När känslan egentligen ljuger

Jag hade programmerat in ett nytt pass på Garmin. Trodde jag. Eller ja det hade jag men det var helt åt fanders fel vilket jag kom på efter typ 5 intervaller men istället för att fippla med att lägga in det rätta passet så gjorde jag det enkelt och tog en gammal goding. 3 x 5-3-1 min + de där 3+2-minutarna innan.

Jag blev jättetrött!

Trodde jag sprang fortare än jag gjorde för Garmin ljuger väl aldrig antar jag? Å andra sidan bryr jag mig inte jättemycket om farten så länge det känns som jag springer fort. Det är jätteintressant det där för jag kan uppleva det som att jag springer lika snabbt som för 20 år sen när tusingarna gick i 3.20 fart. Nu är de minst 1,5 minut långsammare! Hur kan man bli så lurad av sig själv?

Jag var så trött att jag kollapsade på soffan en stund. Men jag klarade mig i alla fall från ösregnet som kom och efter mat och en stund i min lilla ateljé så var jag redo att rulla i väg med hojjen till tåget och Halmstad.
Udda vecka betyder ju Sats-jobb och i dag passade jag på att ta en fika med min vän Karin före jag gymade och hade mina klasser. En full rulle och en mega-lugn.

Det mest fantastiska i dag är på något vis ändå att tågen funkade perfekt och har gjort ända sen vi flyttade hit! Hoppas det är så i morgon också när jag tar det åt andra hållet först.

Kram från Ingmarie

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *