Livet är verkligen både fascinerande och konstigt. Lite som en väldigt oförutsägbar berg- och dalbana.
Det går upp och ner, höger, vänster, rakt fram och bakåt. Det blir ljust och mörkt, man blir förväntansfull, rädd, glad, lättad, ledsen, road och helt plötsligt hamnar på ett helt annat spår på en helt annan bana.
En dag tar den slut och vad som händer då vet väl egentligen bara de som är där… Jag ”tror” inte på någon särskild gud men jag inbillar mig att det finns ”något mer” efter jordelivet. Tids nog får jag veta om jag inbillat mig rätt.
Att åldras har sina fördelar men som det mesta annat även nackdelar. Bli gammal, sjuk och behövande är det nog ingen som vill. Mitt mål är att vara frisk så länge det bara går och leva så länge jag lever. Självklart har jag inget recept eller svar på hur det ska gå till men nu för tiden har vi ändå ganska mycket kunskap om hur man håller sin kropp glad länge. Sen kan det såklart ändå hända oförutsedda saker.
Sverige har en förhållandevis bra äldrevård men den är verkligen inte bra överallt. Min pappa har dock hamnat på ett väldigt fint avlastningshem (på andra kustsidan) och även om han såklart helst vill vara hemma så känns det som ett bra alternativ. Nytt, eget rum, trevlig personal och fina utrymmen.
Det finns även ett stort Fia med knuff spel. Hade nästan glömt hur man gör. Haha. (Pappa vann. Jag var toksist.)
Träningen är ju som bekant lite som livet själv och den där berg- och dalbanan. Jobbet och detta med pappa tär på mig mentalt så har jag har känt att det varit lite tufft att fokusera och pusha mig till att köra ”hårt” på sistone.
Men i dag bara flög jag! Tänkte inte på någonting mer än att kuta. Så härligt! 16 x 2 minuter med 1 min. gå/joggvila
Samma på gymet. Total fokus och med mycket kraft.
Kanske var det en effekt av gårdagens vårkänslor och årets första barbens-löpning?
Kram från Ingmarie