Variation och äventyr

Det kan vara skönt att göra same same mer eller mindre varje dag men det är inte särskilt utvecklande i längden. Inte för mig i alla fall. Dessutom blir jag skitlat efter ett tag.

Det är bl a därför jag simmar i grupp. I morse var det Tomas som coachade och  som alltid var det kul och lärorikt. Tror faktiskt jag lär mig något nytt varje gång jag har en simcoach vid kanten! Man blir liksom aldrig fullärd.

På gymet körde jag PT-Rafaels kettlebells-pass + lite extra andra övningar. Hur det finns de som inte svettas på gymet är för mig en gåta. Det fullkomligt stänker om mig!

Jag har även varit hos Guru-Danne. Det var evigheter sen sist men  nu behövde jag verkligen hans hjälp. Han klurar alltid ut vad som behöver göras och även om detta ser rörigt ut så är det kristallklart. Och jag är lite klokare. 🤪

Coolaste grejen i dag, som också var en utmaning och en ny erfarenhet, var att simma i mörker. Wolff-wear och Powerwoman hade ordnat denna kväll i Brunnsviken och jag saknar faktiskt ord för hur det var. Magiskt, fantastiskt, roligt, häftigt och hisnande vackert räcker liksom inte.

Vi som representerade Team Snabbare.

Tror vi var 40-50 stycken som samlades.

Lampor i saferswimmern så vi syntes

Efteråt fick vi blåbärs-soppa och bullar!

Min teamy  på alla sätt och vis!

Helt klart kommer jag göra om detta!

Kram från Ingmarie

Allt man vill och önskar funkar inte

Jag har turen att få köra ett swimrun-lopp till detta knasiga år så om 2 veckor ska jag och Veronica ta oss till Utö och köra “sprinten”. Jag har kört den två gånger innan och den är verkligen fin! Dessutom älskar jag Utö. De gångerna har den dock gått i maj men pga av det där viruset så har allt blivit flyttat. Om det är bra eller dåligt lär visa sig. Vattnet borde åtminstone vara lite varmare…

Vi körde ingen swimrun-träning i dag, båda hade kutat på var sitt håll innan, men vi övade lite med lina. Veronica är en super-kvinna som är bra på precis allt, och såklart supersnabb, så vem som ska dra är liksom inte ens något att fundera på. För mig blir det bara att hänga på så gott jag kan oavsett om vi är på vattnet eller på land. Men eftersom vi har linan kan hon aldrig försvinna från mig!

Egentligen pratade och skrattade vi mer än simmade men sånt behövs ju också, eller hur?

Vattnet var svalt men helt ok.

I dag har vi även haft besök av vår fyrbenta vän igen. Nero är en sköning på alla sätt och vis och denna gången gick det betydligt bättre. Ett ben och sin egen bädd sen var han liksom installerad. I alla fall en stund.

En av de bästa grejerna med att ha vovve är ändå att det blir 100 gånger roligare att vara ute och gå i skogen.

Tyvärr verkar han inte trivas riktigt hos oss ändå. Han är ledsen och orolig så det känns både oschysst och ohållbart att ha honom här. Jättetråkigt förstås.

Kram från Ingmarie

Backar

Det var så längesedan jag körde ett ”riktigt” backpass att jag inte ens minns när det var sist. Hammarbybacken är förvisso en lång rackare men där handlar det mer om långsam uthållighet. Jag tänker mer på de där kortare backarna där det (helst) ska vara lite tryck och fart.
Men i dag tog jag tag i det och vi kan väl säga som såhär att det var varken särskilt mycket tryck eller fart men däremot jobbigt och kul!

Två olika backar blev det. Den ena tog ca 100 sekunder upp ( jogg ner) och den andra 40 sekunder ( jogg ner) och båda x 10



Totalt ca 90 minuter. Kanske inte världens bästa laddning innan jobbet men gjort är gjort och jag överlevde ändå hela kvällen.🤩

Kram från Ingmarie

 

 

Bra ord och en ovanlig grej

Jag har en kollega som myntat ett väldigt bra ord. “Njutar-löp”. Visst är det fint? Det ägnade jag mig åt i dag. Förvisso en seg sådan men njutning var det och sprang gjorde jag.

“Sprada” ordet har ju jag “uppfunnit” och det gjorde jag också. Ljuvligt!

Med lite sällskap!

Om det var samma pippi när jag lite senare var vid samma sjö för att simma vet jag inte men lite sällskap hade jag även då  i alla fall.

På tal om kollegor så har jag gjort något jag inte gör särskilt ofta. Man kan nog snudd på säga aldrig för det är så galet sällan om jag ska vara ärlig. Men i dag så!  Jag tog på mig människokläder och var på AW med några kollegor. Jomensåatt. Superskoj såklart för jag har underbara jobbkompisar.

Miss Behaves vegan salad. Helt ok och snordyr.

Kram från Ingmarie

Simtest och finalen

Några gånger per år brukar TS ha ett simtest som går ut på att man simmar 15 x 100 m i typ tröskelfart med kort vila.( 10-15 sekunder) Syftet är att se om det blir någon förbättring. Det krävs en viss laddning för det där och min var egentligen katastrofal. Två tuffa pass i går plus att jag sov kasst i natt. Dessutom skulle jag behöva köra dem själv eftersom jag jobbade när resten av gänget körde.

Jag bestämde mig ändå för att testa. De tre första var vidriga men sen rullade (eller kanske snarare flöt) det på. Det var faktiskt riktigt skoj! Kanske tog jag i för lite men jag blev i alla fall trött och förutom den första och sista (de var de snabbaste) så simmade jag ruskigt (långsamt) jämt.🤩

I dag var också dag 25 på utmaningen. Obegripligt hur fort det gått! 😱 Jag kommer faktiskt att sakna det för det har varit superskoj! Mina armhävningar är varken perfekta eller ”starka” men jag har gjort dem! Det har t o m blivit en del bonusar! 💪🏻

Kram från Ingmarie

Ingen dag är den andra lik

Vissa dagar orkar man knappt kravla sig ur sängen, andra är man universums superduracell-människa. Visst är det bra märkligt? Men en sak är säker, vi är inga maskiner som man på förhand vet hur de ska fungera nästkommande dag. Inte ens nästa timme faktiskt.

I går hade jag bly både i skorna, benen och säkert lite i huvudet också. Allt var liksom segt och långsamt.
I dag däremot var det studsiga fjädrar uppifrån och ner inklusive någon slags energi-överskott. Kanske beror det på att jag gjorde allt så långsamt i går. Åtminstone träningsmässigt – jobbet är ju aldrig särskilt långsamt oavsett vad jag vill eller inte vill.

Intervallerna gick oväntat bra. 10 x 3 min. med 1 min. vila. Pigg hela vägen! T o m nedjoggen hem kändes lätt!

PT-timmen med Rafael gick lika bra. Kul var det som alltid. Och vansinnigt jobbigt.

Efteråt roade jag mig med näst sista dagen på armhävnings-utmaningen. Jag kan berätta att det där att göra armhävningar när man har benen på en bosuboll och händerna på två medicinbollar är ruskigt svårt. I alla fall för mig…

Kram från Ingmarie

Måndagskärlek

Jag vet att det finns de som avskyr måndagar men jag tillhör inte en av dem. Vet inte ens om jag någonsin har gjort det. Tycker faktiskt det är lite sorgligt om det är som så att man verkligen gör det för det borde betyda att man inte gillar det ,man håller på med. Eller?

Jag har ingen dag jag tycker sämre om för varje dag är en gåva. Ju mer jag tänker på det ju mer inser jag vilket under det är att vakna varje morgon! Det är ju inte alla som gör det menar jag…

Just denna måndagen den 7:e september det konstiga året 2020 har i alla fall varit ljuvlig om du frågar mig. Den började med tidig morgonsimning med TS-gänget, den första inne för mig denna säsongen, och det gick så himla bra! Mycket teknik plus en del fart på slutet.

“Stålmannen” med 3 armtag mellan var 6e kick. En favvo-övning! Det är jag första till höger i närmsta banan.

Jag är precis lika glad som jag ser ut. Samma här!

Det finns de som tycker gym är trist men inte heller där räknas jag in. Jag tycker det är skitskoj och blir alltid full av energi och känner mig både glad och stark.

Dag 22 på armhävningsutmaningen

 

Den här har PT-Rafael utmanat mig att jobba med. Upphopp med 10 kg kettllebell. Jobbigt som fasen och jag blir direkt avslöjad med hur lite spänst och “tryck” jag har i traktorbenen…

Hela dagen avslutades i Söderbysjön. Så ja du fattar va? Inte konstigt jag älskar måndagar när de kan vara så här!

Kram från Ingmarie

Nynäshamn swimrunbana

Egentligen skulle jag varit längst ut på Värmdö i dag och kört swimrun-äventyr med gamla och nya vänner men som du vet blir det inte alltid som man tänkt och planerat. Efter för många sena jobbkvällar i kombination med tidiga morgnar så fick jag helt enkelt prioritera sömnen.

Tack och lov har jag ju många (äventyrliga) vänner så istället blev det en (senare) färd tillsammans med coach Ulf och Josefin söderut till Nynäshamn och swimrunbanorna de har där. Två stycken närmare bestämt. 5 + 10 km.

Jag hade ingen som helst aning om vad som väntade. Vi hade dock kommit överens om att köa 10 km banan och att vi körde vårt eget tempo för Ulf och Josefin skulle träna med lina och “trycka på” lite.

Jag tuffade på i min egen takt. Riktigt skönt även om sällskap också är trevligt förstås.  Fina stigar med bra markeringar och de första simningarna var enkla att följa och vattnet nästan ljummet trots att det var havet.

Vid fjärde simningen simmade jag fel, jo man kan det för solblekta gula skyltar är inte helt enkla att se. Särskilt inte när de sitter bakom en klippa. Det var inte första gången det blev fel. Varken i havet eller på land. Men jag kom, som du förstår, i mål till slut med några kilometer extra på klockan. (Sånt gillar jag!) Banan var oerhört fin, även där jag var fel, och oerhört varierande! Jag har klättrat på klippor, röjt bland snår, åkt kana ner4för branter, klättrat över stockar, öst på när det var snubbelfria stigar eller grusvägar. Och jag har simmat i vågor! Så roligt! Samt fastnat i näckros-stim och sjögräs. Mindre roligt just då men kul efteråt.

Jag träffade inte på mina kompisar under de timmar vi var ute och fastän jag hade börjat lite innan dem så var de före mig i mål. Förklara det den som kan…

Banan startar och slutar precis jämte Lövhagens cafe. Ett supermysigt litet ställe där vi avnjöt vår (sena) lunch i den stora trädgården.

Vi kände alla tre att det varit ett helt fantastiskt litet äventyr och att vi var så glada! Du vet så där så man nästan känner sig lite hög! Inte blev det sämre av att jag hann med en timmes vattenlöpning på E-badet också. Sista dagen de har öppet ute för denna säsongen OM de inte inser hur bra det är att det är öppet. Som den obotliga optimist jag är hoppas jag de tar sitt förnuft till fånga och håller öppet längre.

Och jodå, jag kom ihåg utmaningen också men det var bra nära jag glömde. Skyller på lyckoruset.

Kram från Ingmarie

Avslutning och en ny vän

I dag var sista openwater-simningen med Team Snabbare och en bättre Grande Finale tror jag inte vi hade kunnat få! Magiskt! Ja du ser ju!

Och fika efteråt såklart.

17 grader i vattnet så det var helt ok. Körde inte riktigt hela sjön runt men tre kilometer blev det i alla fall.

Man kan ju bli blöt av annat än att simma. Som när himlen öppnar sig och man precis just då är ute och springer långt ute i skogen. Tur jag inte har någon frissa jag måste “vara rädd om”.

Dag 20 blev förresten så här.

En helt annan grej. Vänner är som de flesta vet otroligt viktigt. Helt ärligt tror jag det är oerhört svårt att leva utan åtminstone en vän, eller vad tror du? Jag hade troligtvis ruttnat inombords och känt mig oerhört ensam utan mina vänner. Som de i morse t.ex. (Kan vara svårt att tro men simning är oerhört socialt!)

Vi har fått en ny liten vän. En fyrbent. Eller fått och fått, vi lånar honom. Nero har fyra ben, är två år och är räddad från ett hårt liv i Ryssland. Han är oerhört söt och snäll och smart som få. I dag har han varit hos oss några timmar för att testa om det funkar. Ungefär som inskolning på dagis!

Kram från Ingmarie