Det jag aldrig skulle göra

När jag började måla igen för några år sedan var jag helt säker på att ingen utom Anders och ev. lärarna på Skaparladan skulle få se. Varför vet jag egentligen inte men jag antar det är det gamla vanliga att man liksom inte vill bli (be)dömd, jämförd eller utskrattad. Skitlöjligt såklart för om något är subjektivt så är det väl just konst oavsett form. Jag insåg det efter ett tag, mycket tack vare pepp och inspiration från kurskamrater, nära och kära. Efter ett tag vågade jag visa lite på Insta, hänga upp några tavlor på Kiropraktorkompaniet och på lördag ska jag t.o.m ha en liten visning där! Så kan det också gå när, och fastän, man säger ”aldrig”.🤪😄

Jag kunde flexa lite i dag så nu har alla de tavlor som ska vara med fraktats dit och är redo för att hängas upp.

Kanske jag borde känna mig pirrig och nervös men jag tycker faktiskt mest det ska bli otroligt skoj! Mina tavlor är väldigt mycket jag och jag gillar dem. Vissa mer än andra. De flesta är dock till salu om man är på det humöret. Dessutom vet jag att det bara kommer goa, snälla människor. Tillhör du dem, vilket jag är säker på att du gör, så är du välkommen till Olof Palmes gata 16 på lördag mellan kl, 14.30 – 17.30.

Jag bjuder på bubbel, glögg, lite gotter och erbjudande från Kiropraktorkompaniet.

Kram från Ingmarie

 

Snabbt skifte

Om man masar sig upp tillräckligt tidigt för att kuta kan det hända att man blir så här fint belönad som jag blev i morse. Wow alltså! Det var dessutom helt vindstilla!

Det var inte riktigt lika mysigt och fint nu i kväll. Det var verkligen, verkligen snorhalt och ett av de värsta ställena var (ofattbart nog) utanför akuten! Det var nära att jag hamnade tillbaka på jobbet innan jag nästan ens lämnat det. Att sen ta sig från tuben till hemmet var rejält pulshöjande trots att det nog aldrig tagit så lång tid. Bara hoppas på att detta inte är nivån 08a lands vägunderhåll kommer vara denna vinter. Då lär det bli ännu mer övertid och ännu mer pulshöjningar utan ansträngning.

Kram från Ingmarie

Underdelen är i alla fall bra

För bara några dagar sen var det ju den där kryobehandlingen x 2 i ansiktet. Jag märker egentligen inte direkt av det förutom när jag kollar mig i spegeln, påminns om att jag inte får simma och när det kliar… I dag spenderade jag även över en timme hos min tandis för att fixa den spruckna framtanden. (Och det var bara första besöket…. ) Men det är tur han finns och är så himla bra.

Så det ovan halsen känns kite skruttigt just nu men underdelen funkar tack och lov finfint!

En timme på gymet med lite ny-gamla övningar. Har som mål att kunna göra det där “vägg-springet” riktigt snabbt innan nyår.

Och även om jag inte får simma så kan jag ju nyttja bassängen. I vattenlöpning är det ju just överdelen som inte är under vatten och blir blöt. Lite stänk gör inget men jag bör liksom inte ligga med nunan i klorvatten i onödan…

Det här är såklart inga “verkliga bekymmer” utan rejäla lyxproblem. Om man nu ens kan kalla det problem? Jag är inte allvarligt sjuk, jag mår bra, jag har det bra och jag fick uppleva ännu en magisk hemmels-vy.

Kram från Ingmarie

Första advent

Just i dag fanns det flera evenemang att välja mellan i min närhet. Vad sägs t.ex om att kuta tre timmar på Nytprpsgärde (gratis) tillsammans med likasinnade? Eller  Hammarby alpin marathon alternativt Hellas frostbite swimrun?
Roliga och bra grejer alltihop men ändå valde jag att inte vara med på någon av dem. Anledningen stavas arbete. Rent praktiskt hade jag nog hunnit någon av dem men dels kan jag absolut inte komma halvt slutkörd till jobbet. Särskilt inte på helgerna. Till de passen måste man nästan ladda som för en mara. Och dels kände jag att jag behövde lite egentid innan jobb-racet.
Jag tror jag valde rätt. Löppasset var magiskt fint!

 

 

 

 

 

 

 

Kvällspasset var ok men långt ifrån lugnt. Jag blev till slut faktiskt så trött i benen att jag fuskade lite…

Hoppas du haft en fin första advent!

Ingmarie Nilsson

I väntan på värmen

Det spelar ju ingen roll vilket väder jag helst vill ha och önskar mig, det blir vinter, kallt och mörkt oavsett. Så jag får gilla läget och göra det bästa möjliga av det hela tills jag kan dra till andra breddgrader om en si så där sex veckor. Känns förstås ruskigt långt bort men vis av erfarenhet (jodå!) så vet jag att tiden går fort. Även när man längtar!

Minusgraderna har gjort att det blivit lite småhalt i skogen men inte värre än att det går att kuta. Körde t.o.m intervaller utan problem. Sedvanlig uppvärming ca 20 min. +  3 x 10 min, tröskel + 12 x 30-30 så fort benen förmådde., utegym och nedjogg. Så härligt att kunna vara ute i flera timmar precis den (korta) tiden solen visade sig. Lyxigt!  Och man håller ju faktiskt värmen hyfast bara man håller i gång. Det blev dock ingen lång stretch-stund ute efteråt. Frusen svett är ingen hit.

Jag hann även ner till sjön, och tillbaka hem, innan det mörknade strax efter klockan 15. Tyvärr går nämligen inte elljusspåret ända ner till sjön så det gäller liksom att pricka hyfsat rätt om man vill simma i ljus.  Eller så får jag väl helt enkelt ta med en pannlampa… Å andra sidan hade jag inte velat missa detta för ännu en gång bjöd naturen på magi! Så makalöst vackert!

Änderna höll mig sällskap men de höll sig av någon anledning utanför kameralinsen. De kanske har kommit på att de är med på bild och är egentligen för blyga för sådan offentlighet. Vem vet, vem vet?

-3 grader i luften och strax under +3 i vattnet. Själva simmet är egentligen ingenting, särskilt inte nu när jag “fuskar” med både neoprensockar och vantar, utan det är stunden efteråt innan jag fått av mig det våta och på med det varma, torra som är det svåra.

Men precis som förberedelserna så är detta en del av hela “ritualen” och jag vill inte vara utan någon av dem Mitt kryddiga te efteråt är det godaste teet jag vet och det gör underverk för en frusen kropp. Dock inte fingrar och tår. Och det må göra ont när knoppar brister men det gör det banne mig också när tår och fingra tinar!

Om du undrar över “hålet” på jackan så var det klant-Nilsson som lyckades stå för nära en sån där “grill-eld” vid Hellas för någon vecka sedan. Tyckte det var ett smart sätt att fortsätta tina när teet var slut och jag hade hela vägen hem att cykla innan jag kom inomhus. Men det var alltså mest bara korkat. Egentligen spelar det ingen roll så länge det inte regnar men retsamt är det. Ska prova lämna in den till skräddaren här i byn. Annars får jag hoppas det inte regnar mer i vinter. Eller att tomten kommer med en ny.

 Kram från Ingmarie

Olika (roliga) jobb

Mina första ord när klockan ringde  i morse och det fortfarande var svart ute var: ”jag tror jag skolkar i dag.”
Det gjorde jag såklart inte. Min tränings- och arbetsdisciplin är tack och lov starkare än så. Men visst kan den där latmasken gapa väldigt högt och envist emellanåt. I alla fall min…🙄

Väl på gymet hade jag förstås redan glömt de där orden. Faktum är att princip ingenting hade kunnat få mig att skolka från detta “jobbet”.

S-å-h-i-m-l-a-s-k-o-j! 

 

Jobbet, dvs det som ger mig lön, hade jag väl i ärlighetens namn kunnat skolka från men det har i alla fall varit en helt ok dag med “lagom” att göra. Sen är det ju också trots allt lönen som gör att jag kan roa mig som jag gör på fritiden.

Kram från Ingmarie

Svett, kyla och ett annorlunda plåster

Kroppen är  väl ändå en ganska märklig manick? Nu tog vi det som sagt var väldigt lugnt i lördags men nog trodde jag att sex timmar i skogen skulle sätta mer spår än så här i benen. (Typ ingenting.) Däremot känns måndagens PT-drillande desto mer men bara i överkroppen. Jösses alltså. Men det är bra för det betyder att 1: jag gjorde rätt, 2: det finns utvecklingspotential och 3:  jag maskade inte trots att PT-Rafael påstod det var “tändsticksvikter”.

Man botar som bekant träningsvärk bäst genom att röra på sig och även om överkroppen inte rör sig jättemycket i löpning så rör den sig. Och framförallt behöver den använda sina muskler för att hålla ihop sig med underdelen.

Huvudpasset blev en enkel fartlek, 40 x 30-30 hard-easy, plus 240 utfallsteg (jo jag räknade) i backe, grodhopp och enbens-hopp.

Kändes riktigt bra! Och kul!

Belöningen var en skön men kort simtur i Söderbysjön. Änderna var inte så sällskapliga i dag utan höll sig långt bort på andra sidan. Hoppas de inte tröttnat och övergett mig…

Så vansinnigt vackert. Måtte isen hålla sig borta länge, länge så jag kan fortsätta med det här.

Sjövattnet var förvisso kallt men det riktigt kalla hände här.

Jag har en mycket mild variant av något som kallas Aktinisk keratos. En slags skada på huden som man oftast enkelt kan ta bort med kryobehandling som innebär att man med hjälp av dikväveoxid fryser bort förändringen. I sanningens namn kändes det inte så kallt trots att det är nära -90 grader.Biverkningarna är få men det kan bli ett litet sår så simningen lär tyvärr få vila ett tag. Tur i oturen så får jag ju kuta och extra bra att det just i dag kom ett paket på posten med två par Altra-skor.. Ganska bra “plåster på såren” ändå.

Kram från Ingmarie

Det jobbigaste av allt

Utbildningsdag på jobbet = sitta, sitta, sitta, lyssna, lyssna, lyssna.
Förutom den timmen jag själv höll föreläsning vill säga för då passade jag minsann på att både stå och babbla. D.v.s en sån dag jag tycker är snorjobbig och får kämpa mot både trötthet och värk i kroppen. Det är typ en miljard gånger enklare att jobba “vanligt” trots stress och många steg och triljoner gånger enklare att träna lika många timmar. Någon kontorsnissa kommer jag då aldrig att bli…

Det har såklart varit en jättekul och lärorik dag med ämnen som donation, sår, mätvärden, EEG och om hur man kan ta hjälp av ultraljud för att sätta infarter i kärl.

Det mesta har varit i en och samma sal men även i en med dagsljusutsikt. Typ det enda i dag förresten.

Det är ju så mörkt att ögonen nästan inte vill vara öppna. Tur det är bra med lysrör inne på Eriksdalsbadet för annars hade jag garanterat somnat där…

Det är också tur att träningen finns för annars vet i sjuttsingen hur jag skulle överlevt de närmsta månaderna. Någon mer än jag som längtar efter ljuset? Och värmen?

Kram från Ingmarie