Alla som känner mig det minsta lilla vet att jag älskar sol och värme och att jag är solcellsdriven. Så detta väder som tillfälligt besöker oss är verkligen ”mitt” väder.
Det känns ju då inte så där jättskoj att behöva jobba de få dagar solen verkligen är här. Tänk om man kunde göra något smart system så att de som av någon anledning inte gillar solen kunde jobba när den skiner så kan jag/vi som är soldyrkare jobba när den inte visar sig.
Hur bra vore inte det? Win-win för alla!
Nu finns ju dock inte det så det är bara att gilla läget…
Som jag ser det har jag ändå alltid (minst) två val:
1: Tycka synd om mig själv, gnälla och tycka livet är orättvist.
2; Tänka att det är en ynnest att kunna springa/träna och bada innan jobbet och kan gå/cykla hem med en frisk kropp när jag slutar i stället för att inte kunna leva mitt liv som jag vill och behöva vara instängd i en sjuk kropp.
Jag väljer (såklart) det andra alternativet. Det första gör mig ju inte ett skvatt gladare och det förändrar absolut inte verkligheten.
I går fick jag en härlig runda i skogen och en kort ljuvlig simtur innan jag traskade hem uppför backarna igen.
I dag blev det gymet och jag kände mig stark som en Grizzly-björn! I alla fall en liten sådan.
Som alltid blev det en del rörlighet också.
Use it or lose it du vet…
Sen traskade jag ner till havet för att svalka mig lite. Jag hade inte ens handduk med mig men jag var torr innan jag ens hade hunnit över första gatan på hemvägen men attans så härligt det var så länge det varade!
Jag hade bra gärna velat i fler gånger men fick nöja mig med att se det på avstånd när jag for förbi. Ärligt talat var det lite smärtsamt och jag var ruskigt avis på alla som var där ute i och jämte vattnet.
Kan också berätta att den här är guld värd att ha på jobbet!
Och jo lite gnäller jag i ärlighetens namn allt men jag gör det tyst för mig själv. Jag är ju trots allt bara en människa. Som älskar att vara ute i solen…
Kram från Ingmarie
