I morgon är det race igen och jag är jättepirrig! På ett bra vis. Du vet så där som man blir när man ser fram mot något och liksom nästan dör längtandöden. Jag kommer nog behöva påminna mig själv om detta både före och under tiden i morgon men nu är nu och sen vet vi inget om. Det kommer säkert bli livat i havet men jag känner mig trygg med att veta att jag har Peter med mig hela vägen. (Fördel Swimrun!)
Min s.k form är ju som den är och vi har inga mål mer än att ha kul och köra på så mycket min kropp pallar. (Peter är ju en Ironman-say no more…)
Laddat med (tror jag) lagom mycket mat, yoga och bassängövningar.
Men vem vet vad som är lagom egentligen? Bara hålla tummarna att kroppen är åtminstone hyfsat pigg i morgon så Peter slipper släpa mig och att ryggen är glad. Och att alla prylar är med! Jag är garderad för allt. Tror jag…
Fick i alla fall inte plats med mer i packningen så nu får det bli som det blir.
SL är nämligen segare än mig en (lördags)morgon så jag bor på hotell i natt. Känns helt ok..😄
Kram från Ingmarie
Kör hårt! 🙂
Det blev lagom hårt!😍