Hemmadag

Långturerna, trapporna och alla höjdmetrarna verkar redan ha gjort mig starkare men farten på benen har blivit markant sämre. (Därmed inte sagt att de var snabba innan heller…) Men egentligen kvittar det ju såklart så länge kroppen är glad och med på alla äventyr. Och oavsett fart så räknas ju intervaller som intervaller, eller hur? Jag skulle ha sprungit den där fartleken på en stor härlig gräsplan jag spanat in i Green Point park men det sket sig för de höll på att sätta upp staket inför något framtida event. Typiskt. Men det funkade ok att köra runt, runt och fram och tillbaks på “vägarna” även om det blev väldigt mycket hårdare för benen än gräs.

Och de kanske inte blev direkt piggare av en bunt hopp&skutt-övningar på vägen hem. Som dessutom sprangs i galen motvind.

Det var faktiskt jättehärligt att inte ha långt till playan efteråt. Bara att masa sig nerför backen från huset. Vågorna var riktigt häftiga i dag!

När jag var nöjd där var det bara att gå (i medvinden) till bassängen för både poolrun och sim. Märkligt nog var det väldigt lugnt trots att det började närma sig peak-hour. Jag hade t.o.m hela den djupa poolen för mig själv! Så lyxigt!

Bara några hundra meter från bassängen ligger Mojo Market där jag mötte upp Anders. Ett jättestort ställe med hantverksbutiker, 30 (!) olika food stalls, pubar, livemusic och jag vet inte allt. Kommer du hit så får du inte missa detta Jag hittade både supergott kaffe (koffeinfritt för klockan var långt efter14) och ett veganhak med massor att välja mellan. Om vi valde det godaste vet jag inte men jag vet att det var dundergott!

Kram från Ingmarie

Det enkla (ljuva) livet

Nästan direkt utanför vårt hus börjar det som är själva strandpromenaden. Det är förvisso många som promenerar där men jag tror det är minst lika många som kutar. Som jag fattat det är det nämligen en av Kapstadens mest populära löpstråk. Mycket antagligen för den är lättillgänglig, platt och bilfri. Om man kutar tills den tar slut blir det ca. 5-6 km. one way.

Utmed vägen finns det förutom havet och stränder även lekplatser, utegym och olika statyer. T.ex. den här.

Jag sprang så långt “promenaden” gick men tog även en runda runt stadion för att kolla in den helt galet fina friidrotts-banan. Tyvärr var den också galet stängd…

På tillbakavägen bestämde jag mig för att köra på hela vägen “hem”. Kändes helt ok men 98% asfalt/stenplattor är i ärlighetens namn inte det varken jag eller min kropp gillar mest nu för tiden. Men det funkar ju så här då och då. ( Hoppas jag…)

Lika nära som strandpromenaden börjar lika nära är “vår” lilla playa. Eftersom havet är så extremt vilt så har man på många ställen därför gjort små bassänger som är skyddade från vågorna. En del är rejält stora men just den här hos oss är liten, söt och jättehärlig! Jag tror min sprada höjde vattentemperaturen rejält för min kropp kokade.

Enda egentligen bekymret vi haft i dag var vilken beach vi skulle testa förutom vår egen. Det blev vackra Camps Bay. Perfekt med gräs, strand, skugga och sol hur man nu vill ha det.

Och havsbassängen. Den du!

På hemvägen tog vi en omväg till andra sidan bergen och även om det blåste som attan, så där så man nästan inte vågar gapa med risk för att spottet flyger ut, så var utsikten outstanding.

Det var på den toppen jag var (nästan) uppe i går och jag lovar det är högt upp! Och väldigt besvärligt att ens ta sig till kanten av själva “stenbumlingen”.

Man vet förresten att solen är både stark och varm när jag ser ut så här under ett poolrun-pass.

Efter en kort repa på stan var det helt plötsligt kväll! Och den blev så här.

Det är bara att ännu en gång konstatera. Livet är enklare när solen skiner, det är 28 grader varmt och vindarna lika varma som från en hårfön.

Kram från Ingmarie

Stockholm Winterswim Open

Livet alltså. Tänk vad det kan bjuda på äventyr, upplevelser och tvära vändningar. Aldrig att jag trodde jag skulle vara med på tre simrace under en och samma dag och absolut inte sprint och ännu mindre ute mitt i vintern.

Men så blev det. 2020 är året då jag ännu en gång klev utanför min comfortzone och gjorde det där jag aldrig skulle göra.

Jag tror jag såg annonsen om Stockholm Winterswim Open på Fejjan i höstas någon gång och det tog max fem minuter innan jag hade anmält mig till två klasser. 25 + 50 meter. Det fanns inga längre så det var liksom bara att ta det som erbjöds. För att göra en lång story väldigt, väldigt kort blev det sen även ett stafettlag med TOT Endurance. (F.ö dem jag emellanåt haft simprogram från och som jag ska anlita för ett bra swimrun-upplägg  om någon månad.)

Att jag ”övat” flitigt på att simma i kyla, och klarar det hyfsat bra, vet väl de flesta som följer mig på något vis vid det här laget. 🤪 Jag har ju dessutom blivit helt både förälskad och beroende av det! 🥶Men det är en sak att såsa runt i sin egen fart även om det är både iskallt och länge. Det är en helt annan att maxa direkt hur kort det än är! Något som skulle bli extra märkbart i dag…😱

Klockan 09.10 i morse mötte jag upp Ville på vår vanliga mötesplats för att cykla till Hellas. Även han skulle köra två solo-race men det var väl enda likheten mellan oss. Han är nämligen som en Formel 1 bil. Jag är ju liksom mer en traktor. 🙄Skyller också på att han är många år yngre och simmare sen ännu längre tillbaka.

Det var redan full rulle när vi kom till Hellas men allt flöt på grymt bra. Vi fick vårt startkit och anvisningar från de fantastiska funktionärerna om var vi skulle byta om, var samlingsplatsen och badtunnan fanns, bastutider (alla 185 deltagare kunde ju liksom inte vara inne samtidigt så man fick olika färgband för att veta när man fick vara där) och var man kunde fika. Sen var det bara att vara med på invigningen och börja ladda. Jag hade mitt schema klart och väskan hade packats med bl.a tre olika baddräkter och mössor. Det blir liksom lite roligare då! Och mindre kallt.😀

Vile och jag på plats. De andra två i laget mötte upp senare. De skulle “bara” köra stafetten men agerade som bästa hejarklacken innan! Inklusive Anders.

Lugnet före. Så vackert och fint ordnat att jag fick tårar i ögonen!

 

Finfin vy för publiken!

Jag skulle köra 25-meters racet redan strax efter kl. 10 och hann liksom inte ens bli nervös. Faktum är att jag mest längtade! Vi körde två till fyra pers i varje heat och varje person hade en egen funktionär som tog hand om kläderna och hade dem redo när man gick upp. Superlyxigt!

Ett av heaten

Säkerheten var såklart stor men jag tror ingenting allvarligt hände. Förutom att vi hade skitskoj! Alla jag såg var glada! 100%! Hur ofta ser man det på en tävling?

Efter första racet var jag bara tvungen testa badtunnan. Jag som är van vid att byta om utan någon som helst värme tyckte såklart det var jättehärligt. Och nästan lite fusk.😄

Ville körde 25 m bröst + 25 m frisim. Om jag vetat att man fick ha huvudet under vattnet hade jag kört frisim också. Hade missuppfattat eftersom man  inte fick det på bröstsimmet. Next year!

Det där att starta från noll och sen direkt maxa är inte min grej. Mjölksyran och maxpulsen kommer direkt! Det gick väl an på 25 meter men blev väldigt markant på 50-meters racet. Men jag lovar att jag var gladast av alla för jag tror banne mig jag skrattade och log hela tiden!

En dryg halvtimme senare var det så dax för stafetten. Veronica och jag hade samma mål. Vara glada och se snygga ut. Visst lyckades vi extremt bra?

Stafetten var minst lika skoj som solo-loppen. Vi körde på bra (jag var långsammast) och teamkänslan var absolut den bästa man kan tänka sig  Vilket gäng!

Tack Ville, Joachim och Veronica för att jag fick vara med i ert lag!

Och tack Hellas Winterswim för ett fantastiskt event!

Vi avrundade med gofika  och framtidsplaner i mysiga Storstugan innan vi skildes åt för i dag.

Med mig hem, förutom en upplevelse utöver det vanliga, hade jag bl.a detta.

Det är tur jag har många baddräkter för det blev att jag använde även en fjärde. Inomhus.

Då fick jag även möjlighet att inviga min nya fina mössa!

Så var denna dagen jag längtat efter att få uppleva över. Enda “felet” med den var att allt tog slut så fort! Det är inte utan att det känns både lite tomt och sorgligt. Hade det inte varit för att jag om bara ett par dygn har ett nytt spännande äventyr som väntar hade jag nog t.o.m känt mig lite deppig. Å andra sidan vet jag att ett år går väldigt fort, särskilt när man har roligt, så snart är det dax igen! Då ska jag vara med i alla grenarna!

Kram från Ingmarie

Från det ena till det andra och samma men ändå helt olika

I morse när jag traskade till gymet möttes jag av detta.


Även om vi numera vet att färgerna beror på smutsiga partiklar så är det onekligen otroligt vackert tycker jag!

Ganska många timmar senare var jag tillbaka i 08a land men fastän det är samma himmel så var den inte lika bedårande när jag traskade till GIH-badet för en stunds vattenlöpning.

Faktum är att jag tycker det var snorkallt trots plusgraderna så det är inte utan att jag blivit en smula (läs JÄTTE) orolig inför morgondagen. 😱🥶 Jag kanske har klenat till mig efter mina dagar i söder..?🤪

Kram från Ingmarie

 

Avslut, paus och en omstart

I går kväll jobbade jag mitt sista pass på SÖS för en ganska lång tid framöver. Jag vet inte ens om jag kommer gå tillbaka. Ett par månader framöver ska jag ta mig en rejäl funderare och verkligen känna efter. En del av mig vill vara kvar för jag trivs ju med  både jobbet som sådant och med mina kollegor. Samtidigt vet jag ju att det sliter oerhört på mig, lönen är förhållandevis kass och chansen att det ska bli bättre på någon front är nog tyvärr minimal. Stockholms läns landsting är kört i botten mycket “tack vare” skrytbygge, svågerpolitik, dumsnålhet och en usel (höger)styrning. Fruktansvärt tråkigt men sant.

Jag har en hel del planer jag klurar på för en förändring kommer det att bli, jag vet bara inte riktigt hur, men först ska jag på två resor. En kort och en lång. Den korta har förresten redan börjat. Sen i eftermiddags är jag hemma i Halmstad och har hunnit med både mamma-mys, bassäng-sim/vattenlöpning och kvällsmys hemma hos Sara. Det sistnämnda var även inklusive galet god (vego)mat och fler härliga människor som kom för att babbla en stund.

Så det har varit en jättehärlig “paus och omstarts-dag”! En dag som för övrigt började här.

Jag cyklade ner direkt på morgonen och det var precis lika vackert, rofyllt och magiskt som jag hoppats och önskat. Det var en tunn is-hinna några meter vid kanten men den gick lätt att gå igenom. Sen var det liksom en liten bassäng innan nästa isdel tog vid där jag kunde simma fram och tillbaka.

 

Jag vet att en del tycker det här är konstigt att just jag gillar, särskilt med tanke att jag älskar sol och värme, men det här är något annat än “vanligt” frysande. Jag vågar t.o.m påstå att jag vet för jag har ju faktiskt provat båda varianterna.

Kram från Ingmarie

 

Roligheter och belöningar på årets kortaste (?) dag

Om jag inte fattat helt fel så är i dag årets kortaste dag. Eller längsta beroende på hur man ser det.🤪

Den har i alla fall varit ruskigt mörkgrå! Tur att jag gillar grånyanser i alla dess former. Framförallt gillar jag att det är plusgrader och halkfritt! Är obeskrivbart tacksam för varje (intervall)löppass jag kan kuta ute utan att riskera livhanken. 😱

Oavsett i vilken form  jag kör intervaller, och oavsett hur de är, så gör jag alltid, alltid min jaggjordesågottjagkundeochdeträcker-gest. 💪🏻Den är liksom som en positiv trigger efteråt och faktiskt något jag lärde mig av en idrotts-psykolog under min elit-tid.

Just i dag blev det 4 x (5+3+1) min. (Vila 1 min.) Det gick varken väldigt bra eller väldigt dåligt. Rätt och slätt ett helt ok mittemellan-pass!

Som du ju säkert vet belönar jag mig också alltid, alltid efteråt oavsett hur det varit.

Min allra bästa belöning är (förstås) sprada! 😍Jag blir (ännu mer) lycklig in i själen när jag får komma i. Det är som att bli översköljd av energi, livslust och  glädje. (Även fastän man är trött av träningen.) ! Jag älskar “min” sjö. Den må vara densamma hela tiden men den ändras och förändras varje gång jag ser den. Helt fantastiskt! Ett av naturens magier och underverk!

Änderna höll mig sällskap men lite i bakgrunden. Det passerade även en liten familj vars unge ville i för han tyckte det verkade jättekul! Barn är bra smarta alltså för han hade ju helt rätt! 😄

En annan belöning, som jag ju faktiskt alltid ger mig själv, är god och näringstät mat. Vego såklart. Ingen levande varelse ska behöva lida för att jag är glupsk.

Sen kan jag avslöja att det verkar som att årets kortaste/längsta dag även innebär en av årets lugnaste dagar på Eriksdalsbadet.🥳

Kram från Ingmarie

 

 

 

Underdelen är i alla fall bra

För bara några dagar sen var det ju den där kryobehandlingen x 2 i ansiktet. Jag märker egentligen inte direkt av det förutom när jag kollar mig i spegeln, påminns om att jag inte får simma och när det kliar… I dag spenderade jag även över en timme hos min tandis för att fixa den spruckna framtanden. (Och det var bara första besöket…. ) Men det är tur han finns och är så himla bra.

Så det ovan halsen känns kite skruttigt just nu men underdelen funkar tack och lov finfint!

En timme på gymet med lite ny-gamla övningar. Har som mål att kunna göra det där “vägg-springet” riktigt snabbt innan nyår.

Och även om jag inte får simma så kan jag ju nyttja bassängen. I vattenlöpning är det ju just överdelen som inte är under vatten och blir blöt. Lite stänk gör inget men jag bör liksom inte ligga med nunan i klorvatten i onödan…

Det här är såklart inga “verkliga bekymmer” utan rejäla lyxproblem. Om man nu ens kan kalla det problem? Jag är inte allvarligt sjuk, jag mår bra, jag har det bra och jag fick uppleva ännu en magisk hemmels-vy.

Kram från Ingmarie

Det jobbigaste av allt

Utbildningsdag på jobbet = sitta, sitta, sitta, lyssna, lyssna, lyssna.
Förutom den timmen jag själv höll föreläsning vill säga för då passade jag minsann på att både stå och babbla. D.v.s en sån dag jag tycker är snorjobbig och får kämpa mot både trötthet och värk i kroppen. Det är typ en miljard gånger enklare att jobba “vanligt” trots stress och många steg och triljoner gånger enklare att träna lika många timmar. Någon kontorsnissa kommer jag då aldrig att bli…

Det har såklart varit en jättekul och lärorik dag med ämnen som donation, sår, mätvärden, EEG och om hur man kan ta hjälp av ultraljud för att sätta infarter i kärl.

Det mesta har varit i en och samma sal men även i en med dagsljusutsikt. Typ det enda i dag förresten.

Det är ju så mörkt att ögonen nästan inte vill vara öppna. Tur det är bra med lysrör inne på Eriksdalsbadet för annars hade jag garanterat somnat där…

Det är också tur att träningen finns för annars vet i sjuttsingen hur jag skulle överlevt de närmsta månaderna. Någon mer än jag som längtar efter ljuset? Och värmen?

Kram från Ingmarie

Coach eller inte (?)

Min plan, och önskan, var att köra med TS-gänget i morse men jag insåg redan i går kväll att det skulle vara väldigt osmart. Efter jobb-kvällen skulle det helt enkelt bli alldeles för få sovtimmar för att det skulle vara sunt för mig. Så här i efterhand känner jag mig väldigt klok och förnuftig men i morse när jag mötte de lyckliga som kört och var på väg därifrån kändes det si så där.
Vem gillar liksom att komma när kalaset är slut? Men själva kakan var ju faktiskt kvar! Bassängen är det ingen som (hittills) tagit med sig hem och jag hade egen bana nästan hela tiden. Bara att bre ut sig och leka precis hur mycket jag ville utan att varken vara i vägen eller ha någon i vägen. Det blev faktiskt ett skitbra pass! Kryddade allt med lite extra vattenlöpning.

Sen var planen att jag skulle köra ett PT-pass med Rafael  igen men han behövde boka om så än en gång fick jag roa mig själv. Och än en gång gjorde jag det ruskigt bra! Så bra att jag började fundera på om det här med coach och PT kanske bara är överdrivet?

Men nej, det vet jag ju att det inte är. Utan alla de som hjälpt mig genom åren med löpning, styrka, yoga, simning, hjärnspöke, kropps-skavanker, näringslära och jag vet inte allt så hade jag ju aldrig klarat av en dag som denna. Då hade jag kanske suttit kvar i soffan hemma, ätit kakor och känt mig ledsen. Eller gått på något pass som säkert varit bra men som kanske inte varit så utvecklande för mig rent personligen. Jag kanske rent av hade levt på en söderhavsö, legat i en hängmatta under en palm och läst dikter.. Vem vet, vem vet.

Har du någon coach och/eller PT?

Kram från Ingmarie

Smart drag

Egentligen hade jag tänkt kuta intervaller i dag men jag tänkte om. Inte för att jag varken har ont eller kände mig omotiverad utan för att jag tänkte att jag skulle vara lite smart. Och visa att jag trots allt har lärt mig lite av mina misstag. 🤪

Anledningarna var i stället flera andra men nog så viktiga för att jag skulle ändra mina planer.  Dels har jag kutat ganska många dagar på rad nu. Dels har det varit tuffa dagar på jobbet och särskilt i går kväll när jag både fick klen rast och jobba över. Somnade därför sent och missade de viktigaste sovtimmarna mitt på natten när kroppen reparerar sig som bäst. Dels så hade jag också chans att få extra fint sällskap i bassängen.🥳

Så jag valde först Stadion-gymet. Det är helt ok men det tillhör nog inte ens ett av mina topp-10 favvisar.

Det ligger dock väldigt nära  GIH-badet som öppnat igen efter en lång renoverings-stängning. Hoppas det håller sig så här fint och fräscht länge! Och att jag och bästa Lisa kan få till många, många fler  poolrun-pass där framöver!

Nu för tiden kan jag ju i princip inte vara i en bassäng utan att även simma. I synnerhet inte i en ny fin med gott om plats. Det vore ju en dödssynd! Den funkade för övrigt fantastiskt bra att både simma och bli trött i.🤩

 

Löpintervallerna finns kvar och ännu är inte veckan slut även om jag ska knega min tredje (!!!) helg i rad. Alldeles för många, jag vet, men belöningen kommer!

Kram från Ingmarie