Utmattad

Nog för att jag absolut inte vill ha ett jobb där jag måste sitta på rumpan mestadels men det känns ju lite väl tufft att nästan inte få sitta överhuvudtaget arbetspass efter arbetspass. Det här är första gången sen frukost jag satt längre än 45 sekunder. På bussen från jobbet kl 21.41 tre hållplatser till tuben.

Nej, jag har inte haft någon rast så jag kunde vila och det är ju tyvärr  inte första gången det blir så här… Inte konstigt benen känns som bly och kroppen allmänt protesterar… Jag skrev ju lite om hur jag funderade om detta även här och här och jag kan väl konstatera att ingen direkt förbättring har skett… Det hade varit extremt enkelt beslut att bara sluta men ”problemet” är att jag ju egentligen verkligen, verkligen gillar både själva jobbet och kollegorna jätte-mycket. Det är belastningen det är fel på och jag är inte ensam om att uppleva samma. När ska politikerna förstå?

Men jag fick åtminstone min abstinens stillad och en liten endorfin-dusch innan jobbkaoset tog över. Man får (tydligen) vara glad för det lilla.🤪

Kram från Ingmarie

Abstinens

I dag är det fyra dagar sen jag simmade och jag toklängtar! Tänk som det kan bli va? Anledningen till att jag inte simmat är för att SM har pågått på Eriksdalsbadet sen i onsdags eftermiddag och även om det är delvis öppet för oss andra mer dödliga så vet jag av erfarenhet att det brukar vara galet trångt. Typ sardinburk. Åka till andra sidan stan för att simma är jag för lat för. Eller rättare sagt jag prioriterar min lediga tid till att göra annat än att åka onödigt långt med SL. Det finns ju andra grejer jag kan göra och springa i skogen är faktiskt perfekt innan en jobbkväll. I morgon förmiddag ska i alla fall abstinensen stillas för nu har proffsen åkt hem. Lekväskan står redan packad och väntar. Frågan är om jag får in den i skåpet på jobbet efteråt…

Fredagsfeeling

Fördelen med skiftarbete är att jag oftast har chans till att vara ute i dagsljus. För mig är det guld värt oavsett årstid och väder. Att det sen var som att springa i gyttja med blytyngder på släptåg struntar jag i. Det var en perfekt start på denna fredagen oavsett!

Men det bästa är trots allt att jag haft två riktigt ok dagar på jobbet. Full rulle men tid för både rast, fika och kisspauser. Observera pluralformen på det sistnämnda. 🤪 Ibland hade vi t o m mer än en ledig plats! Nästan så jag är i någon slags chocktillstånd.😱

I morgon är jag ledig hela dagen så hurra, hurra, hurra för fredagsfeeling!

Kram från Ingmarie

Njuter av den lilla stundens måndagslyx

Varje måndag då jag kan vara med på Team Snabbare och Coach Ulfs morgonträning blir en bra dag oavsett hur den blir efteråt. I dag trillade dessutom några små simpolletter ner och sånt gör mig alltid glad. Nu gäller det bara att de stannar kvar och inte trillar ur igen.🤪

Det är en  sagolik tur jag är så lättroad för helt ärligt har resten av dagen mest varit galen. Om ingen förändring sker på jobbet kommer jag välja att byta för som det är nu är det ohållbart för mig. Inte bara mig förresten. Flera har redan slutat pga den hårda belastningen. Detta tynger mitt hjärta för jag trivs ju egentligen jättebra med allt och alla. Men det finns en gräns för hur mycket press och stress man kan och bör utsätta sig för. I alla fall anser jag det. Ännu har jag inte helt gett upp men jag hoppas det ska ske någon slags mirakel och det väldigt snart!

Kram från Ingmarie

Hur man botar en (tillfällig) pyspunka

Ingen är väl på topp jämt. I alla fall inte jag. Min kropp är gjord av kött, blod, ben, muskler, oräkneliga hormoner, elektrolyter och olika slags laddningar, bindväv, lymfa, vatten och en massa annat. Och sånt påverkas såklart av allt runt omkring. T.ex av extrem arbetsbelastning med hög stress och avsaknad av både rast och energipåfyllning. Det är faktiskt så illa just nu att jag inte vågar dricka för jag kan inte vara säker på att jag hinner gå på toa. 😱 Nej jag varken överdriver eller ljuger. Situationen på 08a lands sjukhus är tuffare än vanligt. (Övriga landet har jag ingen koll på.)  Särskilt inom intensiv- och akutsjukvården. Den biten är ju liksom i princip omöjlig att bedriva på annat ställe än just där. Liksom det är i princip omöjligt att beskriva hur det verkligen är. Jag tror faktiskt man måste vara med och på plats för att förstå på riktigt.

Faktum är att det varit så här under ganska lång tid och det är klart det sliter. Inte bara på min kropp. Mina kollegor är också trötta och det är inte utan att vi undrar hur i all sin dar detta ska sluta. När ska politikerna fatta på riktigt? När ska alla vallöften ske? Och när ska den där förändringen komma? Jobbet är kul och jag trivs superbra men är bägaren full så är den oavsett om det är guld i den… Så vi kämpar på. Cheferna (f.ö de bästa som finns) på sitt vis och vi ”på golvet” på vårt. Syftet med att jag berättar är inte att gnälla utan mer en förklaring till min pyspunka.

Tack och lov har jag flera dagars ledighet framför mig och jag gör mitt bästa för att ladda om. Kuta lugna pass i skogen är en bra grej. Och ta en extra lång powernap. Liksom att hålla ett fartfyllt Indoor Running-pass med glada deltagare. Energier smittar oavsett sort om man är mottaglig!

Packa en väska för ett garanterat lyckat litet äventyr är heller aldrig fel. Den är fullproppad med alla möjliga och omöjliga grejer men den är också absolut befriad från ”finkläder”. 😍

Kram från Ingmarie

Hur man kan vara social

Det finns de som säger att en av anledningarna till att de jobbar är för det sociala och för att annars skulle de varken ha rutiner eller något (vettigt) att göra. Eller ens en ”riktig” identitet.

Well, jag tillhör inte dem. Jag är inte mitt yrke och jag har inga som helst problem med att roa mig/fördriva tiden när jag är ledig. Eller skapa rutiner. Hade plättlätt kunnat skippa jobba resten av livet om det inte vore för den där lilla detaljen som stavas pengar. Man kan ju fortfarande göra nytta och jobba som sjuksköterska genom t.ex volontärarbete, sätta väckarklockan på samma tid, fortsätta med det man gillar göra på sin fritid och umgås med människor. För även om jag trivs med mina kollegor så är jag liksom inte ”beroende” av dem för att ha ett socialt liv. Det fixar jag liksom ändå.😄

Köra PT-pass med Rafael är kanske inte så himla socialt just då. Det får bli före och efter för den där timmen är ju mest bara ruskigt mycket mjölksyra och svett. Och som alltid innehåller den nya (galna) utmaningar. Det här är en grej jag behöver öva mer på…

Och box-jump måste jag definitivt bli bättre på.😱

Hänga med Ulrika är supersocialt även om vi mest har näsan ner i vattnet när vi simmar. Men i pauserna, före och efter tar vi igen varenda tyst sekund med råge. Om det fanns en tävling i flest ord/minut hade vi vunnit med hästlängder!

Sen gillar jag ju faktiskt väldigt mycket att umgås med mig själv. Helst i skogen.

Och allra bäst när det blir Sprada

Hur är det med dig? Behöver du ett jobb för att ha ett bra liv?

Kram från Ingmarie

Bra jobb(at)

Jag har funderat och klurat men under alla mina arbetsår med olika jobb och olika typer av anställningar så tror jag ingen har satsat så mycket på att ta hand om sina anställda som SÖS. Sedan jag började i mars, med en ovanligt ambitiös och lång inskolning, så har jag även redan varit på (minst) sex heldagar med utbildningar. På många av dem har dessutom både fika och lunch ingått. Som i dag.

 

Plus lunchsol med kanske stans vackraste vyer!

Sjukvården må ha många fel och brister men vi som är här gör verkligen vårt bästa och jag kan ärligt säga att jag är stolt både över mitt yrke och min arbetsplats.

Enda abert med såna här dagar är rumpskavet. Sitta mer eller mindre hela dagen är verkligen, verkligen inte min grej. Men man dör inte av det och med härlig yin yoga kände jag mig i alla fall lite mindre rumpskavd och mer uppmjukad.

Och loj! Jag var osugen på att ta mig till simhallen för att hoppa i plurret och simma intervaller. Men jag gjorde det. Såklart.

För du vet hur det är. Man ångrar i princip aldrig ett träningspass. Inte ens de som är vid läggdax.

Det var mitt första pass med Race and shine och coach Mattias men definitivt inte det sista. Jättekul, jättebra och jättejobbigt.

Både jag och Ulrika är även jättestolta över att vi vågade prova! Inte för att jag egentligen begriper vad som skulle vara så himla ”farligt”. Vad skulle liksom kunna hända? Mer än att man blir trött, lär sig något nytt, blir blöt och jätteglad?

Kram från Ingmarie

Springdag

Det ser tomt ut så här men det var full klass och fullt ös från början till slut på kvällens Indoor Running.

Själv begriper jag ju som sagt var inte riktigt hur man kan välja hamsterbandet före ute just nu men det är ju tur vi är olika. Jobbar man inne hela dagen så får man ju ändå inget ljus ute vid denna tid på året och lång tid framöver, plus att en del tycker mörkerlöpning är scary, så kanske det inte är så himla konstigt trots allt.

Jag körde mitt ”riktiga” pass ute i alla fall. Hur det än är så kan jag inte kuta så fort som jag vill och kan på klasserna när jag samtidigt ska babbla, hålla koll på tiden/intervallerna och peppa deltagarna. Inte så att jag direkt maskar men.. Ja du fattar nog.

Mitt pass var hyfsat hårt men enkelt. 3 x 5 + 3 + 1 min. Plus upp-nedjogg och styrka på utegymet. Kroppen var mystiskt seg samtidigt som den kändes bra. Konstigt.. Men jag är jätte-jätte-jätte-glad att den vill och kan!

Kram från Ingmarie

Märkligheter

Ibland händer det verkligen inget speciellt alls utöver det gamla vanliga sova,äta, träna, jobba, sova, äta, träna, jobba osv osv i en Never ending story. Ibland blir det mer av det ena och ibland mer av det andra. Ja du vet. Livet helt enkelt.

Jag har under söndagen och måndagen helt klart haft övervägande mest av jobb. Särskilt i går då jag under hela passet var på toa en gång och då ”rasten” blev en stående 5-minutare då jag mer eller mindre hetsåt det som hanns med från min matlåda. Att somna efter sådana kvällspass är inte helt enkelt. Tror jag lyckades någon gång vid 01.30-02. Och man kan kan ju inte sova hur länge som helst dagen efter för då pajjar ju hela planeringen. Inkl träningen och att hinna till jobbet igen.🤪

Därför är det egentligen väldigt märkligt att jag kände mig, och faktiskt var, extra stark i dag. Flera (styrke)PB och massor av energi hela dagen! Även på jobbet.

Det är som sagt var mycket man inte begriper här i livet. Särskilt inte kroppen. Eller så är det den där månen igen. Vad vet jag?

Kram från Ingmarie

När det är så här…

… fint gillar t.o.m jag morgon-transportlöpning till jobbet.

Turligt nog hade jag hyfsat god marginal för det var så härligt att jag var ”tvungen” att ta en extra sväng. Då är det härligt på riktigt!

Kram från Ingmarie