Det blev extra sena jobbkvällar både i går och i dag. Hur jag kommer känna mig i morgon vet jag inte men i morse var jag seg som en gammal en-buske när jag stack ut. Du vet så där så ögonen liksom går i kors, överkroppen är för sig, underkroppen för sig och allt går i slowmotion.
Satte på klockan och den föreslog ”sprint-intervaller”. Av någon ytterst märklig anledning tyckte jag det var ett alldeles utmärkt förslag trots att jag kände mig som jag gjorde.
Det är inget märkvärdigt eller jobbigt pass men det är ett bra sätt att väcka kroppen på. Totalt knappt en timme med en massa 15-sekunders ruscher inklämt.
Jag kan berätta att det funkade väldans bra! Blev hur pigg som helst! Fint var det också!
Nu är jag dock en smula rökt i ffa skallen. Över 10 timmars jobb utan rast i dag men i morgon är jag ledig och det var lite extra vackert att cykla hem i motvinden.
Kram från Ingmarie