Svårslagen Skärtorsdag

För så här var min:

Löptur i strålande sol och ljumna vindar vid Sandiabergets fot. Vackert så det nästan gör ont. Även i uppförsbackarna. Satte mig en stund vid ett litet vattenfall och bara lyssnade på porlet och tystnaden. Magiskt!

Simmade även i den där favvo-poolen. Sol och perfekt tempererat vatten. Det är lycka det!

Sen en kväll som var så där somrigt härlig, fastän det är vårvinter, och helt perfekt för att måla ute i.

Jag har gjort lite annat också som att monterat två lampor, lekt dockteater (med the grandchildren) och avslutat en kurs!
Återkommer om den i morgon!

Kram från Ingmarie

Flodspring och nya goggels

En sak jag upplever annorlunda mot alla andra gånger är att det är inte alls lika många löpare nere vid floden. Förr var det alltid flera stycken oavsett dag och ofta även grupper med elitlöpare.
Jag kör på ungefär samma tid som jag alltid gjort men det kan ju hända att “alla andra” ändrat på sina..
Egentligen tror jag det beror på att dt inte är så mycket elitlöpare här just nu och det verkar över lag ha avtagit. Tror att det är en kombo av ekonomi och efterdyningar av den där covid då många inte kunde/ville/fick resa. Jag har inte kunnat åka hit förrän nu eftersom jag vägrat ta experiment-sprutorna. Något jag är tacksam över ju mer jag lärt mig. Dessutom vet vi ju att de inte skyddar varken mot att smitta eller smittas så rent resmässigt/folksamlingsmässigt är det ju bara fjantigt att det krävts diktatoriska “vaccin-pass”.

Hur som helst.
I dag såg jag i alla fall två andra som sprang. Det kanske var fler för det där med fokus blir lite svajjigt när man (läs jag) kör intervaller. Åtminstone på slutet. Haha!

Det blev en fartlek med 30 st 60-30 sekundare. Dvs 60 sek “snabbt” och 30 sek väldigt långsamt.
Sol, hyfsat ok vind, vacker utsikt och snabbdojjorna. Vad mer kan man liksom begära?

 

Fortsatte på gymet och fick ännu tröttare muskler. Gårdagens yogaintervaller gjorde sig påmind…

När jag träffade Erin i söndags fick jag ett par tonade goggels av henne. Mina ligger nämligen fint kvar hemma..
Såklart ville jag testa dem i solen och wow alltså! Som gjorda för mig! Jag älskar solen men den är inte bra för ögonen när man är i super-reflekterande bassäng-vatten!

Kram från Ingmarie

Låt dig icke luras av de små

De här pytte-små 3 pounds hantlarna (ca 1,5 kg) kan verka mesigt värre men jag lovar att på Yael´s “Yoga intervals” pass räcker de mer än väl!
Inte ens de stora starka gym-killarna, ja de är också med, pallar allt. Det är sjukt svettigt och skoj!
Man börjar med yoga-flow, kör x antal 30-sekundersintervaller med olika övningar, yogar, intervaller, yogar, intervaller, yogar. 75  minuter totalt.
Det där med att andas i takt med yoga-flowet blir det lite si så där med emellanåt. Haha.

Jag har Yin yogat lite extra i dag med. Återkommer med mer om detta. Ffa varför.

Jag har kutat också och i dag var det en sån dag jag önskar jag hade sprungit lopp.
Benen gick som trumpinnar, nåja, och jag märkte knappt av (uppförs)backarna!
Så himla märkligt ändå hur det kan skifta så på bara någon dag. Men som sagt var, vi är inga maskiner. Inte ännu i alla fall även om AI tar skrämmande mycket plats i vårt samhälle enl. mig.

Kram från Ingmarie

Yogadag

Tre yogapass i dag. Två Yin och ett Athletic yoga. No wonder jag känner mig lugn och smidig. haha

De två första var på egen hand i ffa utbildningssyfte. Det andra var med Yael på gymet.
Alla var härliga och utmanande på sitt sätt. Yin må vara långsamt och osvettigt men det kan vara nog så svårt för både kropp och knopp. Det inkluderar också ofta en stunds meditation. Athletic yoga blir alltid svettigt för det är verkligen Yang-fokus på det.
Jag gillar och behöver båda för de påverkar och jobbar med och i kroppen på olika vis men det är ju också som så att alla yoga-former har ett gemensamt mål. Att skapa förening mellan kropp och själ, balansera, acceptera, respektera och finna harmoni. Det är en urgammal lära och har absolut ingenting med religion att göra.


Har även jobbat lite och sprungit en lugn fin runda vid bergsfoten. Trots att jag blev så toktrött i går på loppet så kändes benen helt ok i dag. Jag kanske bara inbillade mig…? Fast nej, det vet jag med bestämdhet att jag inte gjorde.

Kram från Ingmarie

 

Chocolate and Coffee Run

Ibland blir det ungefär som man tror eller t o m värre.

Jag har kutat ett 5-kilometers lopp som heter Chocolate & Coffee run i dag och jag anmälde mig för några veckor sedan just för namnets skull för vem vill inte springa ett lopp som bjuder på det efteråt? Plus inträde och rabatter till The Southwest Chocolate & Coffee fest om några veckor. Jag har varit på den innan och den är riktigt bra även om jag i princip är mot inträde för att man ska handla…

Hur som helst.

Jag hade laddat “som vanligt” med Athletic yoga och poolrun i går. Två bra pass där det första var svettigt och utmanande medan det andra var mest superchill.

Jag fixade även en del projekt här hemma, pluggade och passade på att kolla in ABQ Collective när jag hämtade nummerlappen. Jättemysigt ställe med allt från barberare och coffee-shop till Open Mic, bokhandel och “secrets doors”. Och kolla in den coola väggen!

Redan i går så kände jag dock att jag inte var så sugen på lopp  och det blev väl inte direkt bättre av att jag sov lite kasst men jag tänkte att det är ju “bara” 5 km. Ibland känns det ju så och jag anade det för jag har tränat på både mycket och bra hela veckan men jag mådde inte dåligt så jag valde att se det som bra träning oavsett.

Vi kan väl säga som så här. Jag blev så trött att jag trodde jag skulle trilla ihop på mållinjen…

Det var motvind i början, sidovind på mitten, sen kom det regn från andra sidan, det var mycket betong (=bendödarunderlag) och när det väl svängde mot målet igen och det var lite medvind och jag trodde det var högst 100 meter kvar så visar det sig att man skulle springa ett varv på löparbanan också.

Jag t-v-ä-r-d-o-g.

Jag kom 12a totalt, 2a i min AG och tiden var över 30 sekunder bättre än förra 5 km loppet så helt kasst var det inte. Det var känslan som var tuff. Fick liksom inte tillräckligt med syre och då blir det en smula jobbigare än annars. men jag tog mig runt och faktum är att det var en bedrift bara det just i dag.

Något jag dock är bra på är att återhämta mig så efter lite nedjogg högg jag in på godsakerna och all trötthet var som bortblåst.

Jag var t o m en sväng på Midtown-gymet för lite styrka innan jag träffade min vän Erin för lunch på Annapurna.

Supergod mat och som alltid hade vi obeskrivbart mycket att prata om.

Helt klart var krafterna inte slut för sen blev det både poolrun och jaccuzzi innan jag for till Wholefoods för att handla, åka hem och sen umgås med ett härligt gäng hela kvällen.

Kroppen och knoppen är verkligen intressanta för man vet minsann inte riktigt hur de funkar eller ens när och om. Haha!

Just nu känner jag mig i alla fall nöjd och ffa väldigt tacksam. Jag är en mycket, mycket lyckligt lottad människa.

Kram från Ingmarie

Som sommar

Det blev plötsligt sommar. Eller åtminstone svensk sommar för somrarna här är betydligt varmare än 22 grader i skuggan. Jag toknjuter så länge det varar för precis som hemma kan våren svänga rejält.

Min plan var en lugn 50-minuters runda efter gårdagen och när jag sprang iväg på hyfsat stela ben så kändes det som en perfekt plan. När jag kom till en korsning så bestämde jag mig för att ta höger och se vart den stigen skulle ta mig och alltså, vilket bra val för den var makalöst fin!

De där 50 minutrarna försvann och jag hamnade på ytterligare en högersvängs-stig. En som jag trodde jag visste vart den gick men det var visst inbillning. Jag kom längre och längre bort från hemmet och hade jag haft vatten med mig så hade jag fortsatt för förr eller senare binds trailsen ihop. Jag visste bara inte hur långt bort och även om fågelvägen kan vara kort så kan kringelikrokarna göra det mycket, mycket längre.

Så jag vände. Kände mig väldigt förståndig och klok men om det är något jag har extremt stor respekt för så är det vätskebrist och tro mig, det kan komma vansinnigt snabbt på höghöjd. Även för oss som tror vi är kameler…
Man vill absolut inte få det här där man dels kan ha långt till närmsta range-station och dels kan vara där ytterst få passerar under en dag. Det är en sak att larma om det händer en olycka men att behöva göra det för att man skippat att ta med vatten vore oerhört pinsamt..

Nästan 300 höjdmeter på 95 minuter blev det och när jag kollade på Garminappen så såg jag klart och tydligt vart jag skulle ha kommit ut på för trail. Summan av kardemumma-kilometerna hade nog blivit ungefär samma men jag väljer att tänka att jag ändå valde rätt som vände. Nu har jag den rundan kvar att göra!

För första gången, kanske någonsin, så frös jag inte en enda sekund i bassängen. Jag brukar nämligen bli lite sval i slutet på passen men inte i dag. Då är det verkligen varmt och som jag älskar det!

Varenda träd med blommor blommar nu och det börjar komma små gröna blad på vissa andra. Visst är det en härlig tid? Har jag tur får jag uppleva det en gång till när jag är hemma igen.

Kunde stå ute och måla till sent på kvällen och det är verkligen obeskrivbart härligt och rogivande.

Jag har förresten hittat en sjukt god cashew-kokos yoghurt. Det finns tydligen i Sverige med och den är svindyr där men jag vågar nog påstå att det kan vara värt det om den är lika god som denna!

Kram från Ingmarie

Intervaller och firat Equinox

I dag är det Equinox här. Dvs dagjämning när dagen är exakt lika lång som natten. det är därmed en startpunkt för våren och sånt ska förstås firas. Jag gjorde det bl.a med att testa “Silent yoga” som min favvo-instruktör hade. Det kostade en extra slant men oj vad det var värt det!

Yoga har ju gjort i alla dess möjliga och omöjliga former förut men aldrig så här! Man har hörlurar på sig och det enda jag hörde var Yaels röst och musiken. Inga hostningar eller harklingar, inga bilar som tutar utanför, inget skrap, inget slurpande från en vattenflaska och inga magkurr. Som ett ljudisolerat rum men ändå inte. Jag tycker det var jättehärligt och supermysigt!

T o m fönstren var mörklagda för att skapa mys

Passet var lugnt vilket passade mig finfint efter förmiddagens svettpass och vi avslutade med en lång härlig meditation.
Efteråt kände jag mig både pigg och avslappnad. Hoopas jag får möjlighet att uppleva detta igen någon gång!

Egentligen kändes det mer som sommar i dag för solen har verkligen skinit starkt på oss. Underbart!

Mina svettpass började vid floden med intervaller. Jag var där tidigt men höll ändå nästan på att törsta ihjäl innan jag var klar. Fast jag måste erkänna att jag på något vis gillar det. Precis som jag på något konstigt vis gillar intervaller.

6 x 5 minuter med 1 minuts vila. Enkelt men effektivt.

Efter den sista var jag verkligen så trött som jag ser ut att vara.

Men det kändes bra och efter nedjogg fortsatte jag på Riverpoint-gymet. Fokus ben och tunga lyft. Jag tror minsann de där backarna gjort mig starkare för jag fick lassa på rejält!

Kram från Ingmarie

Sommardofter i mars

Jag var ute tidigt i dag för jag skulle hinna tillbaka till “jobbet”. Det är inte så avancerat som det låter men hur som helst hade jag en tid att passa innan jag var fri igen.

Redan då var det alldeles ljummet i luften! Tröjan åkte av innan jag tagit mig 2 minuter bort. jag verkar som sagt var fortfarande inte ha lärt mig att är solen framme och det inte blåser hej vilt så är det för varmt för en massa kläder när man kutar.

Det är fortfarande kallt på nätterna, faktum är att jag hart frost på rutan nästan varje morgon innan solen tinat den, och dofterna som blir när allt värms upp är oslagbar!
Solvarm jord, gräs, doften från enarna och en slags höliknande doft från det torra gräset. Som en svensk sommardag + lite till. Tänk om man hade kunnat lagra det på burk!

När jag var klar drog jag till gymet. Först styrka och sen sim. behöver kanske inte skriva att båda var roliga och härliga på olika vis.

I morgon ska jag testa något jag aldrig gjort förut och jag ser verkligen fram emot det för det är min favvoinstruktör som håller i det hela.

Kram från Ingmarie

Jakten på höjdmetrar

För någon vecka sedan fick jag ett infall och anmälde mig i, för mig, god tid till ett lopp. Cedro Peak trail run 26 km den 20/4 kommer bli ett av mina största utmaningar ever.

Dels är det på höghöjd där lägsta nivån är runt 1700 m ö h , dels är det minst 470 höjdmeter som ska avverkas och dels är den emellanåt väldigt teknisk.

Men vad vore livet utan utmaningar och det värsta som kan hända är att jag inte tar mig runt.

Oavsett vilka trails man väljer vid Sandia-berget så får man höjdmetrar. I dag blev det nog dessutom ett slags rekord för mig tror jag… I alla fall på 2000-talet

Jag började med välkända stigar och det var så där perfekt väder att jag minsann fick lite glädjetårar i ögonen!

Sen kom jag till denna skylten och plötsligt var jag (oplanerat) på den där stigen som verkar gå rakt upp i himlen.

I början är den hyfsat lättsprungen men ju högre upp ju knepigare underlag. Man passerar roliga stenformationer, en slags vindskydd och strax efter kommer en söt liten bäck med ett litet vattenfall.

Jag fortsatte och fortsatte men till slut var det så mekkigt att ta sig fram att jag vände trots att en jag mötte sa det skulle gå att ta sig runt.
Utsikten på nedvägen var minst sagt hisnande!

Efter det där kände jag att det fick vara nog med äbventyrandet och valde välkända trails igen.

Jag höll på i nästan 3 timmar men sprang inte mer än i 2.10. När jag går/pausar stänger jag (såklart) av klockan annars blir det ju väldigt konstigt. haha
500 höjdmeter blev det i alla fall!

“Knorren” är min lilla avstickare som jag sen såg inte alls går runt utan till en dead end.

Det var riktigt, riktigt skönt med poolrun eoch jaccuzzi efter det där!

Och just det ja, i morse hade vi besök av dessa fina! De var inte blyga utan både drack ur fontänen och kollade på oss.

Kram från Ingmarie