Det är ju en himla tur man är flexibel i skallen och kan tänka om! Annars skulle det nog bli svårt både på jobbet och resten av livet. På jobbet blir det aldrig som det är tänkt och det är både tjusningen och fasan antar jag.
Träningen är enklare att styra men inte alltid.
Min plan var att köra intervaller på hyfsat platt underlag i dag men vädergudarna hade tydligen planerat annat för i morse var det fullt med snö igen. Inklusive hala isfläckar gömda under det där täcket. M a o inte ens läge att fundera på något med fart. I stället sprang jag till ”min säkra backe” några kilometer bort. Den är ”säker” på så vis att den i princip alltid är hyfsat springbar. Första gången ner var lite läskig för jag visste ju inte riktigt hur halt det var men det gick fint. 16 gånger upp och ner (300 m one way och alltså 600 m/”runda”) blev det och tillsammans med upp- och nedjoggen fick jag ihop 90 min. bra träning trots allt!
Lite på platten blev det ändå när jag hade mitt vanliga IR-pass.
Lägg till ett pass på gymet och jag tror det räcker bra för i dag även om det inte blev helt som planerat.
Kram från Ingmarie
Jag är sämst på att vara flexibel. Jag älskar att planera, det är halva tjusningen. Därför tur att jag har ett hyfsat förutsägbart jobb!
Tur vi är olika! Jag gillar också att planera men jag vill inte vara (för) fast i något så jag inte kan ändra dem. Kanske typiskt vattuman. 😉