Gym

Några simpla höstfunderingar

Min plan och tanke var att chilla lite efter SUM och jag tycker faktiskt jag är ganska duktig. Nu körde jag ju i och för sig inte varken särskilt ”hårt”, fokuserat eller strukturerat innan heller men nu är det verkligen bara feeling och jalla jalla som gäller.

Tror det är superviktigt att åtminstone lite försöka följa både sin kropp och årstidernas rytm. Vi är inte gjorda för att gasa året runt. Kolla naturen. Och djuren som är fria. Oavsett på jorden så går ju allt i cykler och olika slags pulseringar.

Utom vi ”moderna” människoknytt som har fixat artificiellt ljus och kan vara i kontakt med allt och alla hela, hela tiden. Helt galet när man tänker efter, eller hur? Lägg till skräpmat, stillasittande liv, brist på frisk luft och taskig sömn. Och sen undrar många varför de är så trötta! Eller sjuka. Eller både och. 😳

Så vill inte jag ha det…

Det är därför jag valt att leva som jag gör. Inte för att det är någon garanti för någonting men man behöver ju liksom inte medvetet jobba sig till elände.

Men hur som helst. När det är sådana dagar som nu, med härlig höstsol, sprakande färger och nästan vindstilla så är det som om kroppen liksom spritter till lite extra. Kanske det där sista rycket innan vinterdvalan helt greppar taget om en.😜

Kutade en av mina favvorundor. Den runt fina Flatensjön. Och tja du fattar nog. Sprada-genen fullkomligt skrek i mig och jag är ju som bekant inte så svårflirtad när det gäller den biten.

Den där Sprada-genen finns förresten garanterat kvar hos alla, det är ju så vi gjorde i vår tids begynnelse, men den har (tyvärr) tryckts ner så hårt att de flesta aldrig hittar den.

Eller ens tillåter den komma fram. Tror jag hört de flesta ”ursäkterna”. För kallt, för krångligt, för läskigt, för tokigt, för blött… Och det utan att ens ha testat!
Som att säga att man inte gillar bullar fastän man aldrig ätit en. Märkligt fenomen…

Lagom till mörkrets intåg tog jag mig till SoFo:s Hot sal. Och svettades, svettades, svettades i nästan 2 timmar.

Gött!

Är övertygad om att om fler svettades rejält så skulle många må mycket bättre både i kropp och själ. Eller vad tror du?

Kram från Ingmarie

(Måndags)vardag igen

Att komma tillbaka in i vardagen efter en sån omtumlande och fantastisk helg som jag haft är ofta skittufft. Kanske särskilt i en storstad där tempot oftast är högt och intensivt vare sig man vill eller ej. Det blir liksom lite knepigare att landa då.

En sida av mig gillar det. En annan inte. Hade jag levt i turbofart 24-7-365 hade jag nog sprängts men hade jag levt isolerad en längre tid hade jag å andra sidan nog sprängts också.

Det är den där berömda balansen igen du vet…

Och jag strävar hängivet vidare för att ingen del i livet ska tippa över.

Jag älskare t.ex verkligen min lilla lugna yogastund på morgonen hemma och att ha mina Yin yoga-pass.

Tycker det är superhärligt och supermysig för trots att det är jag som guidar så upplever jag hur deltagarnas lugn liksom sprider sig till mig. Häftigt!

Men hade jag enbart pysslat med yin-aktiviteter hade jag blixtsnabbt förvandlats till en slags extremt långsam, seg och omedgörlig heffaklump. Spygrön. Jag är i grunden lat och dras hur enkelt som helst ner i lättjeträsket om jag inte passar mig. Visst har jag ett inre driv men jag får ändå periodvis jobba med att inte låta latmasken ta över. Kanske svårt att tro men faktiskt, så är det.

Men jag är ju ändå ganska bra på att yanga mig och hålla den inre lågan vid liv så ännu är jag inte orolig. Väckte bl.a liv i en bunt ”bortglömda” coreövningar i dag.. Hade visst glömt hur jobbiga de var också.😳 Men har man påbörjat så får man avsluta. Även om man nästan druttar ihop.

Bättre en bruten näsa p.g.a spagettiarmar än en rak näsa p.g.a en latmask.

Gammalt djungelordspråk.😜

Kram från Ingmarie

Säsongen är här!

Enligt mig börjar den ”riktiga” Sprada-säsongen egentligen inte förrän nu. Fram till typ april. Sen är det ju liksom inte samma grej längre. Det ska kännas hisnande, bita lite i skinnet och vara en wohooo-upplevelse. Och eftersom jag uppfunnit ordet så kan jag ju faktiskt ta mig friheten att påstå det här.😜

Hur jag skulle kunna inte vilja Sprada en sån dag som i dag finns inte på världskartan så det var en himla tur att jag hade möjlighet och tid.

Lyckodöden flera gånger om! Och kolla skogen! Och sjön! Vackert så det gör ont.

Löpningen gör mig, och de flesta andra antar jag, svettig men inte sådär så det dryper. Åtminstone inte med den fart jag håller just nu. Eller med den temperatur vårt land bjuder på. Men efter nästan 2 timmar i Hot salen ( Hot vinyasa + Heat) så var jag mer än redo för ännu ett dopp. Som dock inte blev för i stan är det klent med utebad nu. 😜

Begriper verkligen inte hur de som inte stänker svett gör. Eller fungerar. 😳 Helt klart funkar mitt svettsystem extremt bra.

Kram från Ingmarie

Gladkänsla

Jag ska snart sluta älta SUM men jag är verkligen fortfarande lite ”hög” av det hela. Vet ju att det finns massor av människor som tuggar mil efter mil efter mil efter mil enklare och lättare än jag tuggar min frukostgröt. Men man ska inte jämföra sig med andra och för mig är detta stort!

Jag är nog minsann allt lite oklädsamt mallig. Och stolt. Jante kan slänga sig på tippen!

Men fintröjan var väldigt klädsam på gymet i dag och jag tänker fortsätta gotta mig i känslan av att ”ha gjort och klarat av”.😄

Jag ska också bevara den lycko-och glädjekänsla jag faktiskt hade under hela loppet. På riktigt. Även om jag inte hade armarna upp i luften hela tiden. Eller överraskade någon genom att smyga ikapp när det var lättsprunget. Tycker det blev några väldigt härliga bilder!

Dessa är tagna av Fredrik Stridsman.

Och de här av Patrik Herwall.

Känner mig oförskämt pigg, har inte ens ont i någon tå, men jag vet att skenet och känslan kan bedra så jag tar det easy-easy. Bara lättsam träning, och yoga ett bra tag framöver och lite ompyssling av Micke.

Det märkligaste är nog ändå att jag fick mersmak på det här. Jag som före loppet tänkte: en gång så jag vet sen aldrig mer.

Men man ska aldrig säga aldrig. So tell me!

Vilket är bästa ultraloppet?

Kram från Ingmarie

SuperTuesday

Oktober har börjat med en rivstart som heter duga och fortsätter den så här kommer den utan tvekan bli min en av mina allra bästa hittills i livet.

Gyma på SoFo är alltid skoj. Spelar ingen roll om det är tidig morgon , mitt på dagen eller sen kväll. När jag är där blir det alltid bra pass just för att jag blir så inspirerad av allt och alla där.

Även i dag!

Kanonbra dag på jobbet, snabbt hem och ombyte till årets Sickla Swimrun Final. Sorgligt såklart för det här är ju en av de roligaste träningarna jag vet! Och kanske det också är årets sista Swimrun. (Dock högst osannolikt när jag tänker efter…)

Jag tog på mig all utrustning jag har innan jag cyklade iväg för att absolut inte frysa varken före, under tiden eller efter. Det är förvisso fortfarande tvåsiffrigt både på land och i plurret men jag chansar inte!

Blev ett riktigt stort gäng. Vi är

Många med samma passion!

Tre saker kan direkt konstateras.

Ett: Vi människor har väldigt olika temperaturer. Gissa vem som hade mest kläder och som höll på att frysa ihjäl bara av tanken att simma utan våtdräkt!?

Två: Den där Dryroben är en ruskigt bra grej! Höll mig varm före, värmde mig efter och gjorde så jag slapp stå och huttra under en handduk när jag bytte om. Helt klart en av mina bästa investeringar!

Tre: Det mörknar tidigt nu och när det mörknar så blir det väldigt mörkt i skogen och vattnet om det inte finns belysning. (I och för sig inte direkt någon raketforskning som behövs för att begripa det…😜)

Men man vänjer sig och våra käcka lysmaskband gjorde att vi både såg varandra och var vi skulle gå upp efter varje simning. Ju mörkare det blev ju bättre syntes de. Superhäftigt!

Det blev en dryg timme i lagom fart och nej, jag frös inte nämnvärt. Men jag svettades inte direkt heller om jag säger så… Första simningen är alltid ”värst”. Ungefär som första intervallen. Man tror man ska dö en smula och undrar hur i all sin dar man ska orka! Men så kommer man in i det och liksom bara kör. Samma sak med simningen. Det är kallt men efter någon minut har kroppen fattat och slappnar liksom av. Lite i alla fall. Fötterna en den mest besvärliga kroppsdelen för mig så där får jag försöka komma på en bra lösning. (Ska bl.a testa mina neoprenstrumpor.) Resten av kroppen var ok men som sagt var, utan Dryroben efteråt vet i sjuttsingen om jag fått upp temperaturen ens nu många timmar senare. Tror förresten jag måste skaffa en bunt med sådan där lysmasklampor. De är ju roliga!

Är det the Grand Final så är det och även om just denna var lite sorgesam, nästa Sickla Swimrun är nämligen inte förrän 1/5 nästa år, så firade vi med ett supertrevligt, och vansinnigt mättande, besök på Urban Deli. Den där rödbetsburgaren satt fint kan jag berätta! Extra plus att det inte var dresscode. Våtdräkterna var förvisso av, och vi var ju inte direkt varken svettluktande eller orena, men jag fortsatte mysa i min Dryrobe. Fast jag tog faktiskt av mössan. 😀

Tack Janne för att du fixat allt så fint med gratis gemensam superskoj träning sen i våras varje vecka. Och nu denna fantastiska avslutning! Du är en pärla!!!

Och tack för bilderna både Janne och Claes! Blir fint att kunna titta på under vintern för att påminna sig om att snart händer det igen.😍

Kram från Ingmarie

Lätt(?)road

En annan grej jag funderar på förutom den där boken, och en miljard andra saker, är om jag är alldeles ovanligt lättroad.

Inte så där så att jag nödvändigtvis skrattar men så där så jag blir pirrigt glad i magen.

Umgås med vänner är ju ganska ”normalt” att bli glad av. Liksom att se roliga filmer, uppleva en vacker plats eller få ett fint litet meddelande av något slag.

Men hur är normalt är det att bli lyckorusig av att få träna på ett gym?

Eller köra vattenlöpning runt, runt, runt i en bassäng.

I bästa fall kan man få byta varv emellanåt om man är solo i plurret. Eller lyssna på när andra babblar om precis allting. (Skulle kunna bli en bok av det också…) Annars händer det inte så mycket. Man bara rantar på.

För att inte tala om att simma fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och… ja du fattar. När man vattenlöper så ser man åtminstone omgivningen. När man simmar ser man… kakel! Och en svart fet rand med lite streck tvärs över emellanåt. Och kanske något litet plåster, en hårsnodd, ett mynt eller något annat spännande.

Men det är kul! På riktigt! Och supersocialt! Extra skoj blir det när jag som i dag hade sällskap av bästa Micke. Tiden bara flög i väg!

Och kanske det är minst lika oförklarligt att man kan tycka 90 min toksvettig yoga i en verkligen hot sal är bland det roligaste man kan göra en fredagskväll. Men den som upplevt Pernillas klasser på Yogainstitutet vet precis vad jag menar.

Bästa Maria vet! Hon är nämligen minst lika lättroad som jag.

Fyra pass på en dag. Jag kanske inte bara är ovanligt lättroad. Jag kanske även är ovanligt lättövertalad. Särskilt av mig själv. 😳

Kram från Ingmarie

Hemma i hemstaden

SJ fixade så jag kom 1,5 timme sent till familjemiddagen i går men jag kom åtminstone fram. Man får vara tacksam för sånt i dessa tider. 😜Och det fanns mat kvar till mig. Så det blev bra till slut och det är så himla skönt att vara här igen.

Det är värsta sommarvädret och även om jag dels knegat, och dels förlagt all träning inomhus, så är det superhärligt. Lite dålig planering av mig men jag vågar inte spänna bågen för hårt med löpträningen även om ryggen känns helt ok nu. Det kommer ju fler fina dagar och fler chanser till uteliv. I flera timmar hade jag dessutom sällskap av goaste, roligaste, sötaste och härligaste Morgan. Det hjärta som inte smälter eller blir lyckligt av honom hoppas jag inte finns för då är det illa…

Körde poolrun i ”egen” bassäng och styrka på nyrenoverat gym vilket minsann inte är fy skam. Hade senaste fintröjan på också!

Måndag i Halmstad betyder numera simpass x 2 med klubben på Halmstad arena. Bara så du vet om du har vägarna förbi. 😍

Första timmen är det fokus teknik med min superduper swimrunpartner Peter. Skitskoj! Kände mig stark och var för en gång skull varken sämst eller sist.

Direkt efter är det 90 min. extra allt med Pedda. Han som simmat i OS. Say no more liksom…

Jag vet inte riktigt hur mycket andra pallar men efter nästan två timmar (3 om man räknar in förmiddagen) var jag rökt, slut och väldigt färdig med bassänglivet.

Men också ruskigt nöjd!

Och helt inlåst har jag ju såklart inte varit. Frakten mellan allt sker ju tack och lov utomhus och det här kan väl få vem som helst att dö lyckodöden?

Kram från Ingmarie

Kloka (?) val

Rent logiskt borde jag väl känna mig lite trött efter lördagen men jag känner mig tvärtom skitstark och superpigg. Löppasset i går var inte mer än drygt en timme men jag flög fram. Helt oförklarligt! Eller kanske inte.

Jag har ju faktiskt med en dåres envishet byggt upp ett ”team” så jag har väldigt bra hjälp utifrån både för insidan och utsidan. Förutom det vanliga med mat, sömn, yoga, meditation och ”rätt” träning förstås.

Insidan stöttas extra av Mighty sport, Alpha-plus, Sven-Bertil och Guru-Danne.

Utsidan av Micke, Camilla och Guru-Danne igen. Han är ju liksom allt i ett. 😍

Det här är ingen som helst garanti för någonting att ha dessa stöttepelare men helt klart hjälper kombinationen mig plus att jag inte är den typ av människa som sitter och väntar på bättre tider. Då kan man få vänta länge och vänta är trist. Bättre försöka göra något åt det som inte funkar är min filosofi. (Och nej, jag är inte sponsrad men får ibland en del rabatt om nu någon undrar.)

Men det var ju inte det jag skulle skriva om! Inte alltid så lätt att ha en fladdrig hjärna minsann. Jag bara kom att tänka på detta att väldigt få saker som inte är bra, t.ex en smärtande rygg eller ledset sinne, blir ”bra” helt av sig själv. Ensam är inte stark. Att ta hjälp på olika vis är dessutom både lärorikt och livsberikande! Har ju även lyckats slippa förkylningar på jag vet inte hur många år och det är mest bara väldans skönt.😜 Så mitt tips är att ha ett bra rescue-team! Och välj det med stor omsorg.

Hur som helst så hade jag velat fortsätta flyga fram i löparskorna dag men ibland är jag smart som attan om jag får säga det själv. Så för att inte riskera något bakslag valde jag Hot mojo och styrka i stället.

Hot mojon innehåller förvisso en del styrka, och en vansinnig massa svett, men gymet är ändå min favvo när det gäller denna sortens muskeljobb. Tycker det är skitskoj! Särskilt när man känner sig stark som jag gör nu.

Förhoppningsvis är jag lika pigg och stark i morgon när det är (nästan)ledig onsdag.

Kram från Ingmarie

Laddar för att orka chilla

Det här att vara (nästan)ledig på de flesta onsdagar är verkligen fett najs som kidsen säger. Och eftersom jag nu måste hålla mig lugn i hela två (!) dagar innan den där lördagsaktiviteten så tänkte jag att det var lika bra att jag rastade av mig ordentligt i dag. Är man endorfinknarkare så är man och ”måste” liksom bunkra lite. Om det nu ens går. Men hellre det än annat knarkande tänker jag. Endorfin- begär och abstinens är trots allt mer eller mindre helt ofarligt.

Hur som helst är jag grymt nöjd med denna träningsdag och ännu nöjdare med att hela kroppen ville vara med. För att inte tala om tacksam!

Att kunna bli trött av att kuta hårt är nämligen ingen självklarhet även om man kan springa. Du vet så där så man liksom är slut i kroppen för att den jobbat och inte för att den är seg. Det är milsvidd skillnad kan jag berätta.

Har absolut ingen aning om varken fart eller distans på den där bunten av 2- minutersintervaller jag gjorde men jag vet med bestämdhet att jag blev trött på ”rätt” sätt. Och att känslan var bra. Det är viktigast för mig.

Som jag skrivit typ 2317 gånger innan så prioriterar jag en kort powernap så ofta jag bara kan. Inte alltid det funkar förstås men en sån här hemmadag är det perfekt! Sen var jag redo för bassängen och eftersom jag var i intervallmode så blev det lite sånt även där. Fördelen med simintervaller är att jag är så kass på att simma ”fort” att när jag väl försöker blir jag snortrött på nolltid. Syrebrist är inte att leka med! Eller jo förresten. Det är ruskigt ”skoj” faktiskt. I alla fall när man får vila…

Som avslutning på denna dag hade jag egentligen tänkt att ”bara” köra ett Hot vinyasa-pass men så ”råkade” jag se att i princip direkt efter var där även ett Heat-pass. Hur skulle jag kunna motstå en sån kombo? Nästan två timmar i hot-salen är ju mjumma om du frågar mig. Jag svettades utan tvekan mest av alla ( bildbevis saknas men vittne finns!) och efteråt ser man ut typ så här.

Och vill helst bara göra det här:

Någon vidare träningsvärk från i går har jag alltså inte. Men den kanske ligger på lur och tänker addera sig med dagens begivenheter. Undra om man kan akutbeställa färdtjänst…😜

Kram från Ingmarie

När inne är ok (och några tips)

Jag är verkligen, verkligen, verkligen kass på att hålla mig inomhus. Även om det snöar på tvären. Jag vill ut! Flera gånger om dagen. Eller allra helst hela dagen. I skogen. Min mardröm är att få rums- eller husarrest och därmed tvingas hålla mig inomhus. Spelar ingen roll om jag blivit förvisad till ett slott med en miljard gigantiska rum. Jag hade vissnat. Inifrån. Och sen ruttnat totalt. Det är väl därför jag valt de sporter jag har antar jag.

Men det finns ändå några undantag till utelivet som jag verkligen gillar. I måttlig mängd. Ett är gymet! Tycker verkligen att det är skitskoj och går nästan alltid all in när jag är där. (Finns förstås undantag även när det gäller det men jag väljer såklart övervägande att tillbringa min tid på såna gym jag gillar och som inspirerar.)

Hade det inte varit för att jag skulle med ett tåg i morse så hade jag kanske varit kvar på Zenit fortfarande. Vet faktiskt inte varför jag hade så mycket extra energi, det var inte direkt någon vilodag i går, men så var det och det är bara att hänga på. And enjoy!

Tror jag använde varenda vaken muskelcell i min kropp och var de inte vakna så blev de.

Om jag inte får träningsvärk av detta kommer jag bli ruskigt besviken för jag är helt säker på att jag inte fejkade darret i armar och ben efteråt. Eller svetten. Extra bra att även träna lite balans då förresten. Jag älskar utmana mig med enbensövningar! Så himla effektivt och liksom avslöjande. Mitt vänsterben är fortfarande lite klent p.g.a att diskbråcket verkar störa nervsignalerna, men det tar sig!

En annan bra grej som jag gillar att avsluta pass med, särskilt om jag liksom behöver tagga ner, är framåtfällningar av olika slag. Spelar i princip ingen roll vad man väljer för övning. De lugnar ner hela systemet oavsett.

Vad har du för favvo-inneaktiviteter?

Kram från Ingmarie