Author: Ingmarie

När enda tanken är: tänk om…

Hade inte tänkt skriva något inlägg i dag men känner att jag behöver. Mina ben är fortfarande shaky och nu har även tankarna kommit i kapp. Särskilt den där tänk om…

En del har läst på FB och läser du även här vill jag tacka för omtanke och snälla ord. Det var det här som hände.

Hade kört ett simpass på lunchen. Kände mig så där härligt lugn och nöjd i sinnet som man oftast gör efter härlig träning. Ska precis gå över Ringvägen när en snubbe med våld drar ut en man från sin bil nästan precis jämte mig och börjar misshandla honom. Våldsamt och brutalt. Det blir kaos. Bilar tutar och människor skriker. Mannen i bilen försöker komma undan och jag ser att han försöker skydda sitt ansikte. Någon rusar ur sin bil mot männen. Snubben gastar om pistol. Far runt som en virvelvind och springer sen rakt över vägen från samma håll han kom. Flera försöker stoppa honom. En man slås ner på vägen av snubben som ändå lyckas fly. Min sjuksköterskehjärna tar över så jag fokuserar på mannen. Han mår förhållandevis väl men upprepar om och om igen ”jag fattar ingenting”. Någon ringer polis och ambulans som kommer blixtsnabbt och det blir på något vis bra till slut. 

Min insats var absolut inget märkvärdigt. Vi som var där samarbetade på något ofattbart och obeskrivbart vis.  Folk bryr sig verkligen och hjälps åt när det väl gäller. Det märktes ju även extra mycket vid attentatet. Vi var främlingar för varandra men alla kramade alla när allt lugnat sig. Har nog aldrig kramats så mycket en (egentligen) helt vanlig torsdag i maj. Åtminstone inte med okända.  💕 Har nog heller aldrig uppskattat ett yogapass så mycket som i kväll. Och att det var just bästa Jenny som hade det. Precis vad min själ och mitt hjärta behövde.🙏🏻

Livet påminde mig ännu en gång om hur skört det är. För tänk om... Tänk om han börjat skjuta på oss. Tänk om han haft kniv och gått loss på de som kom i hans väg. Tänk om han haft en bomb på sig. Tänk om han lyckats stjäla bilen och sen kört som den galning han verkar vara och plöjt ner alla som kommi hans väg. Inget av det där är ju vilda fantasier. De är tvärtom högst sannolika.

Så ta vara på dig och dina medmänniskor. Vi behöver varandra. Särskilt när orosvindarna verkar blåsa extra hårt…

Kram från Ingmarie

💕🙏🏻

Mycket blött (och kanske lite korkat…)

Onsdagar är en sån där mellandag rent arbetsmässigt för mig. Jobbar mest hemifrån och har även oftast något eller några Coach-pass av olika slag.

Hur som helst innebär det att schemat är så där härligt luftigt och jag kan göra lite som jag vill och som det passar utan någon större klock-stress. Något som f.ö är perfekt för mig som verkligen har klock-allergi.😜

På förmiddagen sprang jag en hyfsat skön runda i duggregnet. Lite segt men helt ok. Springa, och simma, i våtdräkt med extra allt som i går t.ex är nämligen slitigare än man kan tro. Det tar allt sin lilla tid att vänja sig. Men kul är det! Om nu någon missat att jag tycker det.


Senare på em blev det ett ruskigt bra Hot Vinyasa flow yoga-pass. Faktiskt ett av de bästa jag varit på! Svettigt är det ju alltid. 


Det låg dessutom i perfekt anslutning till Indoor Running-passet jag skulle hålla. (Jo, tro det eller ej men det finns de som hellre springer inne än ute.😳) Tanken var att jag inte skulle springa med mer än lite i början, innan själva passet liksom var i gång, men jag vet inte vad som flög i mig. Det slutade med att även jag körde intervaller så svetten stänkte. Vilket i och för sig inte är så himla svårt på hamsterband inomhus…


Om detta var smart får morgondagen utvisa. Det var i alla fall jämrans skoj!

Kram från Ingmarie

Det viktigaste är inte att se snygg ut utan…

…att inte frysa! Åtminstone när det gäller Swimrun.




Men jäklar vad kul att kunna vara med på Sickla tisdags-Swimrun igen! Så sent som för två veckor sedan vågade jag ju inte ens tänka tanken både för ryggen och kylans skull.  Men inget av de där två var något som helst problem i kväll. Visst stelnar musklerna en smula  i 12- gradigt vatten men mina prylar funkar. Jag frys-fryser inte. I alla fall så länge simningarna är hyfsat korta och löpdelarna tillräckligt långa för att hålla blodet cirkulerande.😜

Det är bästa Janne som ordnar och håller i det hela från sen vår till sen höst. Eller, beroende på hur man ser det, tidig vår till tidig vinter. Precis som alla andra gånger så är det nya såväl som gamla bekanta som dyker upp men det gemensamma är att alla är härliga, goa och supertrevliga. Och att vi har kul!




Efteråt hänger man på verandan, snackar (mest om swimrun och bra prylar) samtidigt som man kämpar stenhårt för att få av sig allt så fort som möjligt innan kylan kommer i kapp.



Tja, sen cyklar man hem för persedelvård och soffmys. Typiskt bra tisdagskväll om du frågar mig.

Kram från Ingmarie


Tredubbel-lyx

Och med den rubriken menar jag egentligen inte att jag lyckats få till både ett Hot mojo och ett gympass så här på veckans första (jobb)dag även om det såklart är megalyxigt!


Nej jag tänkte på de två superfina dejter jag lyckats få till på två dagar inklusive go-grejer för magen.

Den första var egentligen i går. Då träffade jag Jan. Alias Sickla Swimrun-Janne. Vi sågs på jättemysiga Ma Baker här i Kärrtorp. Förstår inte att jag inte varit där innan. Antar det är för nära och då ser man det liksom inte… Pinsamt hur som helst…

Ma Baker är ett café med fokus på såväl ekologiskt och vegetariskt som gigantiska kanelbullar, stora kaffekannor och rejäla surdegsbröd. Jag blev så till mig att jag glömde fota.😳Men det kommer fler chanser. Nu har jag ju öppnat ögonen.😜 En del av det jag och Janne snackade om kommer du i alla fall kunna läsa om på bästa Allt om Swimrun-sidan.


Vad jag och härliga Lisa pratade om kommer dock ingen kunna läsa om. Någonsin. Det som sägs mellan vänner stannar mellan vänner. Så tänker i alla fall jag. Men jag bjuder på några (vegosmak)bilder från vår go-lunch på Hälsocafet. 😍 




Två bra dejter på två bra hak på två dagar. Visst är det tre-dubbel lyx om något? Och det är så jag tycker livet ska vara så ofta det bara går. Det är liksom för kort för något annat.💕

Kram från Ingmarie

Oskulds-premiären done

Jag har en känsla av att har man en gång fastnat för Swimrun så är man hooked forever. Och kanske bidrar den (i vårt land) korta säsongen till att man liksom längtar lite alltid och har svårt för att få nog.

Jag har längtat sen den där senaste gången jag gjorde det i Australien. Det var i januari! D v s vansinnigt många längtan-dagar. Och även om jag mer än gärna Spradar så är steget till att verkligen simma längre än 20 m ganska stor. Det får ju finnas någon rim och reson i hur nedkyld man pallar bli menar jag.

Men i dag tog längtan ändå över. 9-10 grader i vattnet och 13-14 i luften kändes  fullt överkomligt. Det tyckte min kompis Fredrik också. Men skulle vi ångra oss? Skulle det bli för kallt? Så där så tänderna hackar och blodet förvandlas till is? Eller tänk om vi inte ens skulle klara mer än 12 simtag innan vi förvandlats till stela ispinnar? Enda sättet att få veta var att helt enkelt testa. Ja så tänkte i alla fall vi.😀

Det kändes härligt pirrigt att åter igen få dra på stassen. Vet du, det är faktiskt det, att ta på och av allt, som är det tuffaste på hela passet. Heatseeker-tröjan, vadkompressions-flytgrejerna och våtdräkten är som ålaskinn man ska i och ännu jobbigare att krångla sig ur. Då sitter allt som en stor sugpropp på kroppen. Blev genomsvettig bara av påklädningen. Det är inte läge att behöva göra nummer två när man väl kommit i om jag säger så… Lägg sen till badmössa, neoprenmössa, vantar och tre kilo (nästan i alla fall) fett insmort på utsatta ställen för att få ännu mer hjälp att hålla värmen. Sånt kräver sin kvinna. Eller för all del man/hen. Och extra mycket påklädningstid.


Men det bra är att det funkar! Frös inte ens en millisekund! Tvärtom svettades jag så mycket under löpsekvenserna att simningen kändes som en befrielse! Då är jag varm. 





Det var precis så härligt, skoj och livs-kickande som jag hade hoppats. Fredrik är en perfekt partner som aldrig pressar eller stressar och går att lita på till 100%. Sånt är både livsviktigt och A och O i denna sporten. 90 min blev det inkl 8 simningar på mellan ca 50-200 m. Inga långsim alltså men det var också meningen. Vi ville ju vara säkra på att hålla oss ”på rätt sida frys-strecket”. 😜

Ruskigt bra start på säsongen 2017 det här!


Det känns som jag hittat bra utrustning för att klara ganska mycket kyla. Faktum är att jag ”frös” mer på vattenlöpningen, inomhus i 26-gradigt vatten. Lite festligt ändå, eller hur?


Kram från Ingmarie

Plötsligt händer det. På flera fronter…

Vilken makalös dag! Med både sol och något som åtminstone liknade go värme. Vilket i praktiken betyder superskönt i sol och medvind men inte riktigt lika skönt i skugga och motvind…

Tog fram ett par nya Newton från min lilla låda (jo jag har en speciell Newton-låda som aldrig får bli tom) och om det var de, solen, Mickes behandling i går, planeternas position eller bara one of those days lär jag aldrig få veta men i dag kändes löpningen riktigt bra! 



När jag träffade på två Swimrun-par önskade jag så att jag också haft den stassen på men det blev väldans fint med Spradasim också. Tror faktist det är snubblande nära tvåsiffrigt i både Söderbysjön och Källtorpssjön nu!





Sjukt härligt och alla mina celler  verkligen skrattade av glädje när jag sprang hemåt igen!


Jag var en sväng vid Flaten lite senare också men utan att hoppa i. Det funkar tydligen det med. I alla fall ibland. I stället tog jag en skön powernap på bryggan (väl påbyltad) innan det blev ett pass på Sveriges bästa (?) utegym.


Nu håller jag tummar och tår för att det inte blir busväder igen för jag har gjort mig till och (håll i dig nu) planterat fröer! Som sagt var, plötsligt händer det.😀


Kram från Ingmarie

När planen blir en annan

Jag hade, tyckte jag,  en idiotsäker och bra plan inför denna fredagen när jag vaknade i morse. 

Jobba halvdag, cykla till Eriksdalsbadet, simma, vattenlöpa, tuben till bästa kiropraktor-Micke för lite laserbehandling, tuben tillbaka till hojen, cykla till Hot yogan i Sjöstaden och sen hem för soff-slapp. Visst var det väl en bra plan och det bästa är att det blev exakt så men med en oväntad härlig knorr.

När jag kom fram till bassängkanten och precis ska hoppa i hör jag  någon tjoa:

–Men där är du ju Ingmarie! Haka på oss nu.

Det var min kompis Daniel, en grym triathlet och swimrunner, och ett stort gäng från Polisens IF som precis skulle köra igång med sitt fredags-pass. Min första tanke var nej jag vågar inte! Min andra ta chansen nu and face your fears Ingmarie.

Det  blev förstås tanke nummer två som vann så i stället för ett lagom lättsamt pass i min egen takt blev det ett tufft och skitsvårt pass med jag vet inte hur många andra simproffs. 😳Första kvarten var jag mest i chocktillstånd. Funderade starkt på hur jag skulle krångla mig ur det hela men såklart jag inte kom på någon lämplig lögn. Så det var bara att nöta på med Coach Karins släpahanden- backward- och fartväxlingsövningar och hänga med så gott jag kunde. Det hela avslutades med 8 x 100 m med start varje 2,5 minut. Precis så jag pallade de sista 100 m avsim.😜

Jag var absolut sämst, men någon ska ju vara det, och jag lärde mig massor!




Jag överlevde ju faktiskt allt och det var så jäkla kul att det bara måste bli en repris redan nästa vecka.😀

Kram från Ingmarie


Torsdags-kärlek

Det är (tack och lov) inte ofta det händer men i dag blev det att jag sprang förbi detta vackra utan att ha tid att hoppa i. 


Måste vara höjden av människoplågeri! Men det kommer garanterat fler chanser och jag är ändå allra mest tacksam över att jag hann få den där stunden med mig själv i skogen på morgonkvisten. Vilken oerhörd lyx! Att både få och kunna kuta runt i så fin miljö. ❤️


Liksom att hinna precis lagom till Yin yogan vid dagens slut. Trots att vi är en väldans massa människor i salen så känns det som även det är en stund med mig själv. Det där att blunda är nämligen en himla bra grej för att stilla sinnet. Och att andas lugnt. De där 75 minuterna är som att kärleksbomba sig själv. 😍


Kram från Ingmarie

Maj-frostad

Jag vet att jag inte (direkt) kan påverka vädret, och jag vet att det inte spelar någon roll vad jag tycker och vill när det gäller den biten, men vintermundering i maj för att cykla till coach-uppdraget… Är det riktigt vettigt? Eller ens normalt?


Vantar, mössa och tjockjacka i maj ö h t förresten. Ska det vara så? Jag hade ju plockat undan allt det där.


Känns verkligen absolut ofattbart att utebadet öppnar om mindre än 12 dagar. Men jag kommer vara där även om det snöar på tvären! 😜 Tycker nämligen man ska hålla i de fina traditionerna. 😊 (Jag vågar vara så där kaxig för jag vet ju att där finns även Sveriges härligaste bastu.)


Men just i dag var jag tacksam över både att få vara i en inomhus-bassäng, hinna bli klar innan tokrusningen och bastun efteråt.


Vad har du hittat på för att hålla värmen i dag?

Kram från Ingmarie

Tur i turen

Att jag inte super-gillar att träna i snor-ottan är ingen nyhet men ingen regel utan undantag du vet. Ibland blir man extra förvånad över hur snabbt kroppens status kan skifta. Jag ville ju verkligen ut och med facit i hand var det absolut bästa valet även om det (i min värld) var tidigt. 

Dels gick det oväntat bra! Körde faktiskt en slags fartlek vilket just nu innebär långsamt eller ännu långsammare. Men det var trots allt fartskillnader och då räknar jag det som fartlek.😄 Och dels var det en ljuvligt vacker morgon. Så där så lyckocellerna fick en extra boost.


Efter jobbet var det inte riktigt lika najs ute. Alltså det här med snöblandat och hagel i maj. Jag är väldigt skeptisk…


Men då var det så turligt att jag hade bokat in Hot vinyasa-yoga.  Det var däremot väldans najs. Ibland prickar man minsann helt rätt en hel dag..😀

Kram från Ingmarie