Det där HIIT-passet i går i kombination med söndagens intervaller och Transformer satt fint förankrat i benen i dag. De var inte så raska om jag säger så. Haha
Men skogen var dundervacker och solen härlig så jag har verkligen inget att klaga över.
Kram från Ingmarie
Första juni betyder på något vis att sommaren officiellt har börjat och det brukar även gälla scheman. Jobbar man inom vården så är det samma visa varje år. Anställda vill ha sin semester och ledningen är chockad för patientflödet tar inte semester. Typ.
Gym och träningsställen brukar också ha andra scheman av ungefär samma anledning men det drabbar ju liksom ingen även om det kan vara tråkigt att inte ha så stort utbud att välja mellan.
Sats har redan gjort en del ändringar på sitt schema vilket betyder att det ”bara” är Performance HIIT på måndagar och styrkan är i stället på torsdagar här i Helsingborg. Trist för mig eftersom jag sällan kan på just torsdagar…
Nu är jag ju bra på att roa mig själv så jag körde lite egen styrka innan klassen i dag.
På gott och ont.
Gott eftersom jag var bra uppvärmd och inte behövde någon ”startsträcka” för även om uppvärmning ingår så brukar det ta sin lilla stund innan min kropp helt har fattat att det är fullt ös som gäller på ex HIIT-passen.
Ont eftersom passet var snortufft för både hjärta, lungor och muskler. Jag dog nästan på slutet! Haha. Men i ärlighetens namn är det ju faktiskt därför jag går på pass. För att låta någon annan bestämma så jag verkligen kan maxa!
Simhallen har öppet som vanligt men det är färre klasser både i bassängen och på deras gym och ffa är det inga skolor som ockuperar. Väldigt skönt om du frågar mig. Helst hade jag velat att det fanns en bra utomhusbassäng (förutom havet) men det verkar inte ha någon prioritet i denna staden. Trist.
2000 m i egen bana är dock inget jag kan klaga över!
Märker du av sommarscheman?
Kram från Ingmarie
Förlåt att jag tjatar om vädret men det är banne mig inte enkelt att varken planera eller klä sig.
Hann precis värma upp och köra i gång den första intervallen i dag innan ösregnet började och det hade väderapparna inte varnat om. Lite senare kom några solstrålar och det blev över 20 grader!
De som också var ute gömde sig under träd när det blöta vräkte ner men jag var redan så blöt att det liksom kvittade. Dessutom är jag inte varken gjord av socker eller salt och att avbryta ett intervallpass för regn har hittills aldrig skett.
14 x 2 min med 1 min joggvila blev det. Om det var vattenpölarna, de regnblöta kläderna eller farten vet i sjuttsingen men jag blev i alla fall ruskigt trött!
Galleri-jobbet gick fint och jag passade på att hänga upp lite nytt. Det är lugnt och skönt att vara där så jag inbillar. mig att det var bra återhämtning även om jag väldigt gärna hade velat ta en liten siesta.. Faktum är att jag skulle vilja kunna ha det varje dag! 20-30 minuter bara. Så himla härligt det hade varit och jag är säker på att hela kroppen skulle må toppen av det. Vad tror du?
Jag hann dock vakna till ordentligt innan hemfärd. Man gör nämligen det på Marinas pass vare sig man vill eller ej…
Svettigt och skoj och sen åkte jag hem med ett sånt där fånigt lycko-leende som bara träning kan ge. Du som vet vet..
Kram från Ingmarie
I dag gick Stockholm marathon och en gång i tiden var det en av de viktigaste dagarna på året för mig. Numera bryr jag mig ungefär lika mycket som jag bryr mig om vem som spelar i allsvensk fotboll eller har finast gardiner….
Jag kan såklart heja på de vänner som springer men jag har absolut noll längtan av att vara med själv. Dessutom tycker jag att de valt en mycket märklig sponsor detta året.
Voltaren!
Det är ju en av de sämsta grejerna man ska använda i samband med löpning. Hur tänkte de där egentligen? Men jag antar det helt enkelt bara handlar om pengar…
Hur som helst, visst är det både häftigt och lite konstigt ändå? Hur man förändras och ändras. Hur något som varit jätteviktigt i ens liv plötsligt inte betyder ett smack. Men vem vet. Jag kanske får för mig att springa loppet en gång igen.
Jag valde annat i dag som verkligen betyder något för mig!
Först en löptur i skogen. Hade pigga ben en hel timme sen dog de den sista kvarten. Vet i sjuttsingen vad som hände. Jag känner mig i alla fall glad och stolt över min t-shirt!
Tog en snabb dusch när jag kom hem innan jag och Anders cyklade till Sofiero Slott. Det är alltid mysigt och fint att vara där och just i dag ville jag framförallt dit för att se de tusentals blommande rhododendron.
Det är svårt att förklara skönheten för någon som inte har varit på plats. Sofieros rhododendron måste upplevas på plats.
Sofieros historia med rhododendron sträcker sig tillbaka till början av 1900-talet när Gustav VI Adolf påbörjade sin samling. Han insåg att parkens två raviner, som löper på båda sidor om slottet, har idealiskt klimat för just rhododendron. Det är både lä och alldeles lagom skugga från trädkronorna ovanför. Dessutom är jordmånen sur och det rinner vatten ända ner till havet.
Det var tur vi inte väntade för då hade allt varit förbi eftersom tiden för blomningen inte är så lång. Vi hade fika med som vi njöt av i solen och jag som tokälskar blom- och jorddofter höll på att andas ihjäl mig. Makalöst härligt!
Väl hemma igen packade jag bilen och for norrut för en kort Halmastad-visit eftersom jag ska vara på Galleri 70 i morgon. Kom gärna och hälsa på!
När jag nu hade bil så passade jag såklart på att åka till en av de vackraste sjöarna jag vet.
Torvsjön.
Eller vad tycker du?
Blev den längsta OW-simningen hittills i år och jag dog nästan lyckodöden!
Kram från Ingmarie
Av någon anledning sov jag katastrofdåligt i natt. Alltså verkligen jätte-kasst! Max tre timmars sömn innan klockan ringde och jag var tvungen att stappla upp. Vet inte hur det gick till men jag tog mig både till och från jobbet, med 8 timmars jobb mellan, och sen till gymet. Att jag inte somnade där är ett mindre underverk.
I ärlighetens namn var det ruskigt nära att jag hade fastnat i soffan men vis av erfarenhet så vet jag att det inte hjälper ett smack. Varken mot trötthet eller jetlag-känslan av för lite sömn.
Så därför bet jag ihop. För att inte låta en tillfällig trötthet vinna.
Hur det gick? Helt ok! Inget PB men många tunga lyft!
Kram från Ingmarie
Om nu någon tror att det alltid är plättlätt för mig att springa så tror den personen väldigt, väldigt fel. Jag, precis som alla andra, har bra och mindre bra dagar men så länge jag inte har ont och/eller är sjuk så ser jag ingen anledning till att inte göra det jag tänkt.
Som i dag.
Jag såg verkligen fram emot ett lite längre pass men så fort jag började springa så kände jag att benen var blytunga. Men jag stretade på i den fart som kändes ok. Genom skogen mot Kungshult och Laröd.
Efter en dryg timme så vände det ändå lite och det var egentligen ”bara” att fötterna gjorde ovanligt ont. Tog mig förbi fina Kulla Gunnarstorp och vidare mot Domsten för att ta Skåneleden tillbaka. I medvind och sol! Underbart!
För att sluta på 21 km fick jag springa några rundor runt huset. Hoppas grannarna hade annat för sig än att kolla ut genom fönstren. haha!
Det må ha varit slitigt i början men jag tänker att det bygger pannben och det blev ju faktiskt lättare efter hand. Ibland är det ju så oavsett vad det gäller och man kan ju inte ge upp vid varje liten uppförsbacke eller hur tänker du?
Förutom mat som återhämtning så fick jag finsällskap i havet av Camilla som är på besök från 08a land. Guppigt som attan och bara kort men roligt, uppfriskande och garanterat mjumma för trötta ben!
Nu kommer jag sova gott och bli redo för fredags-jobb.
Kram från Ingmarie
Tre pass på nya jobbet och förvirringen är total.🤪🫣😱
Men det ska nog klarna så småningom. När det är så här blir träningen extra viktig för mig. Den både rensar tankarna och ger energi.
I går blev det en lugnt tur i skogen.
Var också i stan för ännu ett tandläkarbesök och kolla så fint Rhododendron blommar utmed Hälsovägen! Går inte fånga magin på ett kort men har du möjlighet så åk hit och upplev det!
I dag blev det lite backträning i den där Kina-backen. Jag brukar vara helt ensam med att gneta på upp och ner men inte i dag! Hela Rögles lag var där och körde! De var liiiite snabbare än mig om jag säger så men de var imponerade över att jag aldrig tog paus.😀
Fick en massa hejarop och pepp!
Mitt nya jobb på ASIH ligger åt ett helt annat håll än sjukan och det är lite längre väg att ta sig men men den är också mycket finare! Det roliga är att både till mitt förra jobb och mitt nya finns de blå mara-pilarna på marken. Som en liten påminnelse till September-festen.
Innan dess hoppas jag dock på en varm och skön sommar. Har förvisso ingen semester förrän sent i augusti men de lediga dagarna ska jag minsann njuta extra mycket av.
På tal om mitt nya jobb så var det första dagen i dag och hjärnan är så där fullproppad av nya intryck som den alltid blir den av allt nytt men jag är säker på att det kommer att klarna och bli bra så småningom. Det är väldigt annorlunda mot akuten och har helt andra utmaningar men det känns skoj!
När jag kom hem så var jag så trött att ögonen gick i kors, jag är inte gjord för att gå upp långt före 06, men jag ryckte upp mig och tog mig till gymet. Tänkte att jag åtminstone kunde vara med på första styrkepasset.
Men du vet hur det är. Träning ger energi och gör en pigg så jag slog till med båda för såklart jag inte villa missa måndagsfesten!
Kram från Ingmarie
Jag har jobbat som sjukvåradare på löpevent x antal gånger, och även på triathlon och Amerikansk fotboll (jajjemensan!) men aldrig på en fotbollsmatch. Faktum är att jag avskyr fotboll. Sorry alla fotbollsnördar men jag tycker det är överreklamerat, överbetalt, för mycket av fejk och ”skådespel”, töntigt, skränigt och mesigt plus att det tar alldeles för mycket av samhällets resurser i form av ex poliser.
Så nu fick jag sagt det. haha
Anders har förresten skrivit en del roliga texter om det bl a här och här.
Ändå hamnade jag på just en fotbolls-match i dag pga att jag börjat jobba som specialist-sjuksköterska för ett event-företag som sköter bl.a en del fotbolls-matcher. Tack och lov behöver jag inte bry mig ett skvatt om själva fotbollen så det var ändå helt ok och ffa är det ett roligt litet extra-jobb!
Hann springa ett kort intervall-pass innan, 20 x 60-30 sekunder för att vara mer exakt, och det var i ärlighetens namn ganska jobbigt.
Nu är jag hemma i Helsingborg igen och det känns jätteskönt! I morgon börjar mitt nya jobb på ASIH så hjärnan kommer nog vara lite extra rökt ett tag framöver för det är jobbigt att vara ny. Men jag har varit med om det förr och vet att det blir bra till slut.
Kram från Ingmarie
