Vintriga äventyr

Jag är mer eller mindre helt övertygad om att om man verkligen ska kunna uppleva exempelvis bekvämlighet, njutning, vila, lätthet och mättnad måste man också upplevt dess motsatser. I vår värld är det mesta just framförallt bekvämt och enkelt vilket gör att vi sällan behöver anstränga och utmana oss. Jag tror kontraster är jätteviktiga för att verkligen känna skillnader och  inte hamna i någon slags mellanmjölksland oavsett vad det gäller. Hur tänker du?

Det är i alla fall en orsak till att jag vill göra äventyr och aktiviteter där jag inte har riktig koll eller vet vad som väntar. Det behöver inte vara så himla märkvärdiga grejer men det ska vara något jag inte brukar göra. Jag och Kari hade egentligen planerat ett annat löparäventyr men eftersom Stockholm nästan drunknat i snö bestämde vi oss för att undvika färdas mer än till fots. Det räckte väl!

Bitvis var det snö upp till knäna, ibland kom vi fel för precis allt förändras när snön täcker varenda millimeter av de annars välkända stigarna. Fötter och händer blev blöta och iskalla, risken för att halka/snubbla var väldigt mycket större än i vanliga fall och bli liggande i en snödriva i flera timmar innan hjälp kom var inget vi ville.🤪Det snöade och blåste rejält emellanåt men mest var det tyst och stilla. Vi pulsade, slirade och kanade och de metrar som var lättsprungna var få.
Men som vi njöt!

Mycket lycklig Sälka!

Vi fick uppleva, vi var där och vi kunde! Vilken ynnest! Kanske vetskapen om att det skulle bli extra skönt med dusch och mat när man är kall och hungrig hjälpte? Jag tror det. För aldrig är väl värme och mat bättre än just då? När man verkligen behöver och “förtjänat” det.

Ibland kommer dessutom oväntade överraskningar som en bonus. Efter över två timmars gnetande dök detta upp! Bara så där! Mitt i skogen! (Eller i alla fall nästan. Det är i ärlighetens en utgångspunkt för många som ska ut och vandra eller leka på äventyrsbanan.)

Varm dryck vid brasan en liten stund och vi var som nya igen! Så mysigt!

Totalt var vi ute i 3,5 timmar och vi höll igång över tre timmar. (Jag stänger ju klockan vid varje liten paus.) Enda vätskan/energin jag fick i mig var den vid brasan.🤪 Mer behövdes tydligen inte.

Men jag ville ha mer upplevelse! Mer ute-äventyr och mer snö! Nästan så jag började tro att jag plötsligt blivit en vintermänniska…

Det är omöjligt (för mig) att cykla i snöröran så det var bara att traska hela vägen till och från sjön om jag skulle få göra det jag ville.
Det var värt det! Absolut total magi!❣️

Att sitta där efteråt, med torra kläder och varmt te som värmer, är en oförklarlig känsla. Du som vet vet och du som inte vet tycker jag allt lite synd om.

Kram från Ingmarie

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *