Norrtälje Stadslopp

För åtta dagar sen sprang jag 47 km på Backyard Ultra-loppet i Haverdal efter en spontananmälan en dryg vecka före. För tre dagar sedan spontananmälde jag mig till dagens Norrtälje Stadslopp. Det är ju så jag gör nu för tiden. “Spontanar” Haha! Det blir kanske inte så bra resultat men jag har insett att om jag börjar planera för mycket så kommer den gamla tävlingsdjävulen i mig och jag stänger av från huvudet och neråt och slutar lyssna på kroppen. Sånt slutar aldrig bra! Dessutom blir jag alldeles för mentalt fixerad och just nu är det inget jag vill ha eller vara.

Hur som helst. Norrtälje Stadslopp är 5 km och det var ett riktigt vasst startfält. Ca 100 löpare ställde upp med start och mål på deras fina Ip.

Det började ganska lätt med svagt nerför innan det var mest platt. Jag visste det skulle bli uppför den sista kilometern men jag hade inte räknat med att det var brant. Kanske kan jag skylla på att det där långpasset satt i för mina ben tvärdog! Jag hade ca 18 minuter till 4 km. I mål 23.45. Ja du fattar… Men jag vann i alla fall min AG och jag tror jag blev 12a totalt.

Men kul var det och allra roligast var att träffa alla (löpar)kompisar igen. Här är några av snabbisarna. Och jag…

Men hur döda benen än var så återhämtade de sig snabbt. Körde ett bra pass på gymet efteråt. Maxade verkligen för jag hade ju betalat och då vill man ju ha ut det mesta möjliga, eller hur? (Ja det är okej att kalla mig snål.. Hehe)

När jag nu ändå var i stan passade jag på att även åka till fina Gillfjärden. Turligt nog hade jag ju våtdräkten med…

Personligen tycker jag det var ett väldigt fint och bra sätt att fira Nationaldagen på. Hur har du firat?

Kram från Ingmarie

Även en ljuvlig helg tar slut

Så var denna helgkursen slut. Tack och lov är inte min vistelse slut för jag ska gå en kurs till nästa helg. Tjohoo! Jag minns hur jag de första gångerna här tyckte att en långhelg var ganska lagom, man blir väldigt trött i ffa skallen av att skapa så här intensivt, men så provade jag en veckokurs och kom på att det där att vara en längre stund här var miljarders miljarder gånger bättre. Då har man verkligen tid att börja, reflektera, fortsätta, börja om, göra om, testa och kanske t o m avsluta något.

Jag har mer än en gång hållit på med något projekt i arton evigheter men sen bara målat över alltihop. Så blev det både i går och i dag. Det började som en jätteduk, som sen blev “2-i-1” men nu är den något helt annat. Jag totaldödade helt enkelt hela projektet. Om “det nya” går samma öde till mötes får tiden och känslan visa.

Den andra duken har aldrig blivit klar och jag hade noll känsla för den så nu är även den “död” och något annat kommer att (kanske) att födas fram.

Emellanåt pysslar jag med smått och vi har även gjort en del roliga övningar. Som t ex dessa små experiment. “Vilse i skogen” och “höstlöv”. De är pyttesmå och gjorda på max 5 minuter. Superskoj!

Det finns inga som helst “prestationskrav” när man är här och jag har för längesedan helt släppt det mot mig själv. Blir det något så blir det annars är det ändå ok. Jag testar, upptäcker och ser vart jag hamnar helt enkelt.

Träningen känns i jämförelse nästan extremt välplanerad men egentligen har jag sällan någon riktig plan där heller utan kör på känsla. Det verkar som om det funkar bäst för mig för peppar peppar har jag ju inte varit varken sjuk eller skadad sen jag minns inte när.

I går körde jag intervaller tidigt som attan på morgonen för att verkligen kunna fokusera på skapandet. Uppvärmningen och den första intervallen var som att springa i gyttja men sen bara släppte det! Märkligt det där… 14 x 2 minuter körde jag om någon är intresserad.

På kvällen gjorde jag årets första “riktiga” OW-sim och vilken premiär!
Jag dog lyckodöden flera gånger om!

I dag ännu en snortidig löptur men betydligt lugnare. Solen alltså! Vilken lyckobringare!

 

Efter kursavslutet åkte jag till Infjärden och simmade. Samma lyckokänsla i dag som i går. Nästan osannolikt vackert och härligt!

I morgon ska jag göra en sån där spontananmälan-grej igen. Om det är något jag är lite extra bra på så måste det ju vara just det!

Kram från Ingmarie

 

Happyplace

Du som följt mig ett tag vet att jag älskar att vara här. Så fort jag passerar skylten med “Rådmansö” så känner jag mig så där lycklig så det liksom pirrar i hela kroppen. Det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är men det är väl helt enkelt en så simpel förklaring som att Skaparladan, stugan, naturen, sjöarna, havet, tystnaden och luften har den effekten på mig.

För mig är det liksom omöjligt att inte känna mig lycklig här! Naturligtvis så fattar jag att om jag bott här alltid så hade jag någon gång känt mig ledsen, arg, förbannad och förtvivlad men jag tror du fattar vad jag menar. Rådmansö är en av mina Happyplace och jag är oerhört tacksam över att få vara här igen.

Min morgon började (som vanligt) med yoga, meditation och sen det här.

Lite senare hade jag installerat mig och börjat skapa. Denna gången gick det ruskigt snabbt att komma in i ett flow. Ofta brukar det ta någon dag innan jag hamnar i min “bubbla”. Men vem vet, i morgon kanske det är helt stopp.

Work in progress

Mitt på dagen stack jag ut på en varm och skön löptur. Inklusive sprada för hur skulle jag kunna låta bli?

Kram från Ingmarie

 

 

 

Här igen!

Det är så längesedan nu att jag har glömt bort när det var sist. Jag vet bara att det är mindre än ett år sedan men det är ju ändå  jättelänge! Men nu är jag här igen! I min favvostuga på min favvo-ö i Roslagen. Eller egentligen är det väl ingen ö för det är inte ens en bro att åka över, men den kallas för en ö så då gör jag det med. Stugan är lika mysig som alltid. T o m ännu mysigare och finare för varje gång händer det något nytt här. Nu finns det både tvättmaskin och nya fina garderober! Och cykeln väntar på mig!

Innan jag for hit hann jag bli blötare än blöt både av svett och ffa regn. Kort löpning till tuben, Indoor running pass på Svea, löpning till Hornsbergs strand, gym, löpning till och med ett företag, löpning till stan. Jag tror banne mig inte det var uppehåll ens en sekund. Tur man inte är gjord av socker eller har risk för att krympa i tvätten. Haha!

Nu väntar härliga dagar med massor av skapande på Skaparladan.  Längtar så mycket att jag är orolig att jag inte ska kunna sova!

Längtar du efter något nu?

Kram från Ingmarie

Alltid finns det något bra att hänga upp sig på!

Någon, oklart vem 😳, hade lagt bly både i mina löparpjux och i baddräkten! Riktigt taskigt!😱

Benen var sega (kan ju bero på benpasset i går🤪) och simningen trög.

Men så är det ibland! Med tanke på att jag tränar minst en gång/dag så har jag förvånansvärt få ”såna här” pass.
Jag hade i alla fall fint väder!☀️ Och gott om plats både i skogen och bassängen. Sånt ska man minsann inte förakta!

Kram från Ingmarie

Arbetskläder

Att ha träningskläder på jobbet är bra smidigt! Då kan man gå på tränings-AW direkt utan att passera varken kam eller dusch.

Landstingspyjamas funkar också. Den behöver man ju inte ens tvätta! Men jag hade aldrig grejat ett jobb där behövt klä upp mig, och ännu värre, gå i högklackat! Hur pallar man?
Får man risktillägg för ev vrickade fötter, skavsår och inklämd mage? Får man ens extra betalt för att shoppa alla dessa “tjusiga” dressar och kostymer? Fatta mig rätt, jag tycker det är jättesnyggt med “kostymfolk”, och jag beundrar dem för att de pallar, men jag hade svimmat redan vid förmiddagskaffet.

Vad har du för arbetskläder?

Kram från Ingmarie

 

So long igen

Så var denna Halmstadresa slut. Allt för kort men bättre än ingenting för som alltid har det varit mysigt, roligt, härligt och skönt att vara “hemma”. Jag har inte hunnit allt jag velat men så är det och jag ska förhoppningsvis snart ner igen. Då kommer jag dock inte bo här på Mårtenson..🤩 Min stackars plånbok klarar inte mer nu.

Hotellet är väldigt nyrenoverat och det är verkligen fint men jag är ändå inte superimponerad. Servicen är suverän men frukosten och städningen av rummet medioker så betyget blir bara 3 + av 5.😁
Innan jag sa hej då körde jag ett sim- och vattenlöpningspass till. Hade velat springa men jag behövde helt enkelt vara en smula förnuftig också och låta benen vila från stötar. De tog ju trots allt över 60 000 steg i förrgår. 🤪
Tågresan gick hur smidigt som helst denna gången. När det flyter finns inget bättre sätt att resa än med tåg om du frågar mig. Jag älskar det!😍
Nu väntar några jobbdagar innan jag packar väskan, eller rättare sagt väskorna, igen för nytt äventyr!🥳
Kram från Ingmarie

Halmstads framsida

Jag vet att det här med Mors Dag är en kommersiell grej från början till slut men jag är i alla fall oerhört glad och tacksam att jag har en mamma (världens bästa by the way) att fira och att jag har syskon att göra det tillsammans med. Alla kunde inte komma men vi som var där fick njuta av god mat och härligt häng både inne och ute.

Halmstad har verkligen visat sig från allra allra finaste sida i dag och den sidan är snudd på oslagbar! Jag har verkligen njutit! Gårdagen har inte satt några jättespår i min kropp, förutom lite stela ben, så jag började med att springa en kort sväng. Alltså man dör vackerhetsdöden hur och var man än tittar!

Det blev även ett bra sim- och vattenlöpningspass. Önskade såklart att utebassängen hade varit öppen men jag hade i  alla fall ruskigt gott om plats!

Fika ute med en fin vän hann jag också med. Så mysigt!

Imorgon måste jag åka norrut igen men jag är snart tillbaka här!

Kram från Ingmarie

 

 

 

Frank Dog Backyard

De flesta som håller på med löpning vet nog vad och hur ett Backyard ultra är och går till men om inte så går det ut på att man varje hel timme startar en 6,706 km slinga och den som slutar springa sist har vunnit.

Frank dog Backyard  i mysiga Haverdal utanför Halmstad var exakt så men med några skillnader. Man kunde välja starttid vilket man aldrig gör annars utan då startar alla samtidigt. Dessutom var det en sluttid. (Kl 21 lördag) Därför räknas det inte som ett “riktigt” backyard. Men principen är den samma. En del startade kl 21 på fredagskvällen, en del kl 7 i morse och en del kl 11. Jag hade velat starta kl 7 för då fick man springa till kl 21. Inte för jag hade tänkt det men de som startade kl 11 fick bara springa 4 varv. Nu är jag ju som jag är och lyckades ändra på den regeln. Återkommer till det.

Jag och Maria var ute i perfekt tid och hann både installera oss och gå på toa innan första varvet startade.

Banan var 40% asfalt, 40 % grus, 10% trail och  riktigt både rolig och fin! Vi sprang genom Haverdal, på söta stigar i trollskogen (det finns verkligen massor av troll där) förbi fårhagar, genom tre grindar, över stenbumlingar, upp och ner för backar, utmed hamnen, förbi rapsfält och på stranden.

Stranden var en seg historia för det blåste motvind från hell och sanden var både knölig och sugande men det var bara att gnata på och skratta åt det för det var ju faktiskt likt för alla.

Redan efter två varv kände jag att jag inte skulle vara nöjd med “bara” fyra varv så jag frågade helt enkelt om jag fick fortsätta och för en liten extra slant, loppet var sjukt billigt med tanke på all mat vi blev serverade, så fick jag det! Därmed ändrade jag en regel och jag tror och hoppas att den blir permanent till nästa år. Fråga är bra!

Efter två varv bytte jag också skor och till kort kjol. Min “svaghet” är ju just mina fötter så jag bytte helt enkelt för jag hoppades det skulle hjälpa dem. Med facit i hand så tror jag det var klokt.

Efter fyra varv bytte jag skor igen. Och tröja. Rena partyt!

Maria var nöjd efter sina fyra varv men snäll som hon är så stannade hon och väntade på mig. Fast hon satt i ärlighetens namn inte still utan passade på att ta några orienteringskontroller på Naturpasset.

Jag var blåbäret av de som var kvar sen. Varv fem var vi fyra stycken. Sen tre och efter mitt 7e när jag var nöjd så slutade även superhjälten som hållit på sen kl 21 i går. Själv kan jag inte ens tänka tanken på att springa så många varv och absolut inte utan att sova!

Ca 47 km i en extremt jämn fart. Några varv låg på 41 minuter, ett på 39 (sista) och de andra på 40. Någon borde anställa mig som pacer!

Sträckan är förstås ingenting för de riktiga ultra-rävarna men med tanke på att jag sprungit max 20-25 km som längst sen september förra året är jag jättenöjd.

Det här var ett jättemysigt och roligt arrangemang och en ny upplevelse för mig. Att stanna och vänta/vila så länge är verkligen speciellt och nästan lite “svårt”. Jag vet inte om det är bättre att springa ännu långsammare (vet inte ens om jag kan det) för att liksom inte hinna stelna till i vilan eller om det var bra att ha tid för att verkligen hinna äta och dricka… (?)
Maten var förresten en historia i sig. Massor av gott att välja på så det gällde att ha lite karaktär och inte gå all in på allt. Springa proppmätt är nämligen en grej jag vet att jag inte mår bra av. Allt var vego så alla kunde äta av allt. Stort plus!

Det här vill jag gärna springa igen just för att det var så trevligt, roligt, mysigt och vackert. Funktionärerna borde få en fet guldmedalj för suverän service och pepp! Outstanding!

På hemvägen åkte jag och Maria till havet så jag fick bada för som jag längtat!

Hela kvällen har vi sen suttit och snackat om allt från vinterväder och hög puls till svarta ögon och semester. En magisk dag som jag kommer bära med mig i hjärtat och minnet resten av livet.

Kram från Ingmarie