Andra halvan

Minns du när jag blev lite klen  på en utbildningsdag efter käkoperationen för 2 veckor sedan och blev hemskickad? Well, nu är jag ju som vanligt igen och kunde gå den andra halvan av CBRNE-kursen. Mycket praktik, mycket lärdomar och mycket skratt för det är inte helt enkelt att ta på sig all mundering och försöka höra vad kollegorna säger bakom skyddshuva och skyddsmask. Det är såklart också mycket viktigt att kunna men jag hoppas jag aldrig behöver använda det pga någon stor katastrof. Inte små heller förstås men det händer och det är mer ”hanterbart” på så vis att då är vi tillräckligt med personal.

Före detta hann jag med ett simpass och jösses alltså! Det gick snorbra! Fick t o m höra att jag hade en ”himla fart” av mannen jag delade bana med. Men det är klart, det beror på vem man jämför med. Kanske jag såg snabb ut bara för att damerna i banan jämte inte var det. Jag bryr mig inte för han gjorde mig i alla fall väldigt glad!

Som på så många andra ställen har julstjärnor och julgranar redan kommit upp. Vet inte hur du känner men jag tycker det är bra tidigt! Kan man inte vänta åtminstone till första advent?

Märkligt nog gick gympasset också snorbra. Jag hoppas jag inte brände allt krut inför morgondagen..

Kram från Ingmarie

När man redan vet innan det har hänt

Jag kommer ha träningsvärk i morgon. Kanske t o m på onsdag.

Inte pga av varken tokjobberiet, regnochblåst-springet eller regnochblåst-cyklingen i går.

Inte heller av de där sim-kilometrarna i förmiddags.

Och absolut inte av lite måndags-vin. Helt utan anledning egentligen. Eller det är ju ledig måndag så det kan vara en anledning nog så bra efter en jobb-helg med många övertidstimmar och ett tandläkarbesök med positiva besked om att käken läker som den ska. (Hurra!)

Det jag kommer få träningsvärk av är kvällen Prf HIIT. Utan tvekan ett av de roligaste jag varit på ever och det säger en hel del för jag har ju varit på några stycken innan. (Läs oräkneliga.)

Kram från Ingmarie

 

Borta!

Redan när jag cyklade till gymet i morse hade massor av det där vita som kom i går försvunnit. Ännu mer var borta när jag cyklade till jobbet och nästan allt när jag cyklade hem nu i kväll. Dessutom hade jag medvind! Sånt blir jag minsann lite extra glad och lycklig över.

Och om du undrar så var det den vanliga röran på jobbet och gick styrketräningen gick väldans bra!

Kram från Ingmarie

 

 

Svalt

Första snön kom här i dag och det var onekligen lite svalt att cykla hem barbent i kväll men ännu är det absolut ingen fara. Benen klarar väldigt mycket både temperatur- uthållighets- och styrkemässigt. Springa barbent går fin-fint ännu så länge och även om de hade träningsvärk de lux sen i går så pinnade de på helt ok där i skogen. Fick t o m uppleva lite solglimtar!

Jobbet innebär till 95% många steg och ibland blir de med extra tyngd. Akutväskan är som en rejäl kettlebell så jag är glad det finns hiss! Ingen risk för att frysa heller.

Kram från Ingmarie

Fart & lugn-tisdag

Oavsett hur resten av veckan blir så är jag jättetacksam för vad den hittills har gett mig. Jag tror t o m tisdagen var ännu bättre än måndagen! Trots att jag inte badat. (!!!!)

Benen var pigga, starka och glada när jag körde intervallerna i förmiddags. (6 x 5 minuter med 1 minuts vila för att vara mer exakt.)
Luften var sådär härligt frisk och det blåste absolut noll sekund-millimeter. Sånt är man extra tacksam över i november när man bor vid kusten och träden inte skyddar särskilt mycket längre.

Mitt inför-nästa-vernissage-projekt går framåt och gympasset gick superbra!

Som extra-klicken på allt hade jag och Alexandra ett Yoga-event med extra mys och mums som blev väldigt lyckat och uppskattat. Jätteskoj!

Kram från Ingmarie

Hoppfull

Lika snabbt som jag hamnade i en svacka, lika snabbt verkar jag har kravlat mig upp igen. Inte helt men tillräckligt för att jag skulle orka mer än i går och för att känna hoppfullhet igen. Tänk så märkligt det där är ändå. Att man ena dagen upplever det som att allt är sjukt tungt, slitsamt, tråkigt och jobbigt och sen på mindre än ett dygn så känns det tvärtom. Just i mitt fall just nu kan jag fatta det för en infekterad käke är inget man varken kan leka bort eller låtsas inte finns men ibland är det ju så här utan att man fattar hur. I alla fall för mig.

På något vis inbillar jag mig också att detta var ett sätt för kroppen att bromsa mig på alla plan. Det har ju hänt x antal gånger innan när jag inte lyssnat på den. Trodde jag skulle ha lärt mig men tydligen inte…
Det har varit mycket på många plan ganska länge nu men bara det att jag faktiskt tillät mig att strunta i jobbet i går em gjorde på något vis att flera kilo försvann från mina axlar. Min arbetsmoral är extremt hög och jag är ”expert” på att bita ihop vilket för det mesta säkert är jättebra men långt ifrån alltid. Det krävdes dock att både en läkar-kollega och min chef sa att jag skulle gå hem och stanna hemma i dag…

Jag har verkligen chillat denna fredag och tagit flera små siestor men till skillnad från i går ville jag röra på mig så det blev en mega-lugn tur i fin-skogen och ett förvånansvärt bra pass på gymet.

På tal om gymet så är du välkommen på detta nästa vecka!

Har även fortsatt med några av alla mina målar-projekt och varit vid (och i) havet.

Kram från Ingmarie

Bakslag

Minns du att jag skrev att jag blev ”belönad” med en hamsterkind efter käk-operationen i måndags? Jag tyckte det blev bättre och bättre men i natt förvandlades den till en bultanxde tennisboll (!!!) som gjorde att jag sov minimalt trots värktabletter.

Jag kravlade mig dock upp innan solen för att ta mig till jobbet och en utbildningsdag gällande CBRNE. (Dvs om kemiska, biologiska, radiologiska, nuklerära och explosiva ämnen.) Vi kan väl säga som så här att jag kände det emellanåt som jag blivit utsatt för något av det där… Snurrig, yrslig, dubbelseende och illamående.
För att göra en lång story kort så fick jag avbryta och ta mig hem vid lunchtid, kraschlanda på soffan och får nu snällt knapra antibiotika i minst en vecka.

Men men, det kunde varit värre och både himlen och månen är i alla fall bedårande vackra denna kväll.

Kram från Ingmarie

Hamsterkind

10 timmars sömn krävdes för att jag skulle vakna till liv efter gårdagen. Men det krävdes bara frukost och en löptur för att jag skulle vilja sova igen men det kunde jag ju glömma för plikten kallade. Snacka om att vara klen… Dessutom har jag ”belönats” med en hamsterkind..

Men skogen var fin och benen förvånansvärt pigga!

Kram från Ingmarie

Novemberfärger och mys

Trots att jag är solens dotter så gillar jag verkligen november. Det är något speciellt med de grå nyanser just denna månad. De är nämligen inte alls samma i t ex januari och februari.

I skogen börjar det bli klent med löv på träden men desto mer på marken.

I går blev det en lugn spring-timme innan jobbet med de rosa pjuxen. I dag nästan två timmar lite snabbare i mina blå favvisar.

I dag var jag ledig och kan inte ens tänka mig en bättre söndagseftermiddag än den jag fick.
Vi träffade Catrine och Johan vid mysiga Wallålkra Stenkärlsfabrik. Det var där jag och Anders var i september då vi både njöt av enastående god mat och den vackra miljö plus provade på att dreja. Våra alster är nu hemhämtade och vi ska dit igen för att leka med med lera!
Det blev ingen drejning i dag men en väldigt fin promenad i skogen och lika enastående god mat och service som förra gången. Nu fick vi även äntligen höra om Catrines enastående prestation när hon klarade Kullamannen 100 miles för en vecka sedan.
16 mil i galen terräng med oändliga antal höjdmetrar. För mig är det lika ofattbart att klara en sån grej som att det är att jag skulle kunna förklara hur en mobiltelefon fungerar..

Jag hade lätt kunnat sitta kvar där fortfarande bara för det var så himla mysigt och trevligt men de stängde och vi förstod piken. haha

Mörkt hade det hunnit bli för längesedan men det är inget badviruset bryr sig om och jag har lärt mig var det är så pass mycket gatuljus att det inte spelar någon roll.

Kram från Ingmarie