I dag är det 52 år sedan jag föddes. Härligt, fantastiskt och svindlande på något vis. 52 år är ju inte särskilt länge om man tänker rent historiskt men för en del är det mer än ett helt liv. Just därför älskar jag att fylla år! För att jag fått fortsätta vara med i det som kallas livet ännu lite till. Tänk vilket privilegium det är!
Nu blev dagen inte riktigt som jag tänkt för bara två dagar sedan. Om inte vågvurpan hänt hade jag som sagt var kört ett Australian day-lopp och sen hängt på stranden och simmat i havet.
Men det blev nästan så och väldigt, väldigt bra ändå.
Lugn och fin jogg runt på Greens pool-stranden, en bit på Bibbulmun, upp på Tower hill och avslut vid Elephant rocks. Vansinnigt fint!!!
Anders gick så jag sprang fram och tillbaka både för min egen skull, om jag skulle snubbla och axeln hoppa fel igen så ville jag ju ha min superhjälte i närheten, och för superhjältens skull för när det gäller smala stigar och spindelnät är han inte så modig men he faced his fear and won!💪🏻
Jag var såklart jätteglad över att kunna jogga även om det var lugnt och ”kort”. Så länge jag inte svänger för mycket med armen är det helt ok även om jag känner att det blir lite ”stelt” och att jag är en smula ramsne. Lyfta den är dock inte att tänka på. Men vet du, jag tror på det där världsrekordet i axel-luxationsrehab!
Precis som i går så simmade Anders medan jag vattenlöpte.
Badade gjorde vi såklart också.
Och hemma väntade en liten söt och fin tårta från vår hyresvärd! Hur snällt var inte det?🙏🏻
Och ett riktigt Aussie-memory.😍
Kram från Ingmarie
Så turkost!!! Har ni ett gästrum? 🙂
JA! 😀 Står ”Anna” på dörren har jag sett. 😀