Det är inte helt omöjligt detta var den sista dagen med riktigt “Ingmarie-väder” denna sommar. Åtminstone inte om man ska tro på SMHI:s prognoser. Men de har å andra sidan haft fel förr så vem vet.
Hur som helst har jag verkligen njutit av den. Att få känna varm, mjuk sand mot huden är verkligen lycka för mig!
Sprang lite längre i dag för jag bara kunde inte låta bli när solen sken så härligt! “Prinsen” till Grötvik och vidare till Eketånga-skogen där jag snurrade runt på lite olika trails innan jag tog mig hem utmed havet igen. Bedårande vackert!
Det är verkligen något speciellt med just havet. Jag älskar det samtidigt som det skrämmer mig. Det lockar samtidigt som det oroar och jag längtar alltid till det samtidigt som jag undviker det. Mycket märkligt… Sjöar är också vatten men ändå en helt annan grej. I dem kan jag gladeligen och hur lättsamt som helst simma men i havet vill jag ha sällskap. Det fick jag i dag av Sara och Alexander. Det var magiskt! Vi simmade från Svärjehålan till Tjuvahålan (ja de heter så) och tillbaka. Jag var nöjd där (ls: klena jag frös) men de andra två fortsatte en liten stund till.
I morgon är det dax för lite nya äventyr! Troligtvis i regn men det är ok efter en sån här dag.
Kram från Ingmarie