Semeeeeeesteeeer!

Två veckors ledigt är ingen evighet men det känns verkligen så himla härligt!

Vi har i princip inget inbokat och det är så vi vill ha det. Minimalt med klocktider och ”måsten”.

Innan jag gick på detta sistapåetttag-jobbpasset var jag hos tandläkaren för ett, hoppas jag, sistapåetttag-besök även där.
Han var i alla fall jättenöjd så då är jag det också!

Plus ett pass på gymet som jag absolut inte vill ska vara ett sistapåetttag-pass. Roliga saker ska man ju inte sluta med, eller hur?

Kram från Ingmarie

(Untitled)

Om du missat det så kan jag berätta att månen är väldigt full just nu och det brukar till 95% betyda att jag sover som en kratta då. I natt gjorde jag det definitivt.
Därför hade jag låga förväntningar på dagens pass. Lägg till gårdagen och en stark vind från precis överallt så hade jag i princip inga alls.

Sitta inne och glo hjälper ju dock inte mot någonting så jag gav mig i väg. Uppvärmningen kändes mest kantig men så fort jag körde i gång var det som att allt vaknade till liv igen! I alla fall på platten i medvind…

I motvinden blev det desto slitigare och kom den i en uppförs-backe kändes det som jag stod still.

Ändå höll jag de tre första 10-minutarna i nästan exakt samma fart. Den fjärde, som var en bonus, tappade jag på men det gjorde att känslan när jag var klar blev extra härlig!

Jag är också tacksam jag hade vinden i ryggen uppför backen hem.

I kväll har näst sista jobb-passet innan semestern avklarats. I morgon kl 22.30 checkar jag ut och det ska bli riktigt skönt!

Kram från Ingmarie

Finbesöks-sightseeing och PB!

Jag och Lisa har känt varandra sen massor av år tillbaka. Minst 20. Hon var tonåring då och jag hade ett löpar-läger i Falun för Huddinge AIS. Det är som att ha en lillasyster för sen har vi följt varandra i alla år genom ups and downs.
Ibland har vi kunnat ses ganska ofta men oftast blir det bara ett par gånger per år men det är ändå som om det vore senast i går. Så sjukt häftigt!

Förra gången var i maj när jag var i 08a land på besök. Innan dess får vi gå tillbaka ända till för ett år sedan när hon var här på första sight-seeing trippen.

När man får sånt finbesök från storstan av en människa man väldigt gärna ska flytta hit så gäller det såklart att visa de finaste vyerna. Nu är det i och för sig inte särskilt svårt här och särskilt inte om man gör det springandes.

Blev en jättefin runda i min favvo-skog inklusive ett dopp (för mig) och kaffe på Lilla Bruket.
Vi hann att prata om i princip allt från jobb och prestationsångest till löpning och vardagsliv. Löpning måste vara den absolut bästa terapi-formen. Man får en massa må-bra hormoner, frisk luft, motion och tid för att prata.

En tupplur senare (visst har jag sagt att jag äääääälskar tupplurar?) så drog jag till gymet. Hade ingen särskild plan och egentligen kände jag mig inte ens särskilt på g.
Men kroppen du vet. kommer som sagt var aldrig att begripa mig på den. Inte knoppen heller förresten.
Började med lite lätta marklyft och axel-övningar + spänst. Sen hände något för jag lastade på mer och mer och mer och det blev så ”mycket 8allt är som bekant var relativt) att det blev ett nytt PB med 1,5 kilo. Det kan verka lite men allt räknas!

Det var garanterat ingen bra laddning inför morgondagen men vem bryr sig! Nu är nu och PB är PB!

Kram från Ingmarie

Som betald träning

Jag vet att jag skrivit det massor av gånger innan men det finns verkligen många, många anledningar till att styrketräna regelbundet.
T ex så får man starkare muskler, senor, skelett och ligament, man blir piggare, gladare och man får t o m bättre hjärnhälsa. Finns en massa studier och forskning på allt det där och lite till så det är inget jag hittar på. Två-tre gånger i veckan är minimum för mig.

En sak som jag dock är osäker på om det finns studier om är effekten av styrketräning när det ex gäller våra ofta extremt taskiga arbetsställningar (vårda i hemmiljö är inte som att vårda på sjukan) och hur den påverkar det faktum att vi ofta kånkar på många kilo.

Jag är övertygad om att det hjäper att vara flitig på gymet även när det gäller detta och skulle gladeligen forskat om det. Egentligen fattar jag inte varför vi inte får träna på arbetstid som t ex ambulansen och brandkåren får. Det borde faktiskt vara obligatoriskt!
Vi har en hiss när vi ska ut/kommer tillbaka men jag ser det som betald träning att gå upp och ner för trapporna med allt varje gång. Märkligt nog är det i princip bara jag som tänker så…

Kram från Ingmarie

Två olika före jobbet

I går blev det en solskensrunda med sprada innan jobbet. Märkligt nog var benen jättepigga men det kanske inte är så konstigt med dessa vyerna plus solsken!

Jag hoppas förresten passera denna linje i september…

Hjärtat säger helmaran men förnuftet säger halva. just nu är det helt fullt i båda klasserna så jag kanske funderar helt i onödan. Oavsett så kommer fötterna att protestera men eftersom jag är en obotlig optimist så hoppas jag att de just den dagen har en extra bra dag!
Den där (mål)linjen ligger dessutom lägligt nog precis vid ”min” badbrygga.

I dag var det minst  lika blött men utan sprada. Det blev extra sent i går kväll så jag tyckte faktiskt att jag var lite smart som sprang till jobbet så att jag dels fick sova lite längre och dels bara kunde gå via duschen in i ”jobb-pyjamasen”. Det har sina fördelar med arbetskläder!
Tog en extra loop runt favorit-allén. Passade extra bra i dag för den är så tät att det är som att springa inomhus. Dvs regnfritt.

Kram från Ingmarie

Bertil & Ove

Det är både märkligt och fascinerande hur fort man vänjer sig vid nya rutiner och hur fort man fäster sig vid två lurviga fyrbenta sötnosar. Eller det sista är inte alls särskilt konstigt för vem dör inte sötdöden när man träffar Bertil och Ove?

Vid en första anblick kan de verka lika men det är de verkligen inte. Varken till utseende eller hur de är.

Bertil är den som är mest social och snackig. Han vill vara med hela tiden och berättar precis hur han vill vi ska göra. Han älskar att springa upp och ner, upp och ner för trappan, snacka om livet och bli kelad på magen. Han gillar att sova i sängen, tugga på gräsväxter och att åka på mattan.

 

Ove är lite mer svårflirtad. I alla fall i början av vår bekantskap. Han håller sig lite mer på kanten och observerar både länge och väl innan han bestämmer sig för om han vill hänga med oss två-benta. Han må vara lite mer tillbakadragen men det är han som är bossen även om Bertil nog tror det är han.. Ove kan snacka en massa han också och han älskar att bli kammad.

Båda gillar att sova på dagarna och varje dag kl 9 och kl 21 är det ”race-tid” vilket betyder att snabbast vinner. Oklart vad de vinner eller vad de jagar men fort går det!

I går åkte de hem igen och det blev så himla tomt! Vi är jätteglada över att ha fått låna dem en stund och hoppas verkligen de vill komma hit snart igen!

 

Kram från Ingmarie

Vilken start…

….på augusti månad! Om den bara blir hälften så bra som i dag kommer den bli superdupertoppen-bra!

För hör  (läs) här;

15 km fin-fin trailrun i Saxtorpsskogarna med Anna och Fredrik. Det är rackarns många kringelikrokar så jag är tacksam jag hade sällskap som hittade annars hade jag nog hållit på fortfarande.

Sånt man kan hitta i skogen!

Nu vet jag var de bor!

Start och mål var vid en av mina absoluta favvo-sjöar, Saxtorps-sjön, och vad kan då vara bättre än att passa på att simma lite? Anna fortsatte springa medan jag och hard-core simmar-Fredrik, han skippade t o m våtdräkten, simmade.

1200 m fick jag ihop och det var ljuvligt!

Anna avslutade dock med oss. Det går liksom inte att motstå den sjön!

Sen var vi (såklart) hungriga och ett jättebra ställe att stilla den på är Lilla Bruket här i Helsingborg. I alla fall blev jag mätt.

En massa extra energi fick jag tydligen också för lite senare var jag på gymmet och svettades.

Det enda tråkiga i dag, samtidigt som det varit så himla roligt, är att Bertil och Ove åkte hem tillsammans med Anna & Fredrik. Vi är jätteglada över att ha fått låna dem dessa dagar och vi hoppas verkligen de vill komma tillbaka!

Tack  också snälla Anna och Fredrik för den mumsiga presenten!

En annan fin sak med i dag är denna. Jag tolkar det som ett tecken på härliga dagar framöver.

Kram från Ingmarie

När det flyter på

Sömnviruset är nästan helt borta så hurra för det!

I dag har det mer varit den ”vanliga” sömnigheten som kan infinna sig efter t ex intervaller och mat.

Körde en slags fartlek. 20 x 60-30 sekunder plus distans före och efter.😀 Valde Prins Bertil stigen och när det inte blåser allt för mycket är den guld. (Blåser det så kan man få slita som en gnu i motvinden och det är si så där skoj om det är på hemvägen när man är trött…)

Hann med en minikort siestan efter maten innan nästa skojighet som jag också kan bli akut sovtrött av. Simning. Det är något med kombon bli kall och sen varm igen tror jag.

Fick med mig Eeva, Maria och Malin till Torvsjön (de var i ärlighetens namn väldigt lättövertalade) och himmel så härligt drt var.

Maria och Malin är ”riktiga” simmare så de simmade lite längre men jag och Eeva är jättenöjda med våra 1400 m. Simma i sjö är mitt absoluta favvosim och jag hoppas på en slags repris i morgon!🥳

Avrundade det hela med att ha min Yin yoga klass.

Det är lite festligt det där med just Yin för jag var ganska frusen innan och hade dubbla tröjor på mig men efteråt var jag jättevarm trots att jag ju liksom inte ”gör” något. Jag får höra det nästan varje gång från någon deltagare. Avslappning kan minsann göra många underverk!👌

Nu är jag hemma i Helsingborg hos Anders och de två fyrbenta sötnosarna.

I morgon väntar ett nytt litet äventyr innan sista jobbhelgen före lite semester!🥳.

Kram från Ingmarie

 

 

Ett annat virus

Jag vet att jag upprepar mig som en gammal grammofonskiva men kroppen är bra märklig.

I går var jag stentrött.

Alltså så där supermegadunder-trött och jag vet nästan inte hur jag tog mig igenom den där arbetsdagen.
Jag tror dock jag vet varför och det handlar om den där tanden igen….

Efter torsdagens ingrepp kändes det ok någon dag men sen började det göra ont igen men inte i tanden utan jag blev svullen inne i kinden liksom upp under ögat och emellanåt gjorde det även skitont i örat. (!!!)
Dock syntes inget, jag hade ingen feber och kände mig inte sjuk men lite sovtrött. Ringde tandläkaren som inte var särskilt orolig. Han hade varnat mig lite för att det skulle kunna göra ont i en vecka men kanske inte på det viset men han trodde det var helt ofarligt så det var därför  jag vågade springa loppet i lördags trots allt.
Just då förträngde jag det men helt klart var det därför det kändes segt i kroppen. På söndagen var det lite bättre och måndag + tisdag var det nästan helt borta men det var då den där sömnklubban slog till. Trots massor av sömn hade jag kunnat sova ännu mer. Jag har alltså inte känt mig sjuk-sjuk utan enbart så galet sov-trött.
Nästan lite läskigt!
I morse kändes det lika sömnigt trots över 9 timmars sömn men en ledig dag kan och vill jag inte sova bort. Dessutom hade jag planerat in roligheter!

Löpturen blev oväntat lätt! Huvudet må ha sovit men kroppen var i alla fall vaken!

Fixade mat och gosade med de 4-benta en stund efteråt. De är så vansinnigt roliga och söta att det är obeskrivbart!

Kan du se dem? 😀

Sen tog jag buss och tåg till Halmstad för att vara med på onsdags-dubbelfesten. På dem kan inget/ingen sova!

Vansinnigt skoj soch vansinnigt jobbigt om alltid!

Avslutade med att få jättegod mat hemma hos mamma, Ulf och Sheila och nu hoppas jag det där sömn-viruset bara infinner sig när det ska. Dvs på natten..

Kram från Ingmarie