Även det lilla räknas

Det går långsamt för benet att bli lyckligt men det går framåt. Försöker övertyga mig själv om att även mini-steg räknas. För det gör det ju faktiskt…

Det blev i alla fall en skogs-runda i förmiddags och som jag ser det kan jag tänka på den på två sätt.

Antingen “skit att jag inte kunde kuta hela rundan pga skitbenet”.

Eller “åh vad bra att jag kunde gå-jogga 80 minuter utan att det gjorde mer ont”.

Jag väljer och tänka det sista. Att vara arg på en kroppsdel hjälper garanterat inte. Jag tror verkligen på det där att dit tanken går dit går också kraften. Med andra ord, tänker jag onda tankar så blir det ont. Om det är så har jag ingen aning om men jag mår i alla fall bättre av att tänka snälla tankar. Bara att kunna vara ute i solen är ju härligt!

Men visst är det tråkigt! Säger jag något annat ljuger jag. Och bra är det inte. När jag efter en sjuhelsikes tuff jobb-kväll skulle skynda mig till bussen (läs springa) ville benet inte alls samma. Men jag hann. Inte för att jag sprang utan för att buss-chauffören var av den schyssta sorten.

Kram från Ingmarie

Utedag i det grå-gröna

Fördelen med regnet och den gråa himlen är att det doftar makalöst gott i skogen och allt det gröna blir på något vis ännu grönare! I över en timme gå-joggade jag i en slags sago-värld och det funkade!!! Benet hängde med!🙏🏻

Innan femtiotolfte besöket hos kiropraktor-Micke simmade jag järnet i det (uppvärmda) blå under det grå. Vattnet är extra härligt när det är kallt på land. Det tuffaste på hela passet är faktiskt inte alla kilometer jag simmar utan att ta sig biten från och till omklädningsrummet. Det är snudd på snorfrost-varning dagar som i dag. (Måtte den “riktiga” sommaren komma snart.) När solen inte skiner tycker jag för övrigt att min fina NM-open water cap passar extra fint.

Och nya goggles! Visst är de coola?

Mina förra ville nämligen inte vara med längre…

Kram från Ingmarie

Luddigt

Planen var att gyma före jobbet, inne alltså, men trots att det var mulet och regnet verkligen hängde i luften så valde jag utegymet. Det var ju ändå hyfsat varmt och jag ville vara ute helt enkelt!

Det blev ett bra pass. Har inga som helst problem att hitta på roliga och bra övningar!

På tal om ute. Ingen har väl undgått att det snöar bomull! Ja alltså det är inte bomull utan Asp-ludd. Vi har drivor av ludd här! Inne så väl som ute för det flyger runt precis överallt och det är ruskigt svårt att bli av med.

På ett sätt är det ganska vackert för naturen blir liksom lite extra mystisk och trolsk. Men det är ju inte helt normalt och ffa är det extremt brandfarligt!  Bara i vår närhet här har det brunnit säkert över 10 gånger på några dagar. Läskigt!

Kanske det lilla regnet som kom, för det kom precis när jag cyklade iväg mot tuben, hjälper till att minska risken. Och att folk begriper att minsta lilla fimp och gnista kan orsaka enorm förödelse…

Har du också mycket ludd hos dig?

Kram från Ingmarie

Avslutning och premiär

Det är märkligt, och nästan lite skrämmande, hur fort tiden går. (Utom möjligtvis när man väntar på tuben efter att ha jobbat sent…🤪) Jag tycker det var nyss jag började måndags-kursen med Coach Anna men det var ju faktiskt över fyra månader sedan. Och tre av dem gjorde jag dessutom alla läxorna i USA. Men i dag var den slut och det känns jättetråkigt. Jag har lärt mig massor och helt klart har min simning utvecklats. Anna är grymt bra! Jag vet också numera att jag kan både simma och skratta samtidigt. För så är det med henne. Det är seriöst och ordentligt men samtidigt avslappnat och fullt med humor. Precis som det ska vara!

Dagen till ära, och som en liten test, körde vi bl.a synk-sim. Ser kanske enkelt ut men prova så förstår du ännu bättre hur extremt svårt konstsim är! Tycker i alla fall att vi fixade det galant!

Medalj fick vi också! Så nu känns det mindre svidigt att ha missat den som kunde ha blivit i helgen. Denna är dessutom ätbar.😄

Måndag 20/5 betyder också att Eriksdalsbadets utebassönger öppnar och det ville jag inte missa. Never ever! Så mittemellan ett spännande möte med Jonas Bohr som är en av grundarna till Cellexir, och behandling hos kiropraktor-Micke, fick jag till ännu ett bra sim-pass.

Finfint sällskap av både Ulrika och solen fick jag också!

Vilken måndag alltså! Sa jag att jag även kutat en liten sväng? Svindlande 35 minuter minsann. Utan smärta. 🙏🏻 Men jag ropar inga varken hurra eller tjoho ännu. En dag i taget som sagt var.

Kram från Ingmarie

Hopp och tröst

Min arm är mer eller mindre helt ok nu. Känner egentligen bara av den när jag simmat (för) länge och när jag gör fel. Det sista är ju faktiskt bara bra.🤪

Benet är inte lika lyckligt. Vattenlöpning funkar fortfarande fin-fint, körde t.o.m intervaller i dag, och cykla funkar ok. Inte för att jag trampar några jättelånga rundor (tycker ju cykel är ganska trist) men sammanlagt blir det ändå några mil bara av att jag transporterar mig. Gå/stå/sitta är inga som helst problem. Det börjar helt enkelt bli sådär att jag funderar på att testspringa. Men nu när jag förlikat mig med tanken på att det högst troligt inte blir något Borås swimrun om 2,5 veckor så tänker jag att det är väldigt onödigt att testa för tidigt. Men det svider så klart en smula i swimrun-hjärtat. Ännu en gång har jag fått “bevis” på att det där med att planera långt i förväg inte verkar vara min grej nu för tiden. Min skalle riktar helt in sig på det gamla tävlingstänket då lagd plan ligger och liksom stänger av kroppens alla signaler. Då blir det så här. Tvärstopp. För kroppen är så himla intelligent! Och smart! Med facit i hand skulle jag bromsat ännu mer då jag kom hem, och efter påskens tokjobberi, för jag var verkligen trött. Ffa sovtrött. Men jag lyssnade dåligt så nu får jag stå mitt kast. Och kanske skämmas lite för jag borde ju ha lärt mig…

Jag har ju mina boys Guru-Danne och Micke som hjälper mig så jag vet att det kommer bli bra. Jag vet bara inte när.

Så jag kör det jag kan. Och tröstar mig duktigt.

T.ex med Espresso house nya ”Veganska cappuccino med ärtmjölk”.

Vet inte varför de inte har havre-cappu längre men det funkade bra med denna också! Supergod och inget djur har behövt lida för att jag ska få njuta.❤️

Tröst-shoppat har jag också gjort. I favvo-butiken.

Ingen stor påse men med väldans fint innehåll! Två baddräkter och ett par medium-stora paddlar. Här ska simmas och byggas axlar-rygg-arm-muskler med färg!

Så nu känner jag mig lite mer som min neon-girl. Färgfull och lite små-cool. 😀

Kram från Ingmarie

Från moll till dur

Vissa dagar startar bara helt fel. Du vet när man spiller, glömmer, får tjafsiga kommentarer, det är kallt, benet och ryggen gör ont, tar fel tåg och SL är både fullpackat och försenat. När känslan till slut blir att man bara vill åka hem igen och lipa. Eller i alla fall inte behöva prata med någon eller simma i grupp.

Ändå gjorde jag precis det! Pratade och simmade i grupp alltså. För jag vet att det hjälper. Måndags-gruppen med Coach Anna är ett av de mest idiotsäkra glad-piller man kan hitta utan recept och biverkningar. (Dock är det ruskigt beroende-framkallande.)

Eftersom jag missat första kvarten, inte hade bråttom efteråt och jag hade fint flyt så fortsatte jag en bra stund till. Vem kan förresten motstå att simma i en helt, tom och tyst simhall? Inte jag i alla fall! Så läckert!

Riktigt slut på strulet var det dock inte för min handduk hade fått fötter. (!) Men badvärden lät mig låna en och sen bara vände liksom allt! Jag åkte in till Södermalm, drack en stor kaffe och åt en ännu större lyxig vego-bagel. Var på ett skönt och svettigt Hot vinyasa-pass, köpte målar-färger för ett presentkort från mamma och Ulf, kollade på Hötorgs-vimlet och fick en grymt bra behandling hos bästa Micke.

Med hjälp av honom och Guru-Danne ska mitt ben och min arm bli glada på rekordtid! Jajjemensan!

Och bara för att dagen var som den var och blev som den blev har jag köpt några Triss-lotter. För du vet ju. Plötsligt händer det!

Kram från Ingmarie

Sånt som hjälper vid (tillfälligt) avbrott

När man inte kan/får/bör kuta så är det en väldans tur att det finns andra sätt att bli (fysiskt) trött på och få en endorfin-kick av. Det hjälper också att ha en ledig fredag så det går att få plats på hot yoga under “kontorstid” och att besöka E-badet på tider då man slipper sardinburks-stämningen som ex i går.

Jag hade dock inte lika fint sällskap i dag som i går, faktiskt inget alls, men egen bana i två timmar är en ruskigt bra kompensation!

Jag hoppas verkligen, verkligen att mitt vänster-ben bara har ett tillfälligt avbrott. Och att min högerarm inte blir mer ledsen än vad den är. 🙏🏻 En dag i taget som sagt var. Tills allt blir som det ska får jag helt enkelt öva på tålamod och roa mig med annat.

Kram från Ingmarie

Höger-vänster strul

Om man vill ha lugn och ro och gott om plats på sitt simpass ska man inte välja att simma på E-badet efter kl 16.30. Men vill man öva på att testa trängsel och samtidigt gå en studie i psykologi så är det absolut perfekt.

Trängsel har jag inga problem med, det är bra träning, men knäppskallarna som inte begriper att man måste samsas kan jag vara utan. Mitt Ulrika-sällskap var dock bästa tänkbara!

Betydligt lugnare och mycket mer plats är det i skogen. Körde fartlek i en timme. Plus upp- och nedjogg förstås.

Men kroppen är inte helt glad. Eller rättare sagt vänster ben och höger axel/arm är en smula sorgsna. Det började i samband med tokjobberiet i påskas och har varit “ok” för det mesta men liksom  inte “bra” och de senaste dagarna tyvärr t o m värre.

Det är då det bara finns en sak att göra. Boka Guru-Danne! 

Tur för mig att han hade tid så snabbt för som alltid hittade han “felen” på min stackars kropp. Och som alltid är det omöjligt att förklara vad och hur han gör men vi kan väl säga som så här. Allting hänger samman.

Tokjobb, miljöomställning, höger axel och vänster ben, stress, korsben, nervbanor och nackspärr. It´s all connected.
Bra blir det ju alltid förr eller senare men jag är hoppfull om att detta ska bli bra fortare än fort.

Kram från Ingmarie

Gymliv

Jag är verkligen tacksam att jag gillar styrketräning. Har ju förstått att det är många som märkligt nog inte gör det. Jag behöver verkligen det. Både gör att klara av vardagslivet och den övriga träningen. Troligtvis gör väl förresten alla det i vårt “moderna” samhälle. Åtminstone kan jag inte direkt komma på ett jobb som ger en allsidig och jämn belastning på hela kroppen. (Finns det ö h t?)

Så det där att “gyma är tråkigt” förstår jag mig inte riktigt på. Mitt problem brukar tvärtom vara att jag liksom fastnar och helt glömmer bort tiden. Det finns ju miljarder roliga grejer och övningar att träna och förbättra sig på.

Kram från Ingmarie

Dubbel-kalas

Att få gå på kalas efter ett bra gympass på arbetstid hör inte direkt till vanligheterna. Men i dag hände det! Ett dubbelfirande dessutom. Dels hade två kollegor fyllt 60 år och dels fyller Södersjukhuset 75 år.

Men jag ska helt ärligt säga att jag inte ens smakade av tårtorna. 😳 Och det beror inte på att de inte var “fina” nog eller att jag har någon slags viktnojja. (Vet inte ens vad jag väger nu för tiden…) Jag var helt enkelt inte sugen för när den serverades hade jag precis ätit lunch och var proppmätt. Att äta bara för att man “ska” har jag slutat med för längesedan. Och det gick såklart bra ändå! Kaffe fanns och det var jag sugen på. 🤩

Kram från Ingmarie