Tips

Tre pärlor på samma dag

Vi har lämnat södra delen av Seattle och tagit oss västerut till Poulsbo, även kallad ”Little Norway”. Vi trodde av någon anledning att det skulle vara en liten sovande håla men vi hade tokfel.
Varenda hus är mitt drömhus och nere vid vattnet i Historical downtown dör man sötdöden direkt. Jag ska visa dig när jag sansat mig och tagit några bilder. Vägen hit var smidig och rakt över gatan har vi hittat en helt enastående fin och trevlig butik. Att jag skulle hitta en sån här var minst sagt otippat! Plånboken är dock inte lika glad..

Innan vi kom till denna pärlan hittade vi två andra.

Soos creek trail är 6 miles (ca 10 km) one way och jag trodde i min enfald att den skulle vara platt och perfekt för intervaller. En creek är ju liksom en creek och kan omöjligtvis ha några backar.
Well, I was wrong. Very wrong till och med. Jag är tveksam om där ens var några platta partier ö h t!

Men jag körde ändå, 6 x 5 min, och det var snorjobbigt men omgivningarna var bedövande vackra och solen var varm så det gjorde att all mjölksyra ändå var lite lättare att uthärda.

Precis jämte start/mål ligger Lake Meridianoch även här var vattnet ljummet. Jag hade t o m lite sällskap.

Åh vad jag längtar till i morgon när jag får upptäcka mer här!

Kram från Ingmarie

 

Söderut-pärlor

Vissa saker är extremt krångliga här i jämförelse med Sverige och andra löjligt enkla.
Flytta hit och jobba lagligt är ju en sån där grej som är snudd på omöjligt medan att hitta bra mat/matställen är en baggis.
Egentligen innebär i  princip allt som kan anmälas/stämmas en hel drös med pappersjobb. Även en så enkel grej som att köpa dagpass på ett gym.
Jag är numera van så var inte alls förvånad men jag är lika fascinerad varje gång. Grejen är att varje gång måste man ”fuska” och skriva en fejk-adress för annars kan man inte fylla i ”State” och ”Zipcode”.

Oftast är det dock värt jobbet och det var absolut det för att få svettas en timme på The Y i Auburn. Enda negativa var att bassängen var stängd helt mellan kl 12-16. Tydligen är den det både här och alla andra Y varje dag. Helt obegripligt korkat om du frågar mig.
Med facit i hand så var det ändå väldigt bra men det visste jag inte då.

En annan garanterad pappers-exercis är när man ska besöka en kiropraktor för första gången. Det krävs minst fyra A4 blad + lika många ”Agreements & Terms” att läsa igenom. (Undra hur många som verkligen läser dem…?)
Jag är i alla fall väldigt tacksam jag tog mig den tiden för nu har jag inte bara hittat ett snorbra ställe här med flera kliniker utan jag har även fyllt i papper som gäller i hela USA där de finns och det är massor av ställen.
Det var ingen stor grej som behövde fixas men när jag skaffat mig en låst långflygsrygg så behöver jag hjälp!

Något som var helt pappersbefriat var besöket vid Lake Tapps. Mamma Mia vilket ställe och vilken simning det blev!
Hade jag simmat i bassängen hade jag missat detta!
Helt ofattbart att det bara var jag som var i. Förvisso regnade det lite men man blir ju som bekant ändå blöt av vatten och det helt ljummet både på land och i plurret.
Underbart!
Dessutom finns rumpvärmare i bilen.

Kram från Ingmarie

Cougar mountain och en badpärla

Första gången jag läste om Cougar Mountain och alla dess trails så skrev författaren både om dess förträfflighet men också om att det kunde vara väldigt lätt att springa vilse bland alla 35 miles (ca  56 km) av stigar som fanns där så därför blev jag lite (läs mycket)  fundersam om jag skulle våga mig dit.
Men sen hittade jag en karta som jag tog en skärmdump på och tänkte att det löser sig nog. Att det också är fullt med vilda djur typ svartbjörn, coyotes, mountain lions (cougars) och lodjur brydde jag mig inte så mycket om. Det gäller att välja sina rädslor tänker jag och även om risken finns att något av dem skulle dyka upp så är chansen att jag skulle få se något så mäktigt ändå minimal.
Springa vilse däremot, det kan absolut hända och är inte alls osannolikt. Det har ju liksom hänt några gånger redan…

Eftersom jag skriver detta så kan du ju ganska enkelt räkna ut att jag inte hamnade helt fel. Eller blev uppäten.
Faktum är att om man bara hade en karta av något slag så var det väldigt enkelt att hitta för varenda stig var extremt välmarkerad.

Vi började vid Sky countrys parkering och precis som i går valde Anders att gå. (Han stukade ju foten för x antal veckor sedan och vill fortfarande inte prova att springa.)
En utmaning vi har nu är att vi inte kan kommunicera på något som helst vis när vi är ifrån varandra så vi får köra det riktigt gammeldags stuket. Dvs bestämma en tid när vi ska ses igen och det mina vänner är inte enkelt när man är som mig.
För hur ska jag kunna veta om jag får feeling eller vill prova några extra kringelikrokar? För att inte tala om hur svårt det är när jag inte har en susning om varken hur lång en sträcka är, hur underlaget är eller hur kuperat det är. Eller om jag skulle hitta tillbaka…

Vi bestämde att ses klockan 14 som var väl tilltaget och med facit i hand så var det tur.

Jag sprang motsols och redan från första steget var jag förälskad.
Vilka stigar! Vilken skog!
Och vilka backar!

Jag var inte ensam i skogen men vi kan väl säga som så att det ingen trängsel precis. Tror jag träffade på ett 10-tal löpare och ungefär det dubbla med vandrare. Plus x antal hundar. I koppel.

Snudd på exakt kl 14, efter 2 timmar löpning, en pratstund med några andra löpare och en halvtimmes traskande i de värsta backarna, så sladdade jag in på parkeringen igen. Det tycker jag var ruskigt bra uträknat! Jag kanske har en dold talang där!
”Prickarätttidpånyalöprundor”.

Hur som helst. Detta är ännu ett ställe du inte får missa om du är i närheten!

Undrar du förresten om jag träffade på några djur?
Två ormar var det vildaste jag såg men jag har ingen aning om den var helt harmlös eller dödsgiftig men jag är ganska säker på att det är det första helt enkelt för att här finns inga giftiga ormar enligt det jag läst mig till.

En annan talang jag har är att leta upp badställen.
Som den här.
Meydenbauer park.
En ganska väl gömd pärla om du inte äger en flådig båt eller ett lika flådigt hus i närheten vill säga.

Kram från Ingmarie

Första dygnet i Seattle

Man hinner tydligen makalöst mycket på mindre än två dygn trots att man tillbringat 10 timmar i en plåtburk högt upp i luften.
Förvisso har vi åkt ”bakåt i tiden”, en fördel med tidsskillnader när man åker på rätt håll, så det hjälpte ju onekligen till.

Men så här har det varit.

I går fredag började jag dagen på hotellgymet innan den långa resan över Atlanten och hela Usa började. Hann avverka tre filmer (redan glömt vilka), x antal måltider, en kort tupplur och en evig väntan både på att få gå på och av planet, komma fram, shuttle-bussen till hyrbilsplatsen och att få hyrbilen.
Men allt har ett slut, även väntan, så vi kom till första stället vi ska bo på och lyckades även handla innan vi totaldäckade. (Utan alkohol.)

Vaknade första gången kl 03 (vår tid) men lyckades somna om ända till kl 07.
På 12 timmar har vi sen hunnit, förutom frukost, detta:

Kutat (Anders gick) i helt makalöst magiska Discovery Park. Det tog ca 40 minuter att ta sig dit men det hade lätt varit värt det dubbla. Det finns massor av trails att upptäcka och jag hade hur enkelt som helst kunnat hålla på där i många timmar men 75 minuter var nog ändå helt lagom i dag.

 

Bara en kort bit från parken hittade vi en Wholefoods där vi åt lunch. Det stället är liksom alltid ett säkert kort.

Nästa stopp var inne i stan.

Egentligen hade vi bara en vag plan om ett besök på Space Needle men eftersom vi inte fick plats direkt att åka upp så hann vi med en promenad till Olympic Sculpture park vid vattnet. Redan när vi kom hit så kunde vi  förresten konstatera att Seattle är galet kuperat. San Fransisco är inte ens i närheten! Vägen till parken var en baggis. Tillbaka lite svettigare. (Om du frågar Anders så blir det mycket svettigare…🤪)
Parken i sig är inte så stor men utsikten var storslagen och båtarna gigantiska.

Space Needle ligger i det som kallas Seattle Center med en massa olika museum, food-courts, lekparker, utställningar och jag vet inte allt. Där finns även The International Fountain.
Den gjordes i samband med The World´s fair 1962 där vattnet rör sig i olika vågor och allt vatten återanvänds dessutom. Barnen älskar att bada och ”duscha” där men nu är jag ju som jag är och tyckte det var dax att höja medelåldern några snäpp. Jag hade sjukt skoj och fattar inte varför inte fler vuxna hängde på. Jag är säker på att flera ville men av någon anledning inte vågade…😳
Mina motton är bl a att jag aldrig ska sluta leka och aldrig ångra något jag inte gjort. 😄

Sen var det då Space Needle. Innan vi åkte hit visste jag helt ärligt inte vad det var men numera vet jag bl.a att det är en av Seattle´s största kännetecken.

At 605 feet tall, the landmark was constructed to symbolize humanity’s Space Age aspirations, and since its grand opening on April 21, 1962, continues to represent the innovative and forward-thinking spirit of Seattle.

The tower’s 520’ saucer-shaped “top house” offers visitors Seattle’s only 360-degree indoor and outdoor panoramic views of downtown, Mount Rainier, Puget Sound, and the Cascades and Olympic mountain ranges.

Det är inte billigt att åka upp (98 $ för oss två) men det var mer än väl värt det! Vilken grej alltså! En sån där Once in a lifetime-thing.

Och jodå, jag vet att jag har samma kläder hela dagen men jag hade ju duschat.
Haha! 🤣🤣

Det är mäktiga Mt Rainier i bakgrunden

Längtar redan till i morgon när vi ska fortsätta utforska denna fina plats!

Kram från Ingmarie

 

Guppigt, gott och galet bra!

SMHI skrev att det var hyfsat svag vind i dag och det var det kanske egentligen men vågorna var ändå en smula jobbiga för mig. De kom liksom lite huller om buller och var löjligt ojämna. Ibland kunde jag andas vanlig tre-takt men oftast fick det bli två-eller fyrtakt för att jag skulle slippa få halva oceanen i magen.

Det blev därför inte så långt men det var härligt och vattnet var fortfarande ljummet!

Tanken var att benen skulle få vila lite i dag men vädret gjorde att vi gick en riktigt lång promenad. Dock pausade vi halvvägs på ett av våra favvohak för att njuta av maten, solen och omgivningarna.

Sist men inte minst så hoppas jag du såg 10 000 metersfinalen på VM i dag. Almgren alltså. Vilken löpare och vilket lopp han och de andra bjöd på!

Kram från Ingmarie

Maxad fredag

Är man uppvuxen, och bor, vid (bäst)kusten så vet man att det i princip alltid blåser. Det är mest bara en fråga om från vilket håll och hur mycket. Turen vid havet i morse var inget undantag. Motvind ut och medvind hem och får jag välja är det den absolut bästa varianten.

Strax före lunch blev jag hämtad av mina fina kusiner för en heldag tillsammans. Älskar att vi har så bra kontakt och det är alltid lika roligt och mysigt att träffas. De är som mina storasystrar!

Vi var på utflykt till lantmännen och Hafi i Harplinge och det kan kanske låta tråkigt men det är två riktigt skojiga ställen att besöka och jag gjorde en hel del fynd i form av lampor, färg och kryddor.

Några stenkast därifrån vid kusten hittar man Göstas i Steninge. Ett ställe som funnits så länge jag kan minnas och trots att det ligger lite ”off” så blomstrat det mer än någonsin. Sånt gör mig glad! Jättemysigt ställe och maten var makalöst god!

Jag är säker på att allt det där gjorde att jag hade extra mycket energi på Marinas fredags-(crosstraing)fest. Det enda man vet innan är att det kommer blir snor-jobbigt. And it was!

Turligt nog behövde jag inte göra mat efteråt för den fick jag hos mamma, Ulf och Sheila.

Hur har din lördag varit?

Kram från Ingmarie

Bra alternativ till DNS

Det blir som bekant inte alltid som man har tänkt sig eller planerat men det kan bli ganska bra ändå. Kanske t o m bättre till slut fastän man inte vet det just då.
Det är åtminstone så jag försöker tänka nu när det blev ett DNS i Helsingborg…
Såklart det svider i (löpar)hjärtat att inte få vara med på den stora löpar-festen men det kunde ju också varit så himla mycket värre med allting. Nu var det ju faktiskt  ”bara” kramper i ryggen, sömnbrist-trötthet och klena fötter som hindrade mig just i dag.

Med facit i hand så vet jag också att det var helt rätt beslut för även om jag fick en magisk tur på Hallandsleden i dag så är det ljusårs skillnad på att kuta en sån grej i lagom takt, där man bitvis dessutom mer eller mindre måste gå pga jox på marken, mot att kuta flera mil på asfalt och då helst i åtminstone hyfsad fart.

Hur som helst.

I natt sov jag äntligen ok och efter frukost drog vi till Mästocka utanför Halmstad. Jag har länge, länge velat springa därifrån till Simlångsdalen och i dag blev det! Om det är något jag är riktigt bra på så är det att ordna en egen liten fest när man inte kan vara med på den stora.

Anders valde att promenera där och vid mitt stopp plus frakta sig mellan så det var ingen stress. Började vid de fina ljunghedarna och bad en stilla bön att det skulle funka hela vägen.

Stigarna var mjuka och fina och leden extremt välmarkerad hela vägen.

Efter bara några kilometer kom den första biten på asfalt men det gick bra. De andra bitarna var aldrig särskilt långa vilket jag är tacksam för.

Leden räknas som röd, dvs den tuffaste graderingen, men för mig var den mer grön. Jag tror att det var backarna som gjorde att den graderades som svår för där var en del men mest var det fina skogsvägar så för mig var den ganska lättsprungen. Backar är en walk in the park i jämförelse med läskiga rötter, gegga och hårda stenar.
Mellan tummen och pekfingret så kanske 10-15% var ”riktig” trail där jag valde att gå för att inte riskera något. Man behöver ju liksom inte spä på det hela med en bruten fot eller något ännu värre…

Enda gången jag kände mig lite, lite osäker på om jag var rätt trots markeringarna var när ett (nytt?) elstängsel plötsligt dök upp. Det fanns förvisso ingen varningsskylt om vilda djur av något slag men det behöver ju inte betyda att det inte fanns… Som du förstår så överlevde jag dock och såg inte ens en ekorre.

De enda människor jag stötte på innan jag närmade slutet var några som jobbade med elledningarna på något vis och om det är något jobb jag aldrig hade klarat även om jag visste hur det skulle göras så är det hans som sitter där uppe på toppen.

Hujedamig!

Det absolut coolaste, finaste och mest förvånansvärda ever var allt detta! Jag vet inte hur det är för dig men jag har då aldrig sett något liknande! Mitt ute i skogen där närmsta väg var en bra bit bort. Makalöst och så himla gulligt!

Några kilometer innan Simlångsdalen ligger Danska fall. Om du inte varit där så är det ett hett tips att åka dit!
Det är obeskrivbart vackert och det finns flera olika slingor att gå/springa på förutom Hallandsleden.

När jag var framme vid bilen var Anders inte där och klockan stod ”bara” på 21 km så jag fortsatte till Brearedssjön. På så vis kom vi snudd på exakt samtidigt till ”målet” och jag fick några kilometer till.

Såklart jag skulle i sjön. Anders också faktiskt. För mig är detta den absolut bästa avslutningen på vilket löpppass som helst och extra fint efter 25 km som kändes helt ok! Jag besparar dig dock en bild på hur det ser ut under min vänsterfot…

Så det blev himla bra ändå trots att det inte blev som jag planerat men nu hoppas jag att jag får en ny chans nästa år att vara med på den stora festen!

Kram från Ingmarie

Näst sista

Bara en dag kvar på denna semestern och det känns väl si så där lattjo men nu är det som det är och jag försöker tänka att det är ju ändå väldans bra att ha ett jobb att gå tillbaka till…

Eftersom vi prokastinerat både städning av lya och bil så var det första prio i dag men sen! Sen var det bara lek.

löpning i skogen. Tyvärr har det känts trögt och jobbigt länge med löpningen med undantag av några få ljusglimtar. Helsingborgs halvmara känns en smula osäkert. Det är helt ok att det går långsamt men jag vill inte behöva springa med en känsla av att ha bly i benen och gummistövlar på fötterna varav den vänstra gör mer ont än vanligt.

Det är dock två veckor kvar så jag behöver tack och lov inte bestämma mig ännu.

Gymandet går dock bra! Alltid skoj och även om jag är trött så finns det liksom alltid power i kroppen.

Vi passade också på att besöka fina Linneaträdgården. Trots att det känns som evigheter sen sist så känner de alltid igen mig och vet vad jag vill ha. Festligt och gulligt!

Jag var sjukt badsugen (som alltid) men för att slippa vågorna så åkte vi till Höganäs. Kvickbadet  är en pärla och det är i princip alltid lä i den viken. Kristallklart vatten och absolut perfekt temperatur. Önskar att jag hade varit smart nog att ta med badmössa och goggels men tantsim och lek dög fint det också.

För den som undrar så är Anders fot mycket bättre. Måste vara tack vare den finemanga lindningen av foten han fått…

Kram från Ingmarie

En 7-rätters på en fredag

Två av de sju var i ärlighetens namn en smula svettiga men lik väl en del av det goda.

Den ena var ett löppass i finskogen.

Den andra var ett HIIT-pass inklusive ett spontant deltagande i ”The row-challenge” coachen dragit i gång. Om man lägger till ålderstillägg kanske, kanske, kanske jag inte kommer sist men annars kan jag konstatera att rodd är inget jag har talang för. Men skoj var det och man kan lätt säga att jag har både utvecklings-potential och chans att förbättra mitt Pb på 500m.

De fem som var kvar var däremot verkligen mat-rätter.
Lilla Bruket på Tågaborg ordnade ett special-event denna kväll med en fem-rätters specialmeny.

Och alltså! Vilken mat! Så galet gott att det inte går att förklara! Egenkomponerat, mycket var närodlat och det som inte var det var noga utvalt från små gårdar.

Inför varje rätt och dryck fick vi en utförlig beskrivning på varenda ingrediens.

Helt fantastiskt!

En helt magiskt härlig kväll helt enkelt!

Kram från Ingmarie

Snopet avslut

Även Halland har sin led och en av delsträckorna är mellan Halmstad och Haverdal. Delen till Tylösand har jag sprungit en massa gånger men även den andra halvan. Dock inte riktigt lika många och det var längesedan så det kändes nästan som ett åtminstone delvis nytt äventyr. I Haverdal där denna etappen slutar finns ett jättefint naturreservat så för att Anders också skulle få uppleva lite nytt så tog han bilen dit så vi kunde mötas där när vi kutat klart.

Att det inte skulle bli så visste vi inte då…

Första biten är samma som Prins Bertil-leden och även om det är snudd på som att svära i kyrkan så tycker jag delen till Grötvik är ganska tråkig helt enkelt för att jag sprungit den så många gånger och för att det nästan alltid är motvind.
Det var det i dag också..
Lägg till en seg kropp och regnstänk så var det si så där skoj men jag gnetade på.

Efter handikapp-badet börjar min favvo-del. Förbi Tjuvahålan, Tylösand och bort mot Frösakull.
Friska vindar och stora vågor men där kom de åtminstone lite mer från sidan.

I Haverdals naturreservat finns tydligen Sveriges högsta sandkulle, 36 m ö h, så den fick jag såklart ”bestiga”. (En del säger den t o m är norra Europas största men det finns tydligen en i Danmark som är högre.)
Det är säkert mycket sand i högen men det är också väldigt mycket träd runtomkring så det kändes mer som vilken hög som helst om jag ska vara ärlig.

21 km blev det och jag ville inte ta ett steg extra.

Det var strax före jag kom till reservatet som Anders messade att han stukat foten och knappt kunde gå.
Så istället för att jag skulle ha en extra yoga-klass innan vi for hem så blev det ett besök på Halmstads-akuten. Inget brutet tack och lov men det är lite ynkligt här hemma nu. Han är ju man. Tur han inte har mina fötter! haha

Det blev i alla fall ett dopp i havet (lite kyla är bra du vet) och (som alltid) jättegod mat på mitt Halmstad-favvoställe.

Nu är vi hemma, väskorna uppackade, Anders fot är lindad och lagd i högläge. Inte som vi hade tänkt men det kunde också ha slutat otroligt mycket värre så hur det än är så är tacksamhet den största känslan.

Kram från Ingmarie