Berg & hav

Jag tog mig upp på berget här jämte i dag. Älskar att gneta på uppför backarna och att få njuta av utsikten! (Trots att jag får svindel!)

Sen går det ju härligt ner också. Vissa delar behöver jag gå pga rullgruset (och för att jag är en superfegis) men mest är det helt ok.

Fortsatte ner till grannbyn och där fick jag high feeling och bara fortsatte. Att det var platt och medvind verkade jag ha förträngt…

Hemåt tog jag en liten annan väg (skippade högsta toppen) och trots både uppför och (lite) motvind så gick det riktigt bra! Tur jag gick på känsla för på köpet fick jag ju 2 timmar härlig löpning! Älskar verkligen den här kombon av att det finns både berg och hav!

Jag är minst lika bra på att göra absolut ingenting som jag är på att röra på mig. Jag vet ingen som kan vara så stilla som mig när jag bestämt mig för det. Eller ok, jag vänder blad i boken/trycker på “play” på telefonen men that´s it!

Dock hade jag bestämt mig för att köra ett HIIT-pass på em och det gjorde jag men med ett oplanerat avbrott. Det är ett jättestort gäng ungdomar här och en av dem kollapsade mitt i svett-festen och som den sjuksköterska jag är så agerade jag såklart. Min diagnos var genast att hen behövde socker och salt. Lite gel i munnen och ungen piggade på sig igen. När ambulansen kom sa de samma som mig så hen slapp åka med och får nu vila på rummet. Det hade väl helt enkelt “bara” blivit lite för mycket av det roliga (de kör på typ hela tiden!) och för lite av vila, vätska och näring.

Lagom är bäst eller hur det nu var…

Kram från Ingmarie

 

Enkelt liv

Att coacha är verkligen hur skoj som helst men det är bra fint att vara helt fri och inte behöva passa mer än de tider man själv vill. T ex när maten serveras och pass man vill vara med på börjar. På tisdag börjar en ny löparvecka så då är jag mer bunden igen men det ska bli jättekul! Nu passar jag dock på att bara “flyta med” och planerar i princip bara en dag i taget.

I dag blev det löpning på grusvägarna i bergen. Lite sega ben sen i går men det var jag beredd på. Hade jag inte känt någonting hade det nästan varit konstigt…

Sen simmade jag ännu ett bra pass. Förutom att jag tycker det är lite för kallt i bassängen. Kvällarna och nätterna är svala här så de borde lägga på “täcket” på nätterna nu. (Det är inte bara jag som tycker det är svalt.)

Har även kört ett riktigt skoj tabata-pass med Stina. Du vet 20 sek fullt ös och 10 sek vila x jag vet inte hur många. (Vi höll på ca 40 min.)

Plus det vanliga förstås. Yoga och meditation i soluppgång och bad i kvälls-solen. Enkelt och väldigt härligt!

Kram från Ingmarie

Lighthouse och lite annat

Jag blev väldigt hastigt och lustigt sugen på Lighthouse-rundan i dag! Tror det hade med vädret att göra. Solen sken och det var inte mycket vind( för att vara här vill säga🤪) och då går alla mina cylindrar igång direkt.

Lägg till ett par pigga ben och det var liksom inget att fundera på! Det blev precis så soligt och svettigt som jag ville!😀

Som jag brukar så förlängde jag till 15 km och trots att det känns som jag är i sämre form än i april- maj när jag var här då hade jag i princip exakt samma tid som mitt PB då. Blev minst sagt förvånad! Men såklart också glad!🤩🥳

Styrketräningen går också bättre och bättre. Kan lägga på mer och mer vikt. Även på marklyft. En övning jag har sjukt stor respekt för! Jag vet egentligen inte varför, jag gör den ju “rätt”, men den är knepig på något konstigt vis. Kanske för att den är skoningslöst tuff och “avslöjande”.

Har såklart badat också. Märkligt det där hur jag kan längta efter isbaden när jag är hemma mitt i vintern men här, där det ju faktiskt är varmt, vill jag det ska vara ljummet och varmt och skulle aldrig få för mig att gå ner i en isvak. Hjärnan alltså….

Fredagar är också hemresa för vissa och ankomst för andra så nu är det nya häng här igen. Roligt att se alla förväntansfulla! Och för all del smått förvirrade. Men snacka om att få en cool första kväll!

F.ö är jag förskräckt och förtvivlad över det som håller på att hända i världen (igen) med nedstängningar, krav på vaccin-pass för att ex få resa, vara med på event och demonstrera. I flera länder sker polisvåld, man har skapat läger, folk avskedas och/eller blir avstängda och kontrollerna på vad man gör ökar. Varför nu? Varför ö h t? Har människor helt glömt historien och märker inte vad som håller på att ske? Jag har en f.d kollega som inte tagit sprutorna och tvingas ha munblöja på precis hela sitt arbetspass (hen jobbar natt så det är många timmar), hålla två meter till alla, hen får inte vara med på möte eller utbildningar och måste äta/dricka i ett enskilt rum. Nu har hen “misskött” sig genom att inte ha haft munblöjan på precis hela tiden och har därför både blivit varnad och avstängd från jobbet. Ja du hör ju! Det här handlar inte om vår hälsa, det handlar om makt. Hen har varit “hjälte” ända fram tills nu. Nu är hen plötsligt livsfarlig!

Sen kan man ju fundera på hur det här viruset kunnat vara så extremt selektivt? Först tar den bara gamla och svaga. Sen medelålders och sjuka. Sen medelålders “friska”. Sen unga friska och nu friska barn. Snacka om smart virus!

Nu har det ju dessutom visat sig att de där sprutorna visst inte var så himla effektiva. Efter 5 månader har du ingen som helst effekt kvar av det som ev. var. Att ett läkemedel som det hittills kommit in över 84000 (!!!) biverkningsrapporter (i normala fall är det max 7-8000/år över samtliga i Sverige) får fortsätta ges är inte bara en skandal. Det är även högst märkligt. Sen undrar jag hur de kan påstå att de är säkra för ex barn, ungdomar och gravida? Hur har de snabbframkallat de bevisen och ffa på vem? Vad är förresten de sprutade så rädda för? Om injektionerna fungerar behövs inga pass. Fungerar de inte behövs heller inga. Simple as that!

Enl. FHM dör i stor sett ingen av covid längre och de som dör är mest vaccinerade ändå ska man utesluta de som inte lyder och tar sprutorna. Jag får inte ihop logiken. Eller förresten, det finns ingen.

Läs även gärna ex  Hannas sammanfattning.

Ja, jag tycker detta är fruktansvärt och jag hoppas sanningen snart kommer fram. Innan allt för många har skadats.

Kram från Ingmarie

 

Utflyktsdag

Nog för att jag älskar att hänga på Playitas men efter ett tag behöver man lite miljöombyte.

Förra gången hyrde jag ju bil flera gånger men det är bara att glömma nu. Allt är fullbokat!😱

Så i stället blev det lokalbussarna till Puerto Del Rosario.

Funkade riktigt bra! I alla fall dit. På hemvägen fick jag dubbelvänta (de går bara max 1 g/halvtimme och oftast bara 1g/timme) för den första bussen bara åkte förbi.🙄😳 Sen fick jag vänta igen Gran Tarajal för så ”sent”(vi snackar efter kl 15) går bussarna bara 1g/timme.

Nåja. Det funkade ju trots allt!

Totalt med byte i Gran Tarajal tog det ca 80 min dit och  2 timmar hem (kostade €6 one way) och istället för kustvägen så åkte bussen uppe i bergen vilket var trevligt för där hade jag inte varit!

Plus att det ju är väldigt skönt att slippa köra och konsertera sig. Nu kunde jag bara slöa och kolla på landskapet. Fuerteventura är en vulkan-ö och därmed karg. Men jag gillar det! Oändliga vidder, stora berg, söta små byar, getter till höger och vänster, oräkneliga Aloe Vera odlingar, små och stora palmdungar, kaktusar och såklart havet!

En stor baksida här är dock alla stackars bandhundar. Det är hemskt att se och mitt hjärta brister varje gång. Ofta har de bara någon meter koppel fastsatta i en påle i jorden, två dunkar vatten och förhoppningsvis lite skugga. För mig är det obegripligt att det är tillåtet plus att jag undrar varför man har hund om den ändå bara ska vara bunden? Det finns en liten vovve nästan jämte där jag bor men jag har aldrig sett den lös oavsett när jag gått förbi.🥲

Puerto Del Rosario är “huvudstaden” på Fuerte men den är inte någon stor turistattraktion som jag fattat det, och skulle jag haft bil skulle jag nog inte valt det som utflyktsmål.🤪

Det finns en del att kolla på som ex små fina parker, hamnen, stranden, statyer och en liten kyrka, det stora shoppingcentret (kändes som alltid onekligen bakvänt att stöta på julgpynt när det är 25 grader ute), city-beachen, söta små hus och en gågata med 103 (nästan i alla fall) caféer och Tapas-barer.

Cappuccino med havremjölk men den var långt från den godaste jag druckit

Summa summarum så funkade det ok att åka lokalbussar. Det fanns t o m bra med toaletter på buss-stationerna! Men man får se till att ha mycket tålamod och inte ha bråttom.🤪

En annan fördel med denna dagen är att jag sprang tidigt och som belöning fick jag både pigga ben, magisk soluppgång och i princip vindstilla!🤩

Och denna frukostvy.😍

Kram från Ingmarie

Extra motlut

Springa uppför är väl i princip alltid jobbigt men är det dessutom motvind så blir det garanterat extra kämpigt. 75 min gnetade jag på innan det gick nedför igen.

Kontrasten gjorde att det kändes som jag flög nerför!

Två timmar blev det under den sköna solen. Eller det blev fler för den har verkligen skinit i dag! Och som den solälskare jag är har jag såklart verkligen njutit. Men även temperaturen ger stora kontraster. På morgonen och kvällen när solen inte är framme är det långärmat som gäller. Ibland t o m nästan så jag vill ha långbrallor.

Blev också ett kort gympass + ett tufft corepass och yin yoga med Yogi Babu. På tal om temperatur så hade jag behövt mer kläder till just Yin yogan. Det blev en smula svalt och jag hade lite svårt att helt slappna av. Men det var ändå härligt och högst välbehövligt!

Kram från Ingmarie

 

 

“Alternativ”-dag

Jag vet att det finns väldigt många som gör run-streak (dvs springer varje dag utan avbrott) men jag tillhör inte dem. Jag har säkert skrivit om det innan men dels ser jag ingen vits med det, dels skulle min kropp garanterat protestera efter ett tag och dels skulle jag tycka det blev ett tvång och därmed försvinner glädjen för mig. Visst, alla löppass är inte roliga men jag vill ändå kunna välja.

I dag valde jag därför att inte kuta. Men i ärlighetens namn är det ganska svårt att avstå här. Jag valde det helt och hållet för att jag vill försöka hålla mig skadefri. Träna kan man ju som bekant ändå. Hela vilodagar förstår jag ju inte heller vitsen med. Haha!
I alla fall inte om man inte tränar på elitnivå. Även om jag tränar förhållandevis mycket så är det inte mycket och verkligen inte stenhårt.

Hur som helst.

Det blev först ett riktigt bra gympass. Kände mig inte jätte-taggad när jag gick dit men det tog max 5 minuter sen var jag igång! Mina ben var en smula darriga efteråt så något rätt gjorde jag nog!

Körde sen simning i dag igen och jösses vad det gick lätt! Jag minns inte när det kändes så här sist! Det var som om jag hade medströms precis hela tiden men det borde ju vara en smula omöjligt i en bassäng som man simmar fram och tillbaka i. Nu vet jag ju dock att simning är en av de lurigaste sporter som finns för man kan tro man kommit på knepet men nästa gång man simmar är man tillbaka på att inte ha en susning om hur man gör.

Senare på dagen blev det ännu ett svettigt HIIT-pass med Stephane. Tror de där korta, intensiva intervallerna är extra bra för en som som mig som verkligen inte är varken särskilt explosiv eller snabb. Kanske jag t o m är den långsammast i världen på att göra burpees? Haha!

Kram från. Ingmarie

 

Hitta utrymme

På ett sätt tycker jag det var bättre förra gången jag var här. På ett annat sämre.

Förra gången var det väldigt mycket lugnare och det fanns alltid plats oavsett om det gällde bassängtid eller solstol. Nu finns inte ens en hyrbil ledig på 4-5v veckor framåt! Eftersom vi inte var så många så lärde vi också snabbt känna varandra. Spinningen var gratis och det var inte en massa extra “utomstående” grupper som var här. Samtidigt var det mer ödsligt, nedstängt, tomt och utbudet mindre.

I dag åkte ett stort gäng hem och det kom ett (minst) lika stort nytt gäng. På gott och ont. Jag gillar verkligen att vara här men ibland blir det en smula (för) mycket av allt. De flesta är lugna och sansade men en del stackare är så stressade att jag inte fattar hur de håller ihop!

Nu har jag ju inga problem varken med att finna eget space eller ta det lugnt. Mina morgnar vid havet är guld t ex. Varje morgon är unik och jag tröttnar nog aldrig!

I lilla Tuineje är det också lugnt och hela byn andas på något vis stillhet. Jag älskar att gå och kolla på husen där!

Att springa utan trängsel är plättlätt! Faktum är att det känns som det är ganska få som springer här om man räknar procentuellt. Eller så är jag bara ute på andra tider. Vem vet. För mig blev det i alla fall intervaller på “röda vägen” och trots att jag sprang där fram och tillbaka så träffade jag inte på en enda annan som kutade. Inte på vägen dit och hem heller förresten!

Första simpasset hade jag egen bana hela tiden. Väljer man rätt tid så blir det oftast så. Jättehärligt! Kändes riktigt bra faktiskt!

Andra simpasset blev en kort historia men dock med mycket space. Havet är ju liksom ganska stort. Det syns inte på bilderna men vågorna var ganska tuffa och jag har en extremt stor respekt för dem. Är jag dessutom enda simmaren så vågar jag inte så mycket. Men jag övervann min rädsla och var i en liten stund i alla fall! Allt räknas, eller hur?

Kram från Ingmarie

Sista passet

Inte sista passet som i ”sista passet här” utan som i ”sista coach-passet” denna omgången. På varje pass har mellan 20-35 pers kommit och det är väldigt mycket mer än någon trodde. Allra minst jag! (Hade trott max 10 i bästa fall.) Allt har gått hur bra som helst och jag är smått överväldigad över all positiv feedback jag fått. Värsta ego-boosten!🤩 Bara tacka och ta emot.🙏🏻

Sista passet blev en härlig distansrunda i bergen och på “röda vägen”.

“La Rambla” är samlingsplatsen


Direkt efter blev jag medbjuden av en deltagare att simma i havet med sällskap och sånt tackar jag inte nej till när solen steker. Det var tur också för hade jag väntat till senare hade jag garanterat bangat för då kom molnen. När molnen kommer blir det kallare (jo jag vet att allt är relativt🤪) och blir det kallare så börjar jag frysa och… ja du fattar.😀

Core kan man köra oavsett moln. Stephane bjöd på en del rejäla utmaningar och jag lärde mig några nya övningar. Kul! Denna är dock en gammal goding.

Mest otippade i dag, och vilken dag som helst förresten, var när det dundrade fram en hel drös av motorcyklar från “plattan”. Om jag fattade det rätt så var det en slags manifestation för att visa att alla Kanarieöarna håller ihop men jag kan också ha fattat helt fel. Det var i alla fall en slags positiv hyllning av något slag. Fattade dock inte riktigt vad de hade på just Playitas att göra. De kändes liksom lite felplacerade…

Kram från Ingmarie

Lördagsgodis

Det blev korta intervaller för gänget (och mig) i dag.

6 x 45-15 sek + 6 x 30-30 sek + 6 x 15-15 sek.

Kort och hårt. Mycket uppskattat. I alla fall efteråt.🤪

Bjöd direkt efteråt på en halvtimmes styrka på gräset men mesta av min egen styrka blev på gymet. Jag är ju coach och då vill jag ha fokus på deltagarna. Jag hinner träna själv ändå.

Det här att träna under solen är verkligen min grej!

Men den skiner inte riktigt hela tiden. En liten stund innan jag skulle göra den planerade havssimningen på eftermiddagen blev det molnigt och lite “småkallt” (jo jag vet, allt är relativt) och jag kunde bara inte motivera mig att gå i. Inte för att simma-simma i alla fall. Bada kan jag däremot alltid! Och när jag väl var i kom jag nästan inte upp för det var så skönt. Måste komma i håg det nästa gång jag är på väg att banga…

Kram från Ingmarie

 

 

Backar i kubik

Precis som förra fredagen, och alla andra fredagar, var det Lighthouse-race i dag men precis som förra fredagen, och resterande fredagar, så tycker jag starten är för tidig. Springa rundan kan man ju såklart göra ändå. Det har jag gjort oräkneliga gånger nu men oavsett är den alltid lika fascinerande jobbig. Först är det bara upp. Sen går det lite lurigt (man märker det liksom inte riktigt) svagt utför en bit och man tycker att “jösses vad lätt det går i dag“.

Långt där borta är The Lighthouse

Sen kommer sista klättringen upp till själva fyren och den är tuff hur man än gör.

Belöningen är utsikten. Den är verkligen f-a-n-t-a-s-t-i-s-k.

När man sen ska hem igen är det lätt att luras och tro att det bara är att rulla nedför men den där lilla utförslöpan på uppvägen blir ju liksom uppför på hemvägen och när den kommer direkt efter den branta vägen ner från fyren så är det lätt hänt att benen tar absolut tvärslut. Just i dag tog jag det dock i lite lagom fart. Ett typiskt mellanmjölkspass om jag ska vara ärlig. Dvs såna man ska undvika….

Själva racet är 13,8 km men jag brukar förlänga och i dag blev det ännu lite till, och extra backigt, för jag ville dubbelreka och göra klart inför kvällen backpass med löparna här.

När jag var tillbaka gymade jag också. Får ju inte slarva med hemläxorna från PT-Rafael!

Det blev f ö ett riktigt tufft backpass som deltagarna älskade. Ja du fattar vilka hårdingar de är! Jag hängde på en del men mest coachade jag. Det är ju det jag är här för att göra. Och det är så galet kul! Längtar redan till i morgon. Då blir det intervaller och styrka à la I Nilsson.

Kram från Ingmarie