Bergsbestigning med en skuggsida

Redan när vi kom hit första dagen och körde förbi Mt Melville så sa Anders “dit upp ska jag!”

Det dröjde dock till i dag, buzy days du vet, och jag hakade såklart på. Är ju inte så svårövertalad när det gäller sånt.😄

Och tur var väl det för vilken vandringstur vi fick! Jo vi gick faktiskt… I flera timmar! Trots att jag brukar tycka det är astråkigt.Tumlas runt i en våg kan tydligen ställa till oreda mer än i en axel och en rygg. Eller så hänger det ihop på något vis…

Mt Melville är 157 högt. Dvs inget jätteberg men ändock mer än en kulle. 😜 Trailen upp och runt var hyfsat välmarkerad och jag höll mig på benen även när det var en del trixiga partier. (Läs gick bakom Anders och höll i honom…) Och utsikten! O lalaaaa!

Högst upp finns ett utsiktstorn man kan gå upp i och då även kan se hela Albany och surrondings i 360 grader. Skitcoolt! Nu älskar jag banne mig denna del av världen ännu mer!

Och där nere bor vi just nu!

Det där var bra för min själ. Jag har absolut inget att varken klaga på och gnälla över men av någon anledning känner jag mig lite låg efter “olyckan”. Kanske för att jag har ont (ffa i ryggen) och kroppen liksom inte funkar. Särskilt eftersom det känts så himla bra innan vågen kom. Kanske är det någon efterdyning. jag kunde ju faktiskt lika väl ha dött. Kanske är det båda. Det går över såklart, det vet jag och det är skönt att veta, men just nu går allt på sparlåga. Kanske jag helt enkelt behöver få vara just lite låg ett tag för att sen kunna kravla mig upp igen. Det brukar ju vara så det går till. 🙂

Cykla hojen svettig och gyma (det som går) är absolut bra grejer men handen på hjärtat så är det ju bara en slags substitut…

Längtar tills jag åter igen kan kuta och yoga för fullt utan att ha begränsningar eller smärta. Och simma! Något jag aldrig trodde jag skulle längta efter! Som det kan bli…

Kram från Ingmarie

Det här med samband. Och annat som hör ihop

Jag tror stenhårt på att kropp och själ hör ihop. Det går att skita i den ena eller andra men i längden blir det förödande. Antingen blir man sjuk i kroppen eller i själen eller i båda eller så gör man tokiga saker som ställer till det i ens liv. Jag har såklart inga som helst vetenskapliga bevis för att det är så men å andra sidan så finns det väl inga bevis på att jag inte har rätt heller.😜 Ungefär som att ingen kan bevisa varken att Gud finns/inte finns eller att universum är evigt/har ett slut.

Hur som helst så är den här, för mig, så livsviktiga samhörigheten mellan kropp och själ en av många anledningar till varför jag yogar och mediterar varje dag. Det är inte varken så märkvärdigt eller krångligt som det låter. I princip alla kan göra samma sak om man bara vill. Om du inte kan gå till en studio/gym med lärarledda klasser så kan du t.ex ta hjälp av internet och appar. Det fullkomligt kryllar ju av dem! Jona har en massa små filmer man kan haka på och appen Insight timer bjuder på oräkneliga olika slags meditationer. Varför inte prova att i 30 dagar yoga och meditera lite varje dag för att se vad som händer? Nothing to lose!

Jag gillar att göra det direkt på morgonen. Då är hjärnan ren och kroppen orörd. Ofta blir det samma yogaserie (mycket för ryggen) och sen mediterar jag beroende på tid, känsla, syfte eller sinnesstämning. Ibland flyter det på hur lätt som helst och jag är helt fokuserad. Ibland är det trögt och tråkigt. Men det är så det är och det är även en del av grejen. Att lära sig att acceptera, att inte värdera och att vara seriös men inte ta det hela på för stort allvar. It’s only yoga and meditation. ❤️

Och man måste inte ens ha det så här för att det ska bli fint och bra. Alla ställen funkar!

Och det hjälper förstås att ha extra tid men som med allt annat så handlar det om prioriteringar och val. Jag gör ju exakt samma oavsett hur mina dagar ser ut. Det är fortsättningen på dygnet som oftast blir olika. Särskilt här.

Vi har hängt på Cosy corner beach halva dagen. Ja du fattar nog redan på namnet hur mysigt det var!

Och simmat i en vik i The Inlet utanför gulliga lilla Denmark väster om Albany.

Och just det. Jag har lyckats svetta ner ännu en cykel totalt.

Och allt har jag gjort med både kropp och själ. Tillsammans.

Kram från Ingmarie

Som en äkta svensk sommardag

Dvs 20 grader och regn. Hela dagen. Non stop. But that’s Perthlife har jag förstått. Det kan svänga snabbare än slänggungorna på Liseberg.

Men regnet behövs! Både för naturen och för att bilen behövde bli ren.😜 Röklukten har även lagt sig och jag tror de har kontroll på branden från i går. Skönt!

Dessutom är regnväder ett superbra tillfälle att svettas inomhus. Nytt gym. Ny cykel. Nya intervaller. Ny svett. Men samma goa efteråtkänsla. Och alltid alltid ett yes och ett tack kroppen efteråt. Alltid!

< strong>Vad kan sen bli bättre än att testa ett vegohak i närheten?

Veggie Mama hade förvisso fått högsta betyg på alla (!!!) recensioner men du vet hur det är. Folk kan hitta på. Eller överdriva. Eller skriva fel siffra. Men i detta fallet stämde det till 100%! Alltså detta var bland det smarrigaste jag ätit ever! Vego såklart!😍

Tur jag inte jobbar där eller i närheten, eller bor typ jämte. Skulle bli både övergödd och pank.😜

Regndagar är också fantastiska simdagar. Vattnet blir ännu ljuvligare och det är (oftast) massor av plats i bassängen.Blöt blir man ju liksom oavsett.

Men tro inte på allt du läser. Särskilt inte sånt som står på en simmössa.😜

Jag hittade den här.

Att jag skulle åka omvägar för enbart detta är lika ofattbart för mig som för Anders. Och kanske dig. Men så kan det bli när man följer sin inre flow.😍 Och har världens bästa sambo.

Kram från Ingmarie

Rottnest Island

Det finns vissa saker som vi förstått att man mer eller mindre “måste” göra när man besöker Perth. Som t.ex att åka ut till Rottnest Island.

Ön är inte bara en ö. Den är unik i sitt slag på många vis. Man tror att ön separerades från fastlandet för över 7000 år sedan. Den är numera den största ön av en rad andra öar som uppkom på samma vis när havsvattnet steg. Samtliga öar är formade av kalksten med ett tunt lager av sand och både växtligheten och djurlivet är helt anpassat efter det.

De första européerna kom dit ungefär samtidigt som de bosatte sig runt Swan River, d.v.s runt 1830-talet, och man delade upp områden, bosatte sig och lyckades skapa framgångsrika liv genom bl.a olika slags odlingar.

Innan ön blev en ö var det dock aboriginerna som bodde där. Man har funnit rester som man tror är över 50 000 år gamla! Aboriginerna är dock inte kända som några sjöfarare så det är troligtvis därför de sedan aldrig bosatte sig på själva ön. Däremot användes det som fängelse för aboriginer mellan 1838-1904 och man tror så många som 3700 aboriginer varit fängslade där varav 369 rapporterats döda innan de blev fria. Det är även de som under denna tiden byggt de flesta av alla byggnaderna som är på ön. Vill du läsa mer om hela öns historia kan du t.ex kolla här.

Rottnest ligger ca 20 km från Fremantle och man tar sig dit med båt på drygt 30 min. Bästa sättet för att ta sig runt där är att cykla. Det finns även guidade bussturer alt. öns egen lokalbuss men vem vill sitta stilla inne när man kan vara ute och få röra på sig? Även om Anders hyr-hoj inte riktigt var anpassad till hans storlek så funkade det superbra för de 3 milen vi trampade under dagen. Vägarna var jättefina och det finns inga motordrivna fordon, mer än de där bussarna och några “tjänstebilar”, så det kändes väldigt tryggt och säkert att susa (nåja) fram.

Hela ön är omringad av korallrev och vrakdelar så det är ett mekka för snorklare och dykare. Liksom båtägare, simmare och solbadare förstås för det finns över 60 sandstränder att välja. Snacka om att det kunde blivit svår beslutsångest där men vi klarade det riktigt bra. Kanske just för att det var så många godbitar att välja mellan. 🙂

Hela ön är ett naturreservat och allt är fridlyst. En av de unika invånarna är Quokka, eller kortsvansvallaby som den också kallas. Det är ett pungdjur i familjen kängurudjur och den enda arten i sitt släkte. De finns bara i västra Australien. Så söta!

Vi trodde ön skulle vara pannkaksplatt med linjalräta vägar men ack vad fel vi hade. Det var backar och serpentinvägar, roliga träd, öppna fält, skogar, sjöar och vindar från både här och där. Med utsikter så man nästan vurpade.

Vi pausade såklart. Och badade. Och simmade. Och solade. Och käkade. Jag var så salt till slut att jag nog hade kunnat fylla största saltburken ever bara genom att skrapa lite på huden.

På en strand hade vi sällskap av en massa roliga kolsvarta ödlor.

Ja du förstår säkert vilken magiskt fin dag detta varit! Ca 1400 kr för båda inkl hojar, och en lunch, vilket det var mer än väl värt!

Dessutom blev båtturen hem av den extra skumpiga sorten så det var som att få en berg-och dalbanatur på köpet. 😉

Kram från Ingmarie

Det finns en första gång för allt

När vi kom hit fixade vi ganska direkt gymkort på Anytime fitness. Av flera anledningar. Vi hade testat det innan, de finns typ överallt, öppet 24-7, bra grejer, fräscht och hyfsat pris. Alla är ganska lika rent “innehållsmässigt” så man slipper liksom obehagliga överraskningar som att det saknas bra spinningcyklar. För vem vill köra intervaller på de där vanliga motionscyklarna med sadlar breda som köksbord? Tror förresten faktiskt ingen svettats så mycket som mig på just denna hojjen som jag lyckades med. Men någon ska ju vara först.😜

Och när jag väl var klar där var det bara att göra Anders sällskap och fortsätta med resten.

En annan bra grej som finns på alla gymen är en “säkerhetstavla” med hjärtstartare, telefon, band aid, nödfalls-instruktioner och t.o.m överfallsalarm att ha på sig för den som känner behov av det.

Men hur kul det än är där inne så kan man ju inte stanna där i evigheter när solen strålar där ute. Dessutom hade min svett tagit slut.

Så vi tog oss till Leighton beach i Fremantle. Det är ett sånt där ställe man bara tror finns i resebroschyrerna. Retuscherade! De här är dock absolut ofixade bilder!

Enda jag kan klaga på är att vågorna blev för tuffa för vattenlöpning men som så ofta har jag en plan B. I dag hette den Bicton Bath. En jättefin liten vik i Swan River med brygga och simdel.

Kan nästan slå vad om att ingen vattenlöpt där innan! Men som sagt var, någon ska ju vara den första.😍

Kram från Ingmarie

Förflyttade

Vi har inte farit så långt söderut från Bunbury vid denna lilla tur innan nästa uppdrag. Vi är i ljuvliga Busselton nu. Det är där vattnet är så vansinnigt vackert, sanden bländande vit och (nästan) allting man behöver finns på gångavstånd. Vi bor i en liten gullig tvåvånings-lya med en liten pool precis utanför dörren.

Men jag tror havet kommer få flest besök av oss. Det är absolut oslagbart både att vara i och jämte.

Kändes extra skönt med lite vattenlöpning efter morgonens cykelintervaller. Jag blev nämligen ruskigt trött.😜 Typ så här:

Men efteråt var jag skitnöjd! Såklart!

Och Anders slet med sitt. Min ordination.

Kram från Ingmarie

När inga filter behövs

Fastän det är nästan ett år sen sist så känns det som i går. Jag minns också att jag den där sista gången undrade om jag någonsin skulle få möjlighet att komma tillbaka. Och det fick jag! Busselton är en jättemysig liten ort och dess beach måste vara varje strand- och vattenälskandes dröm. Det är så vackert att det nästan gör ont i ögonen.

Som gjort för att simma, slöa, fika, vattenlöpa och bara vara. Eller vad man nu är sugen på att göra.

Cykelintervallerna var inte fullt lika vackra. Men väldigt mycket svettigare.😜 Trots 33 sköna grader utomhus i skuggan.😍

Kram från Ingmarie

Summerstorm

Jodå, det kan både regna, blåsa och bli kallt även här. En “summerstorm” har dragit in och ska vara i dagarna två. Lite chockartat är det att behöva ha långärmat!

Det skumma är också att AC:n ändå går för fullt både i t.ex affären och på gymet. Fattar förresten inte ö.h.t denna kärlek till AC:n. Särskilt inte på ett gym! Där vill, och ska, man väl svettas?😳 Men jobbar man bara tillräckligt hårt går det att bli svettdygnsur även i isrum.

Och absolut även om det blåser halv storm och kommer regnskurar a la vattenhinkarfrånhimlen. Särskilt när man har två Young guys att jaga.😜

Men både Simon och Mattias är snälla killar som väntade in mig så jag inte missade the after-run coffee. Anders valde dock hot chocolate. Han har inte riktigt hajat grejen. Ännu.

Kram från Ingmarie

Miljöbalans

Björn skrev ett inlägg om det här med att försöka vara så miljövänlig som möjligt och precis som han äger vi ingen bil (bra) men gör oftast någon långflygning (mindre bra-typ jättekasst för miljön) inkl hyrbil (bu på dig Nilsson) varje år. Vet inte om de där två ändå kompenserar varandra så jag försöker även bidra med det lilla jag kan alla andra av årets dagar. Allt räknas tänker jag och alla kan verkligen bidra för att rädda vår jord. Och bör! Det brinner i knutarna! På riktigt!

Sopsorterar gör väl förhoppningsvis varenda människa nu för tiden? Liksom nyttjar e-faktura/autogiro och pappersreklams-fritt så mycket det är möjligt, undviker palmolja eller andra ”regnskogsskövlande” och giftiga produkter samt köper övervägande eko. Att kött är en miljöbov vet väl också de flesta. Där kan jag nog säga att jag får MVG direkt efter över 35 år med vegoliv. Alltid något. 😀 Om jag inte cyklar, går eller springer åker jag SL eller tåg. I dag blev det mycket sånt så tur jag gillar det!

Springa och yoga är nog också hyfsat miljövänligt. I synnerhet när man som jag använder sina prylar tills de mer eller mindre rasar ihop…

Men å andra sidan nyttjar jag t.ex simbassänger, gym, mobiltelefon(er) och dator(er) flitigt och inget av det där är väl direkt miljövänligt. Så hur jag än vänder och vrider på det så har jag rumpan bak och får fortsätta jobba på att upprätthålla min miljöbalans.

Har du några bra miljösnälla tips att dela med dig av kanske?

Kram från Ingmarie

Alla rätt (trots ett ”fel”)

Jag har så himla många smarta och bra idéer att jag borde få pris. I alla fall är de smarta som just idéer. I verkligheten vet i sjuttsingen alltid.

I går kväll tänkte jag nämligen att tidig morgoncykling skulle bli hur bra som helst. Väderprognosen visade sol, frukosten skulle smaka extra gott, jag skulle bara behöva släpa med mig grejer till kvällens Yin yoga under jobbdagen och jag skulle få ett uppfriskande utepass.

Men jag ”glömde” kolla temperaturen. Och vinden. Rackarns vad kallt det var! Is på vattenpölarna och en vind som gjorde hela turen totalt osvettigt trots att jag trampade på som en dåre. Trodde både näsa, fingrar och tår skulle trilla av. Men de gjorde de förstås inte…

egentligen blev det ju precis som jag tänkt. Dessutom var det magiskt vackert!

Och vem bryr sig egentligen om lite stelfrusenhet när man sen väl sitter varm o go och dricker sitt morgonkaffe?

Kram från Ingmarie