Author: Ingmarie
Måndagslycka
En del människor avskyr av någon anledning måndagar och det är ju väldigt sorgligt. Det är sorgligt oavsett vilken dag man avskyr förstås för det innebär ju att man avskyr delar av sitt liv.
Själv har jag inga sådana dagar, men självklart kan dagar vara olika roliga och bra men det har ju liksom inte med själva namnet på dagen att göra. Eller hur?
Min måndag har varit ljuvlig trots att jag steg upp i snorottan. Nej, jag är ingen fan av att gå upp så tidigt men ibland ”måste” man om man ska få vara med om roliga saker.
Simpasset med TS gick jättebra och var så där roligt att timmen bara försvann. Fattar inte riktigt vad som hände.
I dag var det coach Tomas som höll i passet och här är några av oss som var med
Senare på dagen, efter en del skrivjobb, sprang jag till Sats i Sjöstaden och tröttade ut musklerna lite (mer).
Typiskt kul och bra (mån)dag alltså. Så som det ska vara om du frågar mig. Hur har din måndag varit?
Kram från Ingmarie
Röran och lugnet
En bra grej med det där viruset, när tok-restriktionerna inte hade slagit till, var att det var otroligt lugnt och skönt i simhallarna. Vi som var där var där för att träna och hade fattat det här med vett och etikett.
I dag när jag var där för att köra vattenlöpning var det precis lika galet som innan viruset. Folk är tokiga och en del av badvakterna verkar vara både blinda, döva samt stå och sova… 😱🥺🙄 Eller så bryr de sig inte över att en del beter sig som de är de enda där. Gapar och skriker, hoppar rakt ut i vattnet trots att där är simmare, hänger på linorna, kastar grejer i luften och både trängs och knuffas. (Nej jag skojar tyvärr inte…) Men jag körde mina 50 minuter och njöt en stund i bastun. Gott så!🤩 Simhallarna ska väl helt enkelt undvikas på helgerna.
Lika lång tid (slö)sprang jag på land. Det var betydligt lugnare i skogen och spradan var ljuvlig!
Ingen trängsel och inget skrik. Så skönt!
Kram från Ingmarie
Ängsö trail
Som jag skrev i går så spontananmälde jag mig i onsdags till ett lopp som gick i dag. Det är ju så jag oftast gör nu för tiden.
Spontangör.
Att planera och fokusera i månader och veckor i förväg funkar inte längre så bra för mig. Tävlingshjärnan går i gång och jag stänger liksom av från halsen och nedåt och kör på no matter what kroppen säger när jag har ett specifikt datum framför mig. Det var väldigt bra förr när jag satsade och levde på min idrott men inte fullt lika bra nu när jag är äldre och absolut inte behöver ”tävla” för att kunna betala mina räkningar.
Hur som helst. Ängsö trail (det ligger utanför Västerås) har flera olika sträckor att välja på. 6, 12, 23 och 45 + en ”barnsprint”. Jag valde 23 och köpte startplatsen av en som inte kunde vara med. Jättebra grej tycker jag!
Helt ärligt hade jag ingen som helst aning om vad det var för slags lopp men jag visste att Ängsö skulle vara väldigt vackert. Och det var det! Men jag hade aldrig kunnat ana att det skulle vara så tuff trail. Inte ens när jag fick berättat det för mig i bussen ut till starten fattade jag väl riktigt. Det är ju ofta så. Att man inte begriper fullt ut innan man själv har upplevt det.
Start och mål var vid Ängsö slott och startskottet var en rejäl gevärs-salut av ”Karolinerna”. (Jag höll för öronen. haha!)
Jag kände mig verkligen som den udda fågeln bland alla trailnördar med sina dubbskor, coola brillor och smarta ryggor. Men någon ska ju vara det…
Första biten var plättlätt. Asfalt och fin stig. Jag fick direkt en bra känsla i kroppen och hittade en perfekt fart. Sen började det.
Det var rötter, rötter, rötter och ännu mer rötter. Och stenar, stenar och ännu mer stenar. Jag tappade till slut räkningen på hur många vurpor jag såg. Ofattbart att jag inte var en av dem men så var jag ju också snigel-långsam på de där partierna. Tack och lov var ju inte 100% av banan så där gräslig. Vi sprang även på nedtrampat gräs över ängar och halkfria klippor.
Efter drygt halva sprang man förbi kyrkan vid målområdet
Långa bitar var mjuk skön stig med bara några små fjuttrötter. Vi klättrade över jag minns inte hur många nedfällda träd och stegar. Spången var tack och lov torra och det var ytterst lite gegg över huvudtaget. Flera gånger sprang vi jämte vattnet och jag tänkte mer än fem gånger att det hade varit magiskt fint att köra swimrun där!
Vid andra och sista energi-depån kom jag plötsligt i kapp en hel bunt av löpare som hade farit förbi mig på de där allra värsta partierna och det var nog där mina horn åkte ut. Jag var ju inte trött utan det som bromsat mig var just de där brötet. Framför mig var en brant backe som följdes av en fin gräsväg. Jag körde på det jag kunde för jag ville få en lucka. Hade ju ingen aning om vad som väntade! Efter någon kilometer blev det stökigt igen. Klättring upp och ner blandat med feta och smala rötter huller om buller. Inget att göra mer än att försöka ta sig framåt utan att trilla. Sen kom en grusväg och jag såg två kvinnor långt där framme. Växlade upp och kom förbi lagom till nästa bröt-stig. Men de var trötta och backarna gjorde att de aldrig kom i fatt. Sprang förbi ännu fler och plötsligt såg jag slottet!
Det var totalt sett inga snabba kilometrar. Om jag ids ska jag kolla skillnaden mellan dem. Undra förresten om det är min klocka eller sträckan som missat de där sista 250 metrarna…?
Flera gånger tänkte jag att ”aldrig mer det här bröt-loppet” men eftersom jag har så himla kort minne har jag redan glömt det. Loppet var verkligen jättefint och välarrangerat så det skulle inte förvåna mig ett skvatt om jag står på samma startlinje nästa år.
Min tid gav mig en första plats bland damer i min ålder och en 24e plats over all om någon undrar.
Mest glad och tacksam är jag ändå över att jag inte trillade och att jag kunde få vara med!
Kram från Ingmarie
Fredags-boostad
Jag har en helt ledig helg framöver mig och vad kan vara bättre än att äntligen få köra i gång med Coach Ulf’s fredagsboost igen?
Att det bara var supersnabba halv-proffs med (förutom jag då🤪) struntar jag i. Jag var där, jag körde hela programmet, blev sjukt trött och löjligt nöjd. Det räcker för mig!💪🏻
Om det är en särskilt bra uppladdning inför min spontanresa och spontananmälan är väl tveksamt men helt ärligt, vem bryr sig? Man kan ha kul och få en rolig upplevelse ändå, eller hur. 🥳🤩
Kram från Ingmarie
Boostad
Från början var vi två, sen tre och nu fyra. Fyra quinnor med olika bakgrund, olika åldrar och olika liv men ändå med många gemensamma nämnare. Exempelvis rätten till våra kroppar och våra liv. Något som borde vara en självklarhet men som tyvärr inte är det. I kväll har vi träffats för att kunna diskutera, fråga, skratta och fundera tillsammans över livets både stora och små ämnen. Inga ämnen är tabu, inga frågor är dumma och man kan säga precis vad som helst utan att riskera kallas korkad, foliehatt, militant feminist, fanatiker eller konspirationsteoretiker.
Dessutom firade vi Petra (till höger) lite extra för hon fyllde år!
Chutney är ett säkert kort om man vill bli mätt. Testade att ta två olika rätter och det var hellyckat. Så gott!
Bara vego (såklart)
I morse träffade jag en annan härlig kvinna., min vän Lisa, för en timmes vattenlöpning. Underbart! Alldeles för längesedan sist men så där är ju livet. Allt går i perioder och det viktigaste är väl att se till att hålla kontakten tänker jag.
En man har jag hängt med också. (Förutom Anders vill säga. )
Den bästa av de bästa och utan honom hade (tränings)livet varit mycket, mycket både tristare och svagare.
Avrundade med att hålla mitt vanliga Indoor-runningpass så nu är jag verkligen full-boostad av lycko-hormoner!
Kram från Ingmarie
Transportlöpning
Det här att kunna kuta till jobbet är verkligen guld. Inte så guldigt att jag vill göra det varje gång jag ska dit för även om det är fin väg dit, och den går att både förlänga och korta ner, så skulle det ju bli en smula enformigt till slut.
Jag är inte heller jätteförtjust i att springa med rygga. Den jag använder har varit med i oräkneliga år och är minst sagt sliten så kanske en ny skulle göra att det kändes bättre. Någon som har förslag? Den måste sitta så att tyngden är på höften.
Precis innan mördarbacken upp till sjukan är mitt sprada-ställe. Fortfarande ljummet i vattnet och jag ville verkligen vara i mycket längre! Men den där lilla stunden jag fick var såklart oändligt mycket bättre än inget.
Kram från Ingmarie
Rubriken som kom av sig
Jag hade tänkt skriva något med ”när det är ok att komma svettig till jobbet” som rubrik och till viss del stämmer det men det blev inte alls som det var tänkt.
Jag kom förvisso svettig till Sats-jobbet i stan för jag sprang hela vägen dit.
Men i stället för att hålla ett Indoor runningpass fick jag agera sjuksköterska direkt. En kund hade farit av löpbandet och slagit i en kant så hårt med skallen att listen hade lossnat.
Men det slutade lyckligt. När ambulansen tagit över hade tiden för mitt pass passerat (vi ställde ju såklart in det) och jag var tvungen att kuta vidare till det ”riktiga” sjuksköterske-jobbet.
Där har det varit full rulle men jag var åtminstone osvettig när jag började…
Kram från Ingmarie
Valde annat
I dag har Ö till Ö, dvs VM i swimrum, gått av stapeln och jag har inte ens kollat live-sändningen. Eller jo, lite, men inte alls så mycket som jag brukar eller hade velat. Tanken var t o m att jag skulle åkt ut till Ornö och hejat men eftersom man inte kan göra precis allt här i livet, åtminstone inte samtidigt, så blev det inte så. Och det har gått bra det också! Alla de som tagit sig dit och gått i mål är hjältar! En gång hoppas jag vara med på festen ”på riktigt”. Jag har haft två chanser så kanske tredje gången gillt…
Men just i dag harjag helt enkelt prioriterat annat.
Bl.a håller jag på med ett skrivjobb. Jättekul men det hänger liksom över mig och är det en deadline så är det. Eftersom jag är typ världsbäst på att skjuta upp sånt till sista minut så tänkte jag göra tvärtom nu och vara klar i god tid.
Sen vill jag ju helst träna (och tävla) själv. Tycker det är mycket roligare än att se på när andra gör det!
Ett bra simpass med egen bana åtminstone halva tiden.
Och ett bra gympass med extra allt. Så himla skönt att liksom ha tid och inte behöva stressa iväg efteråt.
Dessutom behövde jag lite sovmorgon plus att jag ju vill hänga med denna lilla hårboll.
Kram från Ingmarie
Jobbhelg
Jag har kollat bilder och läst rapporter från jag vet inte hur många löpar-och swimruntävlingar denna helg och önskat att jag hade varit med på något. Men jag har jobbat så det har varit omöjligt.
Så är det ibland och jag är ändå glad över att få ta del av alla som är glada.🥳🤩
Det har i alla fall blivit två fina sprador! Olika löprundor men samma härliga sjö. Och ja, det har allt känt lite i benen sen i fredags men de har märkligt nog ändå varit pigga.
Och jag har nog en av de coolaste jobb-vyerna man kan få! Inte för att vi precis hinner stå och njuta av den men ändå, den är ju fin!
Kram från Ingmarie