Vissa (löp)pass är minsann varken vackra, sköna eller direkt upplyftande. Eller där ljög jag lite för hur eländigt det än har varit så har jag banne mig aldrig känt mig ”deppig” eller nere efteråt.
Dagens tröskelpass i stormen Marvins sällskap bjöd på både med-mot-sido-och allamöjligahållochkanter-vindar som hette duga. Plus stickig snö i ögonen.😵💫😵💫😵💫
40 minuter plus upp- och nedjogg fick räcka.
I går hade jag åtminstone finfint sällskap av Kari när vi halkade omkring på isfläckarna i skogen.
Det intressanta är att trots att jag sprang längre tid med henne så kändes det kortare än i dag.🙄 Kanske kan bero på att vi babblar oss igenom våra gemensamma pass.
Jobbet har bjudit på andra slags stormar denna helg men precis som alltid, och precis som med väderstormar, så tar även de tack och lov slut förr eller senare.
Kram från Ingmarie