Förra gången jag sprang Prins Bertils stig var i april när jag delvis fick Marias sällskap. I dag hade jag lyxen att få sällskap hela vägen av Eeva. (Ja hon stavar med 2 e.) När man babblar snudd på konstant så försvinner de där långpass-timmarna i ett tjillenix.
Alet, Prinsen, Möllegård, Söndrum och Alet igen. 23 fina kilometer som var bra mycket svettigare än vad SMHI hade spått men åh vad jag gillar när de har fel på det hållet!
Om bara någon vecka har garanterat hela Rhodondenderparken blommat ut så tur vi sprang här i dag!
Jag var så hungrig när vi gick in till stan att jag nästan tuggade på kinderna så lunchen på Rotundan tillsammans med Anders, mamma och Ulf smakade extra himmelskt. Här behöver man aldrig ”special-beställa” veganmat. Det finns direkt. Många plus på det!
Innan jag träffade syskon och pappa där han bor så var jag bara ”tvungen” att bada. Dels behövde jag svalka mig och dels längtade min kropp efter att få omslukas av vattnet. Det där är en ganska fascinerande känsla för jag har verkligen ett fysiskt behov. Säkert psykiskt också men det är ändå mest kroppen som skriker j-a-g-v-i-l-l-b-a-d-a. Samma sak oavsett årstid.
Så till gissningsleken.
Vad tror du alla dessa delar ska bli?
Kram från Ingmarie
Å vad jag blir sugen på halmstad nu! Hoppas jag hinner dit en sväng på några av mina semestrar! Rotundan, var det där vi var en gång? I den där parken?
Så mycket man vill hinna med! Jag är här andra helgen i juli igen. Kanske kan det funka?
Vi kan nog ha varit där. I Norre katts park. Ett gulligt runt hus. 🙂