Nöjd med lite
Två galna kvällspass på jobbet och jag är som en trasa igen.
Nästan i alla fall.
Men det har gått bättre än väntat trots att jag verkar jobba på Helsingborgs populäraste plats. Jag kan emellanåt verkligen inte låta bli att fundera på dels hur många sjuka det finns och dels på att varenda kommunbo måste ha varit på akuten bara sen jag började. Så är det förstås inte men en sak är säker, arbetslös behöver jag inte oroa mig för att bli så länge jag bara orkar tempot, övertiden, röran och trycket.
Trots allt känner jag mig starkare och starkare för varje dag. En bra grej med att vara ur form är att man är väldigt nöjd med väldigt lite och det är väldigt lätt att få träningsvärk. Dvs sån värk jag gillar!
Löpningen är fortfarande inte löpning men nu kan jag säga jogg-gå i stället för gå-jogg i alla fall!
Solsken och kallt i helgen och mulet och ljummet i dag men jag bryr mig (nästan) inte så länge jag får och kan vara ute.
Första simpasset är också gjort och det var skitjobbigt! Men också jättehärligt!
Ett gympass till är avklarat och jag körde även pyttelite ben men det räckte för att träningsvärken skulle komma. Klenheten är total just nu men det betyder också att förbättringspotentialen är enorm, eller hur?
Kram från Ingmarie