Vet inte hur många gånger jag har hört kommentarer som att ”man kan och ska inte springa efter man fyllt 40”, ”det går inte att träna hårt när man blir äldre” eller ”det går absolut inte att träna varje dag”.
Var de här människorna har fått de där påståendena från vet jag inte. Jag vet många som långt efter pensionen kör hårdare än de flesta 25-åringar och lika många som sprungit varje dag i massor av år och gör fortfarande.
Jo förresten. En gång hörde jag att någons läkare sagt att det är farligt för kvinnor över 40 år att springa. Knäna ”kunde gå sönder”. ? Var den läkaren fått det ifrån skulle jag bra gärna vilja veta för hittills finns det ingen varken forskning eller studie som visar något sådant vad jag vet. Tvärtom!
Det vi däremot vet är att sitta still är snudd på livsfarligt. Liksom röka, äta för mycket, äta näringsfattig mat, miljögifter, stressa och sova för lite. Och om påståendena ovan stämmer gör jag något man inte kan och ska mest varje dag. Undra vad kvinnorna som jag hörde säga att det inte är möjligt att träna varje dag, det var f-a-r-l-i-g-t och t-r-å-k-i-g-t, skulle säga om de hörde att jag tränar minst en gång om dagen i princip året runt och springer snudd på varje dag. Och har gjort i himla massa år nu. Utan ens en sekunds smärta i knäna. ( Peppar peppar…)
Jag säger inte att det är vanligt, eller ens ”normalt”, men omöjligt eller farligt är det inte så länge man inte tokkör för ofta, är sjuk eller gör något som gör ont-ont.
Dessutom tycker jag faktiskt det är skoj nästan alltid!
Kram från Ingmarie.
Min mamma säger alltid att det är farligt för knäna att springa… Och så har hon jätteproblem med onda knän själv. Fast hon nog aldrig sprungit en meter 🙂
Heja dig!
haha. Visst är det både märkligt och fantastiskt! Ungefär som de som säger att springa är tråkigt fast de inte kutar själva…
Inte springa efter 40?! Då får jag allt skynda mig att utnyttja den tid som är kvar… Fast sover för lite och stressar för mycket gör jag tyvärr. Kanske därför knäna spökar, eller nåt.
kan vara… Inom bl.a den yogiska filosofin och när man studerar ”the emotinal body” så brukar man säga att man ”knäar” av tyngden av t.ex för mycket ansvar. kanske kan vara något att fundera över? 🙂 KRAM
Jag har hört från en bekants bekant (kvinna i medelåldern) att ”man har bara ett visst antal steg i kroppen, så dem får man se till att spara på”.
Det där låter ju helt orimligt i mina öron. Ju fler steg man tar, desto fler får man ork att ta, tänker jag.
Oj!Tänk vad folk kan hitta på. :-O jag tror på din teori!