Hjärnvila. Men inte kroppsvila

Min lilla skalle går ofta på högvarv och jag har som bekant inga som helst problem med varken att hitta på saker eller att roa mig själv. Men det betyder inte att jag inte gillar att låta den vila. Tvärtom! Meditera är ett väldigt bra sätt.  Ha en PT som säger vad jag ska göra ett annat. Mediterar gör jag ju varje dag men i dag har jag även lyxat med inte mindre än två PT-pass.

Det första med Ulf och Team Snabbare. Vi var förvisso några fler än bara jag men dessa pass är alltid i liten grupp vilket innebär massor av feedback och både “allmänna” såväl som personliga övningar.  Lika bra i dag som alla andra gånger. Och kul såklart!

Andra passet var med PT-Rafael.. Det var ju ett tag sen sist och milde himmel vad jag saknat det! Jag säger det igen. Alla borde köra med PT då och då. Inte bara för att bli lite extra pushad och för att bli kollad så man gör rätt, utan även för att  få nya idéer och för att få ny inspiration. Vem vill och behöver liksom inte det mellan varven?

Den här hade jag t.ex aldrig kommit på själv. Och den är betydligt svårare än vad den ser ut att vara.

Nu återstår att se hur jag blir påmind om denna dag i morgon.

Kram från Ingmarie

Återhämtning

Förvisso tog vi det lugnt i går men nog jag trodde att det skulle kännas av lite mer i dag. Jag var inte ens stel när jag steg upp ur sängen i morse. 🙄Det känns faktiskt  helt som vanligt i kroppen. Lite snopet känns det allt. Men kanske det kommer efter de där berömda 48 timmarna. Morgondagen lär utvisa om så är fallet. Fast då både vill och behöver jag vara pigg i kroppen om jag ska klara av de utmaningar som väntar. Mer om det då.

Jag hade hur som helst bestämt redan innan att chilla i dag och satsa på återhämtning. Sånt är jag faktiskt ruskigt bra på! Förutom ett yin yoga pass så tog jag hojen till Hellas för en liten simtur. Där är man sällan ensam och absolut inte en helgdag. På gott och ont. Den där unika frihets-och upplevelsekänslan blir liksom inte riktigt densamma när det är 10-15 bastubadare som tjoandes ska ta sig i vattnet samtidigt som jag simmar. Men jag höll mig på den ”fria” vänstersidan av den nyanlagda bryggan medan de var på den högra  ”bastusidan”.  Bryggan är ju som sagt var precis fixad för att funka till Stockholm winterswim den 18/1.

Jag var i alla fall väldigt ensam på min sida. Hade inte ens några änder som sällskap. Det här var även första gången jag gjorde iceswim utan att ha tränat någonting innan under dagen, det är ju så det kommer vara den 18:e,  och det gick bättre än väntat! 4,2 grader i vattnet, 3,5 i luften. Totalt 8 min. utan att ens hacka tänder efteråt. Kanske jag börjat vänja mig lite mer?

 

Kram från Ingmarie

Stockholm Rogaining sex timmars 2019

Det där att vara lättövertalad (alternativt lättlurad) är antagligen både bra och dåligt.  Med facit i hand vet jag att bli övertalad till att köra sex timmar poängorientering på  Stockholm Rogaining är ett äventyr utöver det vanliga och något jag kommer minnas resten av mitt liv.

Frågorna och funderingarna var oräkneliga innan. Hur fort skulle mina lagkamrater Jan-Erik och Lars kuta? Vem var förresten Lars? Hur svår terräng kunde jag förvänta mig? Hur skulle jag packa ryggan och hur ofta pillar man i sig gel och vätska när man håller på så där länge? Och hur skulle det bli när det blev kolsvart och pannlampan blir det enda ljuset? Skulle jag hålla mig på benen och framförallt, skulle jag orka? Sex timmar på benen är lång tid.

I god tid cyklade jag bort till mötesplatsen där Jan-Erik hämtade upp mig så vi kunde fara till Sollentuna på andra sidan stan. Det började lite oroväckande redan där för vi irrade runt bra länge innan vi ens hittade ingången till Rudbecksgymnasiet där samlingstället var. Väl där var det dock inget att ta fel på. Stället var fullkomligt översvämmat av folk som skulle vara med. Antingen kutandes sex timmar eller på hoj i fyra timmar. Oavsett så är det flest poäng som vinner. Och snabbast tid om poängen är densamma.

Det fanns en massa välkända ansikten och Lars visade sig vara en väldigt trevlig prick. Såklart. Förstår inte hur jag ens kunde ha funderat på om han skulle vara det. I princip alla löpare är väl trevliga?

Exakt klockan 11, d.v.s en timme före start, fick vi kolla på kartorna och börja planera.

Vi tyckte vi hade en ganska bra plan till slut. Och det hade vi men det skulle visa sig att den var en aning för mycket optimistisk. (Läs väldigt mycket för mycket.)

Strax innan 12 var vi i alla fall ute och så redo vi kunde bli.

Vi tog det megalugnt och hittade första kontrollen som låg närmast direkt. Sprang vidare och prickade även tvåan och trean. Och fyran, femman, sexan och hur många det nu blev till slut. Vi hittade faktiskt alla utom en på slutet som vi skippade av tidsbrist men jag återkommer till det.

Vid kontrollen längst bort, och med mest poäng, virrade vi runt för att leta efter Jan-Eriks kompass som han tappat vid en vurpa. Trodde han. Det visade det sig att den låg i en ficka. Där kom första gapflabbet. Det skulle bli många, många fler!

Som när vi pausade för att sätta på pannlamporna.

Då började Lars plocka upp en liter yoghurt, en liter juice och diverse godsaker. Inte undra på att hans rygga var tung! Så himla charmigt!

Eller då jag fick stora abstinensdarren när vi kutade förbi den ena sjön efter den andra utan att jag hoppade i.

När det blir mörkt i skogen blir det väldigt mörkt. Och när en pannlampa  strejkar (min) blir det ännu mörkare. Och när en hamstring lägger av (Jan-Eriks) så är det svårt att kuta på. Det var därför vi skippade att leta efter en av kontrollerna där på slutet. Man förlorade nämligen 20 poäng för varje minut man överskrider maxtiden. Onödigt surt liksom. Vår plan var från början att även hinna med en del kontroller på den andra kartan men det var bara att glömma. Märkligt att trots att man har sex timmar på sig så kan det bli riktigt stressigt på slutet! Vi hann dock med två kontroller till innan vi kom i mål med sju minuter till godo!

Resultatet visade att vi minsann kom fyra i veteran-mix klassen och de före hade vi inte kunnat rå på även om vi haft fungerande pannlampa och lår.

Efter dusch satt maten som en smäck. Det hade den garanterat även utan dusch för jag hade hunnit bli riktigt hungrig på slutet. Gel är ju inte så jättemättande precis. Vegomat rakt igenom så det blev flera extra plus för detta skojiga evenemang!

Jag är jättenöjd, tacksam och glad över denna fina dag med härligt sällskap ute i det fria! Inget ont, ingen energisvacka, ingen vurpa och inga vilsespring. Dessutom ett nytt personligt rekord för mig i tid jag hållit på i ett sträck. (Och ja, det var enormt mycket både roligare och enklare än att gå/stå på jobbet samma tid. )

Tusen tack Jan-Erik och Lars för i dag! Jag blir väldigt gärna övertalad till fler sådana här äventyr!

Kram från Ingmarie

 

Laddar!

Jag läser om människor som “råkat trycka på anmälningsknappen” och tänker att svårt kan det väl ändå inte vara att låta bli?
Sen gör jag (nästan) precis samma sak själv. Inte trycker på anmälningsknappen (då hade jag nog hunnit sansa mig för det innebär ju oftast att man även måste fylla i en massa detaljer innan) utan bara de två bokstäverna J + A utan att riktigt tänka efter exakt vad det är jag säger ja till.

Så istället för att köra den ursprungliga “förstahelledigahelgenpåfemveckor-planen” ska jag i morgon vara med på Stockholm Rogaining. En sex timmars (!!!) poängorientering tillsammans med två gentlemän. Man kör i lag (vi är med i 50+ klassen) och ska samla så många poäng som möjligt under sex timmar. De kontroller som är längst bort/ sitter knepigast ger (förstås) flest poäng.

Det är några grejer med det här som gör det hela en smula extra spännande.

1: Jag har aldrig, aldrig, aldrig kutat i sex timmar totalt förut. Hur ont får man i benen? Hur trött blir man? Hur ofta bör jag pilla i mig energi? Men jag försöker tänka att det kan inte vara mycket värre än att stå/gå på hårda betonggolv, utan energi, under samma antal timmar så som jag ofta gör på jobbet…

2: Jag är hyfsat ok på att tyda karta men snudd på urkass på det här med kompass. För att inte tala om hur det blir när det blir mörkt och jag kommer ha fullt upp med att hålla ordning på pannlampan, var jag sätter fötterna och att inte tappa bort mina kamrater.

3: Laddningen har väl kanske inte varit den mest optimala. Onsdagen var ju inte precis så lugn. I går joggade jag förvisso bara en kort sväng men jobbet bjöd på både stegrekord och övertidsjobb. I dag har jag i alla fall ägnat mig åt stillasittande (men spännande) projektarbete sittandes vid datorn och enda egentliga rörelseaktiviteten har varit vattenlöpning och sim. Med andra ord så har benen fått vila! Bara hoppas det räcker…

Packningen ser också lite annorlunda ut mot mina vanliga.

Hur det än blir, och hur det än går, så kommer jag i alla fall garanterat att vara en erfarenhet rikare i morgon kväll!

Kram från Ingmarie

 

Soldag med extra allt

Ibland har jag minsann dubbeltur! På samma dag dessutom.

1. Jobba skift och därmed kunna ha ledig dag mitt i veckan vilket betyder mycket plats ute.

2. Lyckas pricka den där lediga dagen precis samtidigt som den sällsynta solen visar sig! Och det är vindstilla!!

Jomensåattvetdu!

Det blev lite samma som förra onsdagen. Varför liksom ändra när man inte behöver? En liten skillnad var dock intervall-varianten. 4 x (5+3+1) min. Vila 1 min. Kul, jobbigt, svettigt och så vackert överallt!

Plus de där utfallsstegen i backe, burpees, spänst(nåja)hopp och utegym. Kände mig faktiskt riktigt nöjd efter det där!

Men nu är jag ju som jag är och eftersom tiden fanns före mitt yin yoga-pass i stan så behövde jag varken fundera eller möblera om i dagsprogrammet utan bara packa kassen, cykla ner till sjön och starta en av mina absoluta favorit-procedurer.

För det är en liten procedur. Men först njuter jag av att bara vara där, över det jag har framför mig och över utsikten. Särskilt i dag när det är så här ofattbart vackert! Som att befinna sig mitt i en sagobok.

Först dricker jag några klunkar te. Sen tar jag av mig kläderna och hänger dem i en exakt ordning så jag enkelt och snabbt kan få på dem. Eller förresten, enkelt och snabbt är det aldrig,  men du fattar nog vad jag menar. Faktum är att just påklädandet är det tuffaste och svåraste av allt! På tät andra plats kommer cykelturen hem.

Nästa grej är att jag går ut i vattnet upp till knähöjd och står där tills termometern mätt färdigt. Det var ju nästan “varmt” i jämförelse mot för några dagar sedan men det är fortfarande Ice swim.

När det är gjort går jag tillbaka till land och lägger termometrarna där för jag tycker det är kul att jämföra med luften. Och du ser, det är minsann varmare i vattnet!


Varmt är väl kanske att ta i, det är som sagt var kallt, men faktum är att man vänjer sig. Och blir beroende. Jag “fuskade” dessutom med handskar i dag (“sockar” har jag haft i några veckor redan) och jösses vilken skillnad. Det är ju just händer och fötter som drabbas först och det som gör att jag tvingar mig upp innan jag egentligen vill. Särskilt när jag är ensam för funkar inte händerna så blir det liksom svårt både att torka sig och få på kläderna hur bra jag än planerat. Oftast är det förvisso någon mer människa där men jag är tveksam till om någon vill agera påkläderska…

Hur som helst så är det sen bara att gå i igen och börja simma. Efter några minuter kom tre av “mina” änder och höll mig sällskap. Jag tror på riktigt att de gillar att simma tillsammans med mig. (Film finns förresten på Insta om du vill se. Ingmarie_yoging )

När jag väl går upp igen är det raka spåret till handduken, av med halva baddräkten och sen på med tröja, tröja, dryrobe, av med hela baddräkten, på med brallor, strumpor, skor, vantar. Mössan rör jag inte. Tröjorna är “framknäppta” för att jag ska slippa trä något över huvudet.

Till sist avslutar jag ungefär som jag började. Dricker te och njuter av utsikten, bedriften, endorfin-kicken, lugnet och den unika känslan av total frihet. . Och jo, jag fryser. Så jag skakar. Men det går över. Känslan däremot, den sitter i länge, länge.

Kram från Ingmarie

 

 

 

(Vardags)överraskningar och mirakel

Höstvindarna och regnet levde loppan i 08a land hela natten och morgonen. Jag vet det med bestämdhet för jag sov urkasst.😱 Låg bl.a och funderade på var jag skulle kuta utan att behöva fajtas med allt för mycket regn och blåst samtidigt som jag inte skulle riskera få en gren i skallen. Inomhus hade såklart varit en variant men jag både vill och behöver frisk luft det lilla dagsljus jag kan få.

Särskilt nu.

Men ibland sker minsann små (vardags)mirakel! och överraskningar när man minst anar det När jag snörar på mig skorna hade det slutat regna och vinden hade mojnat. Det var t.o.m så att den där efterlängtade solen visade sig en lite kort stund.

När jag skulle hem från jobbet var det höstrusk igen, vilket väl inte var så överraskande, men miraklet var att jag fick sluta 20 minuter tidigare! Det har faktiskt aldrig hänt under mina år på SÖS. Kanske skulle jag ha köpt en lott trots allt…

Kram från Ingmarie

Coach eller inte (?)

Min plan, och önskan, var att köra med TS-gänget i morse men jag insåg redan i går kväll att det skulle vara väldigt osmart. Efter jobb-kvällen skulle det helt enkelt bli alldeles för få sovtimmar för att det skulle vara sunt för mig. Så här i efterhand känner jag mig väldigt klok och förnuftig men i morse när jag mötte de lyckliga som kört och var på väg därifrån kändes det si så där.
Vem gillar liksom att komma när kalaset är slut? Men själva kakan var ju faktiskt kvar! Bassängen är det ingen som (hittills) tagit med sig hem och jag hade egen bana nästan hela tiden. Bara att bre ut sig och leka precis hur mycket jag ville utan att varken vara i vägen eller ha någon i vägen. Det blev faktiskt ett skitbra pass! Kryddade allt med lite extra vattenlöpning.

Sen var planen att jag skulle köra ett PT-pass med Rafael  igen men han behövde boka om så än en gång fick jag roa mig själv. Och än en gång gjorde jag det ruskigt bra! Så bra att jag började fundera på om det här med coach och PT kanske bara är överdrivet?

Men nej, det vet jag ju att det inte är. Utan alla de som hjälpt mig genom åren med löpning, styrka, yoga, simning, hjärnspöke, kropps-skavanker, näringslära och jag vet inte allt så hade jag ju aldrig klarat av en dag som denna. Då hade jag kanske suttit kvar i soffan hemma, ätit kakor och känt mig ledsen. Eller gått på något pass som säkert varit bra men som kanske inte varit så utvecklande för mig rent personligen. Jag kanske rent av hade levt på en söderhavsö, legat i en hängmatta under en palm och läst dikter.. Vem vet, vem vet.

Har du någon coach och/eller PT?

Kram från Ingmarie

Skillnad

Om det var gårdagens intervaller eller partat som gjorde mina ben übertrötta i dag låter jag vara osagt men trötta var de!

Så trötta att jag nästan inte hann i tid till jobbet för jag sprang så galet långsamt.😱Och för att jag tog en himla massa pauser i tid och otid.
Men hur segt det än var så var vädret perfekt, stigarna fina och vyerna bedårande. Inte så illa det!


Det där gjorde i alla fall att jag fick lite extra energi till mitt femtielfte helg-pass. Eller åtminstone fjärde på raken. Nästa helg ska jag inte jobba.

Kram från Ingmarie

 

 

Party hela dagen!

Ledig lördag och precis som jag brukar har jag maxat den med 95% roliga grejer! (5% var städning. Not so much party.🤪)

Började med ett riktigt bra intervallpass (30 x 60-30) i favoritspåren. Såklart jag blev trött men viktigast är känslan! Och den var topp!

Det blev även spänstövningar och lite annat på utegymet. Inga såna där coola och avancerade grejer som Anna gjorde häromdagen men det blev bra ändå! (Jag vågade faktiskt inte ens testa hennes övningar men försöker trösta mig med att det kanske inte hon heller hade om hon uppnått en mer mogen ålder…🥳)

En gofika senare var jag nere vid sjön. Bara jag och en (förvirrad) and i vattnet. (Om du har Insta så kolla filmen! Hen är så söt!🦆)

 

I dag var det i alla fall varmare i luften än i vattnet och jag kan berätta att det faktiskt gör en viss skillnad när kläderna ska på igen.

Men visst är det kallt. Precis som det ska vara! Jag älskar det här!

Nu är jag väl medveten om att det nog är en del som inte tycker det här var så party-aktiva saker att göra en ledig dag men jag har även varit på en “riktig” fest hemma hos Sofia och Viktor.

En sån med massor av härliga människor, bubbel och vansinnigt smarrig mat. Bland annat en veganpizza! Nej förresten, det var (minst) två. Och de försvann rasande fort.

Hoppas du haft en m inst lika bra lördag!

Kram från Ingmarie