Resa

Närmare och närmare

Jag har äntligen jobbat klart denna extra intensiva period och är nu ledig en hel vecka tack vare det utan att behöva ta semester en endaste dag! Eller sjukskriva mig… På tisdag ska jag nämligen göra den där käkoperationen som bestämdes redan i september förra året efter att jag gjort den förra operationen. Minns inte hur många det har blivit totalt men nu hoppas jag verkligen det blir den sista ever!
Jag fasar för det samtidigt som jag vill ha det gjort. Försöker att inte tänka “värsta scenariot” men det är svårt nu när jag vet att det där som “aldrig ska hända” hände mig. (En implantats-skruv gick rakt av så de fick bända upp benet…)

Så från lugna ljuva Åhus och löpturerna där de senaste dagarna är jag via en riktigt behaglig tågresa åter i vår huvudstad.

Känns lika märkligt som förra gången att komma hit. 13 år bodde vi ju här och jag kan inte säga att jag inte vill bo här igen för det finns otroligt många fördelar med att ha sin adress i 08a land. Samtidigt så älskar jag närheten till havet, tallskogarna, tystnaden, lugnet och närheten till allt. Skåne är fantastiskt och jag har så otroligt mycket kvar att upptäcka där. Redan nästa lördag har vi planerat in ett rejält äventyr men det är då det. Här har jag planerat in roliga saker varje dag för att det trots allt ska bli några bra dagar. Mitt boende visade sig också vara en (dyr) tio-poängare! Själva operationen går på någon slags garanti men alla resor och boende får jag betala själv. Svider i kassan men alternativet att inte få detta gjort är trots allt sämre….

Kram från Ingmarie

Blomhav

Att jag glömde ta med en löparjacka gjorde tack och lov inget. I dag rök dessutom både långbrallor och vantar. Underbart!

Känner du förresten som mig att det är nu det händer? Den där tiden som är så vacker att man inte kan titta tillräckligt mycket på allt det fina. Om jag blir ett träd i mitt nästa liv vill jag bli en bok och blir jag en blomma vill jag bli en vitsippa för tänk så mycket glädje de sprider! Alla gillar väl liksom just bokträd och vitsippor?

På Galgberget är det stora hav av de vita små glädjespridarna.

Jag sprang omkring med ett härligt lyckopirr i magen och njöt så jag nästan svimmade. Så vansinnigt fint!

Man hinner förresten onekligen mycket på två dagar när resvägen “bara” är två timmar. (Dock över tre om man åker kommunalt…) Fixa i lyan, besöka kyrkogården, handla, konsult med snickaren, hälsa på pappa, träffa lillebror + mamma och Ulf, slöa, laga mat som kan ätas långsamt och se till att även bilen blir sommarfin!

Nu är jag hemma i Åhus igen och det känns himla fint det också även om det vankas helgjobb igen…

Kram från Ingmarie

Får både och

Det finns faktiskt en sak jag saknar i Åhus. Eller det var fel, som jag saknar inpå knuten för det finns men en bit bort. Det ‘är dessa lövskogar där marken just nu är täckt av vitsippor och träden börjar få små små gröna musöron. I Åhus är det liksom “alltid grönt” tack vare alla ståtliga tallar.

Nu är det ju dock så himla bra att precis inpå allti-i-allo lyans husknut så finns den där skogen. Snacka om att ha lyckats få det bästa i två världar!

Nu börjar äntligen, äntligen, ä-n-t-l-i-g-e-n “min” tid. Den med ljus, grönska, liv och värme, Jag har ingen varken längtan efter, eller behov av, kyla, snö och 13 lager kläder. Flip-flops och klänning däremot! Det kan jag ha alltid.
Nu var det i ärlighetens namn ingen vidare värme i dag, åtminstone inte i motvinden, men det räcker att jag får se grönskan och att jag vet att vi går åt rätt håll för att min själ ska tina och livslusten stiga till normalnivåer.

Vilken årstid är din favvo?

Kram från Ingmarie

Huvudet under armen

Den här fina fönster-vyn har jag några dagar framöver!

Vår lilla alltiallo-lya i Halmstad ärt verkligen en guldklimp! Långt ifrån färdig-fixad men ingenting springer ju iväg så det får ta den tid det tar. Enda jag retar mig på just nu är att jag inte lyckats få in den sista skruven  på sista stolen.  Av alla miljarder jag skruvat på sistone så ska den trilskas! När fingrarna sprteade åt alla håll och kanter för att de fick kramp gav jag upp.. Sjukt irriterande!

Hela bilen var full av grejer men jag glömde ändå två superviktiga grejer.  Typ livsviktiga.

Den första är glasögonen. Jag ser bra när det är ljust och det är stora bokstäver men mörker och smått förvandlar mig till en halvblind. På jobbet är det jag som tänder varenda lampa som finns när mörkret kommer. Jobbar jag natt så är det jag som tar den starkaste ficklampan.

Den andra grejen är en löparjacka. Begriper inte hur jag kunde glömma en sån sak! Jag tänkte jag skulle packa ner den men så försvann det tydligen helt från hjärnkontyoret. Men jag har vantar och mössa med! haha! Och skorna. De är ändå allra viktigast!

Kanske jag förbrukade dagens hjärnkapacitet på ännu ett  Hitta ut-äventyr? Jag tog nämligen alla check-pints och spikade nästan varenda en! Börjar nästan få hybris…

Nu har jag inga kontroller kvar i Åhus att leta upp! Men kartan är stor och närområdena nära.

Kram från Ingmarie

Från det ena till det andra

I förmiddags sprang jag en kort runda och gymade på stans bästa gym.

I kväll simmade jag med klubben i Kristianstad.

Dessemellan har vi (förstås) fraktat oss hem, packat ur allt, tvättat, städat, lagat 4 matlådor och möblerat om. Nu när vi har vår Halmstad-lya så har en del av de där extragrejerna “försvunnit” så äntligen kunde vi fixa till det lite som vi tänkt! Inte helt klart men bra nära. Känns verkligen jättebra!

Kram från Ingmarie

Långpass-lördag, nya lyan, tavel-leverans och familjemys

Springa långpass i sin hemstad är verkligen en baggis. Jag kan bygga ihop olika rundor lite hur som helst så det blir så långt jag vill. Eller jag trodde det i alla fall…

Jag började utanför hotellet och tog stigen utmed Nissan till Slottsmöllan och sen vidare på asfaltsvägen till Sperlingsholm.

Här börjar en av mina favvosträckor. Man springer genom en allé, rundar godset och sen förbi den gamla skolan och Skahall där min farmor och farfar var statare en gång för väldigt längesedan. Där växte min pappa upp och jag lekte där som barn. Kan fortfarande förnimma lukten av kaffekoket i köket, höra hönornas kackel i trädgården och känna smaken av farmors extremt goda bullar.

Sen kommer man till Sperlingsholms vattenfall och kraftverk. Alltid så fascinerande och vackert att se när de har “påsläpp”.

Nästan direkt efter svänger man höger och springer utmed Nissan hela vägen till Furet. Trodde det skulle vara geggigt efter regnet men det var ingen som helst fara. Stigen är så där slingrande och lite böljande att man helt glömmer bort att man springer!

I Furet svängde jag av och tog mig upp på Galgberget. Som jag längtar tills bokskogen slår ut! Men det är fint även nu. Blev 3 varv på 5-km slingan.

Sen trodde jag att det skulle bli perfekt att springa tillbaka för att få rätt siffra men det var där jag hade fel. För att få 30 km fick jag nämligen springa några varv i Norre Katts park. Mycket möjligt att det var någon som undrade vad i all sin dar jag höll på med…

Riktigt härligt att sen få lite mat i magen, en dusch och åka till vår nya fritids/jobb/tränings-lya och pyssla lite.

Men bara en liten stund för jag skulle även leverera en tavla jag gjort och sålt. Det känns alltid både konstigt, häftigt och liksom ärofyllt att någon vill betala för det jag gjort men jag vågar nog påstå att denna verkligen klär sin vägg.

Dagen avslutades hos mamma och Ulf tillsammans med lilla M, lillebror och hans goa familj. Vet inte varför det blev suddigt. Vi stod ju faktiskt stilla! Haha.

Kram från Ingmarie

 

Flyttdag

Att flytta, även om det bara är till några få kvadratmeter, tar mycket mer tid än man tror!
Först ska man hämta hyrsläpet i Kristianstad, köra till Åhus lasta in allt som skulle med (och fick plats) och sen köra till nya fritids/jobb/alltiallo-lyan i Halmstad för att lasta ur. Sen fortsätter det non-stop. Lämna tillbaks släpet (dock inte på samma ställe som vi hyrde på), köpa det första nödvändiga som kaffe, tvål, havregryn, iKaffe, disktrasor, nötter, toapapper, städgrejer osv osv. Ja du fattar. Tillbaka till lyan, lasta ur, packa upp (fördelen med litet är att packa ur lådorna går rasande fort), mäta väggar, fundera på hur saker ska lösas på ett smart sätt, bli glad över presenterna som föreningen gett oss, kolla runt för att veta var förråd/soprum/cykelförråd är och någonstans där är man så hungrig att man börjar tugga på kinderna! Tur det finns bra ställen med god och mättande vegomat. Som t ex Indian Zayka mitt i stan. Dock var jag lite besviken på salladen för den var t.o.m. starkare än maten. Blev helt genomsvettig av den! Så vill inte jag ha mina grönisar. Men resten var jättegott!

Var så hungrig att jag inte hann ta foto på maten när den väl hamnat på tallriken…

Eftersom vi inte har en enda säng så bor vi på hotell dessa dagar. Känns såklart knäppt men mest skönt och lyxigt.

I morse sprang jag hemma. Lugnt och fint i tallskogarna

I morgon blir det förhoppningsvis en riktig långtur här. Jag har en plaaaaan.

Kram från Ingmarie

 

Skåneleden Sölvesborg-Östafors

Det blidde tyvärr inget  Stävie Trail av flera olika anledningar så jag får helt enkelt hoppas det är andra förutsättningar nästa år.

I stället blev det ett annat äventyr. Jag har sen vi flyttat hit velat springa Skåneleden nummer 1 och nummer 2. De börjar i Sölvesborg och slutar i Östafors. Totalt ca 30 km. Men det blev inte alls så fast det visste jag ju inte när jag startade.

Lederna räknas som medel-svåra och har många rejäla backar. Den första biten går bara uppåt så inte ens den kalla vinden kunde göra mig kall. Man passerar sen Ryssbergsstugan  (150 m ö h) och jag får lov att erkänna att det såg härligt ut där några satt i lä vid väggen och solade.

Dessa lederna är några av de första som gjordes. Hösten 1978 var den första klar. Skyltarna är något annorlunda och det tog ett tag innan jag fattade att pilarna under även tillhörde just Skåneleden. (På de nya sitter pilarna på själva skylten).

“På skogsvägar och steniga stigar går du vidare genom lövskog, förbi utsikt över Listerlandet, och mot Ryssbergsstugan som ligger på en horst som höjer sig 150 meter över havet.

På åsen möts Skåne och Blekinge län och här finns också Blekinges största bokskog. På skogsvägar genom granplanteringar fortsätter vandringen uppåt, när du närmar dig Grundsjön ändrar naturen karaktär och backar med artrik bokskog kantar leden.”

Efter Grundsjön börjar tvåan. Mest är det skogsvägar men även på stigar över Ryssberget, genom kuperad skog och några steniga hagar. Skåne är inte platt!

Några kilometer innan Näsum mötte Anders mig och vi har följe en bit. Supernajs! Han är en jättebra traillöpare och den dag han är lite mer uthållig kommer han lätt springa med mig på långturer som denna. Just runt Näsum finns ett fint naturreservat med massor av bokskog. Det kommer bli magiskt till våren och sommaren!

En ovanlig syn så den var ju såklart tvungen att förevigas!

Redan här fattade jag att jag inte skulle få ihop några 30 kilometer men ca 25 i alla fall. Sista 6-7 kilometrarna började åtminstone väldigt fint.

Sen började röran med gyttja, en miljard pinnar och annat bröte, djupa traktorspår med is och vatten, hala stenar och när det vara någon kilometer kvar försvann dessutom markeringarna helt. Jag kollade och gick runt åt alla håll men de fanns verkligen inte. Däremot fanns det gott om ännu mer bröte. Ungefär där tröt mitt tålamod. Gå i snigelfart och ändå riskera att bli spetsad/vurpa är inte min grej. Tack och lov har jag en bra kart-app så jag tog mig på något vis ner och ut på vägen så Anders kunde hämta upp mig.

Tre timmar effektiv tid, skitig, uppskrapad och faktiskt lite sur för nu kan jag ju egentligen inte säga att jag sprungit båda sträckorna även om det var väldigt nära.

Sen kom nästa dilemma. Var skulle vi fika någonstans? Vid vägkanten kändes ju inte så lockande och jag ville ju dessutom bada. Trots att jag frös! Ja sånt är det där badviruset. Bryr sig inte ett dugg om de yttre förhållandena.

Vid Ivösjön finns ett riktigt fint badställe med picknick-bord. Bada funkade men picknicken fick bli i bilen för ute hade maten blåst bort inom 3 sekunder. Plus att mina fingrar antagligen hade förfrusit och trillat av…

Någon söndags-simträning blev det inte heller. Jag kan ju inte begära att Anders ska behöva vänta på mig hur mycket som helst. Att han pallar med mig visar bara vilken fantastisk man han är! (Simträningen är i Kristianstad och vi hade inte hunnit hem före.)

Nu är vi hemma, varma, torra och mätta. Igen. Det blir extra njutbart efter ett sånt här äventyr!

Kram från Ingmarie

Lurad

Visst har Otto härjat runt rejält men mindre än jag trodde med tanke på hur han lät. I alla fall här. Det blev en del hinderhopp på löpturen i morse.

Jag fattade ju att det skulle vara en chansning att åka till Kristianstad för att åka tåg till västkusten men tåget skulle gå i tid enl. personalen och även anslutningen. Så jag åkte. Tyckte det flöt på fint och hann både slappa och plugga lite.

Så kom jag till Lund och skulle byta tåg. Hade nio minuter på mig så gott om tid. Men det var inställt. Nästa, en timme senare skulle dock gå enl. värdarna. Det skulle ställa till det lite men ändå funka. Jag skulle nämligen bli upplockad av lillebror för att vi skulle åka till pappa som är inlagd och sjuk.

Var i god tid till när tåget skulle gå 14.22. Kl 14.17 rullar ett SJ-tåg med samma destination in och jag minns att jag för några sekunder tänkte att jag kanske skulle ta det även om jag fick betala mer men eftersom det fortfarande stod att Öresundståget skulle gå så tog jag för givet att de inte skulle ställa in med så kort varsel. Plus att SJ-tåget ju verkade åka.

Jag hade fel. Tokfel.

Inte med SJ tåget för det åkte i tid, utan om att de inte skulle ställa in med kort varsel. Sex minuter innan avgång ställer de in. Hur är det ens möjligt?
Gick åter till värdarna som inte visste någonting om någonting. Varför det står “Skånetrafiken – fråga mig” på deras gula västar är för mig en gåta. De kunde inte svara på om det skulle gå några tåg ö h t, om det fanns ersättningstrafik, hur vi annars skulle ta oss vidare eller om man fick ta taxi. De kunde inte ens själva ringa Skånetrafiken för info. Jag försökte men det var såklart kö. Det enda de visste var att man fick vänta.

Med många frågor, inga svar och ont om tid fick jag bestämma mig snabbt. Chansa på att det kanske skulle gå något tåg så småningom men då riskera att ändå inte få träffa pappa men dock några andra i familjen eftersom jag skulle sova över i Halmstad, eller åka hem med nästa tåg.

Jag valde att åka hem. Bli fast i Lund kändes inte särskilt lockande…

Så där gick i princip en hel dag till att bara åka fram och tillbaka till Lund. När jag väl fick tag på kundtjänst så var det lika mycket goddag yxskaft där som hos värdarna så det var nog ändå bästa valet. Ofattbart att det kan och får skötas så här dåligt! Jag var ju långt i från den enda som drabbades och absolut inte en av de som drabbats värst. Jag förstår att vädret var jobbigt och svårt men dels hade allt lugnat sig och de hade haft tid att röja ev hinder, dels rullade andra tåg utan problem men framförallt var servicen och informationen under all kritik.

Nu hjälper det ju inte hur arg man än blir eller hur mycket man än skriker för de skiter i vilket. Den enda som drabbas är jag själv om jag låter besvikelsen och ilskan få övertag och fäste. Men jo, jag var arg! Jättearg! Tro det eller ej men jag kan lätt bli det. Dock rinner det av mig lika fort bara jag fått ösa ur mig det. När jag kom hem bytte jag snabbt om och traskade till gymet där Anders mötte upp. Händer minsann inte allt för ofta att vi är där samtidigt.

Det blev ett oväntat bra pass och jag testade bl.a lite nya rörlighets/styrke-övningar jag sett på Insta. (ag är en riktig härm-tjuv och kopierar ofta andras övningar. Men å andra sidan vet jag att andra gör det med mina så det jämnar nog ut sig.

Mådde utan tvekan miljarder gånger bättre efteråt men det som verkligen fick mig i balans var helt klart detta.

Kram från Ingmarie

Bra slut

Nu är jag hemma igen! Måste säga att det är en oerhört smidig resa. Från dörr till dörr tar det ca 5,5 timmar och då ingår två promenader och två enkla byten.

Hitta vettigt boende i Stockholm är inte världens enklaste. Antingen är det snordyrt, ligger helt fel, har urkassa recensioner eller verkar bara allmänt skumt. Lyckades ändå hyfsat bra. Dyrt men inte snordyrt, högt upp på Drottninggatan och rummet var helt ok. Frukosten med!

Jag hade hoppats på lite löpsällskap i dag och det fick jag! Det allra bästa t o m! Kajsa mötte upp i Hagaparken och vi fick en riktigt fin runt den. 16 km in på kontot innan hemresan. Fint!

Kram från Ingmarie