Fot-bestyr

Du som hängt med här ett ett tag vet ju att jag är ett stort fan av Newton Running shoes. Har ingen aning om varken hur många år eller hur många skor jag avverkat men det är många.

“Problemet” har börjat bli att de är svåra att få tag på. T.o.m här i sitt hemland. Inte ens på ”kontoret” hade de ju särskilt mycket.😳

Så jag har letat efter alternativ. Länge och mycket. Med mina fötter är det ett hårt jobb kan jag berätta…

Efter att jag testat, och tokgillat, de där Altra trailrunning-skorna jag köpte i Boulder så har jag även slagit till på ett par mer “vanliga” löparpjux. Torin heter de visst. Jag har gått runt med dem inomhus både länge och väl och kände att nu bara måste jag ju liksom testa dem IRL också.  Löpardojjor ska man ju kuta i. Inte gå i. Åtminstone inte så länge de inte är för utslitna. F.d löpdojjor kan absolut bli gå-dojjor men inte tvärtom.

Jag tror faktiskt jag har hittat en ny favorit! Så där så jag känner mig lite kär! De är vansinnigt sköna på mina fötter och väldigt lätta utan att jag upplever dem som för tunna. Fortsätter det kännas så här kommer det garanterat att bli många fler par. Nu ska jag bara lära mig skillnaden på dem alla. Tips någon?

På gymet hade jag dock de där specialarna jag köpte på Newton-kontoret. Det lite roliga med dem, förutom den coola designen, är att de heter Chicago och är special-gjorda för den maran. Det var nämligen även där jag s a s “slog igenom” genom att kuta loppet på 2.38 och därmed sätta PB med 20 min. (Obs: Det är väldigt längesedan!🤪) Skorna jag hade då var ett helt annat märke och jag hade köpt dem dagen innan! Så frågan är hur viktigt det där med att “gå in” nya skor egentligen är…🙄

På yogamattan är det dock barfota som gäller. I alla fall tycker jag det känns skönast.🙏🏻

Allra skönast denna dag har nog ändå denna goding varit.☀️

Kram från Ingmarie

Variation de maximum!

Nere vid Rio Grande-floden är det inte bara platt och bra för att kuta intervaller. Där finns även ett (nästan) evighetslångt trailsystem som är både vackert, roligt och perfekt när man vill slippa backar!

På sommaren skyddar träden mot solen och nu på vintern gör de att det blir mer lä om vinden ligger på. Och sol får man ändå! (Och nej, det är inte lämpligt varken för sim eller sprada just där om du nu undrar.)

Där är verkligen inte mycket bröte på stigarna men är man en snubbel-maja så är man. Så på något vis lyckades jag snubbla på “något” och falla pladask på marken. Turligt nog är där mjukt att trilla så det enda som väl egentligen hände var att jag blev lite allmänt omtumlad och fick en bula på underbenet.😳

Men det gick bra att fortsätta kuta så jag är inte orolig.

Dessutom hade jag planerat löpvila i dag. Efter att ha sett väderprognosen. En rejäl vinter-storm drog nämligen över oss i går kväll och ffa i natt. Vi snackar riktig s-t-o-r-m med röd big, big varningsflagga. Så här såg det ut när det började dra in i går. Jag lovar att inte ens en tjuv ville vara ute när det senare drog på.

Så i morse skottade jag snö! På hela uppfarten! Det bra är att snön är puderlätt och på någon timme smälter den bort direkt.

Vid lunch sken solen igen!

Så där kan det vara här på vintern. Snöskottning på morgonen och shorts på eftermiddagen.🤪 Eller varför inte en timmes simning ute i magi-bassängen!? Ser du röken?

Planen var att simma i en Master-grupp men instruktören dök aldrig upp.😱 Så vi (tappra) simmade själva och det gick hur bra som helst det också! När jag var klar hade handduken frusit till is (!!!) men vattnet alltså! Så skönt!

Ombyte förnöjer heter det ju och i kväll ser det ut så här.❤️

Kram från Ingmarie

Anledningarna

Så vad gör jag då här. Själv. Förutom att träna., dricka kaffe, äter bagels och träffar vänner jag inte sett på länge vill säga.

Well, som de säger här i Amerikat, a little bit of this and a little bit of that.

I’m house-sitting. Eller kanske jag ska kalla det “Estate-sittning”. Huset har tre våningar. Det finns bio-salong, swimming-pool, biljardrum, x antal sovrum, play-room och (om jag inte missat något) åtta badrum m.m m.m. Ja du fattar va? Och nej, jag känner mig inte ensam och jag är inte rädd. Förutom att det är vansinnigt vackert både inne och ute så känner jag att huset och bergen skyddar mig mot ev otäckheter. Dessutom är jag säker på att både Pat och Connor finns kvar i huset, om än i en annan form, och ser till att jag är trygg.🙏🏻

• Jag mediterar och yogar förvisso varje dag hemma också men här blir det ännu mer. Ibland även ute.😍🙏🏻 Tanken är att jag ska försöka lära mig att bli ännu bättre på att vara i nuet och att kunna tagga ner. både effektivare och snabbare. Stress är förödande för både kropp och själ och jag vill vara självsnäll. Inte självtaskig. På köpet lär jag komma på ännu mer om mig själv. Meditation har nämligen ofta den effekten. 😍

• Med i mitt bagage hade jag två blanka akvarell-och skrivböcker och en väska med målargrejor. Jag har ingen som helst plan på att göra något särskilt med dem mer än att måla och skriva det som kommer av känslan som är, och blir, för stunden. Ibland blir det mycket, ibland lite. Ibland blir det något “bra” direkt. Ibland blir det helknasigt och ibland blir det fascinerande fult! Men det blir något varje dag.😍

• Varje dag läser jag, eller lyssnar på, något nytt så jag lär mig minst en ny grej varje dag. Just nu har jag nördat in mig på cellen, hur stress påverkar oss, hormoner och hur man kan bromsa åldrandet. Extremt intressant! Och det finns så mycket att lära där att jag kanske inte kommer vidare till några fler ämne.😄 Rekommenderar f.ö detta podd-avsnitt, där Jonas Bohr gästar Colting, om du är det minsta intresserad av träning när man blivit 40+. Dravlet i början får man stå ut med.😜

• Men mest bara är jag. Här. Nu. Pausar helt enkelt. Skalar av, gör livet enkelt och hänger mestadels bara med mig själv. Och Albuquerque är, för mig, ett väldigt bra ställe att göra det på. Jag kan fortfarande inte sätta fingret på vad det är med detta land, och särskilt denna plats, jag dras till så mycket. Men något är det. Ända sedan jag lämnade Albuquerque förra gången för drygt tre år sedan har jag längtat tillbaka. Varje dag! Och nej, jag överdriver inte. Jag älskar helt enkelt denna del av jorden med sitt ljus, sina skiftningar, bergen och vidderna. Simple as that.

T.o.m när stormen rasar så dörrarna dallrar gillar jag det!

Förmiddagen var ljuvlig men nu är det “a huge winterstorm-warning”. Och det kommer vända lika fort som det kom. Tillbaka igen till blå himmel och sol.

Tills dess myser och målar jag framför brasan.🙏🏻💕

Kram från Ingmarie

Colorado Springs dag 1

Innan vi kom hit till Colorado Springs i går trodde jag, av någon oförklarlig anledning, att det mest var en skidort. Vi kan väl säga som så här. Jag hade helt fel! Det här är (ytterligare) ett löparparadis med så många trails att springa på att jag tror att jag aldrig skulle bli klar med dem även om jag springer varje dag resten av mitt liv. Ja du fattar va? Det är många!

Så vi får försöka välja ut några av guldbirarna medan vi är här.

I dag blev det Red Rock open space park. Mellan de stora röda klipporna slingar sig trails fram och tillbaka upp och ner för backarna. Det blev många höjdmeter, många “ååååh”, många “aaaah”, många fotostop och många härliga löpsteg.

Direkt efter for vi till lyxiga Boulder Country Club för att simma och vattenlöpa i en i princip helt ny simbassäng som dessutom hade riktigt varmt vatten! Inte ens om jag bara legat still hade jag frusit!

Anders testade även att simma med fenor för första gången. Han kallas numera raketen….

Det allra, allra lyxigaste denna dag, jag menar lyxigt som i lyxigt, har ändå varit middagen på Broadmoor tillsammans med Trish och James. Faktum är att jag nog aldrig ätit på något så fint ställe. Nu är det väl egentligen ingen vidare referens för jag är väl kanske inte direkt känd för att käka på fancy restaurants, men helt novis är jag inte.

Sen är det förstås jättelyxigt att ha en Theo som morgon-yoga kompis. Som jag saknat honom! Och jag tror faktiskt han saknat mig lite också trots att det är tre år sedan sist.😍

Kram från Ingmarie

Boulder dag 2

Första hårda passet på hög höjd är alltid extra chockartat på något vis. Man vet liksom att det ska bli jobbigt men man har glömt hur jobbigt. Egentligen hade jag inte riktigt planerat det. Trodde ju kroppen skulle vara helt slut efter gårdagen. Men jag fick feeling efter att ha slitit en stund i motvinden på Boulder creek trail. Kanske var det en av de söta och pigga små Prairie-dogsen som fick mina ben fulla av spring?

Det blev först lite fartlek och sen ren tröskelfart. Det kändes ok (så ok det nu kan kännas på 1600 m ö h vill säga) och även om jag flåsade som en lungsjuk så var det härligt på något märkligt vis!

Sista kilometrarna var där bara betongplattorna att kuta på så nu är benen halvdöda. Betongunderlag ger helt garanterat betongben. Betongbilvägar är en sak men jag begriper verkligen inte varför de ska envisas med att ha det på cykel- och gångbanor.

Så det var väl tur att den där Johnny inte var hemma. Vi har nämligen åkt den coola, coola vägen till Estes Park och Stanley Hotel där filmen The Shining spelades in. (Om du inte har sett filmen så gör det a.s.a.p. Sen vet du även vem den där Johnny är.) Jag har varit där en gång då för längesedan men helt ärligt minns jag varken den vackra vägen, mysiga Estes Park eller det coola hotellet.

Men jag minns Rocky Mountain National Park som om det var i går jag var där. Jag älskar det! På riktigt! Hela området är så vackert att jag dör vacker- och lycko-döden samtidigt. Det är f.ö där jag har haft min största och starkaste Runners high ever. Sånt glömmer man aldrig!

Det spelade ingen roll att det blåste isvindar och att jag bara sprang några fjuttiga steg för att få ha gjort det ännu en gång. Besöket var magiskt!

Vi har även bytt upp oss typ 82 hack när det gäller boendet. Så hej då ett förvisso bra gym och cool jordglob men ingrodd dåtid och svältfrukost.

Hej hej nutid, lyxsvit, matfrossa, hög mysfaktor och kasst gym. (Ibland får man ju liksom välja bort det man gillar för att få något annat man också gillar.)

Kram från Ingmarie

Vilda djur, matfrosseri, lycklig löpare och ett kärt återseende

Några mil norr om Denver ligger Rocky Mountain Arsenal, National Wildlife Refuge Colorado. För ca 100 år sedan var det en bosättningsplats som sen blev en militärbas där man bl a använt olika slags kemiska gifter vilket gjorde området helt förstört och obrukbart.

Efter andra världskriget och kalla kriget bestämde man att allt skulle återställas till den prärie det en gång var. Området sanerades, man planterade utvalda olika präriegräs och tog dit de olika slags djur som en gång funnits där. Området är 15 000 acres (ca 60 kvadratkilometer om jag inte tänker helt fel) och det finns över 330 olika slags djurarter. Några är t.ex bisonoxar, olika slags örnar, prairie-dogs, coyotes, mule deer, flyttfåglar, black-footed ferret och pelikaner. Det finns ett jättefint visitor center där man kan få massor av information om parken. Det bästa är sen att köra den egen-guidade 11 mile långa turen runt, stanna där man får och gå några (eller alla) av de fina trails som finns.

Det var som att hamna i en en helt annan värld. Absolut omöjligt att riktigt beskriva för vidderna, lukterna, ljuden och ljuset går aldrig att förklara med bilder. Inte ens de små filmer jag lagt upp på Insta kan riktigt visa. (För dig som inte vet heter jag Ingmarie_yoging där. )

På de delar där bisonoxarna är får man absolut inte gå ut. Vi hade turen att få se flera stycken och även om det verkar smått på bilderna så såg man hur mäktiga och vackra dessa djur är!

 

Vi såg, förutom bisonoxarna, coyote, fåglar av olika slag och känguru-hoppande mule deer.. (Helt ärligt trodde vi att det var en känguru först.) Skithäftigt!

Och massor av prairie-dogs. Det är så de heter! De jag kallade Piff & Puff. Jag är helt kär i dem! Så rackarns roliga, söta och viktiga för naturen. De har bl.a det mest avancerade språket man hittills lyckats avkoda bland djur. Du kan läsa ännu lite mer om dessa coolingar här.

Vi var där så länge att solen hann gå ner och månen upp.

Man skulle ju kunna tänka att detta hade varit nog för en extremt lyckad dag men det kommer mer!

Jag kutade en ganska lång tur på High Line Canal Trail i morse. Men långt, långt ifrån hela för den är 60 mile! (Ca 96 km.) Fatta alltså! En slingrande trail genom hela stora Denver! Makalöst!

Och magiskt vackert!

Ju längre jag sprang, ju varmare blev det. Nästa gång ska jag låta bli att tro att jag ska frysa.

Och de nya trail-pjuxen funkade kalasbra! Känns som en mjuk skön socka! Och ja, bilen är stor. Plus 4-hjulsdriven.

Mittpådagenmaten blev på Wholefoods. Gott och bra som alltid! Jag kommer aldrig bosätta mig nära en sån butik för jag skulle äta ihjäl mig! Och bli jätte-fattig.

När vi kom “hem” på kvällen hade denna ä-n-t-l-i-g-e-n kommit hit!

Efter 72h ”priority rush” via Gran Canaria, Madrid, Miami och gud vet var. Ingen vet! (Så mycket för all extrem säkerhetskontroll som annars behövs…) Plus timmar i telefon dygnets alla timmar med personal som inte vet någonting om vad kundservice är, mailande, chattande och fixande av ersättningsprylar. Det händer inte särskilt ofta men jag har verkligen varit rasande arg. Och när jag är arg är jag som en bålgeting. Det är den korta versionen. Den långa kanske kommer… Nu fortsätter den hur som helst med ersättningskrav och upprättelse. Få se hur den storyn slutar…

Kram från Ingmarie

Colorado

Ända sen jag var här för 23.5 år sedan har jag velat och önskat att få komma tillbaka hit till Colorado. Den gången var jag här mitt i sommaren. Denna gången i princip mitt i vintern. Men trots att jag är en sommarmänniska av rang så älskar jag det här. Varför? Tja du. Det är nog inte bara en anledning. Precis som i New Mexico kan det vara kallt, vrålsnöa, blåsa och stå i men det varar aldrig särskilt länge, det blir ingen modd, ffa här i Denver smälter snön bort fort och solen skiner igen från en blå-blå himmel. Och som den värmer! Vi tog oss till Cherry creek state park park där jag kutade en vansinnigt vacker runda. Jag skulle lätt kunna vänja mig vid att ha Rocky mountain som kuliss varje dag!!

För att inte tala om att få se och höra dessa små murmeldjur tjitt-tjatta med varandra och springa fort som fasen mellan sina hål! Jag vet faktiskt inte vad de heter men tror det är jordekorrar men de är som Piff & Puff live!

Vi hade egentligen inga ordentliga planer för resten av dagen även om vår lilla “villgöra-lista” är ganska gedigen. Men jag behövde hur som helst duscha av mig och som av en händelse hade jag med mig både ombyte och alla simattiraljer. Och som av en händelse fanns det även en simhall inte alls långt från parken. Himla bra!

Någon hade tänkt till för bara några stenkast därifrån fanns ett Panera och jäklar i min hatt vad det satt fint med mat efter den starten. Höghöjd kräver energi!

Vi spontanbesökte även Colorado State Capitol och Denver City Council. Två fantastiska byggnader man får gå in i helt gratis (dock inte utan att genomskannas) där vi på den förstnämnda även bjöds på en guidad tur ändå upp i det guldklädda tornet. Kommer du hit rekommenderar jag verkligen ett besök där! Fantastiskt vackert och coolt att liksom få vara som en del av högsätet. Det kändes lite som att vara med i en film.

 

Undrar du över den uppgraderade flygresan?? Ja den var lyxig värre. Hade man haft det så här bekvämt och med denna utsikt varje gång så hade jag kunnat ha att åka långflyg som jobb.🤪

Att det sen det blev helfel med maten och att Anders väska fortfarande är på vift är en annan story…

Kram från Ingmarie

Kursstart

Det är väl inte jordens smartaste att börja en ny simkurs två dagar innan man ska på långäventyr men kursen är lååååång så när jag fick chansen att vara med på halvfart och på distans en del av tiden så tog jag såklart den! Och precis som den förra (korta) kursen med Simcoach Anna så var det så där bra att man liksom bara vill fortsätta simma, simma, simma , simma tills man antingen förvandlats till ett klor-russin eller tills vattnet helt enkelt dunstat bort. Jag kommer öva på Annas läxor flitigare än en myra släpar barr!

För att palla långflygningen har jag även mjukat upp mig med både ett härligt svettigt Hot Vinyasa flow-pass och lite justering hos bästa Micke. Gillar förresten deras nya skylt. Lite lagom “osvenskt” kaxig.😍

Långflygningen kommer nog ändå bli en av mina smidigaste och bekvämaste ever. I LOVE uppgraderingar!

Sista jobbpasset är också avklarat. Kändes nästan lite vemodigt trots att jag ju kommer tillbaka. (Tror jag i alla fall…🤪)

Nu ska jag “bara” packa, träna lite till och be en bön att det inte händer något varken hos tandis eller på isgatorna.🙏🏻

Kram från Ingmarie

När uteblivet är bra

Snökaoset som utlovades verkar ha kommit av sig en smula. I alla fall här i 08a och i alla fall tillfälligt. I stället kom det precis lagom mycket snö för att lysa upp omgivningen en gnutta och för att täcka över allt iselände så pass mycket att t.o.m skogen plötsligt blev springbar igen! Och jag är ju inte precis den som gnäller över sånt. 😄

Kram från Ingmarie

Halkfritt

Wohooo! Jag hittade så mycket barmark att jag minsann fick ihop 75 min löpning i dag utan att halka. Faktum är att jag kunde gjort turen mycket, mycket längre men det här med att kuta på enbart asfalt är inte min kropps favvo-grej. Inte ens när den är is- och grusfri. Det funkar men den gnäller liksom. Kroppen alltså. Dessutom vill och behöver jag skogen för själen och den lilla extraknorren jag gjorde bland Skogskyrkogårdens träd var lite klen. Men bättre än inget. Och jag fick jättefint sällskap av bästa Lisa när jag kompletterade med ett ännu längre poolrun-pass. Halkfritt även det. Och bra för både kropp & själ! 😍 Det finns inte ett enda bildbevis på något av detta men däremot på första portionen mat jag klämde i mig efteråt. F.ö en av mina julklappar från världens bästa sambo.❤️

En extra bra grej med Chutney, förutom den makalöst goda vegomaten, de obegränsade portionerna och mysmiljön, är att det ligger bara några stenkast från Medis och biografen där. Perfekt avslut på söndagen! (Och ja! Jag gillade filmen jätte-jätte-jättemycket!)

Kram från Ingmarie