Month: januari 2026

Äntligen måndag!

Leave a Comment

Känns som en evighet sen det var helt barmark och ännu längre sedan jag gjorde fartleksintervaller på barmark men i går hände det!

Det var inte lätt någonstans men jag var i alla fall både tacksam och glad över att jag gjorde det! Man ångrar ju som sagt var ett träningspass lika lite som ett bad.
Nu längtar jag extra mycket efter det sistnämnda och hoppas och tror att det blir nu när helgjobbet äntligen är över!

 

Dock inte i dag även om man väl kanske kan kalla simma är lite av ett bad men att jämföra det med kall/isbad är som att jämföra en Ferrari med en legobil. Egen bana nästan hela passet blev det i alla fall!

Simning kan man absolut bli trött av och få träningsvärk av men jag tror aldrig det kommer att komma i närheten av vissa gympass.
Särskilt inte när man kombinerar dessa två.

Det var sjukt jobbigt och sjukt skoj.
Det kommer bli mycket intressant att uppleva hur kroppen blir i morgon och kanske ffa på onsdag…

Lediga måndagar alltså. Vilken bra grej det är!

Kram från Ingmarie

Ett av de bästa botemedlen

2 Comments

Jag sov som en kratta i natt. Somnade sent men vaknade efter bara några timmar. Tankar från det som hänt på jobbet på dagen/kvällen i går snurrade runt runt runt.
Någon gång somnade jag dock om för när klockan ringde sov jag väldigt gott.
Tog mig dock upp och så småningom ut för att kuta en omväg till jobbet.
Och vet du? Det var nästan helt isfritt!
Hurra!
Vilken bra medicin det här är mot ledsamheter och frustration. Att kunna och få vara ute, röra på sig och vara i naturen. Utan tvekan en av mina bästa ”botemedel”.

Vad har du för några knep när du behöver muntras upp?

Kram från Ingmarie

Lycka

Leave a Comment

Jag har banne mig träningsvärk precis överallt just nu efter de två senaste dagarnas pass. Utom möjligen örsnibbarna…
Men åh vad jag gillar det!
Det betyder ju att jag utmanat mig och förhoppningsvis därför utvecklar mig.

En annan grej jag gillar är att isen så sakteliga börjar försvinna och det blir fler och fler stråk av lycka! Dvs barmark.

Förhoppningsvis är även dessa hemskheter helt borta men tills dess får jag leka orienterare/traillöpare och tar omvägar genom obanat.

På något vis är jag extra tacksam över det där just i dag för det har varit en väldigt, väldigt tung kväll på jobbet med många timmars övertid.
Jag hoppas det blir en bättre morgondag.

Kram från Ingmarie

Mycket bättre!

4 Comments

Underlaget var nästan lika illa i dag som i går med undantag av några små stråk på cykelbanorna och trottoarerna.
Men mest var det så här.

T o m hela stranden var en skridskobana.

Jag tog mig ynka 6 km sen gav jag upp och det tog över 50 minuter! Alltså sorry alla vinterälskare men jag avskyr verkligen detta för det är ju så här det alltid blir.

Men resten av dagen har varit desto bättre och nu regnar det så jag hoppas och tror att allt snart är borta!
Sen blir precis allt bättre av att gå till bästa Friss-Anne och bli fixad. Så himla nöjd! Igen!

Tågresan hem gick också hur bra som helst och jag hann i god tid till Perfomance-passet. Jag är ingen bänkpress-fan men just i dag tyckte jag det var perfekt för träningsvärken från i går var inte nådig i mina stackars ben. Dessutom var vänstra skinkan mör efter fallen i går. Landade visst bara på den sidan…
Hur som helst så var det snorkul så i morgon kommer jag garanterat ha en mer jämn träningsvärk. Haha!

 

När jag kom herm väntade detta så nu är jag äntligen helt studie-skuldfri! Hurra!

Kram från Ingmarie

 

Roligt & livsfarligt

Leave a Comment

Jag blev verkligen lycklig ända in i själen när jag såg hur mycket av snöeländet som regnat bort i natt. Dessutom har solen skinit så starkt att jag blev helt bländad!
Kanske det ändå var just den kombon som gjorde att världen förvandlades till en livsfarlig skridskobana vid 16.30. I alla fall i Halmstad dit jag tagit mig.
Från tågstationen till lyan trillade jag tre gånger! Då gick jag ändå snigel-långsamt, superförsiktigt och hade ett extra stöd av en sån där Dramaten-väska men det hjälpte inte ett smack. Det var som om någon drog undan mattan för mig. Sjukt läskigt! Några gånger stod jag helt still och bara kanade.
Ja du fattar… Helt livsfarligt!

Sista gången slog jag i ena armbågen, höften plus bakhuvudet och då blev jag verkligen rädd! Hela scenariot av spräckt skalle, tut-tut bil, IVA, respirator och träkista for som en snabbspolad film genom sinnet.
Som du förstår blev det tack och lov inte riktigt så illa och jag fick hjälp av en snäll man som också slirade runt.
Hade tänkt cykla och bada men inte ens det kan få mig att gå ut igen.
Helt galet att man inte saltat och förberett bättre kan jag tycka för jag antar de som sköter detta har koll på väderprognosen?

Hur som helst var det en fin dag och en fin tågtur hit.

Sats-onsdagspasset var en höjdare utan dess like i dag också! Jag hade max-puls och max-mjölksyra så taket nära på lyfte sig! Här snackar vi en annan slags mycket trevligare näradöden-upplevelse.
Sjukt skoj och bra så nu har jag redan bokat för nästa vecka.

Kram från Ingmarie

När man gör det ändå

Leave a Comment

Jag vet inte varför men jag var helt osugen på att ens gå upp i dag.
Inte för att jag var trött utan mer för att jag kände mig låg och en smula uttråkad på det mesta.

Nu vet jag dock att det kan bli så här emellanåt, särskilt på vintern och särskilt när det är blajväder och allmänt skitväder, så jag har mina olika ”verktyg” för att inte fastna under det grå molnet eller trilla ner i det svarta hålet.

Att bara sätta sig ner och glo hjälper inte och dessutom skulle jag iväg och jobba lite senare. Sjukskriven pga att man är uttråkad tror jag inte är helt giltigt…

Så hur som helst så tog jag mig ut, gick en omväg till gymet och började träna. Inte ens det var särskilt skoj. Då är det illa! Men jag gjorde det jag tänkt och mådde åtminstone inte sämre.

Sen vet jag inte vad som hände men jag fick plötsligt för mig att jag skulle jogga lite på bandet. Ute var det moddslafs och det lockade inte alls. Satte på musik och började springa och hipp happ drog jag till med 10 x 2 minuters-intervaller.

Det gick egentligen inte superbra, min vänsterfot är så där lite ledsen igen, men jag mådde betydligt bättre och var hundra gånger piggare efter det där. Ibland får man liksom bara göra och inte känna efter så himla mycket. Allt är ju liksom inte lätt alltid.

Jobbet var mest rörigt men som alltid så tänker jag att det blir kväll oavsett och jag får hojja hem. Det fick jag i dag också och nu väntar två hela lediga dagar innan helgkneget. Underbart!

Kram från Ingmarie

 

Dåligt beslut

Leave a Comment

När jag kollade SMHI-appen stod det -6 grader som kändes som -12 plus hård vind.
Därför bestämde jag mig från att tillfälligt frångå ”barbent-springet” och ta på ett långbrallor.

Jag vet inte om jag blivit härdad eller om SMHI åter hade fel men jag höll på att få värmeslag om benen!
Haha!
Så det blev till att kavla upp brallorna…

Mössan behöll jag dock på för det ven kallt om öronen.

För övrigt kämpar jag på med att låtsas att det är vår. Det går si så där men trägen vinner du vet! Nu går det åtminstone på rätt håll!

Kram från Ingmarie

Är det någon slags bokstavskombo?

Leave a Comment

Dagen började i snigelfart med sovmorgon och långfrukost. Himla härligt tycker jag.

Men sen tog vi fart. Både på olika och lika vis.

För att spara tid så sprang jag till Väla. Förvisso en omväg via Fredriksdal, Filborna och Bruces skog så kanske det var max lika lång tid det tar för mig att duscha som vi sparade och då ska man veta att jag duschar snabbare än Gunde…

Första delen var jättefin och solen sken men för att komma ända fram måste man springa på en cykelbana utmed en stor väg och där dog jag nästan tråkdöden. Just i dag var det dock tack och lov åtminstone ingen ”jobbtrafik”.

Vi hann med både Väla och Ikea inklusive äta en Ikealunch. Det är garanterat inte jordens bästa mat men helt galet var det inte för jag hade en jämrans energi på HIIT-passet. För övrigt ett vansinnigt skoj pass!

Sen var det i princip bara en grej till jag ville denna dag.
Ja du vet ju…

Åkte till mitt vanliga ställe men även där var det is på stegen och jag vågade helt enkelt inte gå i. ”I might be crazy but I´m not stupid” som sagt var.
Vid Fria bad är det kolsvart när solen försvinner och enda stället som var kvar var där jag var i går men t o m på stranden var det is.
Men det blev ett dopp och jag blev så där löjligt lycklig igen. Det finns säkert någon slags bokstavskombination för mitt badbegär, kanske det är hela alfabetet, men så länge jag mår bra av det så kvittar det vad för slags diagnos jag har.

Kram från Ingmarie

Noskallt

Leave a Comment

Om det inte hade varit för motvinden så hade detta varit en perfekt vinterdag.

Fast i solen och medvinden var det finfint och jag lyckades hitta en liten runda med hyfsat underlag. Var sugen på intervaller men absolut inte kuta inomhus och eftersom kyla trots allt är mer tufft för kroppen så ville jag inte maxa ute. Inte för att jag någonsin gör det nu för tiden men du fattar nog vad jag menar. Jag ville liksom ta i men bara ”lagom” mycket.
Så jag valde en enkel grej. Fartlek!

30 x30-30 sekunder och det kändes förvånansvärt lätt. Antagligen helt enkelt för att jag höll mig i mellanmjölkens land.

Det var en frånlandsvind och den i kombination med sol gjorde att jag inte kunde hålla mig längre. Vi skulle ha besök lite senare men jag visste jag skulle hinna.
När jag kom ner till havet insåg jag dock att det skulle ta längre tid än vanligt för stegen var helt nedisad! Försökte ta mig i men fattade direkt att det skulle innebära livsfara och det vore ju onödigt..

Men vill man så vill man och behöver man så behöver man och är badviruset där så är det bara att se till att hitta en lösning.

Det gjorde jag.
Med lite klättrande och trixande tog jag mig i och för dig som undrar var det varmare än i luften. 2,7 grader för att vara mer exakt. Jättehärligt och jag var (märkligt nog) helt ensam i plurret.

Vi avslutade denna dag med att äta gott och skratta hejdlöst åt (”På Spåret”) Fredrik Lindström och hans ”Stora dialektshow” på Helsingborgs konserthus. Rekommenderas!

Kram från Ingmarie