Installerar mig

Jag skrev förvisso i går att allt har ett slut, vilket ju är sant, men ett slut kan även innebära en början på något annat. Eller hur? Som att ännu en gång få möjligheten att vara i Albuquerque. Det är som att komma hem för mig. Trots att jag varit här säkert 20 gånger älskar jag det! Eller kanske det är just därför...? My home away from home.

Såklart det sker förändringar i staden men det allra mesta är ändå sig likt. Jag bor i samma fina hus som så många gånger förr.

Jag kan trailsen i Cibola National Forrest vid Sandia Mountains fot utan och innan. Nästan i alla fall. Det finns typ triljoner olika så jag kan säkert ha missat en del.🤪

Och som nästan alltid hade jag för mycket kläder på mig när jag härjar runt där och sprang en aningens aning längre än jag tänkt. Det är lätt hänt här…

Ett annat ställe jag gillar och alltid återkommer till är Sports & Wellness. De finns på flera ställen i stan och har i princip allt en riktigt bra lekstuga behöver!

Jag invigde direkt en av bassängerna.

Och världens bästa bubbel-pool med en outstanding utsikt.

Det bästa är nog ändå att jag får vara här ett tag nu.😍🙏🏻

Kram från Ingmarie

Söderut igen. Till ”hemma”

Allt har ett slut. Även helt fantastiska dagar i Colorado Springs hos Trish, James, Shannon och sötaste lille Theo.

Jag kommer sakna allt. Kolla bara in vyn från köksfönstret!

Och jag kommer såklart sakna alla de fina löprundorna!

Sprang en (för denna gången) sista runda i Bear creek park. Tog några nya vägar och precis som de andra gångerna var det makalöst vackert.

Och varmt blev det. Så härligt! Särskilt när jag ser alla galna snöbilder från Sverige. 😱😱

Tack och lov träffar vi Trish & Co väldigt snart igen. Men på ett helt annat ställe. Mitt favvoställe och där de (också) bor. Vi har åkt en av de längsta road-tripen på en och samma dag. Över 60 mil från Colorado Springs, via bl.a enorma vidder och varierande både landskap och väder. Förbi städer som Pueblo, Alamosa och Santa Fe och små hålor som vi skulle missat om vi hade blinkat två gånger.

Lämnade Colorado och….

…åkte till New Mexico.

Människor kan verkligen, verkligen bo på märkliga platser och under extremt varierande förhållande. Det är ofattbart hur fattigt och rikt en del har det. Skillnaderna är minst sagt extrema.

Vi missade hela Superbowl-grejen men nu, sent på kvällen efter över 8 timmars bilresande är vi i alla fall äntligen i New Mexico och på den plats mitt hjärta allra mest hör hemma.

Du som känner mig vet redan. I Albuquerque! 😍🙏🏻

Kram från Ingmarie

Colorado Springs dag 5 + Löpningens dag

Det känns ofattbart att det är 10 år sedan jag “kom på” det där med att göra en Löpningens dag och att dessutom göra den till en temadag. Vad hände? Känns som i går, eller i alla fall i förrgår,som vi sprang runt, runt, runt i Humlegården. För mig är det jättekul att så många fortsätter att fira på olika vis vilket synts både på Facebook, Insta, bloggar och i lokaltidningar. Tack! 🙏🏻😍

Jag firade furstligt! Vackert så jag blev både tårögd och lycklig in i minsta lilla cell. Att få och kunna springa är en gåva och ett stort privilegium och det är verkligen stunder som dessa jag aldrig kommer glömma. Red rock Canyon open space är helt klart på min topp fem lista över löpställen!

Dagen blev ju inte direkt sämre av vår road-trip till Royal Gorge bridge and park. Den ligger ca 80 min biltur från Colorado Springs och är USA:s högsta hängbro. De har även landets högsta zipline (dock stängd nu) och en riktigt spännande historia som bl.a inkluderar dinosaurier, indianer och ett järnvägskrig.

Magnifik och hisnade låter kanske töntigt men det är de enda ord jag kan komma på just nu. Vilken grej! Och så himla kul att få göra det tillsammans med Trish och James.

På tillbakavägen åkte vi Gondolen. Galet häftigt!

Sitta i bil så många timmar är verkligen inte min grej men det var helt klart värt det! I morgon blir det ännu fler. 😱 Får rumpskav bara av tanken men jag vet till 100 % att det kommer vara värt det.

Hur har du firat Löpningens dag?

(Och b.t.w. Om du missat de andra dagarna här så är det bara att trycka på Yoging-rubriken så hittar du alla. )

Kram från Ingmarie

Colorado Springs dag 4

Jag minns när jag såg Shannon åka konståkning första gången, det är mer än 10 år sedan, och hur galet imponerad jag var redan då. Nu, många tusentals träningstimmar senare, är hon a Super-star och jag ännu mer imponerad. Vi var och kollade när hon, plus en massa andra super-stars körde sitt andra pass i dag, och milde himmel. Så vackert! Och så galet svårt! Jag blev nervös bara av att kolla. Både för att de kan smasha in i varandra och för att de kan trilla riktigt illa. Det var inte tillåtet ta foto när de tränade så det fick bli ett sånt här.

Skrillor och hårda isar är inte min grej men roströda trails, backar, sol, svett och höghöjd är det! Vi testade några av de andra trailsen i Red Rock Canyons Open Space, där vi även var dag 1, och alltså det finns nästan inga ord! Tänk Runners high från första till sista löpsteget så kanske du kan ana! Varmt var det också! Jag var rejält over-dressed men hellre det än tvärtom.😄

Vi har även åkt en liten road-trip på slingrande och svindlande vägar uppe i bergen tillsammans med Trish och James.

Vi var även vid Manitou incline. Jag hade aldrig hört talas om denna “trappa” innan men nu är jag helt fast och vill verkligen ta alla de där 2744 stegen upp till toppen. Själva trappan är drygt 1500 m lång med en stigning på mellan 45-68% så det är inte gjort på en kafferast precis. Och absolut inte på ett snabbstopp där man är den enda som är sugen på mjölksyra… Rekordet upp är strax under 17 minuter men för de flesta tar det minst en timme enl informations-tavlan. Ner tar man sig sen via en ca 6 km lång trail och man får inte ha hund med sig helt enkelt för att det är för tufft. Jag fick i alla fall gå några steg upp och ja, den går hela vägen upp till trädgränsen!

På hemvägen plockade vi upp Shannon och åkte till ett av hennes coffee-favvohak. Dutch Bros. F.ö ännu en grej jag aldrig hört talas om innan. De är enbart drive-thru och det finns över 290 st spridda i (ännu så länge) sju stater. Och ja, kaffet var supergott!

För att inte tala om maten på veganhaket Moxie! Visst var besöket på Broadmoor fantastiskt och superlyxigt men maten var jag helt ärligt inte så superimpad av. (Typiskt fantasilös vegomat trots att vi skriver 2019…) Moxies mat däremot! O lalaaaa! T o m Trish och James som är extrema köttälskare blev nöjda och absolut proppmätta. Kanske, kanske jag sådde ett litet, litet vego-frö? 🙏🏻

Och kolla! Pusslet är avklarat!

Kram från Ingmarie

Colorado Springs dag 3

För det allra mesta gillar jag intervall-träning. Undantag är väl egentligen bara de gånger kroppen inte alls vill det huvudet vill. Men en sak är stensäker. Det är väldigt mycket roligare och enklare när det är så här!

Det var inget märkvärdigt pass, 30 x 30-30, men det kändes riktigt bra!

Jag avslutade det hela med att springa hela långa backen upp till huset så det blev ett riktigt bra pass!

Liksom sim-och vattenlöpningspasset.

Att det sista gick så himla bra kan bero på att vi varit på OTC. Colorado Springs Olympic Trainingcenter.

Blir man inte inspirerad där blir man det aldrig!

Tack vare Trish fick vi även äta i atleternas matsal. Wow alltså! Förutom att (vego-)maten var excellent så var det lite småunikt eftersom det inte är öppet för allmänheten. Coolt va?

Vi fick även en fantastisk guidad rundtur där jag lärde mig massor av nya grejer om bl.a skytte, brottning och hur simträningen kan gå till. De har även kök för matlagningskurser och ett altitude-room där man kan ändra allt från altitude till temperatur och luftfuktighet beroende på vad atleterna behöver anpassa sig till. Och såklart alla möjliga olika slags tränare, terapeuter, tester, mätningar, maskiner, specialutrustningar och bostäder.

Det som nästan alltid slår mig när jag är här är hur extremt stolta amerikanerna är över sina idrottare och hur hyllade de är. Samtidigt är skyddsnätet när karriären är över inte särskilt utvecklat. Faktum är att det är i princip obefintligt. Liksom i många andra länder. I Sverige är det inte heller bra men ändå väldigt mycket bättre.

Som sagt var enormt inspirerande och intressant så är man det minsta sport-intresserad och har vägarna förbi så är OTC ett måste!

Kram från Ingmarie

Colorado Springs dag 2

Det är inte utan att jag börjar känna mig lite tjatig när jag mer eller mindre varje dag berättar om ännu ett über-vackert ställe. Men det är svårt, för att inte säga omöjligt, att låta bli när det är så det är.

När stället sen heter The Garden of the gods så fattar man ju direkt att this is something special.

And it is!

Den började förvisso med, enligt mig, lite väl teknisk löpning men allt eftersom blev det bara bättre och bättre och bättre och bättre.

Jag sprang förbi Siamese twins, Kissing camels, Steamboat och allt vad de nu hette. Vansinnigt vackert! Anders hängde med en bit men körde sen sin egen lilla tur.

Det var så många trails att välja på att jag till slut inte riktigt visste var jag var. Inte Google Maps heller visade det sig. Men jag visste åtminstone åt vilket håll jag skulle så jag hittade ändå ganska enkelt tillbaka till starten och fick på köpet se denna lilla skara mumsa i en trädgård.

Faktum är att det inte är särskilt ovanligt. När vi lite senare var på en mini-roadtrip i Old town och Downtown tillsammans med Trish och James såg vi ett helt gäng smaska i sig både blommor och blad på en kyrkogård. Men så där blir det när människan tar deras skog tänker jag…

Har även varit ännu en sväng på den där lyxiga Country klubben som jag var på i går. Det gäller ju att passa på! I dag blev det dock gymet. Stort, fint med bra grejer och t o m bubbelpool i omklädningsrummet! Plus en av de vackraste väggar jag sett på ett gym.

Hoppas du också haft en fin dag och laddar lite extra för Löpningens dag!

Kram från Ingmarie

Colorado Springs dag 1

Innan vi kom hit till Colorado Springs i går trodde jag, av någon oförklarlig anledning, att det mest var en skidort. Vi kan väl säga som så här. Jag hade helt fel! Det här är (ytterligare) ett löparparadis med så många trails att springa på att jag tror att jag aldrig skulle bli klar med dem även om jag springer varje dag resten av mitt liv. Ja du fattar va? Det är många!

Så vi får försöka välja ut några av guldbirarna medan vi är här.

I dag blev det Red Rock open space park. Mellan de stora röda klipporna slingar sig trails fram och tillbaka upp och ner för backarna. Det blev många höjdmeter, många “ååååh”, många “aaaah”, många fotostop och många härliga löpsteg.

Direkt efter for vi till lyxiga Boulder Country Club för att simma och vattenlöpa i en i princip helt ny simbassäng som dessutom hade riktigt varmt vatten! Inte ens om jag bara legat still hade jag frusit!

Anders testade även att simma med fenor för första gången. Han kallas numera raketen….

Det allra, allra lyxigaste denna dag, jag menar lyxigt som i lyxigt, har ändå varit middagen på Broadmoor tillsammans med Trish och James. Faktum är att jag nog aldrig ätit på något så fint ställe. Nu är det väl egentligen ingen vidare referens för jag är väl kanske inte direkt känd för att käka på fancy restaurants, men helt novis är jag inte.

Sen är det förstås jättelyxigt att ha en Theo som morgon-yoga kompis. Som jag saknat honom! Och jag tror faktiskt han saknat mig lite också trots att det är tre år sedan sist.😍

Kram från Ingmarie

Going south

Monday is funday is gymday is swimday eller hur det nu var. Man har det i alla fall inte roligare än man gör det och East Boulder recreation center har ju hittills varit ett säkert kort om man vill ha skoj! Även i dag!

Men nu har vi lämnat fina Boulder. Kört söderut genom alla möjliga och omöjliga väder!

För att stanna i Colorado Springs hos Trish, James, Shannon och Theo. Så underbart att äntligen ses igen! Så tacksam för det! Vi bor lyxigare än lyxigt och har hunnit babbla, ätit så magarna står åt fyra håll och lagt pussel så jag är alldeles vimmelkantig. 🤪

Kram från Ingmarie

Boulder dag 5

And Happy Birthday to me!
Jag har firat på typiskt Ingmarie-vis. Förstås…

Frukost med extra allt. Om du undrar så ja, jag äter bagels v-a-r-j-e dag.

Efter det där var jag redo för en heldag som började vid Boulder reservoir med en ljuvlig löptur!

Som avslutades med… Tadadaaaaa!
SPRADA!

Ett litet hål i isen och jag hittade det. (Parkvakten hade gett mig ok innan även om han verkade lite fundersam…)

Anders nöjde sig med detta. Märklig människa….

Dagen fortsatte på North Boulder recreationcenter. D.v.s på en av de där fin-fina lekplatserna.

Först gymet.

Sen bassängen.

Kolla in synksimningen vi fick till!

Efter förra besöketNative foods så var valet på var jag ville äta busenkelt.Tog en annan vegan-burgarvariant (man måste ju testa det som testas går) och den var (minst) lika god och mättande as last time!

Jag är tacksam över att jag fått fylla år ännu en gång och det känns väldans bra att vara 53 bast ung!

Kram från Ingmarie

Boulder dag 4

Om du googlar Boulder + running så kommer du garanterat få upp Mesa trail på varenda topp-tre lista. Den är numera även på min topp-tre av alla spring-turer jag gjort och det säger en hel del med tanke på att jag kutat i över 30 år på jordens alla hörn.

Det här är magi och runner´s high från början till slut mina vänner! Och ja, fastän det är snö och jag är en sommarmänniska. Men kolla solen! Den värmde så jag kokade! Och kolla ljuset! Dessutom gjorde snön att vi slapp geggan som annars hade varit om allt varit blöt barmark.

Om man tar en liten avstickare “rakt upp i himlen” kommer man till en lite sten-soffgrupp med en utsikt att dö för!

Mamma Mia!

I Boulder har man även instiftat #snowga. Dvs man gör yoga(positioner) i snö. Såklart jag ville vara med på det!

Något man däremot inte hittar så lätt även om man googlar är The Carousel of happiness. En äkta Merry go round som ligger i Nederland ca 40 min från Boulder efter att man kört ännu en magiskt vacker slingerväg.

För en enda liten dollar får man åka karusellen och vara med om magin!

Det var så vansinnigt skoj att vi åkte två gånger! Jag skrattade så jag nästan tappade mobilen när jag filmade. (Filmen kommer finnas på Insta.)

Och det var så vackert! Det tog Vietnam-veteranen Scott Harrison över 26 år att för hand tillverka de 56 djuren och hela karusellen är en unik blandning av gammalt och nytt. Du kan läsa hela den fantastiska storyn om karusellen här. Åk hit om du kan!

När vi åkte hem tog vi en liten annan väg ännu högre upp i bergen. Nästan så jag blev lite höghöjdssjuk. Det brukar börjar vid 3000m.

Avslutade denna fantastiska dag med ett skönt poolrun-pass i en i princip tom bassäng + bubbelpool. Lyxigt värre!

Kram från Ingmarie