta Ut-orienteringen perfekt!

Skåne har en massa kartor att välja mellan men märkligt nog ingen i Helsingborg. (!) Vi valde därför att åka till Järavallen för att kunna kombinera det hela med Saxtorpssjöarna. Det var ett väldans bra val kan jag berätta!

Järavallen har flera olika slingor och stigar att välja mellan men vi skulle ju som sagt var leta kontroller så vi har allt det roliga att upptäcka sen!

Det började skitbra och vi prickade den ena efter den andra. Även de svarta.

Skogen är gudavacker och ibland hamnade vi vid kanten med utsikt ut mot havet. Snacka om vykorts-vackert!

Efter ett par timmar hade vi bara några få kontroller kvar att hitta och tydligen tyckte myggen att vi var extra smaskiga just då för de gick verkligen bananaz på oss. Så där mycket så vi nästan fick lite panik! Därför “sparade” vi två kontroller till nästa gång för ingen av oss orkade slåss mer mot varken blodsugarna eller snåren. Det syns dåligt men jag har skaffat lite nya ärr på benen..

Vi frös åtminstone inte och det är ett stort, stort plus i min värld!

Saxtorpssjöarna är en liten oas som jag flera gånger har njutit av innan och som jag vet att jag kommer att besöka ofta nu när vi bor så nära. Inte bara för att sprada. För att få med mig Anders i plurret så sa jag att det var ett perfekt sätt att få bort alla slags blodsugare från huden. Han köpte det direkt! Det roliga med honom är att först ska han knappt gå i och står där och velar i arton evigheter. När han sen väl doppat sig får man knappt upp honom. haha!

Hade ingen termometer med mig men jag tippar på att det var 17-18 grader i vattnet och det är vad Garmin säger också nu när jag kollat. En mycket bättre Open Water-premiär kan man nog inte få!

Eller en bättre eftermiddag heller för den delen!

Kram från Ingmarie

Nu är det sommar!

Naturen nu alltså! Detta är den absolut bästa tiden om du frågar mig. Särskilt när det dessutom är nästan 25 grader och sol! Galgberget och stigen utmed Nissan är som att vara i en sagobok! Så gudomligt vackert att ögonen nästan tåras.

Har jag förresten sagt att  södra Sveriges bästa kiropraktor finns i Halmstad? Mitt vänsterben gillade inte att resa de där 24 + timmarna men Hans fixade det hela på ett tjillenix. Egentligen är det högerbenet som strejkar men det är västerbenet som får ta smällen. Dvs det är som så ofta inte det som gör ont/strular som är grundproblemet.

Att jag har universums bästa frissa har jag garanterat berättat och jag vet att jag aldrig blir besviken efter ett besök hos Anne. Hon gör magi även av trollhår och hade jag kunnat så hade jag bett henne fixa till mitt hår varje morgon!

Enda kruxet var att jag ville bada efteråt och då helst utan att förstöra allt direkt när jag nu för en gång skull inte såg ut som ett troll. Haha!”
Jag lyckades hyfsat bra trots att det var guppigt som attan och gratis-duschen var extra givmild. Var tvungen att hålla mig i stegen ett bra tag för att inte helt flyga bort!

Första picknicken ute blev det också så nu är sommaren verkligen invigd!

Kram från Ingmarie

Vätske-tips

Innan jag skulle springa  Cedro Peak-loppet hade jag (såklart) kollat väderprognosen hur många gånger som helst men vad hjälpte det när det sen absolut inte stämde. Istället för + 25 grader blev det max 5.. När jag åkte hit hade jag inga planer på att kuta något så här långt och tufft lopp och hade inte med mig något som helst vätskesystem så för att klara värmen “panikköpte” jag två vätskeflaskor från Nathan.. De var snordyra men de visade sig också vara värda vartenda öre.

Mjuka flaskor som rymmer ca 4 dl och med ett supersmart justerbart “handtag” som gör att man lätt håller den i handen men också kan “släppa” den utan att behöva lägga den i från sig.

Med tanke på att det är mellan 25-30 grader mest varje dag här nu så är det guld att ha en sån med sig på löpturen. (Nej jag är inte sponsrad, vill bara ge tips.)
Jag hade bara en flaska med mig i dag och drack upp varenda droppe. Backarna suger lite extra mycket när solen gassar och jag älskar det! Jag kommer dock alltid i håg att njuta av utsikten.

På Yoga-intervallerna hade jag en mer vanlig flaska men den behövdes också. Sjukt svettigt och sjukt skoj! Funderar starkt på att introducera detta konceptet till Sats!

Kram från Ingmarie

En typiskt bra lördag

Att börja en lördag med Yael´s Athletic yoga är en ynnest både för kropp och själ. Alltid något nytt att lära sig, utmanas med eller återupptäcka. Hon är unik och jag är så tacksam att hon vill dela med sig av sin kunskap och energi.

Avrundade det hela med poolrun och jaccuzzi. Hur härligt som helst!

Efter diverse fix träffade jag min vän Erin på en av Albuquerques många vingårdar. Casa Rondena Winery ligger i Rio Rancho vackert inbäddat i grönska.

Man kan äta här, gå på rundtur, hyra in sig för privata event såväl som vara med på deras event och såklart testa/dricka vin. Själva huvudbyggnaden innehåller även en liten presentshop och det finns en stor fin uteplats men just i kväll kändes det lite för svalt så vi valde att sitta inne.

Gillar man vin och vacker miljö är detta ställe ett måste att besöka.
Vi hängde där i över tre timmar och njöt av det vackra, det goda vinet och av att vi hade tid att prata. Om detta var bra inför morgondagen lär visa sig men oavsett så vill jag inte ha det ogjort! Passade på att köpa med mig en flaska hem så Anders också får njuta av det.

Kram från Ingmarie

Another Tribute

Minns du att jag och Trish var på ABBA The Tribute?. I dag var vi på ännu en Tribute på samma fina ställe. Stayin´ Alive – One night of the Bee Gees.

Abba-Tributen var bra men det var inte Abba men dessa var banne mig Bee Gees!

Det var s-å-h-i-m-l-a-b-r-a!
Alltså typ världssuperbäst-bra!

Jag blev plötsligt 15 år igen och dansade så svetten rann. Så sjukt skoj!
Om du levde på 70-talet och får chans att uppleva dessa så tveka inte!

Vi hade tack och lov laddat med bra mat innan på ett riktigt bra ställe.

Jag hade dessutom gjort av med energi både på gymet och en härlig tur på trailsen. 28 grader i skuggan! Perfekt Ingmarie-väder!

Kram från Ingmarie

Mini-roadtrip

Vi har åkt Turqoise trail flera gånger och varje gång hittar vi nya grejer att se och varje gång är vi lika fascinerade.

Själva vägen går mellan Santa Fe och Albuquerque utmed Highway 14 och är ca 8 mil men man ska ta sig dit och tillbaka också så det blir nästan det dubbla totalt.

Vi körde den motsols i dag och började med den ganska långa motorvägen mot Santa Fe innan vi tog av in mot Cerillos.
det är en liten, liten by med historia både från Native Americans och spanjorerna som kom hit och  bl.a öppnade mineral-gruvor. Här finns fortfarande en riktig Saloon liksom en hel del suspekta hus… Den pyttelilla parken var perfekt för en fika paus.

Några kilometer senare ligger Madrid. Det är utan tvekan ruttens livligaste och gulligaste by med triljoner små butiker, caféer och matställen. Det är också triljoner andra som vill dit och i princip var man än parkerar kostar det $5. Om man hittar någon vill säga. Vi hittade ingen och sparade därmed både de pengarna och från ev köp som antagligen blivit. (Försöker se det positiva i det hela för det är verkligen värt att stanna där!)

Ännu lite senare kommer man till baksidan av Sandia Mountains. Upp till toppen är det hela 2 mil (!) och vägen är allt utom rak. Men vyn där uppe på 3200 m ö h är ett måste att se när man är här. Även för mig som så lätt blir höghöjds-sjuk. Just i dag gick det dock riktigt bra! Tror det är Albuquerque-luften! haha

Före det där sprang vi en härlig runda tillsammans nedanför berget och på andra sidan. Dvs “hemma”. Benen kändes helt ok trots gårdagens äventyr.

Observera att Anders har både shorts och T-shirt! Han har börjat lära sig. 😀

Efter roadtripen var jag även en sväng på gymet. Absolut noll benövningar men överkropp och extra stretch/yoga. Väldigt skönt och välbehövligt.

Kram från Ingmarie