Tips

Två fester på en dag

Det är ju tur jag inte är 60 ännu så jag orkar med att vara på två fester på en dag.

Den första var min egna på gymet. Var i ärlighetens namn lite småseg innan men det räcker med 5 minuter på det där stället sen är jag igång och fattar inte alls vad kropp & knopp höll på med för (latmask)trams innan.

Den riktiga festen var för Anders. 56 år i dag vilket betyder att han är stor på riktigt nu.

Vi tog båten tillsammans med våra cyklar över till Danmark. Förutom att det var kasst skyltat vart man skulle cykla för att komma med så var det sjukt smidigt. Först på och först av.

Vi hojjade direkt till pampiga Kronoborg slott som, trots att vi ser det nästan dagligen och trots att jag varit i Helsingör oräkneliga gånger, ingen av oss har besökt innan. ja jag vet, dcet är nästan lite skämmigt…

Det kostar 145 danska riksdaler om man vill gå in på själva slottet och jag kan verkligen säga att det är värt det!
Väldigt fint och lärorikt med ”lagom” mycket att läsa och kolla på. Vi har sett utsikten runt slottet både från land och 145 trappsteg upp upp i luften, Hamlet-scenen, de ståtliga salarna, de gigantiska himmels-sängarna, köket och matförråden som tjänarna fick sköta, det gulliga kapellet och hur konstigt allt blir när man blir full. Jag höll på att skratta ihjäl mig när vi var bland speglarna!

Ser du de tre vita husen i mitten? Det längst till vänster är där vi bor!

Vi har lekt kung & drottning, dansat i neon (eller det var jag som gjorde), gått i fängeslegrottornas smala, mörka, låga tunnlar och suttit fast i skampålen (bara jag igen…).

Det finns flera caféer och matställen att välja mellan runt omkring men jag hade riktat in oss på Kaffebaren Strandvejsristeriet som inte bara hade massor av olika kaffe att välja mellan utan även x antal olika kakor och smörrebröd. Hur mumsigt som helst.

Efter många timmar där tog vi oss norrut förbi flådiga strandhotell och hus som mest såg ut som små slott med ett och annat litet pittoreskt med halmtak. Makalöst vackert och jag vågar inte ens gissa vad de där husen som var till salu skulle kräva för månadslön.
Efter Hellebaek ligger Ålsgårde och där finns även Langebro. Här har man byggt upp bryggor så det skyddar mot de starkaste vågorna och massor av stegar att gå ner ifrån. Plus supersmarta korgar att lägga grejerna i så det inte blåser iväg.

Danmark kan verkligen det här med badkultur! Jag höll på att dö lyckodöden och det vet i sjuttsingen om jag inte gjorde det också.

Anders var inte riktigt lika entusiastisk till att bada (!!!) men han skrattade gott åt badankan som dök upp och ner och aldrig ville gå upp. (Dvs jag) Som han sa, tänk att du numera älskar att vara i vattnet och simmar både över och under vattnet utan rädsla!
Jag ska inte säga att allt går bara man vill men man kan bra mycket om viljan finns! Ffa om man vill övervinna rädslor.

Men jag gick såklart upp. Vi satt kvar en stund och bara njöt av vyerna och konstaterade att hit vill vi igen.

Vägen tillbaka till Helsingör var densamma men (förstås) från ett annat synhåll och med en enorm medvind. Det var nog banne mig nästan Tour de France speed på oss! (Nästan…)

Precis jämte Helsingör centrum ligger Varvets matmarknad med alla möjliga och omöjliga maträtter att välja mellan. Kanske inte den största gourmet-maten men väldigt gott, internationellt, roligt och super-mysigt.

En tur genom centrum blev det också innan vi tog båten hem och hojjade uppför alla backarna till det där vita huset på höjden.

En fantastisk dag som jag tror födelsedags-mannen uppskattade även om han kommer få träningsvärk. Det är ett bra minne om du frågar mig.

Kram från Ingmarie

Krapperup & lite annat

Mellan Höganäs och Mölle ligger Krapperup gods.
Förutom godset, alla dess byggnader och marker så finns det en stor park som är öppen att strosa omkring i (gratis) museum, en konsthall och en musikhall, en butik och ett trädgårdscafé.

Vi har åkt förbi där massor av gånger men aldrig varit där. Förrän i dag och vi fick med oss mamma, Ulf och Sheila.
Det är inte det billigaste caféet du kan hitta men utbudet är både stort och varierat och man blir rejält mätt! Dessutom var det galet gott så väl värt både pengarna och ett besök.

Parken är jättehärlig att strosa runt i och innehåller både urskog, dammar, blommor och stora gräsytor. En liten oas helt enkelt!

Det var så himla mysigt att ha dem här och vi hann även med en promenad vid havet här hemma innan de tre skulle norrut igen.

Benen hade jag rastat lite mer ”ordentligt” på förmiddagen med en liten tur i skogen. Märkligt nog var kroppen helt ok efter gårdagen. Den kanske kommer ihåg det i morgon och börjar protestera då. haha

Planen var att jag skulle ta en simtur i havet också men vågorna var lite för galna för det. De var dock perfekta att leka i!

Kram från Ingmarie

Rivstart

Bättre start på semestern än så här är svårt att få.

27 km löpning. Förutom att fötterna gnällde något förskräckligt så kändes det ok. Varmt och svettigt. Precis som jag vill ha det!

1 km simning i havet. Vattnet var magiskt!

En magisk konsert med fantastiska Laleh på Sofiero. Den som inte blir berörd av hennes texter har ett stenhjärta. Hennes budskap är otroligt viktiga och jag hoppas alla som lyssnar på henne förstår drt hon vill förmedla…

Avrundade allt med snudd på obeskrivbar månskens-cykling.

Viist lyckades jag bra med denna första dag?

Kram från Ingmarie

Vilken start…

….på augusti månad! Om den bara blir hälften så bra som i dag kommer den bli superdupertoppen-bra!

För hör  (läs) här;

15 km fin-fin trailrun i Saxtorpsskogarna med Anna och Fredrik. Det är rackarns många kringelikrokar så jag är tacksam jag hade sällskap som hittade annars hade jag nog hållit på fortfarande.

Sånt man kan hitta i skogen!

Nu vet jag var de bor!

Start och mål var vid en av mina absoluta favvo-sjöar, Saxtorps-sjön, och vad kan då vara bättre än att passa på att simma lite? Anna fortsatte springa medan jag och hard-core simmar-Fredrik, han skippade t o m våtdräkten, simmade.

1200 m fick jag ihop och det var ljuvligt!

Anna avslutade dock med oss. Det går liksom inte att motstå den sjön!

Sen var vi (såklart) hungriga och ett jättebra ställe att stilla den på är Lilla Bruket här i Helsingborg. I alla fall blev jag mätt.

En massa extra energi fick jag tydligen också för lite senare var jag på gymmet och svettades.

Det enda tråkiga i dag, samtidigt som det varit så himla roligt, är att Bertil och Ove åkte hem tillsammans med Anna & Fredrik. Vi är jätteglada över att ha fått låna dem dessa dagar och vi hoppas verkligen de vill komma tillbaka!

Tack  också snälla Anna och Fredrik för den mumsiga presenten!

En annan fin sak med i dag är denna. Jag tolkar det som ett tecken på härliga dagar framöver.

Kram från Ingmarie

Havs-äventyr

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Kroppen är fantastisk, underlig och helt obegriplig. Trodde jag skulle vara stendöd  i dag efter gårdagen men benen var jättepigga! Varför var de inte det i går när det verkligen behövdes?

Så det blev både löptur, gym (där blev det dock bara överkroppen) och en kort guppig simtur (utan våtdräkt) i havet inklusive att cykla uppför den där långa backen hem.

Man skulle också kunna säga att dagens lilla halv-spontana äventyr ut till Kulla-halvön var ett slags träningspass. Hjärtat kan minsann slå lite extra även utan att man tar i en massa.
Vi testade nämligen ”Tumlar-safari och Nimis med Kullabergsguiderna”. Förutom att de missat att berätta att startplatsen var flyttad från Naturum uppe på Kullaberg till Mölle hamn så var allt perfekt trots att vi inte fick se någon tumlare.
Man åker max 12 st i en Rib-båt och jag får lov att säga att när guiden öste på som mest mot vågorna och båten flög högt upp i luften så gick åtminstone min puls upp rejält! Det var också bra styrketräning både för händerna och benen. Haha!

Att se land från havssidan är fantastiskt tycker jag. Särskilt om man varit där och vet hur det ser ut när man kollar ut mot havet. Det blir liksom som en helt ny plats.

Varken jag eller Anders har sett Nimis ”på riktigt” och oavsett vad man tycker om det så är det fascinerande! Vilken grej alltså! Jag vill väldigt gärna se det en gång till från landsidan.

Nimis är ett fascinerande konstverk av drivved och pinnar som konstnären Lars Vilks under 30 år skapat på en kullerstenstrand i naturreservatet Kullaberg. Det är inte bara konstverket i sig som är spännande, även berättelserna och myterna om skapandet. Genom åren har platsen byggts upp och förstörts, både av vandaler och av myndigheter. Att bygga ett stort konstverk i ett naturreservat är självklart inte tillåtet och kontroverserna och rättsprocesserna har varit många genom åren. Officiellt är Nimis ett svartbygge. Vilks själv har beskrivit Nimis som ett konceptuellt konstprojekt, där rättsprocessen är en viktig del i konsten.

Konstverket är byggt av drivved, plankor och grenar och utrustat med 15 meter höga torn. Verket har brunnit ett flertal gånger och därefter byggts upp på nytt, vilket innebär att Nimis ändrat skepnad genom åren.

Strax intill Nimis står konstverket Arx, en skulptur byggd i sten och betong. Omfalos, ett tredje verk, forslades bort år 2001 efter beslut i tingsrätten. För att ytterligare skydda konstverken utropade han 1996 platsen till ett suveränt land. Ladonien.

Det är ingen billig tur men vi tyckte det var väl värt pengarna. Efteråt blev det fika i solen i hamnen. Ljuvligt!

Kram från Ingmarie

Bjäre trail 2025

Jag har varit på väg flera gånger att kuta Bjäre trail men det har alltid varit något som sabbat den planen. Tills i dag.

Så här beskriver de själva loppet;

Bjäre trail – ett terränglopp utöver det vanliga

Vågar du anmäla dig till ett trail-lopp som erbjuder det mesta och lite till … Banan är VÄLDIGT kuperad! Ni springer upp och ner längs Hallandsåsens norrsida, ni kommer springa genom Sinarpsdalen, närmare Astrid Lindgrens ”Körsbärsdalen” kommer man inte i verkligheten (enda skillnaden är att körsbärsträden inte blommar i juli). Ni springer genom täta bokskogar med forsande vattenfall, beteshagar med betande djur, nedlagd skidbacke, nedlagd järnväg.

Många har sagt -”aldrig igen” när de har gått i mål, men alltid återvänt året efter! Det utlovas förutom massor av mjölksyra i benen en otaliga tillfällen till leenden och sagolik utsikt som slår det mesta. Välkomna med din anmälan!

Så jag visste dels av denna text och dels av historier från löpare som kutat det att det är t-u-f-f-t men helt klart hade jag ändå inte fattat…
Trots att det står VÄLDIGT kuperat med STORA bokstäver.

Det finns flera klasser att välja mellan och jag valde 17 km. Med facit i hand är jag glad jag inte var tokig nog att välja det dubbla.


Starttiderna var utspridda även inom klasserna och först tyckte jag det var lite konstigt men nu vet jag att det var jättesmart! Det blev i princip aldrig någon kö ens på de allra smalaste partierna, det fanns alltid någon att följa och det blev en utspridd målgång vilket också gjorde att det var gott om plats.

Före start gick arrangörer Sven (Nilensjö – tvillingbror till välkända BG som bl a gör super-tidningen SPRING)  igenom banan och prick på starttiden fick vi springa i väg.

Vi kan väl säga som så här. Framförallt de första 6 km var väääääldigt mycket utanför min comfort-zone. Faktum är att jag undrade om jag skulle tvingas bryta när skulle kravla mig över en bäck med hala stenar och sen vidare upp för en backe med absolut noll fäste och noll grejer att hålla sig i. Det var första stället jag är glad att ingen filmade just där. Det blev många fler där jag tänkte samma sak men det visste jag ju inte då. Jag vågade inte ens ta fram telefonen för att skapa bildbevis.

Efter ca 5,5 km kunde man välja ”enkla långa” eller ”korta svåra”. Jag behövde inte ens fundera. Mitt adrenalin var redan förbrukat men det finns tydligen en reserv för det skulle visa sig att den ”riktiga trailen”, som en medlöpare sa, inte ens hade börjat. Det var också där jag messade Anders och skrev att det här kommer att ta tid.
Vattenfallen var i alla fall magiskt vackra!

Att ”ladda” med  först ett halvakut tandläkarbesök på 2,5 timmar, sent jobb och sen en  sen konsert-kväll som genererade i 5-6 timmars sömn var högst troligt inte den bästa. Benen var som klumpar och eftersom jag är klumpigare än klumpig när det blir allt för mycket bröte i form av stockar, stenar, stängsel och stegar så blev kilometer-tiderna därefter. Jag krälade på alla fyra så många gånger att jag inte kunde hålla koll på antalet till slut. Tack och lov att det var torrt för hade det regnat hade det varit stor risk att jag hade fått ( i bästa fall) åka tut-tut bilen.

Att lida av svindel som jag på en sån här bana där man emellanåt springer på skrå utmed stup och ska upp och ned för tokbranta backar är verkligen att utmana sin comfort-zone. Jag var på riktigt ruskigt rädd mer än 7 gånger.
Som sagt var, Skåne är inte platt om nu någon tror det. Satan i gatan vilka backar det var men utsikten alltså!
O lallaaaa!

 

Mitt första mål var att komma mål med armar och ben i behåll. Check på den men jag såg desto fler som for i backen och som efteråt fick tvätta blod och gå med is-påsar. De var också en smula smidigare och snabbare än mig om jag säger så.. Jag mesade rejält och tappade en massa tid bara för det men helt ärligt, vem bryr sig?

Jag hade ett hemligt tidsmål men när de första 6 km tog nästan en timme så insåg jag att det kunde jag fet-glömma. Nu blev det dock långa perioder av riktigt springvänliga stigar och vägar så de resterande 11 km gick betydligt snabbare men med bly-ben hjälpte inte det.


Kom i alla fall långt ifrån sist och jag tror jag var 3a i min ”mogna damer-klass”.

Sven och BG har verkligen gjort ett kanon-lopp och efteråt fick man både banan, bulle, en påse med en massa grejer och en sån där härligt tjär-doftande medalj! Jag sniffade nästan ihjäl mig! Är det bara jag som blir så? Älskar att stå vid järnvägsspår och jag blir även lika sniff-benägen i ex källare och trappuppgångar som luktar cement. Undra just vad det är för brist jag har..

Efteråt var det bara en sak, näst efter att dricka mig otörstig, jag ville och det blev i gulliga Magnarps hamn.

Och efter det kom hungern. Det är märkligt det där men när man inte har behov av mat verkar det finnas caféer och restauranger i varenda hörna men när man vill ha då finns typ inget på flera mils avstånd. Vi chansade till slut på Baguetteria utanför Ängelholm och fick två riktigt smarriga baguetter som stillade hungern en stund.

Nu är vi hemma igen och det är så himla mysigt att komma hem till de där två fyrbenta. De verkar dock inte ha saknat oss lika mycket som vi dem och är mest intresserade av tvättmaskinen…

Kram från Ingmarie

Landskrona – Helsingborg

Det där sommarkortet Skånetrafiken har ska ju utnyttjas och även om jag inte har semester kan jag ju låtsas så jag spontan-åkte till Landskrona i morse för att få ett löp-äventyr.

Jag och Anna har ju gjort denna tur några gånger så jag vet den är makalöst vacker. Dock brukar mina fötter protestera sista biten plus att den i ärlighetens namn är ganska trist men jag tänkte att i värsta fall kunde jag ju ta buss/tåg hem om det skulle knipa.
Jag visste ju inte då hur det verkligen skulle bli…

Hoppade av på Landskrona station och tog mig till Citadellet. Benen kändes pigga och jag hade slagit på stort med ett par nya skor. Jo jag vet att man inte ”ska” springa långt direkt med nya pjux men dels har jag haft modellen flera gånger innan, dels vet jag att Newtonskorna funkar direkt och faktiskt är som bäst när de är nya och dels är jag kanske en av få som kutat en mara (Chicago för att vara exakt) i helt nya skor och på köpet fixa en topp-placering! (8a)
Så därför tror jag inte på den ”regeln”. haha

Man springer utmed havet i princip hela tiden och det är vackert så det nästan gör ont i ögonen. Min absoluta favvo-bit är efter Borstahusen även om backarna suger en hel del i benen. Å andra sidan gör topparna att utsikten blir minst sagt magnifik!

Sen fortsätter man förbi den ena byn efter den andra, små fiskehamnar, badplatser, bryggor och till den där tråkiga sista biten som just i dag inte alls var tråkig! Benen liksom bara pinnade på och plötsligt var jag framme! Vad hände?

Älskar nya skor!

26 km senare var jag framme vid slutmålet. Tyckte jag var värd en påse med diverse godsaker att ta med hem. Älskar verkligen denna butiken!

Mestadels hade det varit härligt stekande sol men på slutet kom några regndroppar och åskan mullrade. Jag var dock helt inställd på havet och hade förberett både mat och simgrejer så jag cyklade ner direkt när jag kommit hem och lämnat min ”godis-påse”..
Jag hann i alla fall med ett dopp, äta och slappa lite innan det brakade loss…

Men det var inte kallt och vinden var obetydlig så jag satt kvar en stund trots regnet bara för det var så himla mysigt!
Ännu lite senare var jag hemma igen och fick då med mig Anders ner till havet så jag fick min lilla simtur (utan våtdräkt minsann) och Anders kunde ännu en gång konstatera att det var ju himla skönt med ett bad. Han har liksom inte riktigt lärt sig det ännu…

Som sagt var även om jag inte har semester spå kan jag ju låtsas som att jag har det. Får se om jag lyckas inbilla mig det nu under jobbhelgen…

Kram från Ingmarie

Svårslaget

Havet i dag alltså. Som att vara vid medelhavet någonstans. T o m nästan (nästan) Oceanien! Kristallklart och bara små krusningar på ytan! Måste vara varje simmare och badares dröm!

Min fina vän Nina var på besök och vi hängde kvar en bra stund innan vi gick in till stan via hamnen till mysiga Bruket för att äta. Märkligt nog var det gott om plats men vi kom nog på ”rätt” tid. Dvs efter lunch men före eftermiddagsfikat. Alldeles för längesedan jag var där så det var verkligen dax!

Blev många härliga timmar tillsammans och jag älskar verkligen att hänga med nina. Vi är ”likeminded” och hon är nog den enda jag verkligen kan prata med om de där riktigt svåra och djupa sakerna i livet utan känna mig dum eller konstig. Så himla tacksam för det!

Löpningen var bättre i dag. Blyet i skorna var tack och lov borta. Men jösses vad det var fuktigt i luften. Trots att jag tog det lugnt så rann det svett ner i skorna!

HIIT-passet är alltid svettigt och i dag var inget undantag. Det är tur det finns magnesium-talk för man svettas t o m i händerna! Underbart!

Kram från Ingmarie

Dagsutflykt med extra svett

Att vara storasyster betyder att man har yngre syskon vilket betyder att man kan få extra bra träning när man tränar tillsammans. Särskilt när syskonen är vältränade killar! 😅

Jag har förvisso fler yngre syskon än Daniel och Markus men eftersom vi alla är utspridda lite här och där så är det inte helt enkelt att få ihop livspusslen. 🤪

Faktum är att det var första gången jag och Markus tränade ihop! Det är ju galet! Hoppas verkligen han vill fler gånger efter det som jag hittade på i dag!

Antagligen bara vi som fattade vad det stod men det var 5 bubblor à 6 minuter där man jobbade 2-4-6-4-2-4-6 osv set så länge klockan gick.

”Vilan” var 2 minuter men då skulle även 20 valfria utfallssteg göras. Finalen var 10 squat-jumps och 2 minuter jägarvila. Den var det bara jag som tyckte var rolig…🤣.

Svetten rann ner i skorna men allt var typ en miljon gånger lättare än löpturer hemma i morse. Någon elak hade nämligen hällt bly i mina skor…

Men tillbaka till syskonen och Halmstad där vi sågs. Det var tur det fanns dusch för efteråt mötte vi upp en del av resten av familjen för god mat och häng i kvällssolen på mysiga Rotundan i Norre Katts park. Om du är i närheten så ta en sväng dit. Klart värt det!

Är verkligen tacksam för både min familj och denna dag men också för att få komma hem till Helsingborg. Visst har jag sagt att jag älskar att bo här?

Kram från Ingmarie

Söndags-lyx

Nu är ju allt som bekant relativt men med mina mått mätt så har det varit en riktigt härlig chill-söndag.

Efter morgonyoga på terassen, frukost och städ så drog jag till gymet. Söndag förmiddag = gott om plats och jag hade det mesta för mig själv. Inga som satt och dumglodde i telefonen och därmed samtidigt ockuperade det jag ville ha. Himla bra!
(För övrigt undrar jag varför man gör det. Glor i telefonen alltså. När man tränar ska man väl träna?)

Sen hem för att packa bilen och en färd till Saxtorpsskogen där vi gick en jättefin 6 km runda. Vinden var rejält hård men solen värmde så det gick verkligen ingen nöd på oss. Hela området är en oas men vet man inte om den är den lätt att missa trots att det ligger precis vid E6an och det t o m är skyltat därifrån.

Det är även här Saxtorpssjöarna ligger. Utan tvekan ett av de bästa simställena jag vet. Vackert, det går att simma (nästan) hur långt man vill och det är säkert för det finns ingenting som är drivet av en större motor än en människa.
Vattnet var underbart och t o m Anders låg i en bra stund. När han väl kom i vill säga. Vägen dit kan vara väldigt lång om jag säger så…

På tal om ett av de bästa så är det också perfekt för att bara hänga och äta medhavd matsäck.

På hemvägen blev det storhandling och väl hemma gjordes det både mat och matlådor. Inte så märkvärdigt som det låter för jag gör oftast olika slags sallader och rawfood så här års. Tycker det är jättegott!

Kram från Ingmarie