Olika slags (icke-)tankar

Tror minsann dagens bassäng-simpass var det första detta år då jag inte frös ens på slutet.

Kryss i himlen x 10 000!
Bra gick det med. Teknik blandat med sim. Längd efter längd.

Simning kan verkligen få hjärnan att helt slappna av. Det finns ju liksom inga “hinder” som man ska ta sig över, trafik att ta hänsyn till eller vägval man måste göra. I bassängen behöver man dessutom inte ens navigera. Det är bara en svart linje man ska följa om och om igen. Och vända när kakelväggen är i vägen. 🙂

IMG_5413simbrottet

Löpning kan också ha inslag av en slags meditation då hjärnan vilar och man liksom bara är. Eller det är väl inte riktigt sant för hjärnan “vilar” väl egentligen aldrig. I så fall skulle det inte bli varken många andetag, hjärtslag eller steg tagna. Men den kan vila från det där eviga tjattrandet som pågår i skallen. Du vet det där som alltid pågår om allt och inget och det som finns mittemellan. Sånt som kanske mest handlar om “när, var, hur, vilka, varför och tänk om”. Ofta samma malande som i går, i förrgår och för en månad sedan och ofta samma onödiga oroande över saker som inte ens har hänt.

Det är en av anledningarna till att jag gillar att meditera “på riktigt”. Att jag lär mig hur tankarna kommer och går hela tiden, sluta tänka går nämligen i princip inte, men att de är just bara tankar som faktiskt går att styra.  “Träningsmeditationen”, d.v.s den som sker när jag tränar, är för mig inte samma sak som när jag mediterar i stillhet då jag även oftast har ett specifikt syfte. Men jag tror att jag har nytta av den ena varianten när jag gör den andra och vice versa.

Jag fick i alla fall ett hyfsat bra löppass. Kroppen har väl haft piggare dagar men själva rundan var det då inget fel på!

IMG_5410skahallvag

IMG_5404ang

IMG_5185

Om jag får önska, och det får jag ju, så önskar jag att molnen håller sig borta och solen stannar kvar nu när den äntligen visat lite av sin bästa sida!

Kram från Ingmarie.

Race, swimrun och egenförvåning

Undra om det är som så att man har en viss kvot av en viss löpfart i kroppen och när man använt upp den så finns den inte mer oavsett hur mycket man försöker få fart på benen?
För jag begriper verkligen inte hur jag kunnat kuta så pass “fort” som jag gjort en gång i tiden för i dag kan jag ju inte hålla mina forna kilometertider på maran ens under EN kilometer!
Det lustiga är att känslan är densamma som när jag sprang “fort”. Snacka om att bli grundlurad av sig själv liksom…

Hur som helst blev det ett löprace i går. Anrika Laholmsloppet som jag kutat massor av gånger förr på den där gamla goda “snabba” tiden.
Jag och Maria åkte dit. Påbyltade från topp till tå. Jag börjar på riktigt undra om det kommer bli någon riktig sommar i år?

Klubbkompisarna Maria, Malin & jag före loppet.

Klubbkompisarna Maria, Malin & jag före loppet.


Maria kutade 6 km. medan både jag och Malin körde 12. Supernajs bana och hur trevligt som helst.
Vill man vara snäll så skulle man kunna kalla mig professionell löpare för det här loppet var faktiskt ett jobb. D.v.s jag får betalt för att göra det. Du kommer nämligen kunna läsa om det i första nya numret av Magasin Spring.

Två av oss efter. Ganska blöta...

Två av oss efter. Ganska blöta…

Under tiden vi sprang var det nog ingen som frös men regnet höll ju oss inte precis varma efteråt. Så på vägen hem åkte vi inom Maxi för både storshopping och en het gigantisk mugg kaffe var. Hur gott som helst!
På något vis, och av någon oförklarlig anledning. så bara fortsatte jag i ett rasande tempo när jag kom hem.
Packade upp, cyklade till gymet och rev av ett bra pass, cyklade till en kompis för att fixa simgrejer och sen vidare till mamma och Ulf för att se om jag skulle hjälpa dem med något i nya lyan. Undra just hur mycket koffein det var i det där kaffet?

Testade nytt ställe. Helt ok.

Testade nytt ställe. Helt ok.


IMG_5304styrka
Där någonstans, vid kl 18 och precis innan jag ringde på dörren, så kom jag på att jag var väldigt hungrig. Typ svälthungrig!
Det var också då jag kom på att jag bara ätit frukost och sen en halv banan och en brödbit. På hela dagen!
Jösses liksom!
Minns att jag var så där som barn med när jag blev “uppslukad” av något. På den tiden var det dock inte så mycket löpning på agendan utan det var stallet som drog. Kunde vara där hela dagen utan att varken äta eller dricka men när jag satte foten innanför dörren så kom hungern som en bomb.

Så det blev minsann hämtmat! Händer typ en gång vart femte år, om ens det, och jag slök rubbet!
Ibland förvånar t.o.m jag mig själv.

IMG_5320mat
IMG_5319mou
Om det var all maten, det var åtminstone varken p.g.a god sömn eller finväder, som gjorde att dagens swimrun gick otroligt bra vet jag inte men jag både sprang och simmade på som tjohejsan!
Vi var fem glada som brände av några varv på “min” bana varav två nya bekantskaper. Inte nog med att det är så skoj, man får nya vänner mest hela tiden. 😀

Micke, Karin, Jonas, Marianne & jag.

Micke, Karin, Jonas, Marianne & jag.

IMG_5324swimr1
Precis när vi var klara blåste det upp och började regna som värsta höstdagen. Som sagt var, var är sommaren?
Hot yogan nu i kväll gjorde i alla fall att jag blev rejält upptinad. Och mjuk som en katt i kroppen. Vilken gåva det där är!

IMG_5330matta
Och vet du vad jag mer har gjort?
(Håll i hatten.)
Jag har varit på cykelmekk-kurs som min klubbis Ovidio bjöd in till. Och det var riktigt skoj!
Ibland förvånar jag t.o.m mig själv 2.0. 😉

IMG_5325cyk1
IMG_5331cyk2
IMG_5329cyk3
Hur förvånar du dig själv?

Kram från Ingmarie.

En helg-helg

En helg kan gå så fort så fort så fort att man nästan inte hinner säga ordet (helg) innan den är över.
Men fastän den gått rasande fort, och fastän jag hunnit med en massa inklusive powernaps, fika med kompisar och lite jobb, så har den inte känts varken stressig eller energidödande. Visst är det märkligt? För ibland kan det ju vara helger när man inte får något vettigt gjort ö.h.t och ändå är helt energislut på söndagskvällen.
Det är mycket jag inte begriper här i livet och just det här är en av de sakerna…

I går hade coachen (d.v.s jag) fått för sig att det skulle köras långa intervaller. Innan lät det som en bra idé men precis före jag skulle sätta igång så undrade jag allt lite hur coachen/jag tänkt…
12 + 10 + 8 + 6 + 4 + 2 min. med 2-1 min vila.
Men det var bara att köra och göra mitt bästa.

IMG_5151interv1
Farten skulle bli högre och högre ju kortare intervallen blev och om TomTom-klockan inte helt sov så skilde det ca. 40 sek./km på första och sista intervallen. Ganska bra fördelat om jag får säga det själv.
På nedjoggen la jag till ett gäng med hopp&skutt-övningar för att vara säker på att benen skulle bli trötta. 🙂 Ska det vara hårt så ska det ju vara hårt.

IMG_5143interv3
IMG_5147interv2
Simträningen blev på Brottet igen. Även om det är några kilometer dit så är det värt cykelturen för hur det än är så blir just teknikträning bättre i en stilla (saltvattens)bassäng kontra OW. Att det dessutom är helt gratis (!) gör ju inte det hela sämre. Så bra är det här nämligen.

IMG_5157brottet
Teknikträning är skoj men man (läs jag) gör ju det helt ärligt mest bara för att klara av “the real thing” så bra som möjligt.
Och även om Bästkustvädret just nu är det sämsta tänkbara för en sol- och värmeälskare som mig så är (nästan) allt förlåtet när man har en sån här swimrunsjö.

IMG_5178torvsjon
Och inte bara det! Min klubb-kompis (och storsimmare) Micke hakade på och jösses vilket pass vi fick. Magi på högsta nivå!

IMG_5174on1
IMG_5177on2
IMG_5173iom
IMG_5176onsista
Extra roligt var det att Micke tyckte jag simmade fint och väldigt mycket bättre än förra sommaren. Flit lönar sig tydligen. 🙂
För så är det. Man får hålla i och hålla ut och kämpa på. “Use it or lose it”. Det gäller det mesta här i livet. Yoga och meditation med. Man blir liksom aldrig “klar”. I ärlighetens namn gör det mig ingenting alls eftersom jag älskar det jag gör. En del ser tydligen träning (och yoga) som ett straff men för mig är det belöning rakt igenom.
Att få yoga här är banne mig ett av de största privilegiumen man kan ha här i livet! Mitt klippkort försvinner i en rasande fart men vad gör väl det? Det går ju alltid att köpa ett nytt. 🙂

Ett ännu större privilegium är att ha vänner och en härlig familj. Vår har precis fått en ny liten medlem och är så söt så man dör sötdöden direkt.
Och ännu en gång blev jag så där go, glad och mätt i magen. Lyllos mig!

IMG_5166juno

Svägerska Lina, Iris 4 bast med lillasyster Juno och min fina mamma. :-)

Svägerska Lina, Iris 4 bast med lillasyster Juno och min fina mamma. 🙂


Mamma, Lina, extrapppa Ulf, lillebror Ulf, Iris och jag. :-) På bordet massor av (vego)mat som det efteråt inte fanns en smula kvar av. :-)

Mamma, Lina, extrapppa Ulf, lillebror Markus, Iris och jag. 🙂 På bordet massor av (vego)mat som det efteråt inte fanns en smula kvar av. 🙂


Hoppas du också haft en härlig helg och ser fram emot nästa vecka för det gör jag!

Kram från Ingmarie.

Återhämtningsdag

Jag må vara crazy men jag är inte dum i hela huvudet. 😉 Så även jag begriper faktiskt att även om man är på Trainingcamp Halmstad så behöver man lugna återhämtningsdagar.

Vad som är lugnt är förstås relativt men för mig betyder det att jag bara gör lågintensiv, icke-belastande träning baserat på lust och ork. Vad det blir vet jag aldrig riktigt men generellt sett så gör jag alltid någonting.

Just i dag blev det ett ganska kort gympass + vattenlöpning på förmiddagen. Inte särskilt spännande någonstans. Men skönt.

På eftermiddagen invigde jag både Brottets simbassäng och min nya (tycker jag) tjusiga klubb-baddräkt.

IMG_5135baddr
Jag har slarvat lite med att köra teknikpass, vilket verkligen är absolut nödvändigt när det gäller simning, nu när det är swimrun-högsäsong. Det är ju helt ärligt väldigt mycket roligare att simma open water. Därför blev det ett renodlat drill-pass och det gick nästan snuskigt bra.
Kan det ha varit baddräkten? 🙂

IMG_5133sim1
IMG_5129sim2
Sen var det ju svårt att låta bli att cykla inom favvostället. Märkligt nog hade jag liksom tajmat så bra att jag kom i exakt rätt tid för kl 17 passet. 😉

IMG_5137hy
När jag kom tillbaks till lyan efter yogan möttes jag av detta:

IMG_5138nissan
Jag fick ta till alla mina krafter för att inte rusa och hämta våtdräkten och hoppa i. Och jag klarade det.
Det där var helt klart dagens tuffaste utmaning…

Kram från Ingmarie.

Hur man bäst umgås en hel dag

Det finns bra dagar, jättebra dagar och helt fantastiska dagar. Sen finns det de här unika megaunderbarasuperduperkanonmagiska dagarna upphöjt till 15 miljarder som händer då och då. De där som man vet att man aldrig kommer glömma oavsett hur senil man blir. Jag har haft turen att få uppleva en del sådana och torsdagen den 7:e juli 2016 kommer definitivt att vara en av dem.

Om jag fick bestämma skulle jag hänga med världens bästa Anna helst varje dag men eftersom vi bor många mil från varandra så får man passa på att utnyttja de gånger avståndet mellan oss krympt till mycket mindre än hälften.
Vi kommer aldrig få problem med att roa oss tillsammans eller få brist på samtalsämnen. Det enda som nog skiljer oss åt, förutom utseendet, är att jag gillar att simma (vilket Anna inte gör) och hon gillar att cykla långt (vilket jag inte gör). Just nu i alla fall. Man ska ju som bekant aldrig säga aldrig…

Så hur har vi nu roat oss?

Well, håll i hatten och häng med.

Anna hann inte mer än ställa in väskan i hallen innan vi gav oss iväg. Min härliga klubbis Salli hängde på en bit och hade det inte varit för att hon ska köra det där supertuffa Engadin swimrun på söndag så hade hon garanterat hängt med på hela vår runda.

IMG_5103torsd1
IMG_5104torsd2
Vi började med att avverka hela Prins Bertil leden. Fortsatte förbi Möllegården (utan att ens köpa en kaffe), hela vägen tillbaks in till stan, upp på Galgberget där vi cirkulerade runt på slingorna och sen tillbaks till startpunkten

IMG_5110torsd3

På bästkusten behöver man ingen hårfön. det sköter naturvinden så fint ändå. :-)

På bästkusten behöver man ingen hårfön. Det sköter naturvinden så fint ändå. 🙂


IMG_5111torsd7
IMG_5116torsd4
IMG_5115torsd9
Jag tror aldrig tre timmar har “försvunnit” så fort! Plötsligt var vi liksom bara klara. Supernöjda och superhungriga.
Det väldigt braiga är att nu för tiden finns det i alla fall några vegohak att välja på i denna staden.

Glada Grisen har inte funnits så jättelänge men är redan superpoppis och vi förstår definitivt varför. Hur mysigt som helst, trevlig och serviceminded personal, fullständiga rättigheter för den som önskar sånt, billigt och extremt god mat. Dessutom fick man mycket!

IMG_5124gg1
IMG_5123gg2
IMG_5119matvi
IMG_5120
IMG_5121mat

Inte mycket kvar där...

Inte mycket kvar där…


Att umgås med Anna en hel dag utan att dricka (minst) en cappuccino finns inte. Och jag är inte så svårövertalad att sällskapa på sånt.
Café Frei´s cappuccino var helt ok men Anna som är expert på det där tyckte den kunde varit lite krämigare och jag tyckte de misslyckades en smula med ena (havremjölks)bladet. 6-7 av 10 poäng blev det från panelen. Ett extra plus blev det ändå tack vare solen. 🙂

IMG_5127capp2
IMG_5126capp
Någonstans här började det bli sen eftermiddag utan att vi fattade riktigt hur.
Avrundningen blev ett 90 minuters härligt hot yoga-pass på Yogainstitutet. Det där är verkligen ett av jordens bästa yogahak och jag blir liksom aldrig besviken. Tror inte Anna var det heller. 🙂

Mig och Anna känner du nog igen vid det här laget och lägst till höger är det Mikael som höll i passet denna kväll.

Mig och Anna känner du nog igen vid det här laget och längst till höger är det Mikael som höll i passet denna kväll.


Det här är vad jag kallar ett perfekt sätt att umgås en hel dag på och jag kommer att somna som en ännu lyckligare, gladare och tacksammare människa i kväll.
Tack!

Kram från Ingmarie.

Från ett mys till ett annat mys

Jag har flyttat. Men inte så långt. 🙂 Från mamma och Ulfs mysiga lya där jag passat goaste Silverkatten till min vän Marias lika mysiga lya där jag mest passar mig själv. Och blommorna. 😉
Silverkatten är Elvira the cats absoluta motsats.Silver är social och så kelig att han helst vill krypa innanför skinnet på den människa som är närmast honom.

IMG_5037silver1
Elvira the cat är extremt osocial och ve om man kelar henne “fel”. Då får man ett gäng klor i handen i bästa fall. I värsta fall blir det även ett gäng sylvassa tänder.
Men en sak har de gemensamt. (Förutom att sova i sängen.) De kan tjata hål i huvudet på en. Särskilt efter mat…

IMG_5048silver2
Men oavsett var jag bor i bästa staden så fortsätter såklart Trainingcamp Halmstad.
Det är förvisso inget beachväder men för träning är klimatet perfekt!

Löpintervallerna gick som tjohejsan. I alla fall så länge jag inte kollade farten. Men känslan är viktigast och den var toppenbra! 2 x 5 min. (vila 1 min,) + 10 x 60-30 + 10 x 15-15.

IMG_5039int1
IMG_5044pust1
IMG_5041int2
IMG_5045pust2
Direkt efter körde jag ett hårt pass på ett gym jag aldrig testat innan. Rent, fräscht, bra grejer och inga krusiduller. Här är man för att träna!

IMG_5046gym
Lagom tills jag var klar med packandet och uppackandet så drog jag och ett härligt gäng från både min klubb och Halmstadtriathleterna till handikappbadet vid Tylösand. Ännu en guldgruva!

IMG_5055ow1a
IMG_5049ow1
IMG_5051ow2
För dig som undrar. Ja det finns två nästan likadana klubbar i denna lilla stad. Gammalt groll gjorde att det blev en delning men nu blåser det andra mer kärleksfulla vindar så nu jobbas det på att det åter igen ska bli en gemensam klubb.
För det är ju roligare tillsammans! För att inte tala om hur skoj det är med saltmätta vågor!

IMG_5056owgr1
IMG_5061owgr2
IMG_5062owgr3
Och precis som i går avslutade jag dagen med ett härligt yogapass på det där braiga haket. 🙂

Kram från Ingmarie.

Halmstad triathlon och bakis-bot

Du som har FB vet kanske redan men om inte, och för dig som inte hänger där, kan jag berätta att Halmstad triathlon 2016 blev en succé!
Det blev så bra att jag tror vi kommer få svårt att göra det bättre nästa år.
Men det är förstås inte riktigt sant för såklart det alltid finns grejer att slipa på men faktum är att jag inte hörde en enda negativ kommentar under hela dagen!
Det var idel lovord, glada (om än trötta) miner och otroligt positiv stämning. De enda som gnällde var några sura damer och herrar i övre medelåldern som tyckte det var helt förskräckligt att de inte kunde gå som de ville genom stan.
Stackars människor. De måste ha ett otroligt fattigt liv som hakar upp sig på en sån sak..

Jag och Anders H. började i (i min värld) snorottan med att rigga löparbanan. Vi hade redan innan bestämt att det här skulle bli Sveriges, kanske t.o.m världens, genom tiderna bäst markerade bana. Och jag tror vi lyckades. NOLL % felspringningar. Men 100% gillakommentarer.

IMG_4857
IMG_4859

Rätt som det regnade så kom det en skur. ;-)

Rätt som det regnade så kom det en skur. 😉

Det är slitigt att bygga bana men vansinnigt skoj!

Det är en smula slitigt att bygga bana men vansinnigt skoj!

Vi hann se simstarten på långa banan och jag vet inte hur det är med dig men jag blir liksom alldeles lycklig! Nästan som pirrig sockerdricka innanför huden. Och jag vill helst bara hoppa i och hänga på! Det är så galet mäktigt och coolt att se alla dessa likafärgade badmössor guppa i väg!

IMG_4957
IMG_4958


Att se till så alla funktionärer kom på plats gick smidigare än jag trodde. Jag fick t.o.m några extra som ville hjälpa till vilket verkligen behövdes för inne i stan blev det ett härligt tryck! Trots en del regn i början så kom det massor av publik som hejade och skapade feststämning.

Cykelparkering med knorr. :-)

Cykelparkering med knorr. 🙂

Säkerheten framför allt!

Säkerheten framför allt!

IMG_4964
IMG_4973

Fredrik König. En superatlet och en superman. han grejar allt och lite till!

Fredrik König. En superatlet och en superman. Han grejar allt och lite till!


Tävlingschefen Anders med fru. :-)

Tävlingschefen Anders med fru. 🙂


När mina klubbisar gick i mål var det inte utan att jag grät en smula. Vilka prestationer!

Karin Dahlin!

Karin Dahlin!


Therese Ek!

Therese Ek!


Vi hade två förste-cyklister för löparna med så klart. En för damerna och en för herrarna. 🙂

Anders Holmer, som jag byggde banan med, cyklade runt, runt, runt med den vassaste triathleten tätt bakom sig. Jag tror att han, liksom jag, inte kommer kuta det där varvet på ett tag. ;-)

Anders Holmer, som jag byggde banan med, cyklade runt, runt, runt på 5 km. banan med den vassaste triathleten tätt bakom sig. Jag tror att han, liksom jag, inte kommer kuta det där varvet på ett tag. 😉


Alexander Måsrtensson från Halmstad triathleterna simmade först den långa banan innan han svirade om till cykelstassen och cyklade runt, runt han med. Vissa är liksom mer superatleter än andra.

Alexander Mårtensson från Halmstad triathleterna simmade först den långa banan innan han svirade om till cykelstassen och cyklade runt, runt han med. Vissa är liksom mer superatleter än andra.


Egentligen vet jag inte om så många tänkte på regnet, alla glada leenden värmde liksom upp oss gemensamt, men lagom till lunch kom solen och lagom till prisutdelningen blev jag ditskickad för att få vara prisutdelare.
Det kallar jag hedersuppdrag! Och jädrans vad mycket kramar jag fick på köpet!

IMG_5024
IMG_5025
När siste atleten gått i mål så kom det där efterjobbet. Sätter man upp många snitslar, skyltar, tält, banderoller, cykelställ, bord, stolar och grindar ja då är det också en jädrans massa snitslar, skyltar, tält, banderoller, cykelställ, bord, stolar och grindar som ska bort.
Men det går lätt och snabbt när alla hjälps åt. Vid 20-tiden på kvällen fanns inte ett spår av varken oss eller det som varit!

Jag är så galet stolt, glad och tacksam över att få vara en del av detta härliga gäng som min klubb är. Alla är inte med på bild här men om någon av er läser så vill jag från djupet av mitt hjärta säga att jag älskar er! Ni är outstanding hela bunten! Och miljarders miljarders tack alla ni som hjälpte till på ett eller annat vis. Utan er vore det här aldrig någonsin möjligt!

Efter en sån här grej, när anspänningen varit hög, så är det väldigt lätt att få punka och liksom tappa både orken och kämpapå-gnistan ett tag. Det är typ så, eller p.g.a för lite sömn, som jag blir bakis nu för tiden. 😉
Med åren har jag lärt mig det där och låter det vara så om det händer.
Det bästa brukar vara att låta lusten styra helt dagen efter. Att köra ett flera timmar långt swimrunpass i och runt vackra Torvsjön var perfekt för mig i dag! Om det finns en gud som skapade allt så är jag 100% säker på att hen skapade området runt Ön för just swimrun!

IMG_5026torv1
Jag och superproffset (ja han är proffs) Fredrik SA körde delvis ihop men eftersom jag inte helt ville sinka stackarn med min jämförelsevis sengångarfart så blev det en hel del solo med. Funkar hur bra som helst för man kan ha ganska bra koll på varandra ändå.
Dessutom var vi inte helt ensamma där ute och vi smyger ju inte precis så lätt förbi någon utan att synas. 🙂

IMG_5030torv2
IMG_5031torv3
Avslutningsvis denna första söndag i juli så blev det även ett gudagott yogapass på favvohaket.
Livet är bra fint när man tänker, och känner, efter. 🙂

För er som missade gårdagens party: välkomna nästa år!
Och för er som var med: välkomna tillbaks!


Kram från Ingmarie.

Dan före dopparedan

Just nu funderar jag på vilket som är mest pirrigt.Tävla själv, stå jämte och se på när någon man känner tävlar och som man verkligen vill ska “lyckas” eller arrangera tävlingen.

Jag tror faktiskt det sistnämnda vinner. Följt av att stå jämte. För hur det än är så kan du inte påverka någon annans prestation eller att allt ska klaffa till 100% i en organisation. Inte för att man kan påverka sig själv till 100% heller men jag tror du fattar vad jag menar. 🙂
Alla som är med för att ordna inför morgondagens Halmstad triathlon jobbar som turboflitiga myror dygnet runt nu. De flesta av oss tillhör klubben men utan alla frivilliga utifrån skulle det aldrig ha funkat. Även om jag varit funktionär på åtskilliga lopp så tänker jag som sagt var att det är give-back-time. Något jag tycker alla som någon gång är med på lopp borde prova på. Man uppskattar funktionärerna ännu mer efteråt + att man fattar hur lätt det är att något går fel. Dessutom är det roligt!

Jag tror jag har läget under kontroll nu. Men antagligen är det mest inbillning. Det kommer garanterat bli någon slags kaos men det är bara att lösa det man kan lösa och göra det bästa av situationen. Så länge säkerheten är garanterad så kan man ju faktiskt skratta åt det mesta.
Det ska bli skitskoj, jag gillar det här att vara projektledare har jag kommit på, och jag ser verkligen fram emot att få se alla kämpar, uppleva stämningen från insidan och träffa många härliga människor.
Några tält är redan uppsatta eftersom nummerlappsutdelningen började redan efter lunch i dag. Nu i kväll riggas allt det stora och både cykelbanan och simmet är markerat. Vi kommer rigga löpbanan i morgon bitti. Dels för att det är ju dit alla tävlande kommer sist och dels har snitslar, pilar och skyltar i stan en viss tendens att försvinna en fredagsnatt. 😉

IMG_4853ttmsk
IMG_4850ttm1
IMG_4852ttm2
IMG_4854ttm3
Mina två pauser har bestått av först ett segt men skönt hyfsat långt löppass. Seg kropp är (förstås) inte lika kul som pigg kropp men det underlättar när man får sega i den här miljön. 🙂

IMG_4835lop1
IMG_4832lop2
IMG_4846lop3
IMG_4849lop4
IMG_4834lopsista
Sen ett underbart yogapass på ett av jordens bästa yogahak.
Måste erkänna att jag är en smula avis på alla som bor här som har möjlighet att få yoga för Mikael och hans härliga gäng så ofta de bara vill. Men jag är är otroligt tacksam och glad att jag har chansen att lagra in lite extra av fin yoga av olika slag.

IMG_4856yogains
Så nu är jag så laddad jag kan inför i morgon. Jag slipper åtminstone fundera på vilka kläder jag ska ha på mig eller hur mycket mat jag behöver käka. 😉

Kram från Ingmarie.

Nuvaro och härvaro

Att ge sig hän och verkligen vara i nuet är banne mig ingen enkel grej. Särskilt inte i vår tid när allting verkar vara “på” 24/7/365. Jag tror också att för en del människor är det en smula läskigt att  stanna upp och börja känna efter hur livet egentligen är och väljer därför helt enkelt att inte ta sig tiden att pausa.

Men vill man så går det med lite övning. Det finns dock ingen Quick fix och man blir liksom aldrig färdig. Dock blir det enklare och enklare att finna den där inte stillheten om man håller i sin träning. Vill det sig väl kan man uppnå den oavsett hur fort, turbulent, grymt och kaotiskt livet och världen runt omkring är.

Att yoga och meditera är en väg. I dag fick jag med mig Annelie. Inte för att hon var så svårövertalad men hon kunde valt att säga nej just p.g.a att livet för tillfälligt var en smula rörigt för henne. Men som hon sa efteråt: “det här var precis vad jag behövde”. För så är det ofta. När man minst vill och känner för att yoga, det är då man verkligen behöver det!


Swimrun är också ett väldigt bra sätt att öva närvaro på om än på ett helt annat vis än yoga och meditation. Men på något vis tror jag ändå de hänger ihop. Båda kräver balans mellan mjukhet och styrka. För mycket/för lite av det ena eller andra och man hamnar lätt ur kurs och förlorar flow.

Jag vet att det finns de som tycker sporten är fjantig (!) men pilutta dem i dag när regnet vräkte ner. Då var vår “klädsel” den bästa tänkbara. ?



I dag har jag övat tillsammans med Jan-Erik. My new partner in crime. Om några månader ska jag och denne superman köra Stora stöten swimrun tillsammans. Kommer bli kanonbra!

Så vad du än gör, vilka mål du än har och hur fort än världen snurrar. Sträva efter att vara närvarande, behålla fokus och uppskatta allt du har och får. Och kom ihåg att livet är en gåva.❤️
Kram från Ingmarie.

Internationella Yogadagen med guldkant x flera

I dag är det Internationella yogadagen och det har funnits massor av event att vara med på över hela vår jord. Coolt!
Jag har inte haft möjlighet att vara med på något sånt men det fina med yoga är att det behövs inte. Man kan yoga (nästan) var som helst, när som helst och hur som helst.

Just go with the flow in your body, breathe, relax and enjoy.

Förutom min vanliga morgonyoga så gjorde jag ett “go with the flow-pass” efter förmiddagens löptur och gympass. Brydde mig inte ett skvatt om att det blev där mitt bland vikter, redskap, bänkar, andra tränande och popmusik.
Tvärtom var det underbart! 😀

IMG_4566yogastart
IMG_4559yoga2
IMG_4552yoga1
IMG_4549yoga3
IMG_4546yoga4
IMG_4564yogasista
Löppasset var också underbart!
Kom på att det nästan kändes konstigt utan våtdräkt. Måste vara ett tydligt tecken på att jag varit flitig med mitt swimrunnande.

IMG_4524lopsista
IMG_4528lop2
IMG_4523lop1
Gympasset var snudd på perfekt och jag kommer nu återigen köra ganska fokuserat och mer “tungt”.  Jag har medvetet kört mer “lätt” nu ett tag för jag tror ju på variation. Älskar verkligen känslan av att vara stark! Och det underlättar förstås att jag även älskar att vara på gymet.

IMG_4536gym
I dag är det ju även tisdag och tisdag = swimrunträning med Sicklagänget.. Ännu en grej jag älskar! (Undra om man kan missbruka det ordet. I så fall ligger jag nog illa till…)
Janne som i vanliga fall håller i allt var på annat galej så han hade bett mig (!) hålla i det. Jag som känner mig som jordens nybörjare och lika grön på detta som Hulkens färg.
Men det gick finfint! 23 st. tror jag vi var och det är allt från racersnabba proffs till absoluta nybörjare som aldrig någonsin provat. Men en sak har vi alla gemensamt. Vi tycker det är skitskoj!

 

Samling före.

Samling före.

Coach Nicolas stod jämte och coachade, fotade och var allmän påhejare. GULD värt!

Coach Nicolas stod jämte och coachade, fotade och var allmän påhejare. GULD värt!

Obligatoriskt gruppfoto före. :-)

Obligatoriskt gruppfoto före. 🙂

Ljuva Sicklasjön som vi korsar härs och tvärs och springer utmed.

Ljuva Sicklasjön som vi korsar härs och tvärs och springer utmed.

IMG_4592
IMG_4606
IMG_4595

Moi! :-)

Moi! 🙂

Bästa coachen Nicolas med söta lilla Noëlle.

Bästa coachen Nicolas med söta lilla Noëlle.

Fantastisk dag och jag är obeskrivbart tacksam för allt som den gett och som livet ger mig.

Namaste och kram från Ingmarie.