May I present….
Det är inte bara bloggen som är rykande färsk.
Jag har även en sprillans ny hoj!
In i det sista hoppades jag att min gamla skrutt skulle dyka upp någonstans men det är bara att inse fakta. Den är borta…
Och jag mer eller mindre ”måste” ha en hoj.
Visst, man kan kuta i princip överallt, men min kropp skulle ganska snart protestera hej vilt.
Det är hojen jag fraktar alla (tunga) grejer med, den jag tar mig fram med när jobb/träning ligger på ställen som SL glömt bort, det är den jag använder för att spara benen lite emellanåt och det är den jag dessutom sparar tid med för hur fort jag än kutar kan jag aldrig kuta lika fort som jag cyklar.
Den heter Merida, är röd och fin, superskön att cykla på och jag kan packa riktigt tungt på den. Dessutom kan jag ha den som en ren träningscykel både på cykelvägar och i skogen.
Men smakar det så kostar det. Nu är detta inte på långa vägar någon värstingcykel men i min värld blev den snordyr med allt extra lull-lull som (jag tyckte) behövdes.
Så ve den som snor den!!!!
Jag hämtade den i dag efter coachning och egen träning, cyklade hem, packade om och sen vidare till Sicklasjön för träning med coachen och min andra (nya) swimrunpartner. Man måste ju liksom ha flera att slita på. 😉
Om mindre än två veckor är det ju dax igen. Undra just om stackars Ingemar fattar vem han ska släpa på…
Både bokstavligen och bildligt talat för i dag har vi bl.a övat på att ha rep mellan oss.
Men helt ärligt tror jag vi kommer bli ett great team. Han drar mig och jag pushar. 😉
Kram från Ingmarie.
