Visst känns det en viss sorg i hjärtat att inte vara en av alla de som sprungit Stockholm marathon i dag. Troligtvis kommer jag ju heller aldrig kunna göra det igen. Mina fötter verkar helt enkelt vägra kuta så långt på asfalt. Inte resten av kroppen heller om jag ska vara ärlig.
För mig är det loppet extra speciellt av många anledningar men nu är det som det är och jag håller fast vid de visa orden: ” Don’t cry because it’s over. Smile because it happened.” Det är få förunnat det jag har fått uppleva både där och på andra lopp och jag är otroligt tacksam för det som varit. Var sak har sin tid och jag är ju faktiskt väldigt bra på att roa mig ändå.?110 min härlig swimrun i perfekt väder och ljuvlig natur. Världens bästa sambo cyklade med en bit och fångade mig på några bilder. Bättre än så här kan det nästan inte bli!?
Det kanske ser ut som om jag är ensam i plurret men skenet bedrar. I alla fall i denna sjön. Vi var en hel bunt, både med och utan våtdräkt, som njöt av vattnet på ett eller annat vis.
Hellasgården och hela området runt omkring är fantastiskt och jag springer ofta, ofta där. Men vill man ”bara” hänga, bada och ha lugn och ro så är Flaten min absoluta favvo.
Jag vågar även påstå att det är en av Universums vackraste yogastudios.
Och jadå, jag badade ”vanligt” med. Förstås. ?
Kram från Ingmarie.
Vad är väl en bal på slottet liksom??? Har varit avis hela dagen på alla lyckliga som sprang. Nästa år vill jag också vara med och leka! Känns som du fick till ett fullgott substitut i alla fall. Underbara bilder!
Ja lite avis men samtidigt inte. Konstigt nog har jag ingen som helst längtan?
Åh, vad härligt med uteyoga! Ser ut som ett fantastiskt ställe!
Supernajs place! Och bara någon km från hemdörren. 🙂