Lång färd

Man får ju säga vad man vill om SJ men det är onekligen ganska spännande att åka med dem. Man vet ju liksom aldrig hur mycket förseningar det blir eller ens riktigt var man hamnar…

Det blev många, långa (extra) timmars resande från 08a land hem till bästkusten. Det var tur att jag hade en del jobb att göra, att landskapet är vackert och att jag hade både mat och vatten med mig. Bistron var nämligen helt stängd (pga personalbrist) men konduktören trollade ändå fram lite fina bars.

Jag hade också “bottnat” med en ljuvlig morgon i och vid Söderbysjön. Vattenlöpning i sjön och meditation vid dess kant ger inte bara en unik frihetskänsla utan även ett stort inre lugn. Det behövdes lite extra sånt  i dag om jag säger så…

 

För att sitta still i över 8 timmar (bensträckare räknas knappt) är bland det jobbigaste jag vet men det viktigaste är (förstås) trots allt att jag kom fram till slut! I morgon ska jag (bl.a) se till att få jobba bort träsmaken.

Kram från Ingmarie

 

Inställt

Jag har tampats med en extrem inre moralisk konflikt. (Min lillebror Hannes väldigt braiga sammanfattning av det hela.) Om “rätt sida” vann vet jag inte. Och kommer aldrig få veta. Det känns som att hur jag än skulle ha gjort kommer det kännas fel. Planen var att jag skulle åkt hem till Halmstad för att träffa familjen och fira bästa Ulf som fyller 75 år på söndag. Vi skulle fira ute, hålla avstånd och allt det där men ändå har jag grubblat. Även om både jag och resten av familjen varken smittar eller blir smittade så är det den där inre moraliska fajten. Rekommendationerna är ju trots allt att vi inte ska resa om det inte är absolut nödvändigt och hur gärna jag än vill så kan jag inte påstå att längtan och kalas är tillräckligt nödvändigt för att det ska vara befogat… Faktum är att jag vill ju åka av rent egoistiska skäl.

Jag tänker på alla de som inte ens fått hälsa på sina nära och kära när de varit sjuka och/eller dött. Liksom alla de som inte kunnat eller fått/får vara ute, de som inte fått/får träffa sina nära eller de som ligger sjuka utan någon verklig kontakt med omvärlden. En annan tanke är om jag av någon anledning behöver vård när jag är där nere så belastar jag ju dessutom sjukvården i “fel” landsting.

Så jag är kvar i 08a land.

Moraliskt känns det bra och helt rätt. Känslomässigt känner jag mig ledsen. Samtidigt skäms jag för det för både familjen och Halmstad finns ju kvar. Det är verkligen ett “lyxproblem” det här och jag är långt från ensam om att behöva ta beslut som detta.

Men det hjälper inte att skämmas. Eller vara ledsen för en sån här grej. En av mina styrkor är att jag väldigt bra på att acceptera och finna (nya) lösningar. I stället för att sitta på tåg en massa timmar fick jag ju extra tid att göra annat på.

Springa intervaller hade jag hunnit ändå. Körde på så bra att benen blev alldeles krulliga av trötthet. (Anledningen var delvis att jag tänkte att det skulle bringa lite ordning i skallen.) 4 x (5 -3-1) minuter + utfallssteg och burpees så svetten rann ännu mer. Vilken härlig känsla!

Tog faktiskt en liten powernap efter det där och jag tror det var den som gjorde att jag hade så tokmycket energi på gymet. Helt klart underlättar det säkerligen att jag gillar det så mycket, att jag har så himla många roliga övningar i min “kunskaps-bank”  och att jag har PT-Rafael som ser till att jag hela tiden utmanas. För även om han inte är med varje gång så vill jag ju inte inte behöva säga att jag inte övat när vi ses.

Det kommer bli mycket svett denna helgen!

Kram från Ingmarie

Många ”äntligen” på samma dag

Det första ”äntligen” var att Sats har öppnat igen. Så himla härligt! Och kul såklart! De har inte bara fixat till med nymålade omklädningsrum och ännu bättre ordning utan de har också utökat ännu mer med både mer handsprit och rengöringsmedel. Helt omöjligt att missa så nu hoppas jag människor tar sitt ansvar och torkar av efter sig. Så som det alltid borde göras. Corona eller ej.

Det andra var att jag äntligen fick ett träningspass tillsammans med Veronica. Planen är att vi ska köra
Utö swimrun tillsammans den 23/5 och jag ser jättemycket fram emot det! Veronica är våldsamt mycket snabbare än mig både i vattnet och på land men hon är också väldigt snäll och verkar tycka det är helt ok att hon får dras med mig. 🤪😍

Det tredje äntligen är att jag är på Rådmansö igen för en hel helg med målning på fina, fina Skaparladan. Som jag längtat. Och som jag längtat efter detta! Bara jag som jag är skapad i ett med havet . Absolut människo-mygg- och coronafritt!😍

Det sista ”äntligen” är att jag sagt ja till ett jobb jag länge velat prova men inte vågat. Du vet, jag skulle göra det ”sen”. Men det har jag sagt i säkert 10 år nu! Hallå liksom. Så i augusti  2020 blir det! Fortsättning följer. 🤩

Kram från Ingmarie

 

 

 

Hemma

Långflyg är aldrig kul. Särskilt inte när man helst vill stanna kvar där man är. Det är möjligt att corona-hysterin kommer att bli den samma i Sydafrika men den är enklare att härda ut när solen skiner. Dessutom verkar den lilla rackaren inte trivas i värme om jag förstått det hela rätt.

Det flöt hur som helst på ganska bra. Vi fick t.o.m sitta vid exit (= extra benutrymme) på båda flygen. Underlättade betydligt!
I Kapstaden var det jättelugnt.

Vi var där i god tid och kom blixtsnabbt genom alla kontroller.

Arlanda var minst lika lugn. Addis Abeba däremot var rena tokstället. Med högtalarförstärkare. Ljudvolymen var brutal! Kan folk liksom inte bara prata i normal ton? Vårt flyg var knökfullt och de hade “förlängt” resan så att även Oslo-borna skulle få komma hem. Dock efter att de släppt av oss. Tack, tack. Min bak hade inte klarat av fler timmar på den stolen hur mycket benutrymme vi än må ha haft. Men hem kom vi efter nästan ett dygns resa. Jag var mest orolig att vi skulle fastna någonstans men det verkar som att de vill få hem/bort folk så fort som möjligt.

Som vanligt packade vi upp, sov, käkade och sen drog jag till E-badet. Ovanlig känsla det där att behöva ha en massa kläder på sig igen. Och att det var så tomt överallt!

Inte ens i bassängen var det trångt! Det var bra! Vet inte folk att corona inte trivs i klor? (Om det nu är det som håller alla borta…) Och jag har garanterat de finaste flip-flopsen man kan hitta i detta land just nu!

Har även hunnit klippa mig, tvätta och handla. Men jag har inte köpt en endaste toarulle!

Kram från Ingmarie

 

Sista (?)

I dag är vår sista hela dag här. Tror vi i alla fall. Vem vet i denna ( galna) Corona-tid hur det är i morgon? Min största fasa är att vi ska bli fast på någon flygplats någonstans på obestämd tid. Faktum är att jag helst hade velat vara kvar ett tag till för helt ärligt verkar det minst sagt vara hysteri Sverige med tomma hyllor i butikerna, folk som snor handsprit från sjukhus och rädsla för att umgås och vara ute. Jösses liksom!😱 Vart har det sunda förnuftet tagit vägen? Fast å andra sidan är det väl bara en tidsfråga innan det är samma tokerier här. Jag såg i dag att även här vara toapapper och handsprit slut i butiken och det var ovanligt lugnt och tyst både på gymet, i bassängen och på vägarna. 

Men nu är det som det är. Det har i alla fall varit en bra sista dag med ett bra gympass,  ett ännu bättre simpass och skön sol.

I morgon hinner jag tack och lov med ett löppass innan vi drar. Lär behövas…

Kram från Ingmarie

Rätt val

Jag hade funderingar på att springa ännu en Parkrun i dag, eller rättare sagt någon av de två jag gjort här, men jag var absolut helt osugen. Inte på att köra “hårt” utan mer det där upp tidigt, i väg och passa en tid.

Så därför blev det helt enligt programmet.. Eller nästan i alla fall. Kanske jag körde på lite mer än tänkt men det kändes bra! ”Endurance 90 min” med bl a 18 + 18 + 30 min i runt tröskelfart. Det blev många varv på favoritfältet.🥳

Och svettigt var det.

Anders mötte upp på gymet. Vi kör sällan samma pass. Typ aldrig när jag tänker efter… Jag ”vilar” t.ex i princip aldrig utan kör olika slags cirklar non-stop. Sånt tycker jag är kul och miljön på Maties med en massa topp-atleter är verkligen inspirerande!

Strandhänget efter var hur skönt som helst.

Är fortfarande lika fascinerad över hur tidvattnet helt kan förändra ett landskap! Det här är med bara några timmars mellanrum.

I kväll slipper vi den förbenade loadsheddingen. Det kan vara mysigt ett tag men det är också en smula stressande. Särskilt om man är på gränsen att inte hinna göra mat. I går höll den på i 4 timmar så tur vi var mätta.

Kram från Ingmarie

Fredagen den 13:e

Löjligt ändå att man tänker lite extra på att det är just fredagen den 13:e. Vidskepligheten sitter tydligen djupt rotad trots att man inte tror det är någon otursdag.

Jag/vi har haft en jättehärlig dag!

Började med ett riktigt bra morgonsim-pass. Jäklar alltså! 

Var sen mestadels av dagen vid fina Gordons Bay. Det tar sin lilla tid att ta sig dit, typ en timme, men det är det värt!

Innan vi åkte hem därifrån åkte vi upp till en utsiktsplats som fullkomligt tog andan av oss. Utsikten över False bay var obeskrivligt vacker!

Inte ens trafiken har varit särskilt besvärlig i dag. Enda dammet denna dag är den där förbenade loadsheddingen.. Just nu på stage 3 vilket betyder att det ett par ggr/dygn är strömlöst under 2,5 – 4  timmar. Men inte mycket att göra åt. Bara gilla läget. Och har man inte fattat det innan så fattar man nu hur oerhört beroende av el vi är och hur sårbara vi är utan den…

Kram från Ingmarie

Franschhoek, Good Food, en baksida och svettfest

I dag har vi åkt vad som måste vara en av världens vackraste vägar. Från Stellenbosch till Franschhoek via Franschhoek pass till Villersdorp där vi vände och körde nästan samma väg tillbaka. Vackra vingårdar, makalösa vyer, magiska berg, äppel- och citronodlingar och slingriga vägar. Rekommenderas!

Franschhoek i sig själv är också ett “måste-besök” om man är i detta område. Enormt fint och liksom gulligt. Dessutom hittade vi ett fantastiskt bra matställe! Good Food & Co. Makalöst gott och excellent service! Det var inte ens dyrt!

Vego-burgare och mixed sallad med extra allt.

De två flådiga vingårdarna vi var inom hade noll vego. Så kasst va?😱Men de var väldigt vackra.

Det finns dock en baksida, som jag ser det, i allt detta fina. På vingårdarnas fält såväl som utmed vägarna är det tätt med arbetande människor. På vingårdarna är det nog ganska ok jobb men utmed vägarna ser man hur de hackar, krattar, lyfter sten och plockar skräp. Kläderna är skitiga och halvtrasiga. Det syns att de sliter hårt. Deras bostäder är någonstans i hyfsad närhet tätt ihoppackade och i bästa fall utan att de helt ser ut att helt rasa ihop. Och det är alltså inte de vita det handlar om utan 100% svarta. Av landets ca 50 miljoner invånare tillhör de svarta 80% av befolkningen men det är de vita som äger och styr det mesta. Jag blir så illa berörd av att se detta. Det känns liksom lite som att det enda som saknas är kedjorna och någon som vaktar med en piska. Jag har inte velat ta något foto på detta. Du får föreställa dig… Sydafrika må vara mindre segregerat mot vad det har varit men det är långt kvar innan det ens är i närheten av något som kan kallas jämställdhet.

Och jodå. Jag har tränat också. Så in i bängen faktiskt! ”Fuskade” med mitt träningsprogram och körde intervaller i stället. 24 x 1 min. på det fina gräsfältet vid gymet. Jag kunde verkligen inte motstå och vem vet när känslan och chansen dyker upp nästa gång?

Plus drills, styrka och spänt enl programmet.(Med lite extra tillägg 🙄) Rena svettfesten!

Sen in i gymet för att bli ännu tröttare. Det blir spännande i morgon bitti om jag säger så…😱

Bra gjort att fota precis när jag blundar, eller hur? 🙂

Avslutade med ett kort vattenlöpningspass för att liksom tagga ner kroppen. Tror stenhårt på att det är en bra återhämtnings-metod.

Kram från Ingmarie

Jonkershoek och missad mat

Jonkershoeks Nature Reserve ligger bara någon mil från Stellenbosch och är en dal omsluten av höga vackra berg. Det finns en mängd trails att vandra och köra MTB på samt bäckar, forsar och vattenfall att både dricka vatten ur och bada i. Man kan köra med bil in också men vägen är minst sagt guppig och “okör-vänlig”. Och varför köra när man har ben som funkar?

Dalen är makalöst vacker. Jag som kan få lite cellskräck om det blir för bergigt, dvs när jag liksom inte ser något annat och ingen väg ut, tyckte detta var magiskt! Mycket space samtidigt som de låg där runt omkring stadigt förankrade och skyddande.

Själva körvägen, som är 10 km runt, var dock ganska tråkig efter ett tag så jag testade några av de trails jag hittade. Riktigt roliga med en salig massa kringelikrokar och springbara till 90 % för en klumpfia som mig.

Vi hade blivit varnade på turistinformationen i stan om att det var väldigt mycket ormar där, de påstod t.o.m att det var stängt, men infon vid ingången till parken sa att det enda de visste var att någon MTB:are hade kört på en orm som fastnat i hjulnavet. Inte kul förstås och jag såg inte ens någon pyttelten orm trots att jag letade. (Tillhör kanske en av de som verkligen vill se en!) Tog mig även in på en av de smalaste trailsen utmed bäcken och vattenfallen men inte ens en daggmask syntes. Kanske jag klampade för mycket och helt enkelt skrämde bort dem…

Anders han körde sin egen runda och den mannen alltså! Han kan så mycket mer än han tror! 8 km tog han sig fram i dag! Bara så där. Utan några längre promenader och absolut noll löpsteg sen innan operationen.

 

Mina nya Altra-skor som jag köpte för några dagar sedan var förresten supersköna! Nu är de dessutom super-dammiga…

Anders gjorde  inte bara det där. Han höll mig även lite sällskap under simträningen! På tal om att kunna mer än man tror så tänkte jag innan när jag såg passet från coachen  att “jösses, hur ska det här gå” men det gick! Bra dessutom.

 

Vi hade bestämt innan att vi efter allt sportande skulle åka till Tokara Winery som vi hört från flera håll skulle ha bra mat. Stället var supermysigt, massor av folk satt och käkade men det fanns lediga bord. kvar Vi var där i god tid, de skulle inte stänga förrän klockan 17, men köket det stängde klockan 15.30 det! Vi var där 15.31. Så nej, det blev inget med det för köket hade packat ihop allt redan klockan 15.25. Men hallå! kan man göra så? Särskilt mot hungrande sportnördar. Har tokletat men hittar ingen info om detta så dit lär vi inte åka igen. Bu!

I stället åkte vi till stället vi var på i onsdags. De hade i alla fall öppet och bjöd (nåja vi betalade ju faktiskt) på hejdlöst god mat! Vegan rakt igenom.

Rekommenderar verkligen alla som besöker detta område att åka dit vare sig man gillar vin eller inte. Det är väldigt vackert! Vi var “tvungna” och kolla om toaletterna var lika fina som resten av stället, och jo det var de. Skönt så jag får fortsätta tycka att det hela är superlyxigt.

Kram från Ingmarie

Root44 Parkrun och annat härligt

Det är kul att kuta Parkrun! Så himla enkelt liksom.  Man kommer bara dit, springer, får sin barcode scannad och efter några timmar kommer ett mail med det fullständiga resultatet inklusive age-graded score. I dag testade jag Root 44 Parkrun som går i/runt en vingård.  Den var en absolut kontrast till förra helgens. Det var 10 gånger så många deltagare, det var “flådigare” och en helt annan typ av bana även om det fanns en mördarbacke. Det är ofta med några riktigt bra atleter eftersom många ju även är här på trainingcamp och Parkrun är verkligen bra träning. Dessutom gratis!

 

Starten var crazy. Folk rusade som tokar, själva startfältet var säkert 40 meter brett, men kanske det bara var bra för då riskerade jag inte dra på och få mjölksyra.

Efter mindre än en kilometer hade jag fått en bra plats och kunde köra på i min fart. Den där mördarbacken var verkligen mördande (många som fick punka där!) men jag älskade den! Sen gick det ju nedför också såklart men jag har lite svårt för att ösa på när jag dels inte riktigt vet vad som väntar och dels att det var en smula ojämnt. Mestadels var det dock fin, hårt packad sand. Grymt bra!

Det är Anders som tagit alla bilderna ovan. Bästa supportern ever! men jag vill såklart helst han ska kuta själv.

Kom 1:a i min åldersklass, 4:a totalt av damerna och 61a totalt av alla nästan 1000 (!!!) startande. Nöjd som attan med det och vi firade med en stor supersmarrig grön drink från marknaden för även här finns en. Jättestor! De finns som sagt var typ överallt varje helg och jag älskar det! mycket bättre än alla stormarknader som så många andra länder envisas med.

Vi var på gymet också och märkligt nog var jag stark som en hel hästflock. Det tar sig! Sen vilade jag dock duktigt. Sånt är jag väldigt bra på. I synnerhet när det är i solen vid havet.

Kram från Ingmarie