Jag minns inte exakt vilket år det var men efter den vintern i Stockholm när vi fick snö i oktober som inte försvann förrän i maj så har jag blivit allergisk mot snö. Det må vara hur fint och lysa upp hur mycket som helst men jag tänker liksom genast på slir, modd, gegga och halka för det är så det blir söder om Dalarna.
Därför blev jag inte direkt överlycklig av att se hur det yrde utanför fönstret i morse..
Men ibland sker minsann små (väder)mirakel. Innan jag ens fått gröten i magen hade det slutat och solen kom fram. Min löptur blev en riktig solskenhistoria! Åtminstone vädermässigt. Känslan var mindre solig. Kändes som jag sprang i konstant motvind och i uppförsbacke. Men som jag brukar säga, inget varar för evigt. Inte ens en (inbillad) uppförsbacke.
Kram från Ingmarie