Vet att jag skrivet det massor av gånger innan men skriver det igen. Stigarna här är verkligen perfekta att springa på. Mjuka, slingrande, vackra och i skydd av tallarna. Jag märkte inte av varken regnet eller den hårda vinden förrän jag var ute på cykelvägarna igen! Det är även tyst och lugnt. Att träffa på någon är snarare ett undantag än en regel vilket är på både gott och ont. Ibland känns det ensamt och ibland känns det skönt att liksom inte bli “störd”.
Badriket brukar också vara lugnt och stillsamt trots att det är en stor simhall. Här har man verkligen tänkt till med olika omklädningsrum och “sim-rum” beroende på vad du vill göra. I normala fall är det bara “motions-simmare (jag skriver med “” för det där är såklart relativt) men i dag var det hela havet stormar med lekande ungar och det fanns inte en badvakt i sikte trots att de i vanliga fall alltid är där just för att se till att inget händer och så att lugnet behålls. Det finns särskild lekavdelning i annat rum där barnen ska vara så vet i sjuttsingen hur de kommit in i motionsdelen för man måste ha en särskild “tagg” för varje rum.
Jag sa förstås ifrån men blev utskälld och nästan slagen när jag skulle simma förbi av en sur pappa/man som inte alls fattade. (!!!)
Märkte att det var fler som reagerade och till slut gick någon och hämtade en badvakt och “busarna” åkte ut och jag, och alla andra, fick ett riktigt bra simpass till slut.
Kram från Ingmarie