När det inte går att förklara

Vissa upplevelser och träningspass går inte att förklara hur gärna man än vill och hur mycket man än försöker. Dagens löppass i Riddersholms naturreservat är ett sånt. Jag och Anders var här den där augustidagen för 3 år sedan då jag även hittade bageriet och Skaparladan. Vi var lika euforiska då som jag var i dag. Det är ett magiskt ställe. Så vackert och varierande att man fullkomligt tappar andan. Jag tror banne mig det går att springa där flera dygn i sträck utan att korsa samma väg eller stig två gånger.

När de här tjurarna låg/stod på stigen vände jag dock…

Hade det stått “Till salu” här hade jag slagit till direkt. Utan att fråga varken om priset eller om banken tyckte det var en bra ide. Vilken pärla!

Riddersholms gård. Hade inte tackat nej till den här kåken heller…

Finns även ett fint vandrarhem man kan bo på!

Dagens armhävningsutmanings-plats.

Och sprada såklart!

Samma sak med dagens simpass. Varmare i plurret än på land och vattnet var silkesmjukt!

Det är betydligt svalare att simma nu än för bara någon vecka sedan. Vare sig jag gillar det eller ej så är hösten på väg med stormsteg så det gäller att verkligen njuta av de här sista mössfria dagarna!

Kram från Ingmarie

 

 

Avchillad

Det bra med att låta kroppen chilla några dagar är att den sen blir snudd på överfull av energi. Vad just chilla betyder är såklart både relativt och högst individuellt men för mig räcker det oftast med 2-3 dagar med bara lugna pass för att det ska bli lite action i kroppen igen. Det är lätt att vara ivrig när allt känns bra men med högre ålder krävs det (förstås) fler dagar mot när jag var yngre så det gäller att tänka sig för.

I dag har jag i alla fall kört på! Först ett riktigt bra intervallpass. Kanske ett av de snabbaste i år? 10 x 120-60 + 10 x 60-30 + 10 x 30-30. All vila var gå/jogg. Plus upp- och nedjogg och armhävnings-utmaningen.

Man kan väl säga som så att det var skönt både att få sträcka ut sig på gräset och att få sätta tänderna i lunchen efter det där.

Sen drog jag in till “stan”. Dvs Norrtälje. Nu när jag varit här en hel del så hittar jag ganska bra och har liksom byggt upp en bas med bra ställen.

Friskis är ett sånt. Trevligt, stort, bra grejer, fräscht, lättillgängligt och bra pris när man bara gör ströbesök. En timme gnetade jag på. Den här bollen är f.ö i princip den enda bollen jag tycker är kul att leka med.

Svårare än det ser ut…

Sen drog jag hit. Till Uddeboö badplats.

Vägen dit är en liten slingerväg som det är absolut omöjligt att begripa hur man får köra 70 på! Det finns inte heller någon egentlig parkering mer än en smal remsa utmed vägkanten. Men just i dag var det gott om plats överallt! Det var typ jag och kanske någon fågel där. Svårslaget!

Nu ska jag hålla mig lugn ända tills i morgon.

Kram från Ingmarie

Ett slut och en början

Det kändes enormt lyxigt att få stanna kvar i dag och veta att man har en hel vecka kvar på denna fina plats när alla de andra på kursen var tvungna lämna idyllen. Nu har jag fyra dagar utan kurs och utan några större planer än att upptäcka, träna, sova, äta och besöka några kära vänner.

Hurra!

Jag började upptäcka lite redan i dag. Inte på morgonturen för jag hade en tid att passa och då vågar jag inte chansa och helt virra bort mig. Men säkra rundor är också fina! Särskilt när de innehåller en sprada!

För att göra den där armhävnings-utmaningen lite skojigare gjorde jag den i vattnet. Jo jag vet. Jag är lättroad!

Simpasset var också på det vanliga stället i Djupsjön. Ingen lång historia men allt räknas, eller hur?

Upptäckten jag gjorde var bl.a gulliga Åkerö-badet.

Där finns nog en av de sötaste badhytterna jag någonsin sett!

Denna helgens Skaparlade-kurs är som sagt var slut och jag har verkligen lärt mig en massa nytt och verkligen både improviserat och utmanat mig själv. Så himla skoj! Några grejer är klara men många ska jag jobba vidare med nästa helg. Vi avslutade helgen med att mumsa i oss av Rådmansö bageriets enorma kardemumma bullar. De är nog de största du kan hitta i världen! Det är alltså ett mycket hett tips att inte missa bageriet när/om du kommer hit.

Peppe knöt ihop allt så fint med bl.a en text och ett stycke från ett radioprogram om det här med att känna prestationsångest. Väldigt bra och väldigt både tänkvärt och påminnande. Vi är inte vår prestation och så länge vi behåller barnasinnet och upptäckarlusten så löser det mesta sig.

Jag vägrar hamna i något prestationsträsk när det gäller målandet. Faktiskt i det mesta när jag tänker efter. Jag lever ju mitt liv för min egen skull, inte någon annans liv för någon annan. Därmed inte sagt att man ska vara 100% egoistisk men jag tror du förstår vad jag menar. Jag målar enbart för min egen skull och jag målar helt och hållet utifrån mig själv. Med andra ord skulle jag aldrig kunna göra något på beställning. Jag leker runt med färgerna, verktygen och formerna och plötsligt kan det bli något av ingenting. Igen! Lika häftigt varje gång!

Början…

…och slutet

Den här dök också upp från ett annat “ingenting”. Tycker hon är riktigt rolig!

I Peppe och Jonnas galleri finns massor av otroligt vackra skapelser och bl.a hittar man några av Peppes många, många kor. Han har nog gjort oräkneliga vid det här laget och de är sjukt fina, roliga, vackra, tokiga och häpnadsväckande. Denna är utan tvekan en av mina favoriter. Jag dog sötdöden direkt och hade det inte varit för att vår lya redan är full av tavlor hade jag slagit till direkt!

Förresten, om man tror det minsta lilla på tecken och vidskepelser så blir min framtid extra spännande efter att jag fått dessa två på en och samma eftermiddag!

Kram från Ingmarie

Improviserar

Det händer märkliga grejer här. Och roliga! Och galna! Peppe är en rackare på att hitta på skojiga, underfundiga och spännande (improvisations)övningar och jag har varit jättemodig i dag! Testat hej vilt och struntat fullkomligt i att det emellanåt varit både fascinerande fult och rent galet knasigt.

Övningen kallades “Pressveck” och detta är mina självporträtt. Visst är det lite likt?

 

Foto: Peppe. Vi testar en massa olika redskap, tekniker och verktyg. Jätteskoj!

Så här kan det bli från kaos till något helt annat. (Är riktigt stolt över mig själv att jag kom ihåg att fota emellanåt för när jag väl börjar hitta något förlorar jag både tid och rum.)

Är inte helt säker på om hon är klar men tack och lov behöver jag ju inte bestämma mig ännu. Egentligen aldrig om det inte är som så att hon flyttar till ett annat hem så småningom förstås.😄 Märkligt förresten att det är så svårt att fånga en bild på en bild…

Målarkursens tema verkar ha smittat av sig på träningen. Det blir som det blir och det blir också bra. Bl a hittade jag några nya vägar och stigar.
(Nästan) alla vägar bär dock till Djupsjön och en sprada.

Utmaningen blev i högt gräs i skogen bara för jag tyckte det fint där.

Och när hjärnan var överfull nu i kväll ( tro det eller ej men det är tokjobbigt för skallen att måla) så tog jag mig tillbaka till sjön. Snacka om ett makalöst vackert vattenlöpningspass-ställe! Och jag hade det helt för mig själv!

Kram från Ingmarie

När man vill tiden ska stanna

Känslan när jag kommer hit till Rådmansö, “min” lilla stuga och Skaparladan är ungefär samma som när jag är i t ex Albuquerque, Californien, Florida och Australien. Jag känner mig hemma och vill på något vis att tiden ska stanna så det alltid är så här och aldrig tar slut. Naturligtvis begriper jag att det är omöjligt och att den magiska känslan troligtvis kommer försvinna efter ett tag. Eller egentligen inte.  Jag är faktiskt tveksam till ffa det sista. Jag har aldrig, aldrig längtat hem från något av dessa ställen trots att jag varit där väldigt många gånger. Tvärtom längtar jag alltid dit. Särskilt till Albuqueque…

Men nu är jag här, i den där underbara känslan på en plats jag älskar, och jag njuter varendaste sekund. I morse var det så ljummet att jag kunde sitta ute och äta frukost. Lyxigt värre!

Denna helgens målarkurs är fokuserad på improvisation och Peppe är vår lärare. Vi har fått göra en massa roliga övningar, “Orkestern, Dalai lama och Curatorn” och jag har haft en hel del aha-upplevelser.

Vi höll på en massa timmar men det kändes som typ en kvart. Då har man skoj!

Peppe visar en av många tekniker

Men det har varit mycket egen målartid också. Och målarladorna är öppna dygnet runt så man behöver aldrig vänta på att få utlopp för sin skaparlust.

Min hörna denna helgen

Ingen vet ännu vad detta kommer bli. Allra minst jag.

En annan lyx är Djupsjön. Den ligger bara en kort promenad bort och är så vacker att man dör vackerhetsdöden varje gång man kommer dit. Jag skippade t o m lunchen för jag längtade dit så mycket!

Passade även på att göra den där utmaningen där. I dag blev det visst en för mycket. Tydligen svårt det där att räkna till 25 samtidigt som man gör armhävningar…

Jag hamnade i ett enormt målar-flow på eftermiddagen och “vaknade upp” först när klockan var 19. Helt slut i skallen. Tänkte att en promenad till sjön för att se hur den såg ut på kvällen skulle vara bra. Jag vet inte vem jag försökte lura. Såklart jag inte bara kunde titta! Och såklart jag hade simgrejerna med…

Det var precis lika ljuvligt som det ser ut. Och skallen blev helt rensad så nu är den redo för nya färger, former, ideer och inspiration.

Kram från Ingmarie

När man har svårt att räkna…

Om man inte kan räkna får kroppen lida.Den där utmaningen består av 25 armhävningar så gör man bara 23 får man göra om och göra rätt. Och därmed extra många.

Å andra sidan tänker jag att det blev ju bra ”extra” träning efter löpning och gym.🤪

Nu är jag i alla fall äntligen på det där stället jag älskar så innerligt. Rådmansö är en pärla och som alltid invigde jag det här så här.

10 dagar inklusive två målarhelger.. Det är inte utan att jag lipar lite av lycka.🙏🏻😍

Kram från Ingmarie

Mellanlandning

En dag hemma. Lagom för att packa om och packa nytt för nästa resa blir både längre och annorlunda. 10 dagar på fina Rådmansö inklusive två målarhelger på Skaparladan . Gissa en som längtar!

Med en stor sol som skinit järnet i dag har jag utnyttjat varje möjlig sekund ute. För den som av någon anledning inte vet kan jag berätta att det är väldigt, väldigt, väldigt svettigt att springa intervaller i 27 + grader men också väldigt, väldigt, väldigt härligt och skoj!

Avslutade med 25 nya armhävningar på min 25-dagarsutmaning som Veronica gett mig.

Syftet med det hela är att göra 25 armhävningar i 25 dagar för att hjälpa till att öka medvetenheten om saker som PTSD (Post Traumatisk stressjukdom), ångest och depression som driver människor att begå självmord.

Reglerna är enkla:
* När du är nominerad börjar dina 25 dagar följande dag.
* Varje dag spelar du in dig själv när du gör 25 armhävningar även om du måste gå ner på knä.
* Varje dag måste du nominera en annan person.

På köpet hoppas jag bli en rackare på att göra armhävningar!💪🏻

Jag har simmat också. Två gånger faktiskt. Svårt att låta bli när sjön är så vacker som den här.

Eftersom vinden låg på blev det lite guppigt och efter alla dagar med spegelblankt vatten var det lite ovant. Men skoj!

Har förresten lyssnat på två “Sommar” till. Sångerskan Laleh och prästen Camilla Lif. Båda var “bra” men Camillas var absolut det som berörde mig mest. Hade ingen aning om vem hon var och hon överraskade!

Kram från Ingmarie

 

Tillbaka i 08a land och beslut taget

Det blev en härlig halv sista dag i min hemstad. Solen fortsatte skina och även om jag inte hann med varken någon sprada eller något sim så blev jag plaskblöt ändå. Av svett. Och kanske någon liten både lycko- och sorge-tår. Lycka för att jag får och kan uppleva detta ännu en gång och sorg för att jag måste lämna det.

Men så där är ju livet. Inget varar för evigt vare sig det handlar om lycka eller sorg. Det förenklar såklart att jag vet att jag kommer åka tillbaka. Jag vet bara inte exakt när i skrivande stund.

Tågresan hem gick smidigt. Det är något särskilt det där med att åka tåg tycker jag. Man reser vare sig man sover, läser, fikar, är på toa eller glor ut genom fönstret.  Det är också väldigt mycket enklare att undvika träsmak! Under förutsättning att det rullar som det ska vill säga. Det vore en mardröm att bli inlåst i ett stillastående tåg när det är så här varmt ute! Öresundståget upp till Göteborg var som en bastu men SJ hade perfekt temperatur!

Nu är jag hemma en kort sväng innan nästa äventyr. Det sista innan det blir jobb igen. Nu har jag velat och valt klart och bestämt mig för vad. det blir. Faktum är att valet blev ganska lätt till slut. Jag trivs ju på mitt jobb, mina kollegor och mina chefer är toppen och det är skönt att vara ny. Så jag blir kvar. Det känns faktiskt rätt både i hjärtat och i magen!

Kram från Ingmarie

Ingmarie-väder

Som den sol- och värmeälskare jag är så är jag förstås extra tacksam över att ha varit ledig och i Halmstad just precis nu när termometern nästan glöder. Ja det är varmt och ja det är svettigt men jag älskar det! På riktigt! T o m gymet var svettigt trots AC. Eller så var den överarbetad. Vem vet. Svettigt var det i alla fall.Och jättekul!

Jag hade förresten fintröjan på mig.

Den åkte dock av när jag sprang. Kutade mestadels utmed havet söderut men det fanns inte en tillstymmelse till fläkt ens där. Havet var absolut stilla och så där vackert som nog bara stilla hav kan vara.

Östra stranden är väldigt gullig med alla stugor och fina sanddynor.

För att inte tala om hur ljuvligt det är att sprada där!

Det blev många bad med mamma och Ulf! Så många att vi tappade räkningen. Precis som det ska vara på sommaren!

Lite ångrade jag mig att simkläderna inte var med men det var för att jag visste det skulle bli sim på kvällen och det kändes liksom onödigt att vara trött redan innan när jag nu fick chansen till sällskap. Vi var ett stort gäng från alla håll och kanter som samlades vid Torvsjön. Lika vackert som alltid men jag kan ändå aldrig se mig mätt på det.

Man kan välja precis hur kort/långt man vill simma. Alla kan vara med! Några simmade lite fram och tillbaka vid kanten, några bort till första bryggan och några (bl.a jag) till andra änden via första bryggan. (Ca 2.3-2.5 km)

Att det var helt magiskt behöver jag kanske inte varken berätta eller förklara?

Vi satt kvar länge och fikade, pratade och njöt. Det är stunder som dessa som jag kommer minnas när vinden viner och det grå omsluter världen.

Kram från Ingmarie

Nykär

Det är inte utan att jag känner mig nykär i livet! Igen! Det är lika härligt varje gång det sker och jag hoppas jag får uppleva det många gånger till!

En anledning är förstås att det är Ingmarie-väder nu. Och att jag samtidigt är ledig. En oslagbar kombination. Lägg till att jag är i Halmstad och äntligen kan vara vid havet så mycket jag vill, att kroppen är stark och glad, att jag får hänga med mamma, Ulf och Morgan varje dag och att jag har en massa skoj att se fram emot. (Fast det där valet hänger fortfarande över mig och i morgon måste jag ta ett beslut…)

Det har blivit ännu en slappedag vid havet och mysiga Tjuvahålan. Om du är i Halmstad får du verkligen inte missa denna lilla pärla!

Jag passade på att springa dit och samtidigt köra intervaller. Blev helt perfekt. Uppvärming, 8 x 5 minuter och sen nedjogg. Svettigt var det förstås. Så där så det sved i ögonen och jag nästan började frysa. Vid den 7:e intervallen var mitt lilla vatten jag haft med mig slut men det gick bra ändå. Gäller bara att inte stressa upp sig och jag visste att vid handikapp-badet så kunde jag fylla på hur mycket jag ville.

Det kändes riktigt bra faktiskt! Så där så jag önskar jag hade ett lopp inom en väldigt snar framtid. (Men det dröjer tyvärr någon månad…)

Avslutade med lite sim i havet men längsta simmet blev, precis som i går, i fina Torvsjön. Varför liksom ändra på ett vinnande koncept?

Foto: Margot W

Simmade över till andra sidan i dag också plus en liten tur in i en vik så det blev några kilometer in på simkontot. Helt magiskt!

Foto: Margot W

Foto: Margot W

Det blev även lite övningssim med Mogge-vovven. Det funkade riktigt bra när vi simmade jämte varandra!

Fast helt klart tycker han det är roligare när han får hämta pinnar!

Att sen få avsluta denna dagen med picknick vid finsjön, tja du fattar va? Inte konstigt jag är nykär!

Kram från Ingmarie