Jag hade tänkt göra mitt sista långpass innan Cedro i dag och tidsmässigt blev det bra men det blev inte riktigt så många kilometer som jag hade velat.
Trailsen bort till Sandia peak Tramway är några av mina ”vanliga” och även om de ibland är lite mekkiga att ta sig fram på så är 95% springbart.
Vid Tramen väntade Anders och tanken var att jag skulle förlänga med Tramway trail (8km ToR) och Anders skulle haka på en bit. Jag visste den skulle vara kuperad men inte hur underlaget skulle vara.
Början var brant uppför men sen blev det ganska ok och jag sprang på. Eller jag tog mig framåt i alla fall. Det var en hel del stenar att parera och mycket rullgrus vilket är livsfarligt (för mig) när det går nedför. Värre än bananskal!
Inzoomad Anders
Efter ett par kilometer blev det mer och mer gång och till slut kände jag att det var ganska både ”värdelöst” och risky. Stuka/bryta någon kroppsdel är inget som någonsin står på min önskelista och absolut inte här och nu!
Så jag vände. Tog mig tillbaka till starten och upp igen för att möta Anders. Fråga mig inte om minen för jag vet inte vad den betyder. Haha
För att få åtminstone några kilometer till sprang jag även ner till stora vägen där Anders plockade upp mig och hamnade därför även på ett bilkamerafoto.
Det blev några timmar och lika många höjdmeter som loppet trots att det var kortare så det var bra!
Bra var också kiropraktorbesöket och Athletic yoga passet.
Ölen vi köpte i lördags var förresten också bra och ruskigt god.
I morgon är det take off norrut. Hoppas du hänger med!
Kram från Ingmarie
Nej några fötter är aldrig värt att stuka, klokt beslut där!
Eller hur?