Author: Ingmarie

The never ending story

Måste vara bland det svåraste som finns att hålla tågtider. Ungefär lika svårt som det verkar vara för hantverkare….

Jag vågar påstå att minst 90% av mina tågresor är försenade. Det är mycket! I dag var inget undantag…

Skånetrafiken är åtminstone hyfsade på att ersätta men SJ är ett hån. Spelar ingen roll om du är ett dygn eller mer försenat, du kan aldrig få tillbaka mer än 50% av biljettpriset. Är så sjukt trött på att inte kunna lita på att komma fram i tid, eller ens över huvudtaget, trots hutlösa priser att jag kommer överväga flyg hädanefter. Eller bil.
Jag tycker det är helt ofattbart att det får vara så här! De snackar om att investera miljarder i höghastighetståg men vore det inte bättre om de fixade det som behöver fixas för att det ska funka?😳

Det var tur jag hade en fin sprada-runda i kroppen och ❤️. Annars hade jag kanske börjat lipa över dessa flera timmar senare hemkomst. Sprang en riktig nostalgi-runda i mina gamla fina hoods och ja, jag saknar det. Samtidigt vill jag inte tillbaka för jag vet ju hur det är när vintern kommer och när varenda plätt runt sjöarna är fulla av skräniga människor som inte har vett att plocka upp sitt skräp. Men just nu, i ”mellantiden”, är detta ett paradis.

Kram från Ingmarie

Kanske har de rätt?

Det finns tydligen de som tycker det är helt galet att träna över huvudtaget och (minst) en gång/dag i synnerhet. Och kanske har de rätt när man ser ut så här?

Men det är så det kan se ut när man sprungit, drillat magmusklerna med ett absolution -pass och nästan dött utmattningsdöden på ett tok-skoj MA Circuit-pass. Man blir trött (japp), svettig (japp igen), får(förhoppningsvis)  träningsvärk och man blir så in i bängen lycklig ända in i benmärgen.

Fikat efter satt som en smäck om jag säger så.

Även kiropraktorbesöket. Nu vet jag varför det känts som om handbromsen legat i hela tiden när jag sprungit. Den låg i! Fotbromsen också! Hoppas båda har släppt nu. Yin yogan nu i kväll  gjorde garanterat också gott.

Det här stället gjorde garanterat ännu mer gott!

Jag blir verkligen lycklig långt in i själen av att bada nu och det här med att doppa huvudet går riktigt bra! Jag blir om möjligt ännu lyckligare av det!

Så himla glad att Kajsa ville hänga med på allt detta! Tack vännen!

Kram från Ingmarie

Träffar liten och inviger en ny säsong

Förra gången jag träffade Lisa var hon minst sagt höggravid. Vi körde vattenlöpning och senare den dagen kom lille Elliot till världen! Detta var i maj. I dag fick jag äran att träffa honom. Så gullig och go att jag nästan kidnappade honom. Vi sprang en fin runda ute på Djurgården inklusive kaffe-stopp på jättemysiga Kruthuset. Innan i dag visste jag inte ens att det fanns. Glömde dessutom fota för vi hade så himla mycket att prata om!

Jag hann precis i tid till tandläkaren, dvs det som var huvudsyftet med resan hit, och innan ännu ett härligt Yin yoga pass hann jag både plugga och träffa Kajsa en extra stund. Jag messade henne för att fråga om hon ville med och bada och såklart hon ville! Den tjejen bangar nog inte för någonting som innebär att vara ute och att röra på sig.

Jag fortsätter med vinterns utmaning med att doppa huvudet och jag börjar verkligen gilla det.

 

Precis när vi var klara började det snöa! Så nu kan vi verkligen säga att vinterbadsäsongen är startad!

Nu hoppas jag på en nästan-repris i morgon!

Kram från Ingmarie

När dagen överträffar sig själv

Hur sammanfattar man en dag man trodde skulle bli bra men som överträffade sig själv?

Inte ens den sega morgonlöpningen var egentligen dålig för hur märkligt det än kan låta så njöt jag. Av färgerna, av luften, av att vara här och av att jag lever. Jag tänker ganska ofta på att det kommer komma en dag när jag inte längre är här och just i dag slog det mig extra mycket. Det gäller alltså att passa på att njuta så länge man kan.

Mitt på dagen har jag varit med på en kurs. En påbyggnad på Sats Indoor Running och även om det inte var särskilt mycket nytt för mig så var det inspirerande och roligt.

Mina Sats-pass blev dock två andra. Varför nöja sig med ett liksom?

Lika skoj och jobbigt som alltid och ännu bättre blev det av att jag hade Camilla som sällskap!

Och jag fick hennes fina sällskap även ner till Årstaviken. Hon hade med både lyktor och värmande buljong så tillsammans med stadens ljus blev mysfaktorn skyhög!

Sen var vi så hungriga att vi nästan inte tuggade när vi väl fick mat. Tur att Chutney på Södermalm har både mycket och god mat.

Ännu en kväll jag kommer somna mätt och lycklig. Tack Camilla!

Kram från Ingmarie

Kärt återseende

När jag bodde i Bagis försökte jag och Kari ses åtminstone en till två gånger /månad för att springa tillsammans. 90% av gångerna har Sälka varit med och även om hon inte kan säga ”ja” eller ”nej” som vi människor så vet vi att hennes svar om hon vill med alltid är ja.

Att äntligen få ses igen, springa några timmar och verkligen hinna prata är och var så uppskattat och välbehövligt. Dessutom hade vi lyckats pricka in en dag med sol. Snudd på ofattbart och jag är fortfarande lite chockad. Turen gick bland annat genom Nackareservatet och runt Flaten. Omöjligt att inte älska denna plats och ja, jag saknar det väldigt mycket emellanåt. Sprang förbi vårt gamla hem på vägen till Kari och även om jag inte vill bo precis där igen så kändes det lite i hjärtat och ska jag någonsin tillbaka hit så är det Bagis som gäller.

När vi kommit runt hela Flatensjön och liksom var klara på den delen fanns det bara en sak att passa på att göra.

Sprada såklart!

Alla bryggor har blivit restaurerade och snatrt kommer den nya bastun vid själva Flaten-badet att gå igång. Roligt att det fixas så mycket! Tippar på att det var max 7 grader så det var extra härligt och uppfriskande! Sälka hade badat typ 37 gånger redan så hon var tillfälligt nöjd och vaktade istället oss.

 

Lite stelt var det att springa vidare men vi hade ingen brådska. Förutom att vi skulle tillbaka till Karis snälle man som fixat grymt god (vego)lunch till oss! Vilken lyx alltså.
Nu dröjer det ett tag till nästa gång men denna dagen kommer jag ha med mig länge. Tack kära vänner för i dag!

Som en extra fin avslutning på dagen var jag på ett 90 minuter Yin yoga-pass. Väldigt skönt. För mig är det också inspiration och utveckling till mina egna klasser. För mig är det viktigt både för att jag ska fortsätta tycka det är skoj och för att deltagarna inte ska tröttna.

I morgon blir det minst lika bra men på ett helt annat vis. Längtar redan!

Kram från Ingmarie

De där tågen…

Det här med tåg alltså….

H-u-r-s-v-å-r-t-k-a-n-d-e-t-v-a-r-a?

Gick upp tidigt gör att hinna springa och fixa en del grejer men vad hjälpte det? Förutom att jag såklart mådde miljoner gånger bättre än om jag inte kutat. Regn och gegg men färgerna alltså! Wow! T o m jag var färgglad!🤪

Den där tågförseningarna blev större och större och till slut så stor att det var risk för att jag inte skulle hinna med anslutningen i Göteborg. (Efter fordonsfel blev det tydligen lövhalka…) Efter lång telefonkö kom jag fram till SJ:s ”kundservice” för att fråga hur det skulle bli om jag inte hann med eftersom samtliga senare tåg var fulla. Hade jag haft tendens till hjärtinfarkt hade det kunnat ske där. Jag lyssnade på alla de andra stackars resenärerna och kunde snabbt konstatera att det där med att tågpendla är inget att eftersträva. Helt sjukt egentligen att det är så. Att man inte kan lita på att komma fram i tid eller ens över huvudtaget. I Sverige 2023. Hallå liksom.

Svaret var att ”vi löser det” men eftersom jag varit med några gånger förr så vet jag att det där ofta bara är tomma ord.

Men jag ville verkligen upp till Stockholm så jag chansade med en reservplanen att i värsta fall få åka hem i stället.

Och under sker än i dessa dar!🥳
Jag hann precis med och sen flöt det på helt utan missöde hela vägen till dit jag bor.

Det första jag gjorde när jag packat upp var att traska till närmsta sjön. Mörkt, tyst och stilla. Jag kan sakna detta jättemycket. Kontrasten som blir när man på några minuter är helt borta från stadens brus och i stället är i en stillsam och tyst bubbla. Jag saknar också sjöarna mer än jag trodde jag skulle göra.

 

Nu är jag både nybadad och med magen full av linssoppa. I morgon börjar första festdagen här!

Kram från Ingmarie

 

100% blött

Den som säger att löpning är enformigt, och därmed tråkigt, har nog aldrig riktigt gett det en chans. För mig är det bland det mest variationsrika du kan göra. Inte bara rent praktiskt och fysiskt utan även upplevelsemässigt.

Ibland är det sol, varmt och vindstilla. Ibland kallt, vintrigt och blåsigt. Ibland är det i skogen, ibland förbi hus, ibland är man själv, ibland med sällskap, ibland kort, ibland långt, ibland långsamt, ibland snabbt, ibland ljust, ibland mörkt. Osv osv. Variationerna är snudd på oändliga om man vill.

Dagens var 2 timmar 100% blöt, geggig, kall och blåsig men också 100% vacker och helt underbar. Pigga ben och en skalle som bara njöt.

Att sen komma in i värmen, duscha och äta är ren och skär lycka och tillfredsställelse.

Regnet fortsatte även när jag cyklade till gymet men där inne var det både varmt, ljust och blåsfritt!
Min ena klass jag hade var 100% yang (Indoor Running) och den andra 100% yin. (Dvs Yin yoga.) Så himla skoj!

När jag hojade hem flera timmar senare hade det slutat regna men oavsett så om det är något Halmstad är extra bra på så är det att göra det fint i mörkret!

Kram från Ingmarie

Börjar på ett ställe och slutar på ett annat

Jag började dagen, eller nu ljög jag för det krävdes både yoga, meditation och frukost innan, med intervaller i Åhus. 12 x 2 min. med 1 min joggvila. Hade en riktigt bra känsla! Du vet så där så det går att trycka på även när det blir tröttsamt. Åtminstone till de sista 3.. Då dog benen lite.

Skönt väder med ömsom regn och sol men så länge jag slipper storm och snö är jag glad!

Eftersom det är ojämn vecka har jag simsallabimmat mig till Halmstad. Skånetrafiken hjälpte till och de fixade t. o. m så att jag kom fram i rätt tid för Marinas Transformer-pass. Som alltid galet skoj, massor av energi, sjukt jobbigt och mega-svettigt.

I morgon ska jag ge igen.. Hehe

Kram från Ingmarie

Har den vaknat och fattat?

Jag har haft Garmin sen förra vintern och jag kan enkelt räkna på ena handens fingrar hur många gånger den tyckt att jag ska springa. Har helt ärligt trott att ”vila” var det enda den kunde bokstavera till. Tänkte att det skulle bli bättre efter ett tag när den liksom lärt känna mig men inget har hänt. Tills för en vecka sedan. Två gånger på raken har den t o m föreslagit fart av något slag. I dag sa den ”sprint” och trots att jag tänkt intervaller i morgon så blev jag lite wild & crazy och testade passet. 10 sekunders rusher lät ju liksom inte så jobbigt.

Det hade det nog varit. Om det hade varit sprint vill säga. Är högst osäker på att Garmin kallade min fart det…

15 stycken med 3 min distansfart mellan blev det i alla fall och det var riktigt skoj! Plus upp- och nedjogg förstås. 70 minuter totalt.

Kram från Ingmarie

När man blir glad av att ha fel

Jag vet att det finns de som tycker det här med att jobba kväll är hemskt men jag tycker det är typ miljarder gånger värre att behöva gå upp långt innan solen för att ta mig till jobbet. Särkilt denna del av året. Vid kl 14 är jag segare än en gammal disktrasa och väl hemma vet jag inte om jag vill stå, ligga, sova, äta eller dö en liten stund.  Eller dö vill jag ju inte men du fattar nog.

Det funkar så här då och då och utbildningsdagen var absolut värd det! Min strategi är att bara  nonchalera de där känslorna och tankarna och göra det man planerat så jag hojade iväg till gymet i mörket. Hade verkligen inga förhoppningar om varken ett  bra eller vettigt pass men tji fick jag.

Jag kände mig som en mini-Hulk! Hur kunde det bli så? Innan hade jag nästan inte orkat gå upp på övervåningen för att hämta träningskläderna och cykelturen kändes ovanligt lång. Fascinerande!

Marklyft, höftlyft, rygg, olika magövningar och hopp med och utan vikt. Superskoj!

Tog nästan en timme innan jag kände mig nöjd. Ibland är det verkligen fint att ha fel! Men nej, jag har inte ändrat min uppfattning om att börja jobba tidigt.

Kram från Ingmarie