Cykel

Saker jag gjort…

…hittills denna långlediga påsk. Och som jag för all del gillar att göra vilken (ledig) dag som helst! För det är väl det livet går ut på tänker jag. Att själva meningen med vår tid här på jorden är att göra saker vi gillar och fylla dagarna med sånt som känns meningsfullt för en själv. Åtminstone mestadels. Vad är det annars för mening liksom?

För mig innebär det t.ex:

* Springa utan att ha en plan eller behöva passa någon tid. Med en hyfsat glad rygg! ❤️


* Känna vårsolen mot kroppen och känna den där ljuvliga speciella lukten den åstadkommer när den värmer upp jorden. Och att kunna se de första vitsipporna.❤️



* Sprada! Förstås.😍 Den största av alla endorfinkickar. I alla fall som jag vet om.






* Powernaps. Vilken gåva det är! Tror det är absolut bästa dopingen men helt utan biverkningar och 100% lagligt.


* Känna att jag blir starkare och starkare. 145 kilo med ”kälken” och 24 ”riktiga” burpees. (Okej, jag vilade lite mellan några men ändock. 24 är 24 oavsett och det var ju under samma pass.😀)





* Yoga. En liten stund varje morgon borde alla ge sig själva.💕 Just keep it simple.


* Fika och hänga med en vän som Sophie. När vi ses blir det alltid djupa, viktiga samtal om livet och allt vad det innebär. Ibland är jag rädd för att just samtalet mellan människor IRL håller på att försvinna i denna cybertid. Tror nämligen det är livsviktigt.


* Ha en hel 50-metersbana för mig själv. Vilken otrolig lyx!💕 M.a.o är det inte i simbassängen 08a-människorna firar påsk. Förutom jag då. Och en handfull till.


* Få vara med på  Daniels sista 2-timmars spinning för säsongen. Episkt! Och bland det tuffaste, jobbigaste och svettigaste so far.



* Hänga i soffan, kolla film och käka tillsammans med Anders. Bästa sättet att slöa på.


Vad har du fyllt dina påskdagar med för skojigheter?

Kram från Ingmarie

Födelsedagsparty med extra allt

Jag är en oerhört lyckligt lottad människa på många olika sätt och vis. En är att jag har vänner som Annelie som bjuder med mig på födelsedagskalas extra allt.💕 Hon är en av mina stora förebilder och inspirationer här i livet. Annelie har visat att man från ett liv med missbruk, cigaretter, icke simkunnig och ett fysiskt vrak kan bli både fri från droger, Ironwoman och framgångsrik entreprenör. Det här är tjejen som bl.a kör de tuffaste loppen, ordnar välgörenhetslopp och har två superpoppis poddar. Swimrunpodden och Beroendepodden. Verkligen lyssningsvärda!

Hur som helst var gänget som skulle hänga med sådana där som tuggar trail-löpning till frukost och då gärna minst 5 mil. Ja du fattar va? Jag är ju inte bra på någon av de där grenarna även om min rygg är på superbra humör.

Men det är en annan grej som utmärker alla de här människorna, precis som alla mina riktiga vänner. De är otroligt snälla, omtänksamma och ödmjuka. Så därför var det faktiskt inga som helst problem för mig att hänga med ut i skogen trots snår, rötter, klippor och annat bröte.


Och vilken  runda vi fick!  Jag, Annelie, Anders, Paula, Mikaela, Fredrik, Malin (en bit), Jan-Erik och fyrbenta Vanja. Grusvägen till Hellas och sen på trails runt sjön. Roligt, njutningsfullt och vansinnigt vackert!







En annan bra grej med gänget är att det finns fler som gillar att Sprada. I alla fall två. Annelie och Paula. De där brudarna är stentuffa! Hoppar hämningslöst rakt ner i vattnet och Annelie t.o.m simmade lite. Så tuff är då inte jag. Jag håller huvudet torrt.






Till mitt (feg-)försvar så ”fuskade” jag dock inte med någon bastu efteråt. 😜 Däremot myste vi alla en stund inne i det superfina caféet. Fattar inte hur jag lyckats att aldrig ens gått in där förrän nu. Kan man få pris för en sådan dumhet? 😳

Go rumpvärmare.😍

Paula, Jan-Erik och Mikaela.

Jan-Erik.

Fredrik.

Anders

Annelie.

 

Det gick riktigt bra att kuta hem sen med. Faktiskt så bra att jag tog en omväg! Heja ryggen! Igen.😊

Och heja vädret som höll sig lugnt ända tills jag skulle cykla hem från Hot vinyasa-yogan i Sjöstaden.


Tur det var mycket uppför så jag höll mig varm. Och i skogen så det blev lite lä.


Och att jag byltat på mig. Massor!


Men jag röstar för vårvärme. Omedelbums!

Kram från Ingmarie

Tänjbara nöjdhets-gränser

Det finns åtminstone två fördelar med att vara dåligt löptränad.

Den första är att den s.k utvecklingskurvan går (förhoppningsvis) spikrakt uppåt. Från att för bara några veckor sedan upplevt 15-20 min. jogg i ett sträck som ”långt” så är jag uppe i svindlande 50 min. utan paus. Och utan att ryggen protesterar.😄


Den andra är att man är väldigt nöjd med lite. I vanliga fall är ju liksom 50 min. snudd på som en fis i rymden men just nu känns det som ett maxat långpass.


Men jag blir ändå inte trött-trött, det är som sagt var jogg-fart, så den detaljen får jag fixa på annat vis.

Cykla några mil ute t.ex. Mest för att coacha mitt favvo-gäng på andra sidan stan för vädret var då inte särskilt cykelvänligt.


Det var svalt och blött som attan om jag ska vara ärlig. Det var tack och lov längesedan men i dag blev jag påmind om hur vansinnigt ont det gör när fingrar och tår ska tina upp igen. 😱


Men det finns ju säkra sätt att bli varm på igen. Förutom att ligga och powernapa under en filt vill säga som jag också gjort. 😍

80 min. i ”svettsalen” sen är man garanterat upptinad igen. Och härligt trött-nöjd.


Kram från Ingmarie

Dagarna efter…

Det ofattbara är fortfarande lika obegripligt.  Tusentals av människor har sökt sig till platsen där det hemska hände för att hedra de som drabbats.


Det är nästan omöjligt att beskriva stämningen som infann sig den stunden jag var där i eftermiddags. En slags blandning av sorg, lugn, samförstånd och gemenskap. 



På något vis vill jag tro att ur detta hemska kommer det gro något bra. Att de fem, fyra människor och en hund, som dött  och alla de som drabbats på olika vis inte gjort det förgäves. Jag vill tro att ur allt detta kommer vi skapa ännu mer kärlek, medmänsklighet, vänlighet, öppenhet, solidaritet och förståelse. Och vi kommer kämpa ännu starkare mot hat, våld, ojämlikhet och orättvisor för ondskan och rädslan ska inte vinna. Om du inte lyssnat på Damon Rasti och Nisha Besaras tal, och allt det andra från Kärleksmanifestationen på Sergels torg i dag, så gör det!!!! Finns på Svt.


Jag vet att många människor, med all rätt, är rädda men jag vägrar låta mitt liv begränsas av några få människors sjuka beteende. Mitt liv är nu och det vill jag leva så fullt ut jag bara kan.

I helgen har jag därför bl.a åter igen fått uppleva känslan att bli trött av att springa och lyckoruset av att Sprada.💕






På gymet i går var det ovanligt mycket folk för att vara en lördag och jag fick till ett riktigt bra pass. Ett sånt där som känns i dag du vet. Och antagligen ännu mer i morgon. Lyckades t.o.m impa på ungdmarna lite när jag härjade med den där ”kälken”. Tänk att en sån mackapär kan vara så vansinnigt kul och skapa så otroligt mycket jäklar anamma! Nu är mitt mål att de där 130 kilo jag klarar ska bli (minst) 150!


Snart kommer det där braiga 2-timmars spinningpasset förvandlas till ynka 1 timme så det gäller att passa på trots vårsol ute. Den hinns ju med den också tänker jag.  Lika tufft som alltid. Och lika svettigt…


På Eriksdalsbadet är det Stockholm swim open just nu. En gigantisk tävling med några av de allra bästa. Coolt! Det gör dock att vi vanliga dödliga har ytterst få banor att samsas på men det funkade oväntat bra faktiskt. Lyckades hålla mig från både fotkrafs och tåspark.😜


I går hade de, som många andra gör dessa dagar, hållit en tyst minut och utanför blev vi alla åter igen påminda om det som hänt. Om vi nu ens kan glömma oavsett… 


Jag älskar Stockholm ännu mer efter det här och till dig som läst ända hit vill jag bara säga: lev ditt liv och låt dig inte skrämmas av detta för det hjälper inte någon. Allra minst dig själv.

Kram från Ingmarie

Några saker jag inte begriper…

…och som någon gärna får förklara för mig.😀

1: Hur kan man tro att vegomat inte är både gott och mättande? Särskilt om den kommer från The Plant och särskilt braigt blir det när den kan ätas ute i solen och man har finsällskap av  bästa Thomas. 😍 Snacka om multilycka för som jag längtat!





2: Hur kan man cykla ett helt spinningpass utan att bli svettig? Min svett regnar! Och det skvalpar i skorna efteråt.😳



3: Hur kunde jag en gång i tiden inte gilla, eller ens vilja, simma? Nu för tiden känns en halvtimme för lite men jag gör det oavsett just för att jag numera älskar det!



4; Hur kan man låta bli att Sprada?  I synnerhet en vårdag som i dag! Magiskt! Vilken livskick!





Kluriga undringar, I know, och jag har då inga svar hur mycket jag än klurar.😜

Kram från Ingmarie

Det finns alltid undantag från allting

Jag vet att jag för inte så längesedan skrev om att våga vara i stunden. Om det där att inte hela tiden älta det som varit eller oroa sig över det som (eventuellt) ska ske. Men det finns undantag när man verkligen ska tänka både framåt och bakåt istället för på nuet. De där tillfällena när du just i stunden tänker på hur jobbigt det är här och nu.

Som i går när klockan ringde snortidigt. (Det var ju trots allt lördag.) Jag skulle jobba hela dagen så om jag ville kuta så var det liksom enda alternativet att göra det då. I snorottan. Men du vet ju hur extra skön kudden är när klockan ringer och du vet säkert också hur otroligt enkelt det skulle vara att snooza bara för att det just då är så himla skönt i sängen. Det är då det gäller att tänka både framåt och bakåt. På hur härligt det är när man väl är i gång, känslan efteråt och på alla andra gånger man lyckats masa sig upp och aldrig ångrat sig. Så såklart jag kom upp. Och ut. Och såklart jag inte ångrade mig. 😍


Lite samma sak efter att ha jobbat hela dagen på mässa med några av mina härliga kollegor.


Superskoj men man blir ju inte direkt superpigg av det.😜 För dig som inte vet kan jag berätta att benen är som klumpar efter att ha stått och gått på betonggolv massor av timmar. Men hade jag nu släpat på träningstrunken för att gyma efteråt, tja då skulle den ju liksom användas. Jag vet ju av erfarenhet att det jobbigaste på hela gym-passet egentligen är den där pyttestunden innan jag är i gång. Så jag hoppade över den för annars hade det inte blivit något. 😁 Det gick f.ö kanonbra!

I dag är det söndag och söndag betyder ju långspinning. Åtminstone ett tag till. Att sätta sig i svettsalen när vårsolen jobbar för högtryck ute är väl si så där skoj men ännu en gång gällde det att inte tänka så mycket på här och nu utan på då och sen. Väl där är jag mest bara så otroligt tacksam över att få och kunna bli både skittrött och genomsvettig och jag ångrar mig aldrig efteråt!


När min kompis Fredrik I. berättade att han skulle testa sin tempotrainer på vårt simpass tänkte jag först låtsas att min var borta. I min värld är det där nämligen en tortyrmanick som mest stressar. Men så tänkte jag att det kanske vore dax att använda den igen. Kanske jag skulle palla med den bättre nu helt enkelt? Den var lika vidrigt jobbig som innan men samtidigt kände jag att den trots allt även är en suverän träningskompis. Den blir ju heller aldrig trött!😜


Nästa gång den ska med, och jag helst vill glömma den hemma,  ska jag påminna mig om glädjen när jag pallar med den och känslan efteråt.


Kram från Ingmarie

Minitraining-camp en helt vanlig onsdag

Har du tänkt på att när man har en (nästan) helt ledig dag mitt i veckan så kan man också ha en minitrainingcamp-dag mitt i veckan. Jättekäckt tycker jag!

Började i ottan med ett bra simpass. Bästa Fredda hakade på och även om simning är ruskigt osocialt så hann vi babbla åtminstone en liten stund mellan varven. Sånt är ju också viktigt och ingår absolut i ett trainingcamp hur litet det än är.




Frukost, lite jobb och en kort siesta på det så är man ( läs jag) redo för en gå-jogg tur. Diskbråcksryggen är som den är och jag vet liksom aldrig riktigt hur det blir när jag ger mig ut. I måndags var det mest skit, tror längsta joggbiten var max 3 minuter, medan i dag tog det 20 min. innan jag ens funderade på att pausa. Skumt va?


Totalt så blev det en hel timme jogg utan problem! Gick endast. när det blev asfalt men det var alltså ”utanför” den timmen. Förklara det om du kan! Vi får väl se hur det känns i morgon men drömmen om Utö kom plötsligt tillbaka igen. Och sånt är ju värt att fira med en Sprada! Dubbelt dessutom för nu är ”min” sjö så pass isfri att det går att hoppa i den.? Att det kom snöblandat joxskit uppifrån sket jag i.






Det där är en livskick utan dess like och jag har lovat mig själv att den dag jag är på väg att lämna jordelivet så ska jag i alla fall inte ångra att jag inte tog till vara på Sprada-tillfällena.?

Mer mat, lite mer jobb och sen tuben till svettrummet.


Aaron som har klassen är obeskrivbart bra och eftersom man mäter både watt, kadens och puls så är det snudd på omöjligt att fuska. Om man nu vill det vill säga. Jag vill bli skittrött och skitsvettig! Och det blev jag!



Men sen har jag faktiskt inte hunnit med fler aktiviteter. Såvida äta inte räknas som en sådan. ?

Kram från Ingmarie

Söndagskärlek

Man kan ju inte annat än älska den där söndags-spinningen. Två timmar med långa (20+23+22 min) tröskelintervaller som avslutas med 12 min fullsmockat av tokryck in i mål. Den som inte är trött, eller svettig, efter det där är en stor fuskare!



Jag blev så trött att jag somnade på soffan en stund efter maten. Enormt lyxigt! Och absolut bästa ”dopingen”. Träningseffekten åker motorvägen rakt in i varenda cell. ?Men man kan ju inte hänga inne när vårsolen jobbar på högtryck där ute och vilket ställe kan väl vara bättre än det här för att njuta av den?

Utebadet har tyvärr inte öppnat ännu och eftersom jag är för klen för att simma ”på riktigt” ute så fick det bli inne. Men oj så bra det blev! Plötsligt känns det riktigt lätt igen. Som sagt var. Inget varar för evigt. Inte ens trög och osynkat simning..?(Och tack Kajsa för sällskap!)



Kram från Ingmarie

Finbesök

Jag har haft finbesök i dagarna två av lika många finingar. Inte riktigt samtidigt och på helt olika vis.

Lena kom på besök från Falun. Inte egentligen (enbart) för min skull men jag kan ju låtsas det. ? Vi är i alla fall sjukt bra på att roa oss. Och svettas. I går fick vi hjälp av (spinninginstruktören) Aidin som såg till att vi inte maskade. I och för sig ingen större risk men pepp är alltid bra!


Ulf är min kollega och mentor från bästkusten och han kom däremot enbart för att hänga med mig i två dagar. Superskoj och oerhört lärorikt! Vi är dessutom lika bra på att babbla och käka.?


Men de där två behövde ju vila (från mig) så resten av tiden har jag fått roa mig själv.




Vad hittar du på för skoj?

Kram från Ingmarie

Och en typiskt bra söndag 

Det är väl snudd på kriminellt att hålla sig inomhus när vårsolen skiner så starkt att man nästan blir bländad. Men är man en kass utecyklist, och vill man få ett bra träningspass, då får man bita i det sura äpplet och kliva in i svettgrottan.


Och köra tills både svetten och benen tar slut. Nästan två timmar med fyra långa tröskelintervaller med spurter på slutet. Phju!


Fast helt ärligt är Daniels pass värda att missa vårsolen för. Så bra är han nämligen! 

Och jag hann ju njuta ute också. Tog en (transport)långpromenad till Eriksdalsbadet tillsammans med solen och fågelsång. Visst är det en fantastisk tid nu? Jag blir så där pirrigt lycklig av allt!




Simningen funkade riktigt bra och simning som funkar bra är fantastiskt! Då kan man snacka om både flow och be in the moment.


Kriminellt att vara inne eller ej, bra söndag oavsett.

Kram från Ingmarie