Vånga Mountain xtreme

För en vecka sedan hade jag helt lagt ner hoppet om att springa Vånga xtreme-loppet. Dels för att jag har jättelåga järnnivåer ( samma som förra året vid denna tiden😳) och för att jag nattjobbat och oftast blir tokseg dagen efter.

Men ibland händer tydligen små mirakel i kroppen på väldigt snabbt!😀

Starka järntabletter, över 9 timmars sömn, sol och 25 grader var tydligen det enda som behövdes för att kroppen skulle bli glad igen. På rekordtid!🤩

Loppet har tre sträckor att välja mellan. 8, 16 eller 40 km. Jag valde lite lagom mittemellan.🤪

Varje varv är 300 höjdmeter ( dvs 600 på 16 km), har en miljon rötter och stenar och börjar med en skidbacke rakt upp.😬 Jag kände mig som en liten fjant bland alla (till synes) trail-proffs men det var bara att strunta i.

Foto: Anna Nystedt

På hemsidan står det; En upplevelse som lämnar ingen oberörd och som du kommer att minnas länge! 

Stämmer till 100%!

Utsikten från toppen är magnifik, stigarna så slingrande att jag blev yr i skallen, stenbrottet var vackrare än på bild och nedförsbackarna hjälpte inte (mig) ett skvatt för de var fulla av bröte.🤪

 

Simcoach Håkan hade verkligen en fin funktionärsplats! Tack för pepp och hejarop!

 

Foto: Fredrik Nystedt

Foto: Fredrik Nystedt

Banan är, enligt mig, väldigt teknisk och mitt första mål var att inte trilla. Det andra var att fullfölja. Jag klarade båda!🙏🏻🤩

Foto: Fredrik Nystedt

6a totalt och först av alla damer 50+. T o m 45+.😃  Fast den förstaplatsen beror nog främst på att det inte var så många i mogen ålder med. 😬Synd och märkligt!😳

Skitiga ben ingick men vad gjorde väl det?

Extra skoj att få träffa Anna och Fredrik! Anna susade runt ett varv hur lätt som helst trots att hon hade en ynka veckogammal mara i benen! Men hon är också ung .Dvs under 50! 😄

Jag är i alla fall jättenöjd och tacksam! Loppet är otroligt trevligt och välorganiserat vilket egentligen inte är så förvånande för det är Ok Pan som även arrangerar Åhus trailrun.. Ett av mina absoluta favvolopp!😍 Missa inte det! Absolut värt en omväg och det finns fina erbjudande om övernattning på hemsidan!🤩

På hemvägen stannade vi vid Klackabackens badplats för lite sim, bad och slappande. Jättehärligt!😍

Att kunna sitta ute och äta middag var också jättehärligt!🙏🏻

Tack alla som hejade och fixade detta fina lopp! Benen lör komma i håg det i flera dagar.😄

Kram från Ingmarie

 

Världspremiär

Idag har det varit en världspremiär i Halmstad och jag var där! Det var t o m jag som hade den.

För första gången ever har nämligen  Sats Halmstad haft ett Indoor Running-pass. Men förhoppningsvis inte sista för nu är det där jag har mitt hemcenter och kommer köra mina pass. Galet skoj!

Jag har även Yin yoga men det har funnits förr så där var ingen direkt premiär men det var första gången jag körde i denna salen.

Min egen träning var väl mest en motsats till premiären. Jag har kutat så många (fart)pass på Galgberget att det är omöjligt att räkna. Jag tror t o m att jag kutat långsammare än i dag även om det inte säger så mycket. Jobbigt var det i alla fall!

Riktigt lika många gånger som jag kutat har jag inte simmat i Simhallsbadets bassäng men oavsett är det väldigt många. Skillnaden nu mot förr är nog att det ofta är gott om plats. Förr var det också mest vattenlöpning när jag tänker efter.

Jag antar att det är samma måne som alltid men jag undrar allt om jag någonsin sett den i så här cool skepnad här!

Kram från Ingmarie

Bästa belöningarna

Träning är förvisso alltid en slags belöning för mig, och ett enormt privilegium, men ibland unnar jag mig en extra belöning. Eller som i dag flera. Jag skrev ju trots allt i går att jag skulle göra denna mini-trip till en fest.

Efter intervallpasset i mina gamla hoods, som  för övrigt blev en mjölksyrefest för jag hade tydligen helt glömt hur mycket backar där är, så blev det en helt ljuvlig sprada i Sicklasjön.

Och en kaffe i solen!

Efter tandläkar-besöket drog jag till det enda stället jag saknar här. Ja du vet nog.

Sats SoFo såklart!

Lika härligt, roligt, energigivande och svettigt som det brukar. Det må vara hur märkligt som helst men jag älskar verkligen det där stället.

Extrabelöningen efter detta var en dejt med min goa vän Petra på Chouchou. Enda problemet där är att välja mellan allt så vi valde buffé med resultatet övermätta magar. Så går det när man är både hungrig och glupsk. Haha. Men det var det värt!

I morgon drar jag sydväst. Om SJ vill…

Kram från Ingmarie

Tre olika på tre dagar

Bloggen blev visst lite trött (läs något slags systemfel) så därför det varit klent med uppdateringar.
Men nu så!

På tre dagar har jag lyckats göra tre helt olika löppass på tre helt olika ställen och med helt olika upplägg. Vem sa att löpning är enformigt?

I lördags blev det en lugn runda innan jobbet i Hornaskogen och bort mot golfbanan. En sån där som var varken jobbig eller lätt, tråkig eller rolig. den var liksom lagom av allt.

I går var det upplevelse- och sociallöpning av den absolut bästa sorten. jag är banne mig fortfarande hög på den så det var nog bl.a därför dagens pass gick över förväntan. Jag mötte Anna B och Anna N.  vid Alunbruket. På något vis hade vi lyckats synka oss trots bara några dagars förberedelser! Plötsligt händer det även om det aldrig händer med mina Triss-lotter…
Det var både enkelt och svårt med två Annor för båda svarade men alltså vilka pinglor dessa två är! Anna B:s man (som dessutom är en superduktig ultra-löpare) hade fixat en runda som var så fin att det aldrig går att beskriva. Skog, stigar, grusvägar, asfalt, backar, platt, bäckar , stegar att klättra över och vackra utsikter. För en gång skull är det väldigt lite foto tagna för vi hade så vansinnigt mycket att prata om att vi liksom glömde bort det.

26 km senare kommer vi tillbaka och även om mackan på Kaffestugan var på tok för liten för att mätta så var den väldans god.

Under dessa timmar hann vi prata om allt mellan tonåringar, gamla föräldrar och jobb till klimakteriet, ultralopp, resor, bilar, ekonomi och ätstörningar. Ja du fattar va? Vem behöver en (dyr) terapeut när man kan springa och prata öppet om allt möjligt med så här fina vänner? Min tacksamhet finner inga ord och det extra roliga är att den enda anledningen till att vi känner varandra från början är egentligen för att vi alla bloggade då när det var poppis en gång för längesedan. Två av oss håller fortfarande på och antingen är vi bara korkade som inte fattar att det är ute eller så gör vi det för att vi faktiskt gillar det!

På vägen hem åkte jag inom Verkasjön för lite sim. Jag har varit i den en gång innan för längesedan när jag och Anders var på Österlen för första gången. Då körde jag vattenlöpning där men fattar inte riktigt hur det gick till för sjön kändes väldigt grund.  Den är inte heller så stor och inte den finaste sjön man kan hitta men den dög bra just då! Svanen på andra sidan höll sig dessutom lugn… Jag har ju en enorm respekt för dem efter att ha blivit jagad både en och tio gånger. (Inte trevligt!)

Sen var det då i dag också.
4 km uppvärming + 12 x 2 minuter med 1 minutes joggvila + 4 km nedjogg. Trodde aldrig det skulle gå men tji fick jag för det gjorde det visst! Inte de snabbaste 2-minutarna jag gjort men helt ok känsla.

Tanken är ffa att vänja sig springa med trötta ben. Och tröttare blev de för sen var det gymdax! 50 minuter med extra allt.

Dock ska man veta att mellan dessa sista pass gjorde jag inte många knop. Typ det här.

Visst har jag sagt att jag älskar lediga måndagar?

Kram från Ingmarie

Recept på en lyckad Halmstad-dag

Så här ser det ut. Receptet alltså.

Börja med en löptur, eller vandring, från stan upp till Galgberget. Ta sen 5ans spår och njut av den vackra bokskogen, utsikten och backarna.

Ta sen vägen förbi I16 och ner till Furet där du tar vänster efter bron över Nissan. Du vet att du är rätt om du hamnat i den grönaste portalen du någonsin sett och med träd stora som höghus.

Fortsätt hela varvet runt Furet, över vägen in i skogen igen och sen utmed Nissan till stan igen.

Ett sånt varv blir 15 km och man har inte tråkigt en enda sekund!

Ta dig sen (helst efter en dusch) till BrunchbarenHallands konstmuseum. Där kan du välja mellan en massa godsaker! Allt från ett jättelass med pannkakor extra allt till omelett och (som jag valde) en supersmarrig avocado-macka. På köpet får du jättefin utsikt över Nissan och excellent service. Lika fint sällskap får du dock fixa själv.

Det där ger en massa ny energi så då är det perfekt med ett pass på Sats Halmstad. T ex ett Transformer. Extra bra just i dag när det visade sig vara både längre än det stod och ffa var det sjuuuukt mycket jobbigare än något annat Transformer jag kört innan. Du vet så där så det rinner svett utmed benen och armarna blir helt obrukbara. Dvs sånt som jag ju älskar!

Till slut cyklar man till Östra stranden, badar och fikar med en kär vän. På köpet kan det bli som i dag att man får ringa polisen för det är ett gäng idioter som envisas med att köra vattenscooter precis där folk badar. (Ja, jag både kan och är en riktigt tjur-kärring ibland! Särskilt när det är något förbjudet och/eller som kan skada.)

Eller allra sist cyklar man såklart hem igen samtidigt som man känner sig så där löjligt lycklig i hela kroppen.

Kram från Ingmarie 

Led-mix

När man är på ett ställe som ex Hovdala där det finns x antal leder att välja mellan, så är det lätt hänt att man liksom låser sig vid att springa en och samma led hela passet. I alla fall blir det gärna så i min skalle.

Men i dag lyckades jag verkligen tänka utanför boxen och mixade hela fem olika! Posta-Nilla, Hovdala leden, Höjdarnas höjdare, Jakten på Gullspira och Skåneleden. Plus en del felspringningar pga dålig skyltning. Jo det var faktiskt det för inte ens när jag stannade kunde jag riktigt klura ut hur det skulle vara. Några ställen besökte jag därför två gånger pga att jag sprang i cirklar. De som såg mig undrade nog vad jag pysslade med…
Men det var egentligen bara bra för då fick jag en längre runda utan att behöva förlänga på slutet!

Jag började precis utanför hotellet där starten är för flera leder. Jag säger det igen, Hässleholm har verkligen lyckats med det här med friluftsliv!

Första milen var i princip helt platt. En extrem skillnad mot i går när det gick rakt uppför i början. Solen sken, jackan åkte av efter fem minuter, kroppen var pigg och omgivningarna väldigt fina.

Första felspringningen kom redan efter ett par kilometer men en snäll vägarbetare hjälpte mig tillbaka så jag hamnade rätt. Skylten satt i skuggan och var snudd på helt osynlig så det var inte konstigt jag inte hade sett den. Nästa fel blev i skogen efter backstugan. Följde bara den vackra skogsvägen och missade helt avfarten till den pyttelilla stigen. I stället hamnade jag på den på “fel håll” och kom tillbaka till Backstugan. När jag sprang nästa gång såg jag skylten så det blev “bara” ett felvarv. Gjorde samma typ av fel lite senare men sen höll jag mig på banan! Lite funderar jag på vad de som såg mig tänkte…

En väldigt bra grej med att ha kartan med sig, förutom att man vet på ett ungefär var man är, är att man kan se var det finns vatten. Jag hade kanske klarat mig på en flaska men med facit i hand så  hade det blivit kärvt på slutet.

När jag kom fram till “Höjdarnas höjdare”s blå markeringarna började klättringen. Det var denna jag och Anna sprang i sin helhet i vintras och jag tror banne mig att den är min favvo hittills. Visst, backarna suger men det gillar jag, och den är obeskrivbart vacker och varierande.

När jag var nästan framme vid slottet igen vek jag av och förlängde med Gullspira/Skåneleden-slingan österut. Dvs samma som i går men mitt korta minne hade glömt bort att det var så långa uppförsbackar. Men ljungen på toppen var lika vacker och nedförsbacken till “målet” var ännu härligare än i går.

Nere vid slottet sprang jag och mötte Anders som traskat hela östra delen av “Höjdarnas”. Han var lika trött och lycklig som jag. Totalt gnetade jag ihop 27 km och nästan 500 höjdmeter enl Garmin. Hovdala alltså. Vilket ställe!

Vi hade även turen att få se de hästdrivna gräsklipparna! En sån skulle jag vilja ha! Måste bara skaffa större gräsmatta och ett stall också.

Spradan blev i Finjasjön. Ljuvligt! Hade tänkt att simma men helt ärligt var sjön inte så inbjudande just i dag. Dessutom såg jag någon skylt om algblommning så då blev beslutet enkelt.

Nu är vi hemma i Åhus igen. Fullmatade av intryck, trötta ben (nästan 80 000 steg på två dagar), full tvättkorg och tvättmaskin, mätta efter en rejäl (hemlagad) middag och redo för en slappar-kväll. I morgon ska jag packa väskan igen för ett annat äventyr! Men inget långt. Skavsåret efter västen på höger sida måste läka. (Hade ett på vänster som precis läkt..) Nog dax köpa en ny..

Kram från Ingmarie

Födelsedagsfirande

Det här att fira födelsedagar blir på något vis knepigare ju äldre personen blir. I alla fall om man tänker att man ska ge någon present. De flesta har ju liksom det de behöver. Åtminstone sånt med en rimlig prislapp….

Därför är upplevelser en så himla bra grej! Samlar aldrig damm, behöver inte bytas och ger (förhoppningsvis) minne för livet. Anders födelsedagspaket innehöll därför en bunt med kartor. (Jo, han såg allt lite förvånad ut. haha) Han var nästan helt ovetandes om vad som väntade när vi lämnade hemmet i morse.

En karta var över Hovdala. Jag har varit där en gång innan med bästa Anna. Det var då fanns snö på marken.I dag var det förvisso grått och inte mer än 13 grader men vackert grönt och backarna gjorde att vi snart blev varma. Enda problemet med stället är att välja vilket spår man ska ta men ovan nämnda Anna tipsade om den bästa. Jakten på Gullspira.  Med facit i hand hade jag behövt hennes guidning för än en gång fick jag konstaterat att jag är en potta på att kolla skyltar när jag har fullt sjå med att hålla ordning på fötterna.

Vi började tillsammans, uppför,  och hade jag väntat in Anders hade jag kanske kommit rätt från början.

Jag vet inte hur det blev fel, och vet fortfarande inte, för jag följde den vita leden. Ibland försvann den, dvs jag hade missat en avfart, så då var det bara att springa tillbaka och hålla bättre koll på pilarna. Om det är något som kan irritera mig så är det just det. Att jag missar markeringar för att jag i stället måste kolla på marken och var jag sätter fötterna. Och att inte ens kartan kunde få mig att fatta..
Att jag är långsam bryr jag mig inte om. De riktiga traillöparna och orienterarna skulle dö tråkdöden om de var tvungna att hålla min fart. Vem som helst skulle nog det förresten. Men hellre det än att stupa!

Plötsligt var jag tillbaka i Hovdala och det var då jag fattade att jag missat någon viktig avfart för att få hela västra rundan av leden. Men det var såklart ingen fara med det. Jag fortsatte på den östra delen och där var det enklare även för mig.

När jag var tillbaka vid slottet igen tog jag leden medsols och då blev det rätt!😄

Rundan är magiskt vacker och så himla rolig att springa! Det blir liksom aldrig tråkigt för den förändras och varierar precis hela tiden. Sista biten tog jag vägen ner för att Anders skulle slippa vänta allt för länge (han hade dock varit ute nästan lika länge) och det var först när jag passerat hela hagen som jag såg denna. Tur han var på bra humör för efter 2,5 timmar + letavägen-stopp så var jag inte så sugen på att sprinta.

Restaurangen hade stängt men caféet var öppet och jag var helt säker på att de skulle kunna göra en enkel vegomacka när jag såg att de hade både bröd och grönsaker framme. Men icke. Det såååååå besvärligt för de hade sååååå mycket att göra (det var ingen där mer än vi) och de skulle minsann göra andra mackor. När jag snällt frågade om de då inte samtidigt bara kunde göra en till mig med så fick jag som svar att “det var tyvärr inte möjligt” men hon kunde ta bort det jag inte ville ha på en macka.

!!!!!!!

Lär inte gå dit någon mer gång och det vet i sjuttsingen om jag vågar chansa på restaurangen i morgon.

Turligt nog hade vi Flapjacks med och på Espresso house i Hässleholm blev hungern tillfälligt stillad och energin kom tillbaka. Så mycket att jag tog en sväng till gymet också.

Ett matställe jag dock verkligen kan rekommendera är Café Naomi här i Hässleholm. Förutom fenomenalt trevlig personal så var maten outstanding och billig. Kommer bli bra inför morgondagens äventyr.

Rekommenderar även Hotell Statt i Hässleholm. Väldigt fint och trevligt!

Födelsedagsbarnet är f.ö väldigt nöjd med dagen. Nu laddar han för en höjdare i morgon.

Kram från Ingmarie

Balsberget och ett bottennapp

Det här att åka iväg och testa nya löprundor, utflyktsmål och matställen är så himla skoj! Tänk om man kunde få betalt för det! Vilket drömjobb!

Samtidigt så är det himla skönt att inte vara styrd till några “måsten” utan det är helt fritt fram att göra det man vill.

I dag blev det först Balsberget. Det är ett naturreservat och som namnet avslöjar ett berg. Det finns flera markerade leder, hundratals grusvägar och i skogen trivs tydligen rådjur, älg och dovhjort och idag finns det även gott om vildsvin. Jag såg knappt en fågel. Mitt flpåsande i backarna kanske skrämde i väg allt levande. Haha.
Tack och lov kanske jag ska tillägga åtminstone när det gäller de sistnämnda.

Lederna är extremt välmarkerade och backarna många. Utsikten är bedövande vacker på toppen.

Ett par kilometer från parkeringen ligger Balsbergsgrottan. Det är en av Skånes största grottor. Gångar och salar har en total längd på 290 meter. De största rummen i dagens grotta är drygt 35 meter långa och upp till fem meter höga. En viss del av grottbildningarna är naturliga formationer som bildats genom att vatten löst ut lättvittrad kritkalkstenen som överlagrar urberget men de flesta hålor och gångar har bildats genom kalkstensbrytning.

Grottan är en viktig övervintringsplats för flera fladdermusarter och hålls därför stängd under vinterhalvåret. Perioden 16 april – 14 oktober går det att besöka grottan på egen risk. Man får låna nyckel av Råbelöfs godskontor om man vill gå in där. Vi var inte så sugna. Faktum är att jag fick klaustrofobi bara av att vara utanför.

Vi sprang en del ihop men jag ville mer så förlängde på de fina grusvägarna. (Tips är att ladda ner appen “mina kartor”. Då hittar man i princip överallt!) Några brötiga sträckor men förutom backarna var det väldigt lättsprunget. Ett toppenställe som jag verkligen rekommenderar.

Ännu en bra grej med detta ställe är att det ligger vid Råbellössjön så vi (ja även Anders!) kunde sprada inför nästa stopp.

När vi var i Bäckaskog slott förra veckan så höll vi oss mest på utsidan. I dag var det mest insidan. Rummen är stora och pampiga och man kan läsa om dess historia. Jätteintressant!

Den största anledningen till att vi åkte dit igen var dock för att äta. Såg verkligen fram emot en mättande och god (slotts)måltid men det var nog årets största besvikelse. Massor av isbergssallad toppat med några nötter, rödbetsbitar, tomater, lökringar och getost. Priset: 150 kronor! Etthundrafemtio!
Hutlöst!
Servicen var inte heller något som går till historien. Men visst, miljön var fin. Kanske den man betalade för…. Inget ställe jag rekommenderar för att äta lunch med andra ord. Däremot att besöka!

Kantarellbadet må ha kallt vatten men deras service är superb! Fick låna ett par goggels i dag eftersom mina tydligen fått ben och gömt sig hemma. Dessutom var vattnet ovanligt varmt så inte ens jag frös. Gott om plats och simningen gick kalasbra!

Tyvärr stänger alla utebaden nästa vecka. Känns vansinnigt tidigt! Tur sjöarna är öppna för jag är inte alls redo att gå inomhus för att simma.

Kram från Ingmarie

Inne-svett och ute-frys

det finns tydligen de som inte svettas när de kör spinning. Jag är inte en av dem. Pölarna under mig är rejäla och kläderna är så blöta att det går att vrida ur minst en pöl till.

Det var bara jag tillsammans med Glenn & Co spå skärmen å jag kan inte ens skylla på att det var medcyklisternas värme som gjorde mig varm. Allt var helt egenproducerat och jag älskar det!

Ute är det desto svalare och om jag inte kutar så är det helt omöjligt att svettas. Inte ens backarna och all klättring i coola Kjugekull gjorde mig särskilt varm men vad gör det när det är så är häftig miljö?

Dessutom har vi nu tagit samtliga Hitta ut-kontrollerna även där.

Kram från Ingmarie

Dubbelblött

Jag vet inte riktigt vad “gul regnvarning” betyder men jag vet att det regnat/regnar mycket här, är kallt, grått och blåsigt. Antar det är lite extra bra då att man är så lättroad för annars hade jag nog deppat ihop totalt. Denna sommar började bra men resten vet i sjuttsingen om jag ens vill kalla halvbra. tack och lov har jag två resor planerade för annars hade vintern kunnat bli vääääldigt lång. (Bara hoppas det inte läcker ut något nytt virus så världen panik-stängs ner igen…)

Hur som helst. Jag hann att springa en sväng innan blötan uppifrån och vindarna från alla håll började på allvar.

Innan gymet hann jag med både en tupplur och att måla. Jättehärligt! Gymet var ovanligt fullt men det är både fullt förståeligt och bra! Jag fick ett bra pass med fokus på överkropp och spänst. Eller mer korrekt försök till spänst.

Jag vet inte vad det är för någon gen jag har men på något vis så blir jag mer badsugen ju jäkligare vädret är. Kanske är det för att dessa bad gör att kroppen producerar massor av olika måbra-hormoner och eftersom jag mår som bäst i sol och värme så behöver jag dessa kickar som mest när vädret är (i mina ögon) som sämst. Så jag cyklade vidare till havet i busvädret och var helt plaskblöt redan innan jag hoppade i men har jag bestämt mig så har jag och det var precis så härligt som jag visste det skulle bli! Dessutom väldans gott om plats!

Jag passade även på att testa uteduschen. Vet inte varför jag inte gjort det innan men bättre sent än aldrig antar jag. Lite synd dock att de stänger av den till hösten.

Jag “fuskade” dock lite och bytte om under tak.

Det här att “utsätta” sig för kyla och väta kan verka väldigt knasigt men jag tror det är oerhört viktigt att emellanåt  låta sig utstå “obekväma” situationer för att inte helt fastna i någon slags bekvämlighets-träsk. När man gjort det i form av ex kallbad, ett hårt träningspass eller en svår (arbets)uppgift så är det extra härligt när man liksom har klarat av det och aldrig är väl en varm dusch så skön som när man fryser eller mat så god som när man är hungrig?

Om man aldrig utmanar sig och går utanför sin comfortzone så blir det heller aldrig något speciellt med någonting tänker jag och frågan är om man ens utvecklas som människa? Hur tänker du?

Kram från Ingmarie