Fartlek med finfin after-run

Det var helt klart en massa bra övningar på crosstrainingen i fredags för jag har en vansinnig träningsvärk i princip i dag överallt utom i magen trots många svidiga övningar för den. Med andra ord har jag tydligen varit flitig med just core-träningen men mindre flitig med djupa benböj/utfallsstag/axelövningar med tyngre vikter.
Men jag tycker det är bra för dels gillar jag att ha träningsvärk (om den inte blir överjäklig i allt för många dagar vill säga) och dels så vet jag vad jag behöver lägga lite mer fokus på.

Märkligt nog var benen plötsligt hyfsat pigga. Efter att ha trampat i sirap sen jag kom hem så blev det äntligen lite mer “fart” i benen så jag spontan-sprang en fartlek i Pålsjöskogen. Roligt och samtidigt obeskrivbart vackert!

Som lite extra benträning tog jag alla trapporna upp till vår lya. 208 steg för att vara exakt.

Bara en kort cykeltur från oss ligger Pålsjöpaviljongen. Jag har kutat förbi detta café och våffelställe massor av gånger men aldrig testat det så det var verkligen dax nu.

Massor av smarrigt att välja mellan men vegan-utbudet var tyvärr ytterst skralt. De kunde såklart fixa men jag hoppas de skärper till sig på den biten och har det även på menyn. Det är ju faktiskt 2024! Gott, mysigt, trivsamt, trevligt, avslappnat och dyrt är min sammanfattning. Vi kommer definitivt komma tillbaka!

Mätta och belåtna rullade vi nedför backen till havet och Helsingborgs suuuuuper-mysiga strandpromenad. Jag vet en som kommer hänga mycket här framöver. Både i och jämte vattnet och på kallbadhusen.

Backen upp hem igen var inte riktigt lika lätt som att rulla nedför den men den gör onekligen att man man blir varm igen om man fryser efter badet vilket inte var någon större risk just i dag. Har jag sagt att jag ä-l-s-k-a-r sol och värme?

Kram från Ingmarie

Två O-premiärer

Det verkar finnas oräkneliga guldkorn i Skåne. Vi hittar i alla fall nya varje gång vi googlar så (lyx)”problemet” är alltid att välja.
Nu ville vi dessutom kombinera det med att göra något tillsammans och då är Hitta Ut-orienteringen perfekt!

Skåne har en massa kartor att välja mellan men märkligt nog ingen i Helsingborg. (!) Vi valde därför att åka till Järavallen för att kunna kombinera det hela med Saxtorpssjöarna. Det var ett väldans bra val kan jag berätta!

Järavallen har flera olika slingor och stigar att välja mellan men vi skulle ju som sagt var leta kontroller så vi har allt det roliga att upptäcka sen!

Det började skitbra och vi prickade den ena efter den andra. Även de svarta.

Skogen är gudavacker och ibland hamnade vi vid kanten med utsikt ut mot havet. Snacka om vykorts-vackert!

Efter ett par timmar hade vi bara några få kontroller kvar att hitta och tydligen tyckte myggen att vi var extra smaskiga just då för de gick verkligen bananaz på oss. Så där mycket så vi nästan fick lite panik! Därför “sparade” vi två kontroller till nästa gång för ingen av oss orkade slåss mer mot varken blodsugarna eller snåren. Det syns dåligt men jag har skaffat lite nya ärr på benen..

Vi frös åtminstone inte och det är ett stort, stort plus i min värld!

Saxtorpssjöarna är en liten oas som jag flera gånger har njutit av innan och som jag vet att jag kommer att besöka ofta nu när vi bor så nära. Inte bara för att sprada. För att få med mig Anders i plurret så sa jag att det var ett perfekt sätt att få bort alla slags blodsugare från huden. Han köpte det direkt! Det roliga med honom är att först ska han knappt gå i och står där och velar i arton evigheter. När han sen väl doppat sig får man knappt upp honom. haha!

Hade ingen termometer med mig men jag tippar på att det var 17-18 grader i vattnet och det är vad Garmin säger också nu när jag kollat. En mycket bättre Open Water-premiär kan man nog inte få!

Eller en bättre eftermiddag heller för den delen!

Kram från Ingmarie

Två premiärer

Ny stad – nya rutiner – nya ställen.

Första premiären var simpasset på Filborna Arena. Tyvärr har de inte någon utebassäng men de inne, ja det finns flera, kommer bli hur bra som helst! Passet gick fint och när jag väl lär mig att hitta snabbaste vägen dit och hem kommer jag kunna ta mig fram och tillbaka på hojjen på mindre än 15 minuter one way. Så himla lyxigt!

SATS Helsingborg ligger 700 m från vår lya och även om jag varit där förr så har jag aldrig kört något pass förrän i dag när jag var med på Crosstraining ute. Tre stationer som vi körde i team. Väldigt skoj och bra!

Mitt Team inkl coachen.

En annan slags premiär och ffa upptäckt är att vi har jättefina parker bara runt husknuten. Perfekt för att kunna chilla i gräset en stund.

Kram från Ingmarie

Inget behov av hårfön i alla fall

Det blåser minst sagt friskt på bästkusten och det verkar hålla i sig. Jag må ha kort minne men jag kan inte komma ihåg att det brukar blåsa så här mycket så länge! (???)  Å andra sidan är det nog ovanligt varmt också så kanske det hänger ihop på något vis?

Min löptur blev på Prins Bertil stigen. Vår lilla extra-lya ligger mindre än en kilometer från både den och havet så det är hur perfekt som helst!

Den där blåsten kom banne mig från alla håll och kanter och jag fick slita rejält emellanåt när den höll på att slå undan benen på mig.
Men solen sken och naturen visade sin absolut bästa sida så hur tuffa (mot)vindarna än var så vore det skämmigt att gnälla för det här är både en lyx och en ynnest att få uppleva!

Efter Sats-planering och jobb, jag och Linda drar i gång utelöpning nästa vecka i Halmstad, så var badsuget så stort att jag nästan svimmade. Det var verkligen ljummet i vattnet och vågorna såg till att min fina frissa från i går är ett minne blott. Men vad gör väl det när det är pga detta? Och det torkade på rekordtid!

Nu är vi hemma i Helsingborg igen och fortsätter med vårt flyttfixande och det känns både rätt och roligt!

Kram från Ingmarie

Nu är det sommar!

Naturen nu alltså! Detta är den absolut bästa tiden om du frågar mig. Särskilt när det dessutom är nästan 25 grader och sol! Galgberget och stigen utmed Nissan är som att vara i en sagobok! Så gudomligt vackert att ögonen nästan tåras.

Har jag förresten sagt att  södra Sveriges bästa kiropraktor finns i Halmstad? Mitt vänsterben gillade inte att resa de där 24 + timmarna men Hans fixade det hela på ett tjillenix. Egentligen är det högerbenet som strejkar men det är västerbenet som får ta smällen. Dvs det är som så ofta inte det som gör ont/strular som är grundproblemet.

Att jag har universums bästa frissa har jag garanterat berättat och jag vet att jag aldrig blir besviken efter ett besök hos Anne. Hon gör magi även av trollhår och hade jag kunnat så hade jag bett henne fixa till mitt hår varje morgon!

Enda kruxet var att jag ville bada efteråt och då helst utan att förstöra allt direkt när jag nu för en gång skull inte såg ut som ett troll. Haha!”
Jag lyckades hyfsat bra trots att det var guppigt som attan och gratis-duschen var extra givmild. Var tvungen att hålla mig i stegen ett bra tag för att inte helt flyga bort!

Första picknicken ute blev det också så nu är sommaren verkligen invigd!

Kram från Ingmarie

Hjärndimma

Det är märkligt hur olika jetlag kan påverka beroende på vilket håll man åker. Och på vem man är såklart.

Själv har jag i princip inga som helst problem att åka västerut, dvs “bakåt” i tiden. På bara något dygn är kroppen helt acklimatiserad och jag mår toppen.

På andra hållet, dvs österut och “framåt” i tiden har jag vansinniga problem. Det tar minst en dag/timmes skillnad innan jag mår ok igen. Första natten, som i går, är jag mer medvetslös än sovande men sen är det helt kört. Kroppen tror det är dag när det är natt och vice versa och det känns som jag går omkring i en tjock dimma när jag inte vet om jag är hungrig, mätt,  levande eller död. I natt sov jag max 3-4 timmar och har fått kämpa både med hjärdimma och blytunga ben hela dagen. Jag var så snurrig att jag inte ens vågade springa så det fick bli gymet istället. Då är det illa med tanke på hur magiskt härligt vädret är just nu! Bara att hoppas på att det blir en bättre sömn i natt. Gunga är kanske inte ett knep för att sova gott men jag blir i alla fall glad av det!

Flyttprojektet fortsätter och sakta men säkert går det framåt. Vi håller på att leta efter ffa en ny soffa men även skrivbord till Anders och ett köksbord. Det är ju inte enkelt ens när hjärnan är som vanligt. Just i dag var varenda soffa skön och jag hade lätt kunnat ligga kvar i varenda en av dem vi provat.

Vi har tillfälligt lämnat Skåne och flytten för en kort Halmstad-visit. Vägen hit är så bedövande vacker nu att det gör ont i ögonen! Dessutom hittade jag en sjö som jag såklart ville testa. Helt klart värt den lilla omvägen!

 

Kram från Ingmarie

Jag är hemma!

Efter över ett dygns resa med bil, 2 flyg, tåg och bil igen kom jag till nya lyan i går eftermiddag. Det flöt på bra även om det är mycket väntan.
Bäst var långflyget. Business-klass alltså. Plötsligt blir det en baggis att vara i luften + 8 timmar.

Väldigt gott om plats, 5-rätters, champagne, tyst, filmer och massage i stolen!

Sov faktiskt lite och det var så himla skönt! När vi närmade oss landning så kunde jag se alla fina rapsfält från luften.

Och sen även från tåget.

Jag måste säga att det verkligen är en perfekt tid att komma hem nu! Så vansinnigt fint överallt! Min “nya” skog som det tar under 10 min slöjogg att kuta till fullkomligt badar i grönt!
Kroppen var seg och trög, jetlag har den effekten på mig, men det går ju över och jag njöt ändå.

Jag har badat också förstås. Detta är något jag längtat vansinnigt mycket efter!

Mest har jag (och Anders) dock ägnat oss åt att packa upp och fixa i vårt nya hem. Jag blir som en duracell-kanin kombinerat med Alfons Åberg och “ska bara”. Men nu är också alla lådor tömda! (Bara förrådet kvar.) Det känns som vi kommer trivas väldigt bra här på våning 13 och 14!

Kram från Ingmarie

Sista dagen

Tre månader har jag varit här och de har gått rasande fort. Som alltid får jag väl tillägga. Under alla 20 + gånger jag varit här har jag längtat hem en enda gång.
Inte en enda!
Det säger väl typ allt.
Faktum är att jag aldrig längtat hem varken från Usa eller Australien. Jag känner mig hemma där oavsett var  jag är (undantag Kansas) och jag är på något vis mer till freds inuti.

Jag vet att jag kommer hit igen, dock inte riktigt när, men det känns ändå både sorgligt och konstigt. Tycker jag precis kom hit. Haha!
Hemma väntar en helt ny lägenhet i en ny stad med oräkneliga ouppackade flyttlådor, nytt jobb och nya områden att upptäcka. Jag är så himla glad och tacksam att jag har det att se fram emot förutom att träffa Anders, familjen och vänner såklart!
Självklart är jag obeskrivbart tacksam över dessa månader här. De har berikat mitt liv ytterligare på så många olika sätt och vis.

Denna sista hela dag här bjöd på alla slags väder. T o m några droppar regn när jag skulle simma!

Men vattnet var ljuvligt och jag hade finsällskap av Berta i jaccuzzin och vi satt så länge i den att jag snudd på längtade efter isbad.

 

Löpturen var en blåsig historia men i medvinden och solen blev det både svettigt och snabbt. Åtminstone nedför för i ärlighetens namn var benen ganska sega sen i går.

Gjorde även ett sista pass på gymet som ett försök att rasta av mig innan 24 + timmars resan hem i morgon. Inte för att jag egentligen tror det kommer hjälpa… En liten löptur hinner jag i morgon bitti och man kan ju också tänka att väsk-kånkandet är en slags träning.

Avslutningsvis blir det några bilder från mitt Cedro Peak trail run-äventyr som var en både magiskt vacker och en rejäl utmaning samt från Cinco de Mayo-loppet som jag lyckades vinna!

Nu hoppas jag på en ofattbart smidig hemresa!

 Kram från Ingmarie

Ner är inte alltid = snabbare än upp

Förra gången jag tog mig upp på Pino trail fick jag vända bl.a pga snö. Ingen risk för något sånt nu och jag kom bra mycket längre men därmed inte sagt att det var lätt(are).

Jag tog mig inte hela vägen upp för det fanns inte tid för just i dag men en timme i princip rakt upp räckte bra det också. Man skulle kunna tro att det skulle gå väldigt snabbt nedför men då tror man fel. Rullgrus + branta stup gör mig både feg och långsam så jag “sparade” knappt 10 minuter på hemvägen.

Det är en jättefin trail men den är utmanande och ju längre upp man kommer ju mer rullsand/grus och bröte blir det.

Utsikten är emellanåt både bedövande och hisnande. Vissa delar går precis vid bergskanten och jag fick jobba hårt med skallen för att inte låta svindelskräcken ta över.

På något mirakulöst vis kom jag hem utan att ha ett endaste litet skrubbsår och hann i precis lagom tid för ett simpass med Berta i Highpoint-poolen. Det är en av de finaste bassängerna här är men tyvärr inte alltid öppen som Del Norte är. Simpasset gick som tjohejsan!

Här i Albuquerque finns det hyfsat bra med vego-hak och en favvo är Thai Vegan som jag och Anders var på efter Cedro-loppet.

I dag hade jag sällskap av Erin. Ruskigt gott och lika trevligt som alltid att ses. Förra gången jag var här kall-simmade och åt vi kakor varje gång vi sågs. Denna gången har vi bara ätit och druckit vin. Undra vad det blir nästa gång…?

Kom hem till denna vyn. Svårslagen!

Kram från Ingmarie