Rädsla (?) och sånt som är trevligt

Många undrar om jag inte är rädd för allt våld och kriminalitet när jag är här. “I USA skjuter de ju hej vilt hur som helst”.
Faktum är att jag fick samma fråga när jag bodde i Stockholm för där var ju “folk tokiga”.

Det är troligtvis mer våld både här och hemma och de flesta skolor här har numera helt låsta områden så ingen kan komma in. Tyvärr tror jag det bara är en tidsfråga innan det blir samma i Sverige.

Utanför Walmart står det alltid tungt beväpnade vakter och vissa supermarkets har det också men inte utanför ex caféer, andra butiker, gym eller teatern vi var i för några veckor sedan. Jag vet inte riktigt hur man resonerar men jag antar att det handlar om någon slags statistik på var det har/kan hända något.

En sak som man dock inte bryr sig så mycket om är trafiken. Albuquerque-borna är ökända för hur de kör och jag förstår verkligen varför. Hastigheten hålls ytterst sällan, man åker zickzack utan att blinka och genar gärna p-r-e-c-i-s innan en avfart. (!!!) Skitläskigt!
Det är förbjudet att prata i mobil utan handsfree och att ö h t pilla med den medan man kör men jag ser var och varannan göra det ändå. Vid “Stopp-märket” bromsar man bara in och köra mot rött är inte alls ovanligt. Polisen bryr sig helt enkelt inte enl de som bor här och det är ju helt galet! Helt ofattbart att det inte händer mer olyckor men kanske de har mer koll än det verkar?

Det som dock är bra är att de flesta är mycket hänsynsfulla och släpper fram en om man t ex är i fel fil och man får alltid svänga höger även om det är rött. Sjukt bra!

En annan väldigt hänsynsfull sak jag upplever många amerikaner i allmänhet och här i synnerhet är att ursäkta sig om man t ex ska gå förbi någon, råkar gå för nära eller bara allmänt “är i vägen”. “Excuse me” är lika vanligt som “thank you” och jag tycker det är både trevligt och liksom respektfullt.

När jag springer på trailsen så hejar 90% av alla och man lämnar plats för varandra oavsett om man går, springer eller cyklar. På gymet blir man alltid välkomnad och önskas en fin dag när man lämnar vilket också är trevligt och något jag vet många gym tagit efter i Sverige. Det är så små saker som gör att man kan känna sig sedd och glad så det är något som de flesta kanske borde tänka på.
Eller vad tycker du?

Så för att sammanfatta det jag började med, om jag är rädd, så är svaret nej. Inte för att jag inte tror att det kan hända något utan för att jag vägrar låta mig skrämmas av en förhållandevis liten grupp galna människor. De flesta är trots allt godhjärtade och vill väl. Sen tänket jag att man naturligtvis inte ska utsätta sig för risker men att det faktiskt kan hända otäcka saker precis var som helst. Även i små hålor i Sverige.

Löpturen vid berget var helt odramatisk. Träffade två par som var ute och gick och två gäng mountinebikers. Resten var det bara jag, solen och den där magiska utsikten.

Kiropraktorbesöket, Athletic yogan, projektjobbet och pluggandet var lika odramatiskt men däremot trevligt, härligt, roligt och lärorikt.

Kanske allt handlar om vad man fokuserar på? Om jag hade letat efter elände hade jag helt klart hittat det men vad skulle det göra för gott?

Hur tänker du?

Kram från Ingmarie

Shamrock Shuffle

I dag är det St Patricks day och fastän det är en irländsk tradition så firar man dagen även här med en massa olika slags aktiviteter, parader, shamrock-kostymer och jippon. The Shamrock, treklövern, är en symbol för vårens återkomst och i det forna Irland var det även en symbol för deras stolthet över sitt arv, sin kultur och ogillandet av att engelsmännen försökte ta över deras land på 1600-talet.
Irländarna som flyttade hit tog med sig traditionen och som med så mycket annat har amerikanarna gjort det till en festlighet med allt vad det innebär. Den största paraden är på Manhattan men det finns nog inte en enda liten håla som inte firar på något vis.
Jag tycker sånt är skoj fastän jag såklart fattar att det även blivit en kommersiell grej precis som jul,  mors/fars dag, hallowen osv osv.Man får se till att inte dras med i köphysterin bara utan fira för firandets skull tänker jag

Hur som helst, jag spontananmälde mig till ett Shamrock lopp i går trots att jag visste vilka jobbiga backar det skulle innebära. Senast jag sprang det var för 5 år sedan så jag borde väl ha glömt men vissa grejer biter sig tydligen fast lite mer än andra. Haha!

Starten var redan kl 9 och på andra sidan stan så det var tidig uppgång. Hade jag inte varit anmäld vet i sjuttsingen om jag ens hade kommit upp!

RunFit är en av de största arrangörerna av lopp här och som alltid är det ordning och reda. De är proffs!
Det fanns 4 miles (ca 6,5 km) , 10 km och 10 miles (16 km)  att välja på. Jag valde den första.

Målet var att ha en bra känsla och inte tokdö mitt i eller på slutet och jag tycker jag lyckades riktigt bra.  Visst blev jag ruskigt trött i uppförsbackarna, särskilt den sista som är 1 km in i mål, men jag höll liksom ihop! Morgonen var sval men jag frös inte när loppet väl var i gång. Tvärtom!

Etta i min age-group och 7a totalt. Några minuter sämre än för 5 år sedan men det är ok! Jag kanske är jättetöntig men jag tycker faktiskt det är jätteskoj att vinna min AG och få medalj! faktum är att jag tror det skulle locka många fler (ffa äldre) att våga springa i ex Sverige om man hade det oftare.

Hängde med lite kompisar efteråt, åt lunch, körde poolrun och chillade i jaccuzzin innan jag for hem för att plugga, måla och jobba lite. Man hinner mycket på en dag när man går upp i snorottan men jag vet också en som kommer somna ovanligt tidigt så summan av kardemumman blir antagligen ändå densamma.

Kram från Ingmarie

 

Lyxiga aktiviteter

Jag har ju berättat om Yael innan, hon som har bl.a Athletic yoga, och hur mycket jag gillar hennes klasser. Hon är utan tvekan en av de bästa instruktörer jag någonsin träffat och de är ju en del genom åren.
Dagens yoga var lika bra som alltid. Varje vecka är det nya flöden och nya utmaningar. Jag begriper helt ärligt inte hur hon hinner och kan få ihop så många variationer. Helt makalöst! Det är en sådan oerhörd lyx att få ta del av hennes kunskap så här enkelt. Bara boka i appen och sen ta sig dit.

I dag hade hon dessutom ett extra-insatt meditationspass som jag (såklart) var med på. Jag gör ju det själv lite varje morgon men det är extra lyxigt och skönt att få någon som guidar en i en varm, tyst och lugn sal.

Fick även till lite styrketräning, sim och jaccuzzi-chill.  Sports&Wellness är verkligen en stor lekstuga för träningstokiga oavsett vad det gäller och vilken nivå man är på. Här finns aktiviteter för såväl barn som mittemellan och äldre. Allt finns. Även t ex handdukar, schampo, balsam, hårspray och olika slags bastuar. Det enda jag saknar är ett isbad. haha

Lunchen åt jag ute på en stilla och tyst plats nere vid floden bland flådiga gårdar och vackra djur.

Jag fick också ett ryck och spontananmälde mig till ett lopp som jag förhoppningsvis kan berätta om i morgon. Dagen som sådan kanske inte var bästa laddningen men ännu en film i (hemma)biosalongen var det garanterat!

Kram från Ingmarie

 

STORM

Tro det eller ej men det kan vara dåligt väder här också. “The windy season“, dvs den som är nu, kan bjuda på riktigt hätiga svängningar. Från att ha svettats i solen så var det bara för mig att packa på mig varenda värmande plagg innan jag vågade öppna ytterdörren. Utan luvan hade mössan flugit av så ja, du fattar kanske styrkan på vindarna!

Att springa i hård vind är aldrig enkelt, inte ens när det är medvind, och det är definitivt inte enklare när motvinden är i uppförsbackarna på 1900 m ö h. Helt ärligt gick jag en hel del för att vara säker på att inte få benen vindkastade precis vid några stenar. Dessutom var mina ben sjukt trötta sen i går och jag hade en träningsvärk på ställen jag knappt visste jag hade efter den där Barre-yogan. Så det var lite dubbelt utmanande att ta sig an kastvindarna och hagelskurarna om jag säger så.

Samtidigt så gillade jag det! Det var en häftig känsla och upplevelse och jag var aldrig rädd. Faktum är att jag nog är mer ängslig för flygande saker hemma än här eftersom det som ev kommer flygande oftast bara är lätta grenar. (Det skedde dock inte i dag)

Tack och lov varar detta som sagt var aldrig länge. Efter vattenlöpning senare på dagen njöt jag av solen i jacuzzin.

Och kolla regnbågen! Jag vill påstå att jag just nu bor precis under dess port!

Kram från Ingmarie

Många hurra

Ett av de riktigt stora projekten jag jobbat med här hittills, organisera och städa ett av dubbelgaragen, är klart! Hurra!

Enda gången jag var ute på hela dagen var när jag sprang!

Det har tagit många svettiga och skitiga timmar men oj vad bra det blev! Nästa jobb-projekt är betydligt pilligare m,en det börjar jag med först i morgon. I dag har jag bara lekt!

Jag började vid floden. För att riktigt festa till det tog jag mina nya “fart”skor. De andra var verkligen utslitna men om du är som mig så märker man det inte förrän dels sömmarna börjar spricka och dels vilken skillnad det är med nya.

Jag tyckte de klämde lite och på köpet hade jag “fel” sockar. Du vet såna som kasar ner under foten. Men jag tänkte att jag provar och vilken tur att jag gjorde det för jösses alltså! Detta var snabbare än på väldigt länge även på sealevel! Hurra igen!

Inte vet jag vad som hände men kroppen liksom bara svarade. Jag tror att det dels beror på att jag varit här i 4 veckor nu och har hyfsat vant mig. Det tar tid att vänja sig vid höghöjden, de har det alltid gjort för mig, och det blir banne mig inte lättare av att jag blivit äldre men det är helt ok!

3 x 5-3-1 minut dusted and done! Plus lite hopp&skutt övningar efter.

Passade även på att göra lite sköna yogamoves ute i solen. Tycker det är jättehärligt efter löpning och särskilt efter intervaller. Bra sätt att liksom sträcka ut, samla ihop sig och lugna ner kroppen.

Jag körde styrka också. Dock inomhus.

Och avslutade med ett Barre yoga pass. jag tycker det är riktigt skoj! Lite extra coolt att det är  blinkade ljuskronor och poppig musik. Om man ser det utifrån kan det nog verka mesigt och det är liksom inte svettigt men shit alltså! Jag kunde nästan inte gå efteråt! Jacuzzin satt verkligen extra fint just i kväll.

Så hurra för allt detta!

Kram från Ingmarie

När en dröm blir sann!

Du som känner mig och/eller har följt mig här ett tag vet ju att jag älskar Newton-skorna och att jag haft dem i en väldig massa år.
Främsta anledningen är att de är de enda skor mina knöliga fötter tolererar. Jag har verkligen, verkligen försökt med andra modeller men de funkar aldrig. De kan kännas bra i butiken och första passet men sen kommer smärtan igen. Det finns inte en enda läkare, fysioterapeut eller människa som sett mina fötter som inte undrar hur jag springa ö h t med tanke på hur fossingarna ser ut och hade det inte varit för att jag hittat dem tack vare min vän Daniel så hade jag antagligen inte kunnat det heller.

Det jag gillar med dem förutom att de har en uppbyggd framfot och därmed passar mitt löpsteg perfekt är att de inte har några hårda sömmar som skaver in på mina fötters alla knölar.
Jag gillar också att de är färgglada, att det finns flera olika modeller att välja mellan och att de liksom studsar fram. Sätrskilt när de är nya! Jag behöver heller aldrig gå/springa in dem utan kan direkt ut och kuta. (Är man helt ovan vid dem rekommenderas dock en försiktig tillvänjning.)

Sen 2021, när jag först såg att det gick att söka, så har jag försökt bli ambassadör för dem men utan att bli utvald.

Tills nu!

Jag är en Newton-ambassadör och en del av deras team!

Det är nästan så jag fortfarande tror det är en dröm men det är faktiskt sant så grattis till mig!

Det extra bra är att jag kan erbjuda dig rabatt på skorna också! Om du använder koden FAMILYANDFRIENDS så får du 20% rabatt. Du hittar hemsidan här.  I april kommer de även ha carbonskor för den som är sugen på det!

Jag firade detta med en fin runda nere vid floden i The Bosque.

Och simning under solen. Egentligen hade jag tänkt yoga i dag igen men vem vill gå in när det är så här?

Kram från Ingmarie

Pino

Min ursprungliga plan var ett lugnt pass så platt som möjligt efter gårdagen för benen var snortrötta. Men du vet hur det kan vara i livet. Ibland blir det inte alls som man tänkt sig.

Benen ville nästan inte bära mig uppför den första backen. Den som är redan efter 100 meter och alltid får mig att fundera på om jag ska börja med bowling, eller i alla fall vandring, i stället. Inte ens mina nya skor hjälper för sånt men det var åtminstone bra mycket bättre studs i dem än i de gamla!

Jag hade en bra runda i skallen men så kom jag till stigdelningen och jag vet inte vad som flög i mig för jag fortsatte på denna Pino trail som går rakt upp i himlen. Eller nåja, kanske jag överdrev en smula…

Det går verkligen bara upp, upp, upp men jag gnetade på. Tog det väldigt lugnt och bara njöt av att vara där.

 

Det är en ruskigt rolig stig som slingrar sig inte bara uppåt utan även hit och dit så där så man verkligen hela tiden vill se vad som är bakom nästa kurva. Fram och tillbaka är den “bara” 15 km men jag kom inte hela vägen upp pga snö och is. Faktum är att jag aldrig varit hela vägen upp just därför. Så kan det vara i mars på 2300m ö h t.

Så jag vände och tog mig ner igen och gjorde en extra liten krok bara för att jag kände för det. Det blev en söt liten krummelur och sockertopp, eller hur?

Jag blev ganska trött på slutet men tror det ffa berodde på att jag inte hade vatten med mig. Även om man inte svettas så verkligen suger höghöjd vatten ur en på något märkligt vis.Projektjobbet jag håller på med just nu gjorde mig inte direkt piggare, det är mycket lyfta/bära/klättra och kvällens Barre-yoga fusionpass gjorde mig förvisso mjukare i kroppen men har garanterat också gett mina ben ännu mer träningsvärk.

Ändå sitter jag och funderar på om jag ska anmäla mig till detta igen.

Hjärnan alltså. Den är verkligen galet tokig ibland!

Kram från Ingmarie

Styltben

Det blev intervaller i dag trots en väldigt intressant träningsvärk efter gårdagens yogaintervaller.. Insida och framsida lår plus underarmar (!) jobbade tydligen lite extra hårt.
Benen kändes som två stolpar när jag började springa och jag hade inga stora förväntningar på de där intervallerna. Samtidigt har jag lärt mig genom åren att kroppen är en lurig manick som man inte alltid kan lita på. Den kan ändra inställning åt precis vilket håll som helst när som helst.

I dag ändrade den sig och blev både mjukare och piggare! Trött blev jag (förstås) ändå och tydligen så mycket att jag tappade räkningen och trodde jag hade gjort nio när det var tio. Det blev till slut 12 stycken 2-minuters plus lite “hopp&skutt”.

Innan jag började jobba på husprojekten jag håller på med här så hann jag med gymet också. det enda jag sdaknar är en riktigt bra vadmaskin men kettlebell och trappa duger också!

Och när jag var klar för dagen bjöd himlen på detta skådespel!

Kram från Ingmarie

Morgon- och kvällslyx

Att ha det så här på morgonlöpningen är minst sagt lyxigt! Jag känner mig både tacksam, priviligerad och vansinnigt lycklig även när uppförsbackarna nästan får hjärtat att hoppa ur bröstkorgen.

Kvällen bjöd på samma magi fast på annat vis.

Dessemellan har jag varit hos Albuquerques bästa kiropraktor  Dr Hodge (mest för att förebygga och rätta till lite småfix), målat, projektjobbat och planerat lite mer till när Anders kommer hit. Exakt vad får du veta då.

Kram från Ingmarie

Bendöden och KiMo

Man kan ju tro att om man värmer upp 15 minuter och kör de första 3 x 5 minuter hård i motvind att det sen skulle bli plättlätt när man vänder och får medvind.

Det stämmer inte alltid. I alla fall inte i dag.
De sista 3 x 5min gick obetydligt snabbare i medvind och jag skyller på att motvinden tog musten ur mig för det gjorde den! Har nog aldrig varit så glad över att komma fram till Alameda Open space parkeringen som i dag! Milde himmel vad trött jag var!

Var tvungen pusta ut en stund på en bänk innan jag åt och körde till gymet för lite poolrun. Då är jag trött! Men vädret var ljuvligt så det gjorde ändå allt mycket enklare.

Lite senare svirade jag om till människokläder för att få uppleva detta på coola KiMo theatre i Downtown.

Detta är en av Albuquerques landmärken och en historisk plats på Route 66. Inredningen är Southwestern style oc h utan tvekan en av de coolaste jag har varit på!

Föreställningen var riktigt bra och vi hade galet skoj! Vi sjöng med och dansade så svetten rann.

Tack Abba för all fantastisk musik ni gjorde! Tänk ändå att den fortfarande håller och att den älskas även här många, många mil från Sverige! Jag var högst troligt den enda svensken i publiken och den enda som  fattade vad “ficklampa” betyder.

Kram från Ingmarie