Author: Ingmarie

Fint tips del 1

Tänkte jag skulle tipsa (ännu en gång) om ett event jag tycker är extra värt att uppmärksamma.

Nämligen One Life – make impossible real.

Det är ett projekt som min lillebror Daniel och hans vän Aviad startat för att ge alla barn en chans att förverkliga sin dröm.  Själva projektet är väldigt simpelt och helt gratis. Det ger inte heller någon som helst inkomst till killarna utan de gör det helt på volontärbasis.

Du letar upp ett barn i din närhet eller var som helst, frågar var han/hon drömmer om att göra, hjälper barnet att uppfylla önskan och fotar hela händelsen. Alla bilder, med sina berättelser, kommer att ställas ut på Göteborgs kulturfestival och sedan även tryckas på en specialdesignad klänning som Miss Sweden kommer att ha på Miss Universum tävlingen 2016.

Hur fint & coolt är inte det?
Så fråga närmsta unge, hjälp till och fota när drömmen blir verklighet. Det behöver som sagt var inte vara någon superstor grej. Barn har ofta väldigt härliga önskningar och älskar att leka sin dröm. 🙂
Sista inlämningsdag är 1/7. Mer info hittar du på deras sida. Kolla gärna filmen. Den är kort och mycket informativ. 🙂

Här i 08a land har värmen kommit tillbaks och jag njuter!
Först med en lugn och fin löptur i skogen och lite rajtantajatn på närmsta utegymet.

IMG_4415

IMG_4424

IMG_4423

IMG_4422

IMG_4420

Och sen, efter jobb men innan bästa naprapat-Mats  masserade mina småtrötta ben och satte tårna rätt igen, blev det ett bra simpass. Tror jag var klar ganska precis innan tokrusningen så det var riktigt gott om bassängplats plats trots solskensdag. 🙂

IMG_4426

I morgon ska jag tipsa om en helt annan grej! Eller kanske inte. Man vet ju aldrig med kids och deras drömmar. De kan faktiskt hänga ihop… 🙂

Kram från Ingmarie

 

Mys-söndag

Tänk ändå så fantastisk kroppen är som kan repa sig från det mesta.

Att den från att varit näst intill obruklig p.g.a exempelvis nedkylning som i går när bl.a mina fingrar var absolut helt obrukbara (Ingemar fick pressa och trycka in fingrarna i paddlarnas öglor!?) så funkar de återigen finfint i dag.

Det enda som egentligen påminner om gårdagen är skorna som fortfarande är på tork och några ömma tår som troligtvis sitter lite mer på snedd än vanligt.

Och har man frusit och kämpat så där mycket under nästan en hel dag så ska man unna sig en extra hot och slö dagen-efter tycker jag.

Som t.ex. ett skönt Hot vinyasa flow-pass.

Och ruskigt mycket gott, svart, hett kaffe tillsammans med lillebror.

Följt av lunch hemma hos oss inkl. surftid och soffhäng under filt.

Ska det slöas så ska det minsann slöas ordentligt!


Riktigt 100% hot blev det dock inte. Bassängen drog och efter en dryg timmes vattenlöpning är jag ganska sval trots tempererat vatten.


Men det bra med Eriksdalsbadets utebassäng är (bl.a) att på kortare än 100 m. så är jag i den där goa bastun jag fantiserade så intensivt om i går!?


Hur vi människoknytt än roar oss, myser och slöar så tror jag bestämt att Elvira the cat ändå slår oss med hästlängder veckans alla dagar för hon kan verkligen det där till fullo!



Och det finns nog inte heller någon som kan se så totalt ointresserad och uttråkad ut heller…



Kram från Ingmarie.

Stockholm swimrun 2016

28,6 km. Så långt blev det i dag enl. min TomTom.
Även om det i swimrun-världen är typ kort så har jag aldrig kört ett så långt swimrun innan. Och nu, så här efteråt, är jag galet glad, tacksam och stolt över att jag klarat det!
Stockholm swimrun är dock ett kvallopp till Ö till ö, det tuffaste av dem alla och dessutom VM, så det är inget plättlätt lopp.
Särskilt inte för en fryslort som mig. Faktum är att jag frusit så mycket att jag varit orolig på riktigt för att jag inte skulle greja det…

Men vi tar det väl från början.

Jag och min teampartner Ingemar möttes på tuben (det är där det händer i 08a land) och tog oss ut till Stora skuggan på Norra Djurgården.
Kön till nummerlappsutdelningen var toklång men som alltid på swimrun-event så var det mycket babbel med både kända och okända och vips hade vi fått vårt lilla kit.

Först utan mössa...

Först utan mössa men…


...ganska snart med...

…ganska snart med…



Sen hann vi bara lyssna på det alltid obligatoriska info-mötet innan det var dax för ombyte och toabesök för när våtdräkten är på så drar man sig verkligen för att behöva ta av den igen.






Vi värmde upp med lätt jogg, överkroppsövningar och lätta tänjningar. Som vanligt alltså.
Starten var knökad av 100-tals våtdräktsklädda par i orange mössor så ska man vara ärlig är det ju ingen vidare publiksport på det viset för hur i all sin dar ska man veta att man hejar på rätt par?

Det var 1,5 km löpning innan första simmet och jag kände mig perfekt tempererad och var så nöjd med att jag inte tagit min extratröja på mig.
Men det var bara då jag tänkte så…
Första simningen, den längsta, var nästan 1500 m. och redan efter 5-10 min. kände jag hur kylan kröp innanför skinnet. När vi väl kom upp ur vattnet frös jag så jag skakade och benen var som två isfrusna stockar. Jag fullkomligt stapplade fram och hann väl typ precis börja känna fötterna innan vi skulle i plurret igen för ytterligare ca. 600m. simning.
Det var där jag började fantisera om bastun på Eriksdalsbadet, Hot yogasalen och mina varmaste sockar.
När man börjar frysa så där sätts hela balanssystemet ur spel och nervsignalerna verkar få kortslutning. Det är helt enkelt fruktansvärt obehagligt och kan såklart även bli farligt. Sånt gör mig rädd…
Löpning nr. 3 var tack och lov över 4 km. och jag lyckades få upp värmen hyfsat igen. Ingemar kollade mig hela tiden och var fantastisk på alla sätt och vis. Så vi gnetade på. Jämnt och fint. Simningarna 3-8 gick riktigt bra och jag frös liksom inte mer än ”vanligt” även om benen var ovanligt trögstartade p.g.a kylan när vi kom upp ur vattnet.
Vi sprang om flera par och även om några sen simmade om oss så var vi snart ikapp igen. Det är skitskoj när det blir så där! Som ett race i racet!
Förutom en jämrans massa grus och gegga i skorna kändes kroppen stark och bra.
Sen kom simning 9 och 10. Vågigt och kallt som attan!
Där dog mina ben.
Det fanns absolut ingen extra växel och de bara svarade inte hur gärna jag än ville. Stackars Ingemar fick hela tiden bromsa för han frös inte alls. Tänk så olikt det kan vara..

Men skam den som ger sig. Vi tog minsann några lag till innan målgång.
Alltså vilken känsla! Vi gjorde det! Tillsammans!
Och vi gjorde det bra!
Strax över 4 timmar tog det. Placeringen är jag inte helt klar med i skrivande stund.
Delad glädje är dubbel glädje.

Både ”min” Anders och Ingemars familj fanns där och när vi väl fått av oss alla blöta och skitiga prylar, på med torra och satt med både öl, mat och sol i nunan (för då kom den minsann fram) kändes livet extra härligt!

IMG_4397
Och som så ofta är minnet kortare än en millisekund och planer på nya lopp tillsammans är redan i gång.

Miljarder tack Ingemar för att du orkade dras med mig! Du är en perfekt teammate och en fantastisk (ny) vän!
Och lika många tack Lars för att jag blev vald till ert företags stand-in, till alla som stöttat och peppat och till coach Nicolas för all hjälp so far.
Nu är det bara att jobba vidare för att utvecklas ännu lite till.
Men först ska jag nog vila benen och tina upp kroppen. 🙂

Kram från Ingmarie.

Status inför lördagsäventyret

Det är inte helt enkelt att ladda inför lopp när man jobbar som löpcoach och ränner runt än här och än där som en liten rumpnisse. Men jag har kämpat tappert och ”fuskat” så mycket jag kunnat. 🙂
Två löppass i går och sen studentfirande hemma hos bästa Karin & Co. där det (bl.a) bjöds på veganpaj som var så god att jag nästan föråt mig.

IMG_3502

Karin, studenten Adam, Fredrik och Erik.



I dag blev ett litet (coach)löppass, ganska mycket yoga och massor av mer übergod (vego)mat på Sally Voltaire & systrar.
Lillebror Daniel är i stan och världens bästa sambo behövde ju också krubb så då får man (läs jag) såklart passa på att lyxa till det!.

Jag och lillebror om nu någon inte ser det. 🙂

Världens bästa sambo!

Så om det går åt fanders i morgon så är det i alla fall inte för att jag käkat för lite.
Faktum är att jag känner mig så redo jag kan göra, och f.f.a ser jag verkligen fram emot det. Men om jag nu ska oroa mig för något, förutom det faktum att jag ska simma över 4000 m. utan att drunkna/frysa ihjäl och kuta ca. 23 km. utan att stupa,, så är det min benstatus.
(Och här varnas ev. känsliga läsare!)

”Tack vare” en cykelvurpa och en tuff swimrunuppgång, så har jag två sår på båda underbenen och två feta lårkakor på överbenen.



Om man ska se något positivt i det hela, och det ska man ju, så är det att det åtminstone är väldigt jämnt fördelat…

Kram från Ingmarie

Från simning till The Plant

Lika uselt som det gick i går med simningen, lika bra gick det i dag.

Visst, det är en smula enklare i bassängen för där har man ju liksom grejerna på plats hela tiden och man behöver bara koncentrera sig på en ynka grej. Eller snarare två. Hålla sig flytande och ta sig fram så smidigt som möjligt. Låter plättlätt men i praktiken är det där ibland ofattbart svårt.

Men inte i dag!
Körde teknik så som bästa coachen drillat mig med och rackarns vad det flöt på bra!

Plötsligt händer det som den där reklamen säger och som jag ständigt går på.

IMG_3466sim2

Swimrunpoddmössan. Fin! 🙂

 

Så till något mer viktigt:
Väldigt nära utebassängen ligger köpcentret Ringen med sitt matcenter Teatern. Ett av haken där är The Plant – Food that works.

Maximillian Lundin som grundat stället är en stor profil inom kock- och matvärlden, han är bl.a kock i SVT:s ”Go´kväll” och har även nyss kommit ut med boken Miljödieten.  Max, som han oftast kallas, var tills för bara några år sedan en stor köttälskare. Sen såg han filmen Forks over knives och bestämde sig för att testa vara vegan i fyra veckor. Som blev ett år. Som blev hela tiden. Vill du läsa mer om denne, för mig, stora inspirationskällan kan du kolla t.ex här.

Jag försöker undvika att pracka på folk mina (kost)åsikter men jag önskar verkligen fler kunde tänka till när det gäller maten. Inte bara för hälsans och djurens skull utan även för vår Moder jords skull. Köttproduktionen är vår enskilt största miljöförstörare, det vet vi numera, och görs inget kommer jorden snart gå under. Isarna smälter, jordar utarmas, regnskogarna skövlas, ozonlagret tunnas ut, gifter sprids, antibiotikaresistensen ökar, folk svälter, djur lider och allt detta hänger till stor del samman med allt det köttindustrin innebär. Se gärna t.ex. filmen om du inte tror mig. Den är inte ”hemsk” på så vis att det visas bilder på lidande djur men den visar bl.a hur kosten påverkar vår hälsa och miljö.

Det är ohållbart med denna groteska köttindustri och det är vi människor som väljer hur vi vill det ska bli i framtiden. Och kanske det är det som är ”problemet”.  Att vi som enskilda individer måste ta eget ansvar och att vi måste välja och stå för våra val. Det är ju mycket enklare att skylla på alla andra/allt annat…

Men alla kan göra något och man får helt enkelt börja med sig själv. Man måste inte äta kött och mjölkprodukter varje dag. Man måste aldrig faktiskt.  Det går alldeles utmärkt att leva vegoliv! För mig är det ofattbart hur man kan tycka vegomat är ”krångligt”, att man skulle få näringsbrist (!!!)  eller hur man kan inbilla sig att det är ”bra” kött när man köper billigt inplastat alt. från någon snabbmatkedja.

Och helt ärligt kan jag inte förstå hur man kan tycka att man ”belönar” sig eller ”unnar” sig något när man ger sig själv och sina barn mat från ex. McD. För mig är det både självtaskigt och barntaskigt. För att inte tala om djur- och miljötaskigt.

08a land må ha sina brister men när det gäller vegohak är det en oas! Jag har besökt The Plant flera gånger nu och aldrig blivit besviken. I dag hade jag dessutom grymt fint sällskap av min Falu- och träningskompis Erik (köttätare) som vid första tuggan av veganburgaren utbrast: Åh vad gott!

Är ganska säker på att han kommer gå dit igen. 🙂

IMG_3469burger IMG_3471ioe

Kram från Ingmarie

 

Genrepsfiasko

Måtte klyschan att genrepet ska vara kasst stämma för annars kommer jag och min co-partner Ingemar få det kämpigt på lördag. Särskilt Ingemar om jag inte skärper till mig.

Benen var tunga och hjärnan slö. Jag trasslade in mig i repet, satte paddlarna fel, glömde föra dolmen rätt och fick vatten innanför mina goggels. Jäkligt svårt att se då…

Men jag märkte ialla fall när vi var på fel kurs i vattnet och jag sprang inte fel. Vilket hade varit en sensation i sig för nu har jag sprungit det där varvet så många gånger att jag kan göra det i sömnen. Dessutom är det en idiotsäker runda där man har, och ser, vattnet på samma sida hela tiden.

Men ett träningspass är ett träningspass och det ger alltid minst en ny erfarenhet att sätta in på övningsbanken.


Och bullarna som bjöds på efteråt gjorde inte ont någonstans.


Poolrunpasset tidigare var helt fippelfritt trots trängsel så jag väljer att tänka att det är precis som det ska.

Kram från Ingmarie

Nationaldagen 2016

Min plan var att ta det lite easy i dag med tanke på gårdagen men eftersom jag är ett lättlurat människoknytt så blev det lite si och så med det. Och är det Nationaldagen så är det och då ska man inte hänga upp sig på småfjant utan fira såklart!

Mina skor ville inte kuta i sengångarfart utan det blev en timmes fartlek i stället.  Och jag förstår dem. Man blir ju alldeles pirrig av lycka bara av att se dem!


Sen lockade Swimrunpoddens ”föräldrar” Annelie och Jonas med swimrunträning och grillning i fina Skrubba och det begriper ju vem som helst att man inte vill missa!

Vi var minst ett 20 totalt och ca. hälften av oss körde en fantastiskt fin runda i olika sjöar, på stigar, grusvägar, upp och ner på stenhällar och hala mossbeklädda klippor.

Dagen till ära testade jag att köra med min nyklippta dräkt men ”fuskade” med vadvärmare. De funkar som lite extra värme och flythjälp helt enkelt.

Omklädningsrum à la swimrun

Dräkter från Head och Trispot att testa för den som ville.

Super-Mats

Genomgång av banan.



Några var helt nya på sporten och andra snudd på proffs. Men det spelar ingen roll! Alla kan vara med. Man kör det man kan på sin egen nivå helt enkelt.

Av alla swimrunners jag träffat så är hittills 100% härliga, fina, mysiga, snälla och extremt trevliga! Som en stor skön familj! Ständigt osminkad och okammad.?

Som alltid är maten extra god efter träning. Särskilt när någon annan fixar.?

Jonas och Mats

Bästa Annelie

Utfodring av matvrak?

Hur har du firat Nationaldagen?
Kram från Ingmarie

Tretimmars med knorr

Något jag tycker är oerhört fascinerande är hur man kan flytta sina gränser framåt om och om igen. Det som i början verkar näst intill omöjligt kan, om man håller i och övar, bli både enkelt, självklart och riktigt lätt!

Det var ju faktiskt inte så längesedan jag tyckte 30-40 min. swimrun var lagom tid, 60-70 min. länge och två timmar en halv evighet.

I dag höll jag på i tre timmar!  Utan problem! 6 simningar mellan 150-1000 m och runt 10 löpsträckor mellan 50 m och 5 km. Och jag hade kunnat fortsätta men min filosofi är att man inte ska älska ihjäl något utan sluta när det fortfarande känns bra.

Jag hade gjort mig till och tagit med mig min vattensäkra kamera för att föreviga, och bevisa att det hänt, när jag och mitt sällskap Lars och Ingemar härjade runt.

Å andra sidan tror jag ingen missade mig när jag kutade iväg. Eller höll på. Och kom tillbaks. Undra just vad grannarna tänker..

Hela passet var fantastiskt! Så skoj att jag nära nog dog skojdöden. Igen! Och tro det eller ej men i dag blev jag så varm att jag nästan inte ville upp ur vattnet och tyckte det var skönt när solen gick i moln. Kuta 4-5 km i våtdräkt med gummimössa på huvudet i + 16-17 grader så förstår du vad jag menar.?

 

Ingemar...

Ingemar…

...och Lars.

…och Lars.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det tog ungefär 2,5 min efter jag ätit och lagt mig på soffan innan jag stensov. I love powernaps! Sen var jag piggelin igen och cyklade till finaste utegymet.  Där kan man roa sig timtals om man vill. Och orkar. En timme styrka + yoga och lite meditation räckte dock för mig. Här är några av övningarna:




I princip kan jag nog yoga och meditera var som helst och när som helst oavsett om jag är ensam eller i stora folksamlingar. Blundar jag så försvinner liksom omvärlden. Ungefär som när man var liten och trodde ingen såg en om man blundade. Ja så lättlurad är jag.?

På utegymet funkar det hur som helst plättlätt. Ute är ändå bäst.❤️


Kram från Ingmarie.

I stället för maran

Visst känns det en viss sorg i hjärtat att inte vara en av alla de som sprungit Stockholm marathon i dag. Troligtvis kommer jag ju heller aldrig kunna göra det igen. Mina fötter verkar helt enkelt vägra kuta så långt på asfalt. Inte resten av kroppen heller om jag ska vara ärlig.

För mig är det loppet extra speciellt av många anledningar men nu är det som det är och jag håller fast vid de visa orden: ” Don’t cry because it’s over. Smile because it happened.”  Det är få förunnat det jag har fått uppleva både där och på andra lopp och jag är otroligt tacksam för det som varit. Var sak har sin tid och jag är ju faktiskt väldigt bra på att roa mig ändå.?110 min härlig swimrun i perfekt väder och ljuvlig natur. Världens bästa sambo cyklade med en bit och fångade mig på några bilder. Bättre än så här kan det nästan inte bli!?







Det kanske ser ut som om jag är ensam i plurret men skenet bedrar. I alla fall i denna sjön. Vi var en hel bunt, både med och utan våtdräkt, som njöt av vattnet på ett eller annat vis.

Hellasgården och hela området runt omkring är fantastiskt och jag springer ofta, ofta där. Men vill man ”bara” hänga, bada och ha lugn och ro så är Flaten min absoluta favvo.
Jag vågar även påstå att det är en av Universums vackraste yogastudios.



Och jadå, jag badade ”vanligt” med. Förstås. ?


Kram från Ingmarie.