Jag trodde jag skulle vara helt ledbruten i dag men det var inte mycket svårare att gå nedför trappan på morgonen än vad det brukar vara med mina fötter. Samma med morgonyogan. Märkligt va?
Nu vet jag av många erfarenheter att kroppen är en rackare på att kunna luras och det visade sig lite senare när jag “kom på den”. Efter att ha städat, pysslat lite på uteplatsen och gått runt kvarteret var jag så sovtrött att jag nog hade kunnat stå och sova. Men jag hann lägga mig och fick en liten stunds troligtvis mycket välbehövlig siesta trots den (i min värld) minimala aktiviteten och ansträngningen före. Ska förresten bli spännande att se om det händer något i mitt extremt billiga och minimala “växthus”.
Eftermiddagen har tillbringats i och vid havet.
Först så här:
Och sen så här tillsammans med goda vänner:
Vännerna bjöd dessutom på kaffe och himmelskt goda veganska våfflor och glass! Jag dog smarighetsdöden jag vet inte hur många gånger!
Inte helt omöjligt att det var de (både vännerna och våfflorna) som gav mig så mycket energi att det var därför jag simmade hela passet med klubbisarna i stället för de planerade “lugna 20 minutrarna”…
Bara hoppas energin håller i sig för jag lär inte ha möjlighet för någon siesta på jobbet i morgon.
Kram från Ingmarie