Lurad av kroppen

Jag har sagt det många gånger förr men jag säger det igen. Man kan inte lita på kroppen. (Och jag kommer antagligen få det bekräftat många fler gånger.)

I morse kände jag mig vansinnigt seg och liksom låg. Hade mest lust att stanna kvar i sängen och sova tills det blev vår. Inbillade mig ett tag t o m att jag nog var sjuk. Att det nog vore bäst om jag bara chillade hela dagen med en bok i soffan.

Samtidigt så visste jag ju att jag inte var sjuk-sjuk. Om man nu inte räknar vinterdepp som en sjukdom vill säga… Jag tycker helt enkelt att vintern är förskräckligt seg, mörk, besvärlig och liksom tråkig. Då är det lätt hänt att man börjar tycka synd om sig själv och tänker att det spelar ingen roll vad man gör. Det är ju ändå tråkigt och modden ligger allt jämt kvar. Jag har ju mina knep, och jag försöker tänka att det snart blir ljust igen, men vissa dagar är det helt enkelt bara kämpigare att hålla ångan uppe.

Det var extremt motigt att ta sig ut och benen kändes som bly. Ändå fick jag för mig att jag skulle springa intervaller. (!) Dessutom på den där tråkiga rakan som just nu är ännu tråkigare för det mesta är smutsgrått.😱

Stegringsloppen innan var mest ett skämt. Ingen stuns alls i kroppen. (Där och då funderade jag på om jag ändå inte var lite sjuk…)
Men så bestämde jag mig för att ändå testa. Och jäklar! Plötsligt bara levde kroppen upp och jag drämde till med 24 x 60-30 i ganska bra fart.🥳

Sen var jag bara snabbt hemma för att svira om och åkte till gymet. Där levde jag rövare i över en timme och satte nytt Pb i den där höftlyften.💪🏻

Så jag är nog inte jättesjuk…🤪🤪🤪

Innan middagen traskade jag även ner till sjön för att fira att jag inte var sjuk 😄med ett dopp. Det blåste för mycket för att ljusen skulle brinna hela tiden men det var såklart jättefint och underbart ändå!😍

Brukar din kropp lura dig?

Kram från Ingmarie