Förnuftsmössan på

Hur mångalen jag än må vara så har jag (ännu) inte helt tappat förståndet. Även jag begriper nämligen att efter denna helgen så behöver jag tagga ner oavsett om jag vill eller ej. I might be crazy but I’m not stupid du vet.😜

Så fastän solen skinit en del har jag hållit mig på (yoga)mattan, Mickes kiropraktorbänk och i Eriksdalsbassängen.

Bara hoppas denna enorma klokhet betalar sig i form av fortsatt pigg och glad kropp.

Kram från Ingmarie

Det här med välgörenhets-event

Det här med välgörenhets-spring är verkligen ett toppensätt att förena nöje med verklig nytta. Jag lägger mycket hellre pengar till sånt här än till en massa (oftast) onödiga julklappar. Faktum är att jag inte köper några julklappar ö.h.t. Och man behöver ju faktiskt inte ens svettas för att ge.😄

I dag ordnade t.ex Katarina Spring till BUS då man sprang mellan Malmö och Lund för att samla in pengar till avd 62 och 63 där cancersjuka barn vårdas. Av förklarliga skäl hade jag lite svårt att vara med men bidra med en slant funkar såklart ändå!

Här i 08a land ordnade Pernilla tillsammans med bl.a sin sambo Första advent tre-timmars där man kunde skänka en slant till Musikhjälpen med temat “Barn är inte till salu”. Även här går det såklart bra att bidra även om man inte är fysiskt närvarande.

Vi som var med roade oss furstligt! Varje varv var ca 1900 m och jag tappade räkningen redan efter någon timme. Hade ju fullt upp med att babbla.😜

Och vätskebordet (läs gottebordet) måste ha varit ett av de mest välfyllda ever!

Men jag klarade mina 3 timmar finfint på 4-5 muggar vatten och två sådana här. Ruskigt bra grejer! Så bra att jag egentligen inte vill “avslöja” dem…🙃

Det kan ju verka “tråkigt” att springa runt, runt, runt i 3 timmar men faktum är att tiden gick rasande fort! Bra sällskap kan göra det mesta roligt du vet och det var gott om det i dag. Fredrik dök upp på slutet och höll mig sällskap. Hur det än är så blir det ju ganska utspritt efter ett tag. Och han är tapper som orkar höra mitt babbel trots att det var mindre än ett dygn sedan vi sågs senast.

Enda som egentligen var “jobbigt” var regnet som kom efter ca 2 timmar. Tror minsann det var extra kallt och blött. Så där så benen inte kändes till slut du vet. Men de fortsatte ändå att trumma på hur fint som helst.(Tack!❤️)

Och efter regn kommer… regnbåge! Kolla så coolt!

Foto: Pernilla Otto

Exakt tre timmar efter start blåste Pernilla i hornet igen för återsamling och det roliga var slut. Turligt nog för mig kunde jag även springa både dit och hem så det blev lite bonus.

Känns alltid härligt efter långpass och extra härligt när man känner att man gjort något ” vettigt” av det. Jag är ganska enkelspårig annars i mitt givande. Förutom olika månadsgivande så ger jag ganska ofta extra till WHO, World animal protection, Djurens rätt, Läkare för framtiden och Läkare utan gränser. Inga stora summor men många bäckar små tänker jag. Hur gör du?

Funkar förresten finfint att även simma med springflätor. Om nu någon undrar. Och som extra tips så är sen söndagseftermiddag perfekt för simhäng på Eriksdalsbadet för det finns nästan alltid gott om plats.

Och om du missat så är supermånen som fetast i dag. Tror minsann jag fortfarande är lite mångalen. 😜

Kram från Ingmarie

Vardag

Vissa dagar finns inget spännande, roligt, ovanligt eller intressant att berätta om. De liksom bara är. Helt vanliga. Man går upp, kokar sin gröt och sen rullar det liksom på med löptur, jobb, gym och lite mer jobb.

Men söker man så finner man. För dagen har varit händelserik när jag tänker efter. Har bl.a hängt på Norrtäljes busstation igen.

Det i sig är totalt ointressant men bussfärden tillbaka till 08a land var av den läskiga sorten när en kraftigt påverkad och påtänd man gick bananaz och polis fick tillkallas. 😳

Sen har vi fått tillbaka en av två väggar vid det läckande fönstret. Andra väggen, plus färg, blir till våren.(!!!) Jomensåatt…Får väl hänga blinkande juldekoration för att liva upp det hela. Eller något…

Vi flydde röran och dammet och gick på bio. Bra val på alla sätt och vis.

Kram från Ingmarie

Bli glad igen-tips

När man lipat mycket är det extra härligt när glädjen och skrattet kommer igen. Eller hur? Och hur ledsamt, mörkt och eländigt det än är så finns det i princip alltid något roligt, ljust och glädjefullt.

Kanske verkar det konstigt men “problemet” för mig kan vara att jag fastnar i de där dysterkvisttankarna och har inte ens lust att göra det jag vet jag blir glad av. Visst är det märkligt? Att man liksom nästan väljer att vara deppig.😳

Mitt “knep” för att hamna på rätt spår, förutom sömn, bra mat och andra “självsnäll-saker” förstås, är att mer eller mindre tvinga mig till någon aktivitet jag vet normalt sett gör mig glad i magen och hjärtat. Så jag åkte till tisdags-simträningen i går trots att jag mest ville ligga i soffan med en filt över mig. Som om det skulle hjälpt. Fatta mig rätt. Man ska sörja och vara ledsen men helst inte fastna i det.

Och såklart blev det bra! Finns nog inget hjärta som förblir ledsamt med Coach Ulf och Team Snabbare-gänget.

Bra gick det också! Testade t.o.m fjärilsim för första gången. Utan att ens vara i närheten av att drunkna. Men det behövs helt klart både fler och nya muskler för just den grenen…

Svettastas i hot-sal är ett annat bra knep. Jag piffade till det med extra bastubad. Sen kan vi snacka eftersvett. Länge.

Garanterat effektiv humörsupphöjare är förstås att vara ute. T.o.m är bättre än soffan. Men jag valde att kuta. För att jag kan. Och vill. Och hur grått det än må vara så finns det riktigt coola färger i naturen även nu!

<

Hur gör du när ledsamheten och deppigheten håller på att ta över?

Kram från Ingmarie

Det här med sorg…

Jag tror på riktigt att sorg aldrig varken “går över” eller försvinner. Däremot att den ändrar form. Jag tror på något vis att den alltid finns kvar för att påminna oss om livets skörhet och sårbarhet.

I dag är det ett år sedan lilla Elvira dog. Jag sörjer precis lika mycket fortfarande. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne, saknar henne och önskar jag kunde skruva tillbaka tiden bara en liten, liten stund så jag fick träffa henne igen. Tomheten är som ett stort svart hål i mig.

Men sorgen är inte längre så där vansinnigt smärtsam som den är i början. Då när man tror att både hjärtat och lungorna kommer sprängas. Då när man tror att man aldrig mer kommer att vara glad och lycklig igen. Eller ens kommer överleva själv… I stället har den omvandlats till en dov molande värk som trots allt är mer hanterbar. Och det finns åter massor av lyckliga stunder när livet leker. Stunder när sorgen förpassats så långt bort att man nära på tror den är borta. Men den finns där. Alltid. Och kan dyka upp när man minst anar det.

Som jag ser det så har man ändå två val.

Det ena är att acceptera och faktiskt omfamna sorgen. Säga ” hej hej – dig känner jag igen för jag har ännu en gång vågat öppna mitt hjärta och älska till fullo.”

Det andra är att stänga av. Både från att våga älska och känna. På så vis slipper man troligtvis även uppleva den där bottenlösa smärtan. Men man får antagligen då heller aldrig uppleva djup och innerlig lycka. För allt måste ha en motsats för att finnas. Jag har skrivit om detta massor av gånger. Yin och yang. Sol och mörker. Glädje och sorg. Natt och dag. Men det tål att upprepas.Vi glömmer lätt bort det när livet rullar på.

Jag vet inte hur det är för dig men för mig känns det sista alternativet inte ens som ett alternativ. Livet har lärt mig att inget varar för evigt, inte ens smärta, och att det mörka förr eller senare blir ljust igen.

Men just nu känns det helt enkelt extra tungt i hjärtat. Bara att titta på bilderna smärtar. Det är fortfarande svårt att tänka tillbaka på alla fina stunder utan att saknaden slår till som en fet smäll i magen och tårarna kommer. Elvira gav enbart glädje och kärlek. det fanns inget ont i henne någonsin.

Kanske kommer det en dag då jag kan se på bilderna och tänka tillbaka på alla våra år tillsammans utan sorg. Kanske inte. Tiden får utvisa. Det enda jag kan göra är att leva vidare. Och minnas…

Jag har förstått att det finns de som inte förstår det här. Som säger att “hon var ju bara en katt”. Stackars de människorna säger jag. Att få uppleva den villkorslösa kärlek man kan få av ett djur är en unik gåva och jag är evigt tacksam att hon valde just mig att dela sin med.

Jag vill avsluta med en text jag fick av min fina vän Inger. Det är såklart så här det måste vara!

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.
Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas…❤

 

Kram från Ingmarie

Skaparhelg dag 2

Det är möjligt att jag skulle tröttna om jag hade det så här typ alltid men jag är mycket tveksam. Jag är så där lycklig att jag måste nypa mig i armen om och om igen för att riktigt begripa att jag inte bara drömmer utan att detta faktiskt är på riktigt.

Tog lite sovmorgon och hann precis lagom med att yoga, käka och ta mig till den gemensamma morgonsamlingen på Skaparladan. Varje dag börjar med meditation och visdomsord så du liksom förstår ribban på detta underbara ställe. Varje dag innehåller också minst en föreläsning, eller kanske snarare inspirationsstund, för de olika grupperna men för övrigt är vi helt fria att göra precis hur och vad vi vill. Lärarna finns där om vi behöver dem men de styr inget.

Jag valde att passa på att kuta en sväng i det fina vädret. Att vistas i naturen är otroligt inspirerande i sig och ett fantastiskt sätt för att starta skaparlusten och för att liksom “känna in” var man är just i dag. Särskilt inspirerande blir det såklart i denna miljön….

Och här. Vem behöver liksom dusch?😜 Fast det är väldigt nära att det snart är is i vägen kan jag berätta.

Sen har jag bara målat, målat, målat, målat. Och lärt mig nya saker både om mig själv och det här med skapande. På något vis önskar jag att alla fick testa en helg. Att under ett par dagar helt få göra saker av glädje och lust är nämligen oerhört livsgivande och livsberikande. Om det “blir” något spelar ingen som helst roll. De få ambitioner jag hade, och det jag trodde jag skulle göra, när jag kom hit förra gången försvann redan första dagen. Precis allt har blivit helt annorlunda men ändå så helt rätt!

Peppe demonstrerar hur man kan spänna en duk.

Min lilla hörna!

Det till höger är ett “riktigt” fönster. Det till vänster en del av en av mina alster.

Kram från Ingmarie

Skaparhelg dag 1

Att jag har det ruskigt bra är en underdrift. Faktum är att om jag inte hade tyckt det så borde jag ha skämsmössan på resten av året. Minst!

För hur mycket bättre än så här kan en människa ha det i november? Eller any month förresten.

Yoga och frukost innan en lugn liten löptur i skogen.

Och eftersom en av alla mysiga och fina badplatser ligger utmed rundan så… Ja du fattar. Absolut helt omöjligt att inte Sprada!😍

Har hunnit vara på F&S inne i Norrtälje också. Trevligt ställe! Trött och svettig blir man med för precis som förra gången slutade det med att jag gick bananas på boxsäcken. Fråga mig inte varför för jag känner mig då inte särskilt ilsken…🙄

Men mest har jag förstås hängt i Skaparladan och målat! Massor! Det är så vansinnigt skoj! Men även utmanande, spännande, svårt, frustrerande och t.o.m lite läskigt. Det här är nämligen lite som SJ:s slogan du vet. “Den inre resan”. Och jag har ingen aning om vart jag är på väg eller hur det kommer bli. Men kanske det är just det som gör det hela så himla härligt? Bara att följa med och verkligen go with the flow.

Och stugan som jag hyr ännu en gång…. Vilken pärla den är! Som en oas i oasen. I´m in love forever!

Kram från Ingmarie

Svett och blod

Det fanns inte en chans att jag skulle kunna köra intervaller ute i dag. Inte ens jogga! Hela närområdet hade förvandlats till skridskobana i morse och om det är något jag inte vill så ör det att trilla och slå mig. I bästa fall. I värsta fall bryter man något. Eller spräcker skallen…😳 Så det blev hamsterbandet. Minns inte när det var sist, har helt enkelt inte haft någon som helst lust, men det gick helt ok och var ju riktigt skoj!

Körde inte “hårt” men tydligen tillräckligt hårt för att få näsblod. 😜Sist det hände var någon gång på 90-talet. På ett hårt höghöjdsträningsläger i USA. Med andra ord far away från lite mesintervaller i en källare.

Men jag är faktiskt inte ett dugg orolig. Trots nästan 2 timmar i Hot salen på kvällen kom inte en droppe näsblod. Däremot vansinnigt mycket svett. Förstås.

Inte ens Guru-Danne höjde på ögonbrynen. Tvärtom tyckte han det var lite festligt. Back to the 90s when I was young and fast liksom. Dessutom fanns det andra, viktigare, grejer att fixa till i min kropp. Den är i och för sig ganska lugn och stabil just nu. Liksom mitt inre. Allt hänger som bekant samman även om man inte alltid begriper varken hur eller varför.

Hur mår du?

Kram från Ingmarie

Två vanliga ovanliga och en helt ny ovanlig

Först de två vanliga ovanliga. Eller om det kanske är ovanliga vanliga…?🙄

Jag är ingen morgonlöpare, min kropp är inte alls med på såna tokigheter, men då och då får jag för mig att testa igen för att se om den (kroppen alltså) möjligtvis har ändrat inställning. Men nej, ingen skillnad ännu. Vaggade fram som en anka och fick inte alls ihop det där med att synka armar och ben. Men det var i alla fall en vacker morgon…

Hot mojo har jag gjort typ hundrafemtioelva gånger men den senaste releasen har aldrig blivit någon favvo hos mig. (Don’t ask why för jag har inget vettigt svar.) Men även här finns förstås undantag. När min härliga lekkompis Sara är i stan och vill testa svettklass så får man välja instruktör väl och eftersom jag vet att Tonnys pass alltid är tipptopp så fick det bli det han hade i dag. D.v.s Hot mojo. Och såklart det blev jättebra!

Så till det helt nya. Eller vanliga nya. Eller ovanliga vanliga nya. Eller… Jag vet faktiskt inte vad jag ska kalla det!

Hur som helst blev jag medbjuden av bästa Fredda på en högst unik konsert i Katarina kyrka. Troligtvis den första någonsin av denna sorten. Men definitivt inte den sista!

Så här beskrevs den:

Välkommen till en unik och personlig spelning med Magnus Carlson och Weeping Willows. Magnus, som tilldelades Grammis stipendium Årets Hållbara Artist 2017, kommer tillsammans med bandet att genomföra en spelning som efterlämnar minsta möjliga miljöavtryck. “Songs without a trace” kommer därför att framföras helt akustiskt och helt i mörker. Genom att begränsa våra visuella intryck skärps dessutom våra andra sinnen  –  spelningen kommer gissningsvis att bli något utöver det vanliga.

Det var magiskt! Om du får chansen någon gång att gå på något liknande så tveka inte ens en millisekund! Förutom den vackra musiken så påminde Magnus oss även om hur enkelt vi alla kan bidra till en bättre miljö bara genom att t.ex källsortera och tänka på hur vi reser, hur vi konsumerar och vilken mat vi väljer. Lite som jag ju skrev om här.

Av förklarliga skäl finns inga “riktiga” bildbevis men de hade ändå aldrig kunnat förmedla magin för detta är en sån där typisk sak som helt enkelt måste upplevas.

Kram från Ingmarie

Recoverytime

Jag sov 11 timmar i natt. Jo, du läste rätt. E-l-v-a. Plus några timmar innan i går eftermiddag. Tydligen tufft att dra ut en tand… Men sömn är guld! Bästa återhämtningen och dopingen alla kategorier så jag är såklart obeskrivbart tacksam.

Och det går bra! Smärtan har lagt sig, ingen mer blödning (peppar,peppar) och jag har både jobbat (hemifrån), Yin Yogat och kört lite easy poolrun i dag.

Dessutom har jag redan blivit erbjuden nya jobb. Japp. I plural. Så nu återstår det delikata ”problemet” att välja både vilket och vilken ort. Fortsättning följer.😍

Kram från Ingmarie