Skåneleden och Flickorna

Nu vet jag både hur lång, kuperad och makalöst vacker Skåneleden mellan Utvälinge och Ransvik är och det är tack vare Catrine som tog mig med på detta löparäventyr.

Lugnt och fint tog vi oss fram på grusvägar, stigar, spång, ängar, ett kalkbrott ute i typ ingenstans, en cool hängbro och hagar där man fick passa vad man satte fötterna. I alla fall om man ville undvika att lyan skulle lukta ko/får-bajs för obestämt lång tid framöver.

Precis innan Arild fick vi zick-zacka mellan får och kossor. De brydde sig inte ett skvatt om oss men jag hade allt lite skrämselhicka när dessa låg precis vid grinden vi skulle ut genom men de var lika lugna som de var söta. Vet i sjuttsingen om de ens märkte att vi passerade.

Efter Arild söta lilla hamn och gulliga hus börjar b-a-c-k-a-r-n-a. De är branta både upp- och nedför så benen fick verkligen jobba men utsikten topparna gav var värt allt. Catrine är en sjukt duktig ultralöpare med tokstarka ben så jag fick kämpa på för att hänga med henne. Men hon är också en perfekt guide och utan både prestige och krav på fart. Hon liksom jag har bara längtan efter att få röra oss ute i naturen.

Vi var även förbi Kullamannens grav. Eller åtminstone legenden om den.

Sista biten ner till Ransvik var det mest nedförsbacke. Jag har aldrig varit där och det var minst sagt en positiv upplevelse! Supermysigt ställe där vi badade och fick sällskap av våra snälla män som hade med sig både mat och torra kläder.

30 km blev det och många höjdmeter. Så himla tacksam både över äventyret och sällskapet!

Min och Anders dag var dock inte slut där. Via en (gratis)dusch på campingen i Mölle så åkte vi till Flickorna Lundgren på Skäret  för att ffa fira Anders födelsedag som var för en vecka sedan men även för att få uppleva deras “Lyktafton”. Har aldrig varit här heller och jösses så fint, mysigt och gulligt ställe!

Maten var absolut god och helt ok men jag tror det är för fikat och miljön man ska åka omvägen hit.

Jag kommer somna med ett leende på läpparna i kväll.

Kram från Ingmarie

Regndag

Även om man har semester så behöver man ju göra sånt där som att tvätta, handla och städa. Då är en regndag som i dag faktiskt riktigt bra!

Om man cyklar i regn för att simma så spelar det ju inte heller någon som helst roll att man blir blöt. Men visst, det är en smula trevligare om man är torr när man kommer hem igen… Simpasset gick i alla fall bra!

Gymet är inomhus så där var det torrt. Förutom svetten vill säga.. Vi var där tillsammans men tränade inte ihop i fall du undrar. Jag pallar inte vila lika mycket mellan seten nämligen. haha!

Att måla när det regnar är på något vis extra härligt. Jag har testat en massa nya roliga saker i dag med “mixed media” som blev absolut ingenting. Men det är så det ska vara tycker jag. Kravlöst, prestationsfritt, roligt och operfekt. Ibland blir det något, ibland inte.

En annan grej som är bra när det regnar är att man inte är gjord varken av socker eller salt. Därför går det utmärkt att bada trots regn. Havet var magiskt och jag hade allt helt för mig själv!

Regnväder är också perfekt för spel. Jag hade världens flyt till sista loppet så Anders vann ändå alltihop. Men det var egentligen bara bra för annars hade han tjurat i flera dagar. Jag blir mest besviken men eftersom jag har så oerhört kort minne så har jag i princip redan glömt det.

Kram från Ingmarie

Ven med extra allt

Så länge jag har vetat om att Ven finns har jag velat åka dit och när jag dessutom fick se att det finns en etapp av Skåneleden där så har längtan blivit ännu större. Lägg till att varenda kotte som varit där är lyriska över ön, reklamen och varenda bild man ser är som tagen ur en sagobok. Såklart jag hade skyhöga förväntningar när vi tog båten över från Landskrona.
Skulle de infrias eller skulle jag bli besviken?

Välkommen till Ven! Mitt ute i det blåa Öresund reser sig ön brant ur havet och bildar en grönskande platå med en vidunderlig utsikt mot de skånska och danska kusterna. En ö som är enkel att uppleva och lika enkel att förälska sig i.

Det går att åka från Helsingborg under en kort period på sommaren men vi missade sista dagen med fyra dagar. Med facit i hand så blev det väldigt bra men det visste vi inte då.

30 minuter tar färden och väl där var det plättlätt att hitta vart vi skulle.

Jag skulle springa hela Skåneleden och Anders skulle gå en del av den med ett första mål att kolla in Tycho Brahe-muséet som ligger nästan mitt på ön.
Skåneleden går på mestadels fina grusvägar och stigar men jag är förvånad över hur mycket asfalt det ändå var. Det går upp och ner, slingrar sig utmed havet, in i skogen, över ängar, förbi prunkande trädgårdar och genom små fiskebyar. Att säga att det var helt galet vackert räcker liksom inte. Det var magiskt fint och så oerhört fridfullt!  Det blev många fotostopp men även pauser för att mumsa på björnbär. Det fanns obegränsat av dem på hela ön!

Vid campingen kunde jag inte hålla mig längre.Havet kallade och jag lyssnade för hur skulle jag ha kunnat motstå detta?

Jag visste ju heller inte då att jag skulle komma dit en gång till när jag och Anders traskade dit efter fikapausen mitt på ön.  Det finns en hel del matställen men dels var där klent med vego-utbud och dels var det hutlöst dyrt. Vi köpte istället mega-goda brödbullar på bageriet och kaffe plus kaka på Tycho Brahe caféet eftersom Anders redan var där. Helt perfekt!

13 km löpning blev det för mig innan vi traskade vidare tillsammans. Märkligt nog såg jag inte en enda till som sprang. Däremot oräkneliga som cyklade. Kanske var det för att jag var så unik som så många verkade komma ihåg mig på båten hem för det blev väldigt många som sa de sett mig springa förbi på lätta ben. (Något jag tolkar som att de behöver synundersökas för några lätta ben hade jag då inte! haha)

Vi tog oss ner till campingen igen men i stället för att bada där en gång till så gick vi vidare till hamnen för ett dopp. Ljuvligt!

Vi hade verkligen en perfekt dag på ön och på hemvägen förvandlades ljuset så allt på något vis blev inbäddat i ett dis och om möjligt ännu vackrare. Så ja, Ven levde verkligen, verkligen upp till mina förväntningar. jag skulle dock inte vilja bo där men det är en annan sak.

Så var det det där med Landskrona. Om vi inte hade åkt därifrån så hade vi nämligen missat den fina Citadellen som vi spontanbesökte och som mer än väl är värt ett besök!

Från början av 1700-talet användes fästningen som fängelse och 1827 blev det fängelse för livstidsdömda. Under 1900-talet fungerade Citadellet som tvångsarbetsanstalt för kvinnor. Citadellet är Nordens bäst bevarade slott från 1500-talet och är Sveriges enda bevarade jordfallsfästning.

Citadellområdet är idag en härlig, grön plats som inbjuder till umgänge. Här finns en stor lekplats, café, konstnärer och butik med antikviteter.

Nu är både hjärtat, själen och huvudet fullt av fantastiska och härliga intryck som skapat fina, fina minnen.

Alltså jag älskar semester och jag älskar Skåne!

Kram från Ingmarie

Njutarstunder

27-28 grader, ljumna vindar, sol, kristallklart vatten, många bad och två tuffa träningspass. Det är ju nästan som om jag vore på träningsläger på sydligare breddgrader!


Eftersom det här Ingmarie-vädret verkar vara högst tillfälligt så ser jag (förstås) till att maxnjuta. Det är förresten en av mina talanger. Jag kan på nästan ingen tid alls ta mig till härochnu-njutarmood och glömma i princip allt annat. Det behöver inte vara några märkliga grejer. Ett gott kaffe, 5 sekunder av varma solstrålar, cykelturen hem från jobbet i medvind, kraften i en intervall eller riktigt kallt vatten när törsten är stor. Livet är fullt av njutarstunder om man bara ser till att uppleva dem!

Det kan vara utmanande mitt i en kämpig intervall men jag kan på något vis verkligen både gilla och uppskatta den där trötthetskänslan som förr eller senare kommer. I dag blev det senare och då är det ännu bättre! Jag satte t o m någon slags Pb som 58 +are på 1 km enl Garmin. Vem blir inte lycklig då? För den som undrar gjorde jag 8 x 5 min med 1 min vila.

Crosstraining-passet var en killer och jag trodde ett tag att både armar, ben och core skulle lägga av men allt höll ihop till slutet. När jag är så där riktigt trött så försöker jag tänka en repetition och en övning i taget samtidigt som jag föreställer mig hur muskelcellerna drar ihop sig och jobbar. Det brukar faktiskt funka till 98%.

Enklaste njutarstunden kanske ändå var att sitta på balkongen, äta middag och dricka öl ur platsmuggar för ja det funkar finfint även om det kanske inte är lika tjusigt som glittriga glas. Dessutom kommer jag just därför att minnas denna  sköna stunden ännu lite bättre.

Hur man sightseear ett finbesök

Bästa Lisa kom och hälsade på ända från o8a-land (via lite annat) och eftersom jag ville visa henne så mycket som möjligt av stan och dess fina omgivningar (helst vill jag att hon flyttar hit med hela familjen och blir min kollega) och hon liksom jag gillar att springa så var ju valet på vad vi skulle hitta på väldigt enkelt. Löp-sightseeing måste vara den bästa sightseeingen ever!

Man hinner se och uppleva massor tillsammans, prata utan andra avbrott än något litet foto-stopp och får träning på köpet. Vi ses inte ofta men varje gång är det som det var i går och det är så himla skoj att ha följt henne från att ha varit tonåring till att bli både läkare och två-barnsmamma! Med tanke på att det skiljer sig bra många år mellan oss är jag extra tacksam både att hon vill hänga med just mig och att jag pallar hänga med henne.

Är det semester så är det så jag och Anders har lyxat med ännu ett besök på Brukets kaffebar. Jag kan avslöja att de där hummusmackorna var ruskigt goda! Kaffet också!

Som vanligt ändras väderprognosen snabbare och oftare än min hjärna hinner med och det gäller verkligen att ha en plan b,c,d,e…k.
Jag begriper verkligen inte att de så bombsäkert vet hur vädret ska vara om 30-40 -60 år men inte ett dygn framåt…?
Om de nu har rätt så ska det bli tråkväder om några dagar så trots rejäla vågor så bestämde jag mig för att simma i havet. Kan bara konstatera att precis som man aldrig ångrar ett bad eller ett träningspass så ångrar man inte ett öppet vatten sim heller. Inte ens fastän man som jag tycker de där vågorna är jätteläskiga. Men det är ju också som så att det är när man utmanar sina rädslor och nojjor som man växer, eller hur?

Kram från Ingmarie

 

S-e-m-e-s-t-e-r

Från i går kväll har jag 13 dagar ledighet framför mig. Hur najs är inte det? Jag ska minsann maxnjuta varenda dag!

Innan det där sista jobbpasset i går testade jag för första gången Carbon-skor. De flesta har både hört talas om dem och har en åsikt om dem. Är de fusk? Funkar de ö h t? Är de värda pengarna?
Jag har inga svar på det, trots att jag nu provat, men jag kan säga att de känns annorlunda. Ungefär som att studsa fram på moln! Inte för att jag vet hur det är men jag inbillar mig att det känns ungefär så. Kanske att några av intervallerna gick lite snabbare än innan också men det var marginellt.

Oavsett om de gör en snabbare och oavsett om man tycker de är fusk så springer de inte av sig själva. Jag blev i alla fall trött.

Första semesterdagen startade jag med ett riktigt bra simpass. Något har hänt där för det känns nästan alltid både roligt och lätt nu. Jag tackar och tar emot och njuter så länge det varar.

Gympasset på kvällen gick också bra! Mycket folk och massor av energi. Sånt gillar jag!

Men jag har (såklart) inte bara tränat. Ledig på en strålande dag är som gjort för en cykeltur till vackra Sofiero Slott för att fika på det mysiga caféet och bara strosa runt bland allt det fina. Tänk att ha haft detta som “sommarställe”! Tack Gustav VI Adolf för denna gåva till Helsingborg. Det finns tydligen givmilda kungligheter…

I morgon blir det en helt annan slags sight-seeing!

Kram från Ingmarie

 

Bästa sättet

Förutom att jag inte är så förtjust i att gå upp tidigt så finns det andra anledningar till att jag väljer att jobba (nästan) enbart kvällspass.

Jag kan alltid yoga/meditera en stund på morgonen och äta frukost i lugn och ro.
Jag hinner också alltid träna innan benen blir blytunga av att ha traskat på betong och jag hinner njuta av både dagsljus och frisk luft oavsett årstid. Sen får jag ju lite extra ob-tillägg också fast det i ärlighetens namn mest är ett hån.

Det bästa sättet (för mig) att bli redo för ett jobbpass är utan tvekan att sprada. Då får jag liksom det bästa av det bästa!

Vilka tider jobbar du helst när du får välja?

Kram från Ingmarie

Hoppas det är bra botemedel

Att ha 48-timmars och 24–timmars träningsvärk (det där Booty-passet tog mer än jag trodde på sina ställen) är en ganska utmanande kombo och egentligen inget jag rekommenderar…
Jag är tacksam jag inte behövde göra så mycket själv på Crosstraining-passet jag höll i morse om jag säger så.

Vara helt stilla är dock det absolut sämsta även om det är lockande. Det märkliga är ändå att det tog högst 2,5 minuter in på löppasset innan den där stelheten som gjorde att jag nästan inte kom ur sången, släppte. Sen när jag var klar och skulle gå in var det lika stelt igen. Löpning är m a o bäst!

När jag målat klart för dagen hojjade jag bort till Filborna för det där att vara i vatten vet jag med bestämdhet är bra oavsett. Dels är det skonsamt och dels så inbillar jag mig att trycket från vattnet blir som en slags massage. Men jag kan ha helt fel såklart för mig veterligen finns det ingen forskning på det. Kanske borde göra en…

Lägg till en stund i bastun och jag känner mig (nästan) som vanligt i benen och redo för en sista jobbhelg innan lite semester. Tjoho!

Kram från Ingmarie

En (och en halv) världspremiär

Både Åsa och jag har kört swimrun massor av gånger innan, liksom att vi har tränat ihop oräkneliga gånger på olika pass på gymet, men vi har aldrig varken tränat ett pass helt tillsammans bara vi två eller kört ett swimrunpass ihop.
Tills i dag då.
Lite nervös var jag innan för Åsa är en av de där supertstarka kvinnorna som lyfter dubbelt och tredubbelt så mycket som mig, som har gjort 8 burpees när jag gjort en och som kör både marathon-rodd, Hyrox och cross-fit. Hon är dessutom inte ens vuxen! (Dvs hon är under 50 år)

Men hon är också en supersnäll människa, ödmjuk som få, anpassningsbar och gillar att hitta på tokigheter. Det var antagligen pga det sista som hon sa ja när jag frågade om hon ville köra Halmstad Swimrun med mig…

För att inte vara helt osynkade så hade vi idag vår världspremiär och vilken premiär det blev!

Perfekt temperatur, helt stilla vatten, makalöst vackert och vi hade skoj precis varenda sekund. Vår ambition är att ha roligt på loppet, hjälpa och pusha varandra och helst inte komma sist. Fast gör vi det så är det också ok.

Löp-och sim-mässigt är vi hyfsat lika men det där med i- och uppstigning i vattnet samt hålla ordning på repet i simningen ska vi öva lite mer på. Jag ska också se till att ha extra goggels för mina pajjade innan vi ens hade börjat! Det är andra gången det märket gör det så hur bra de än är när de funkar så blir det inga fler. Nu var det så himla turligt att hennes kollega, och vår träningskompis, bor precis jämte Ön där vi var och han kom som en räddande (bilkörande) ängel på mindre än 5 minuter med ett par jag kunde låna.

Anders hade hittat nya fina löpvägar och höll för en gång skull på längre än mig/oss. Det betyder dels att han hade roligt och dels att jag/vi tog det lugnt. Haha.
Fikat på mysiga Inez&Greta satt som en smäck efteråt men jag önskar de hade haft lite mer vego-utbud. Brödet och miljön är dock värt många, många mils omväg för!

Eftersom jag har ett jobb i morgon bitti så åkte jag hem och eftersom det där jobbet är på Sats, och jag kände att jag ville kolla tekniken redan i kväll så jag slipper drömma mardrömmar om det, så cyklade jag dit och tänka sig att det fanns två klasser precis när jag kom dit.  (!!!!!) Hur skulle jag kunna låta bli att vara med då liksom?

Bootylicious vet jag inte ens om jag testat någon gång så det var åtminstone en slags världspremiär det också. Svettigt och kul rakt igenom!

 

Kram från Ingmarie