Man bör nog gilla backar om man ska vara här. Om man inte vill springa på strandpromenaden och den lilla slingan vid Aparthotel (tror den är 1,6 km totalt) varevigaste dag vill säga. Den funkar dock finfint för intervaller och som transportsträcka för att ex komma till bergen men jag sakulle inte trivas här om jag var tvungen att kuta runt, runt där på varje löppass. Jag gillar backar som du nog vet så för mig är det perfekt att vara här! Om de är långa och sega vill säga. Inga sprintbackar om jag får välja. Jag blir frånsprungen innan jag ens har börjat flytta fötterna. Bergen här bjuder verkligen på det förstnämnda. Lägg till en galen vind också så har du två utmaningar. Den tredje är underlaget. Fina stigar blandat med förrädiskt rullgrus och vassa stenar.
Ser kanske inte så farligt ut men nedför är det förrädiskt som attan!
Uppför har jag egentligen inga större problem ens när det är riktigt brant men vissa delar är det klättra över klippor som gäller. Då går jag alt kryper på alla fyra. Haha. Jo det är sant! Men mest springer jag förstås. Och ber en stilla bön att vinden inte ska ta tag i mig. Särskilt på toppen!
Gran Tarajal
Playitas
Jag sprang ner till andra sidan på olika slingor till havet innan jag vände hemåt på andra slingor. Det går hålla på i flera timmar utan att korsa samma trail en enda gång men ändå komma tillbaka till Playitas. Det är coolt!
På eftermiddagen körde jag ett ”Full body workout”. Kul men inte särskilt jobbigt. Eller så mesade jag…
Kunde inte låta bli havet efteråt och varför skulle jag förresten?
Kram från Ingmarie
FIck överansträngd höftböjare sist jag var där. När man bor med typ 0 höjdmeter blev det en chock att komma till playitas : D Men så grymt härligt så länge det varade! Turen till fyren, alltså. Den glömmer man inte 😀
Haha, nej den glömmer man aldrig!