Tips

Halvvägs!

Kommer du ihåg att jag skrev om att jag skulle simma över engelska kanalen? Well nu är jag halvvägs! I den här takten kommer jag hinna fram i god tid!

 

Jag har också börjat kuta The Grand Canyon challenge. 280 miles (ca 450 km) där man färdas utmed Colorado River till GC. Ja virtuellt alltså.
Man kan som sagt välja hur man vill ta sig fram och vad man liksom räknar in, men jag har valt att enbart simma engelska kanalen och enbart kuta GC. Så nu gäller det att inte skada varken armar eller ben….

Gymträning räknas inte in någonstans men eftersom jag är tvärsäker på att det gör att jag klarar av och orkar mer så hjälper det mig garanterat ändå framåt indirekt.

Kram från Ingmarie

Naturpasset sista delen

Jag är ingen “riktig” orienterare. I alla fall inte om man anser det vara en sån med kompass, orienteringsskor och specialbrallor. Jag följer kartan och kör i de kläder jag har. Det funkar lika bra. Särskilt i dag! Hade 11 kontroller kvar och prickade den ena efter den andra utan problem. T o m de jag inte hittat innan och skippat för att jag tröttnat på att leta. I dag kom jag rakt på dem alla! Inte konstigt jag fick hybris! 😆

Att hitta den där sista kontrollen var en både kul och lite märklig känsla. Tänk att jag grejade det långt innan sommaren är slut och faktiskt har hittat alla 50 kontroller. Mest är jag nog ändå stolt. Jo man får vara det!🤩Särskilt med tanke på att jag inte vurpat en enda gång! (Det är ju ingen autostrada i skogen precis…)

Jag tog absolut inte de snabbaste vägarna för en tanke med detta har ju också varit att hålla igång länge. Totalt blev det över 4 timmar i dag men då var det inkluderat omvägen ner till sjön för sånt här måste ju firas med en sprada såklart!🥳

Som sällskap hade jag 3-4 andfamiljer. Så otroligt söta!

Många timmar i skogen ger också god aptit och som tack till kroppen har jag fyllt på rejält. Det här är busenkelt och går snabbt att göra.

Riv rotfrukter och tillsätt tofu och/eller tempeh-bitar samt ex tomat och broccoli. Krydda med svartpeppar. Lägg i en rejäl kokosfett-klick. Bryn i stekjärn på svag värme tills det blir “lagom”. mjukt. Dvs med tuggmotstånd kvar. Servera med ex. sallad, kål, färsk ingefära, avocado och sallad. 

Jättegott och snällt mot både djur, natur , våra medmänniskor och kroppen!

Kram från Ingmarie

Tyresta Nationalpark

Vi hade garanterat kunnat välja en mer “perfekt” dag för traillöpning i Tyresta Nationalpark men det är som bekant alltid lätt att vara efterklok. Eller så valde vi rätt dag för den har varit 100% både äventyrlig och karaktärsdanande.

Jag har bara sprungit förbi denna pärla en gång innan när jag sprang SUM för tre år sedan. Enda anledningen till att jag inte varit där är för att det är otroligt mekkigt och tidskrävande att ta sig dit kommunalt.  Det går absolut att cykla de där cirka fyra milen tur och retur men i dag fick jag skjuts av coach Ulf så det var perfekt! Och extra tacksamt just i dag visade det sig också…

Tyresta är en liten by där också själva huvudentren till parken finns. Nationalparken är det största urskogsområdet söder om Dalälven och det finns vandringsleder mellan allt från några kilometer till nästan två mil. Totalt finns där 55 km med olika leder. Den enda som är absolut “bröt-och snubbelfri” är barnvagsslingan. Allt annat är trail de lux. (Läs rötter, stenar, hällar, spång, backar, mossa, stigar, sly och hällar.) Ulf har stenkoll på varenda gren där så det var bara för mig och Josefin att haka på honom! Utom när han fick extra mycket spring i benen. Då är jag chanslös även om det är pannkaksplatt.

Det regnade när vi började, det regnade i mitten (med några minuters undantag)  och det regnade på slutet. Och det blåste. Och det var ensiffrig temperatur. Med andra ord var det så in i bängen kallt! Våra händer slutade fungera ungefär samtidigt så det där med att dokumentera med foto kom liksom av sig lite…

Ingen av oss hade kunnat bli blötare. Eller gladare för hur mycket vi än frös var humöret på topp. Vi kämpade på, peppade varandra och påminde oss om att dels behövde vi ju inte simma, bara vada, och dels är det väldigt många som skulle velat byta med oss och få vara med om vårt lilla äventyr. Nästan 2,5 timmar trailrun med babbel, plaskande och klafsande i urskogen är minsann inte alla förunnat!

Att kunna och få göra en sån här grej med fina vänner i fantastisk och unik natur är ett privilegium som varken är självklart eller ens en rättighet för många. Jag tror det är viktigt att påminna sig om det allt som oftast. Kanske extra mycket nu. Även när man fryser så tänderna skallrar. Men jag får ju lov att erkänna att det var hiskeligt skönt att kunna sätta sig i en bil och få skjuts hela vägen hem efteråt…

Kram från Ingmarie

 

Naturpasset 2020

Jag gillar verkligen själva tanken och grejen med orientering men jag är 99.9% säker på att jag aldrig till fullo kommer att fastna för det. Helt enkelt för att jag är för kass på trail och obanat. Dvs sån terräng det oftast är på orientering… Mitt steg och min usla teknik gör att jag måste gå och när jag tvingas gå blir det tråkigt och kallt och jag blir less på nolltid för lika lättroad som jag är lika lättless kan jag också bli.

Ändå har jag ägnat nästan 5 timmar i skogen i dag för att leta kontroller! Kanske kan jag skylla på dåligt minne..🤪 Naturpasset är dock en himla bra grej för man gör det precis när man själv känner för det och precis så mycket/lite man vill. I dag var det premiär för årets upplaga så jag passade på att vara med på Skogsluffarnas arrangemang.


Deras fina klubbstuga ligger bara några kilometer bort och är ett ställe jag verkligen gillar. (Det är även de som ordnar 50 touren med swimrun samt trailrun + att de har ett supermysigt café!)

Själva letandet gick helt ok. Det var bara en av de jag sökte som jag gav upp på efter 48 evigheter. Men attans vad det sved! Jag ogillar starkt att ge upp. Hörde efteråt att en del av kontrollerna hade ”försvunnit” (klåfingriga knasbollar finns tydligen även i skogen) så kanske den var en av dem. Känns i alla fall bättre att få tro det.😁

Problemet för mig är som sagt var när det blir för mycket off-road och ”mekk”. (Läs rötter/stenar/bröte.) T o m gegga är bättre!

Men det blev en bra utedag och efteråt serverades ”Corona-fika” i stället för deras sedvanliga goda våfflor och pajer.

Inte heller några som helst problem med att hålla avstånd! Både själva stället och skogen har gott om plats! 🥳

Långt ifrån alla 50 kontrollerna är tagna men jag har som mål att hitta dem alla innan säsongen är slut. Det borde väl gå nu när jag började så tidigt. 🤩

Kram från Ingmarie

 

 

Så himla enkelt!

Det är inte ett skvatt konstigt eller märkligt att jag mår så bra och känner mig så lycklig här. Det är faktiskt plättlätt!

Det första jag ser när jag vaknar!

 

Underbara löpvägar


Bästa Skaparstället ❤️

Experiment 😁

Lunch-paus 😍

 

Söta kompisar 😍

 

Gångavstånd till närmsta badsjön 😍


En helt tyst dag gör allt extra lugnt och fridfullt 🙏🏻

Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

På skaparäventyr igen

Som alltid är det som en befrielse att komma hit till ”min” lilla stuga på Rådmansö och Skaparladan. 

Det finns inte ett enda måste här. Faktiskt. Man är med på, och gör,  det man vill helt enkelt. Ateljén är öppen dygnet runt så det är liksom ingen stress att man måste skapa under vissa tider. Vi har dock ett litet schema men man väljer som sagt var själv vad/ hur man vill göra. ❤️

Just denna helgen är ett retreat, tror det är 4:e gången för mig, vilket innebär tystnad, meditation, yoga och mindfulness. Förutom obegränsat med målningstid förstås.  Denna gången är det bäste Peppe som håller i det.

Jag önskar verkligen att alla hade möjlighet att få prova en sån här helg. Man behöver inte ”kunna” måla. Det viktigaste är att vara nyfiken! Det är oerhört berikande och lärorikt att stanna upp flera dagar på rad.. Om inte annat så är det ganska säkert att man upptäcker nya sidor hos sig själv. Vi har alla både fantastiska sidor men också några som är  mindre smickrande. Det festliga är att man blir aldrig klar. Denna helgen har jag valt att fokusera på ”icke dömande, tålamod och tilltro/tillit”.  Ganska svåra grejer för mig men vem har sagt det ska vara enkelt?🤪

Så jag målar på och när jag känner att den där inre kritikern eller ”bråttomheten” gör sig till känna så påminner jag mig om de där orden. Jag gör ju detta för att jag har lust och behov av att skapa. Inte för att jag måste.

Tro det eller ej men man blir ruskigt trött av att måla så som paus har jag tränat. Sprang ett bra intervallpass på de fina grusvägarna här och avslutade med ”crab-walk”. Grymt bra övning för armar/axlar, rumpa, höfter och lår!

Och jo, jag har badat/simmat också. En kort tur. Sakta men säkert börjar jag vänja mig vid känslan igen så nu börjar det bli dax att utmana med lite längre stunder.


Kram från Ingmarie

 

 

 

 

 

 

Tegelstens-pass och filmtajm

Fast egentligen heter tegelstens-pass “brick-pass/brick-session” på träningsspråk och jag tror det härstammar från triathleternas träning när de kör två eller alla sina tre grenar efter varandra. T.ex cykel-löp eller sim-cykel eller sim-löp eller… Ja du fattar. Grejen är att man vill vänja kroppen vid att byta sport helt enkelt för det kan bli en slags otrevlig överraskning annars när det väl är dax för ett helt triathlon-pass. Det finns brick-pass i swimrun också för det krävs verkligen övning för att vänja sig vid känslan av att försöka få igång benen efter en simning (särskilt om det är kallt) och att få ner både andningen och pulsen om man kutat så man kan simma.  Dessutom behöver man förbereda kroppen vid att hålla i gång en längre tid med olika muskelgrupper.

Ännu är det lite för tidigt att köra “på riktigt” ute, i alla fall om du frågar mig, men det är bara en tidsfråga innan det är dax och jäklar vad jag längtar! Det kanske inte blir ett enda lopp i år (heller) men det struntar jag i bara kroppen är glad och jag får hänga med på äventyr! Dagens program skulle egentligen köras i helgen men eftersom jag ska på andra äventyr möblerade jag om. Är 100% säker på att det inte spelar någon som helst roll. Kroppen vet ändå inte om det är onsdag eller söndag.

Så det blev ett brickpass med 50 minuter löpning och 90 minuter sim. Gjorde det enkelt för mig och sprang bl.a runt Årstaviken. Väldans mycket folk ute även om det inte syns på bilderna. Lunchträning/gående möte verkar ha blivit väldans poppis och det är ju bra!

 

Där borta ligger jobbet!

Det var inte utan att jag hade lite små-ångest inför simningen men det gick så himla bra att jag fick förlänga så det blev 90 minuter. För precis som när det gäller löpning så är det 90 minuter så är det. Inte 87. Inte ens 89. Ja så löjlig är jag och har alltid varit. Man ska inte fuska!

 

Och på tal om program. Nu är filmerna klara! Vi gjorde inte en enda omtagning förutom några undantag när ljudet pajjade. Jag tycker de blev jättebra! Vad tycker du?

Kram från Ingmarie

Andra tagningen

Vi blev ju inte riktigt klara i fredags med filmandet så i dag gjorde vi “del två”. Galet skoj och jag tror det blev ganska ok. Joachim och Ville är i alla fall nöjda så nu finns snart alla 13 klippen på Youtube och även på deras hemsida inkl beskrivande text. Känns verkligen superskoj! För att inte tala om ärofyllt.

Det kommer bli fler filmer med helt annat innehåll så småningom. Så som sagt var, stay tuned!

Men man kan ju inte bara jobba även om det är skitskoj jobb. Det är ju måndag! Och måndag betyder De Lux-träning med coach Ulf och TS-gänget. Kul och bra som alltid! Så kul att jag simmade lite extra bara för att. Jag var ju liksom ändå blöt och det var helt tomt överallt.

Min gym-abstinens börjar bli ganska svår, SATS är ju fortsatt stängt p.g.a Corona, så jag passade på att utnyttja ett av mina två gratis-pass på Bruce. Det är en himla bra grej och jag funderar starkt på att faktiskt gå med “på riktigt”. Men det kostar ju en del… Det blev i alla fall ett bra pass på X-Force. Deras koncept bygger på negativ träning och sägs bibehålla styrkan längre och ge bättre resultat på kortare tid. “X-Force maskinerna har en unik konstruktion, genom att luta viktmagasinet 45 grader i den positiva rörelsen vilket ger 40% tyngre negativ belastning.” Inte vet jag men det låter ju troligt och jag blev i alla fall både lagom trött och fick abstinensen stillad för ett tag. Men jag hoppas det blir som vanligt igen på torsdag…

Har även varit inom kiropraktor-Micke. Har klarat mig utan någon som helst känning någonstans men 2 dagar i kyla och hela jag stelnar till och ryggen blir ledsen. Men nu är alla delar glada igen!

Kram från Ingmarie

I besvärliga tider

Precis som t.ex bästa Anna hade jag inte tänkt skriva så mycket om corona men det går ju liksom inte att undgå hur den förändrar allt och alla. Aldrig har jag sett så mycket folk ute i Nackareservatet och på utegymet en vanlig vardag mitt på dagen som i dag. Visst var det fint väder men det spelar ingen roll i vanliga fall. På något vis är det ju faktiskt positivt att. folk är ute och rör på sig! Jag har också läst att på många håll har luftföroreningarna minskat dramatiskt tack vare den minskade flygtrafiken. Det är ju superbra!

Men jag vet och förstår också att många är rädda, ledsna, arga, frustrerade och t.o.m panikslagna. Det är faktiskt helt naturligt för detta är något  i princip ingen av oss varit med om förr. Vi kan inte heller påverka detta hur och vad vi än gör och hur mycket vi än vill. Vi måste acceptera och gilla läget. Det betyder dock inte att vi gillar det…

Och vet du, även detta kommer ta slut. Jag lovar! Förhoppningsvis kommer det då även bli bra saker av det hela. Så mitt tips är att försöka på allt bra som faktiskt också finns runt omkring oss. Hur mörkt det än är så finns det en strimma ljus någonstans även om den kan kännas svag. Håll fast vid den!
Det kan vara att du har vänner, en familj, mat i kylen, gjort något bra på jobbet eller hemma. Själv har jag köpt blommor i massor för att liva upp.

Elviras lilla hörna. 🙂

Det kan vara en hjälpande hand eller ett leende från en okänd, att vi har el, känslan av att kunna sova i en säng eller kunna höra fåglarna. Kanske du är så lyckligt lottad som mig som har naturen inpå knuten där det går att springa tills man bara inte orkar längre, (gratis) utegym och både träd och mossbeklädda stora stenar att vila mot och känna den sköna solen mot huden.

Det är jättelätt att gripas av panik när det blir sånt här medialt pådrag som det blivit. Jag dras också med men jag tänker att det hjälper inte ett skvatt. Särskilt inte för vårt immunförsvar. Vi ska vara försiktiga och tänka extra på att inte riskera sprida smitta men kom ihåg att corona är inte livsfarligt för de allra flesta. Så låt oss hjälpas åt att andas lugnt, stilla våra sinnen, ta hand om oss själva och om varandra.

Kram från Ingmarie

Franschhoek, Good Food, en baksida och svettfest

I dag har vi åkt vad som måste vara en av världens vackraste vägar. Från Stellenbosch till Franschhoek via Franschhoek pass till Villersdorp där vi vände och körde nästan samma väg tillbaka. Vackra vingårdar, makalösa vyer, magiska berg, äppel- och citronodlingar och slingriga vägar. Rekommenderas!

Franschhoek i sig själv är också ett “måste-besök” om man är i detta område. Enormt fint och liksom gulligt. Dessutom hittade vi ett fantastiskt bra matställe! Good Food & Co. Makalöst gott och excellent service! Det var inte ens dyrt!

Vego-burgare och mixed sallad med extra allt.

De två flådiga vingårdarna vi var inom hade noll vego. Så kasst va?😱Men de var väldigt vackra.

Det finns dock en baksida, som jag ser det, i allt detta fina. På vingårdarnas fält såväl som utmed vägarna är det tätt med arbetande människor. På vingårdarna är det nog ganska ok jobb men utmed vägarna ser man hur de hackar, krattar, lyfter sten och plockar skräp. Kläderna är skitiga och halvtrasiga. Det syns att de sliter hårt. Deras bostäder är någonstans i hyfsad närhet tätt ihoppackade och i bästa fall utan att de helt ser ut att helt rasa ihop. Och det är alltså inte de vita det handlar om utan 100% svarta. Av landets ca 50 miljoner invånare tillhör de svarta 80% av befolkningen men det är de vita som äger och styr det mesta. Jag blir så illa berörd av att se detta. Det känns liksom lite som att det enda som saknas är kedjorna och någon som vaktar med en piska. Jag har inte velat ta något foto på detta. Du får föreställa dig… Sydafrika må vara mindre segregerat mot vad det har varit men det är långt kvar innan det ens är i närheten av något som kan kallas jämställdhet.

Och jodå. Jag har tränat också. Så in i bängen faktiskt! ”Fuskade” med mitt träningsprogram och körde intervaller i stället. 24 x 1 min. på det fina gräsfältet vid gymet. Jag kunde verkligen inte motstå och vem vet när känslan och chansen dyker upp nästa gång?

Plus drills, styrka och spänt enl programmet.(Med lite extra tillägg 🙄) Rena svettfesten!

Sen in i gymet för att bli ännu tröttare. Det blir spännande i morgon bitti om jag säger så…😱

Bra gjort att fota precis när jag blundar, eller hur? 🙂

Avslutade med ett kort vattenlöpningspass för att liksom tagga ner kroppen. Tror stenhårt på att det är en bra återhämtnings-metod.

Kram från Ingmarie